Har rast på jobbet, sitter med en kopp snuskkaffe och filosoferar lite om vad som står på tur i mitt liv. Precis innan sommaren infann sig en känsla i mig som nog aldrig funnits där innan.. att världen står öppen för mig och att jag kan göra precis vad jag vill. Hehe.. det låter lite töntigt och klyschigt, men det är bara så.

Nu menar jag inte att jag fått någon slags identitetskris och kommer att spåra ur, det får vänta tills jag börjar närma mig 30 ;). Det är mer så att jag alltid haft en klar bild över hur min framtid ska se ut och inte riktigt kunnat se det på något annat sätt, som jag förklarat en gång tidigare här.

Jag står verkligen i ett vägskäl nu och vet inte alls vad som kommer hända. Det jag vet är att jag kommer ha J vid min sida, såklart. Allt annat är oklart. Jag känner mig dock inte det minsta stressad över det utan är säker på att jag står där jag står av en anledning, spännande är det.

Vad jag kan se nu, har jag dessa alternativ (utan inbördes ordning ;). Det kanske blir ett, det kanske blir flera.. eller så blir det något helt annat.

- Vidareutveckla min karriär inom den bransch jag är i
- Byta bransch
- Utland - Resa
- Utland - Jobba
- Utbildning
- Familj