Hemma

Jag blev så frustrerad på min joggingrunda. När jag hade sprungit ca 3 km kom det satans hållet som på beställning. Jag hade precis börjat varva ner innombords och bara lunkade på så skönt, och så känns det helt plötsligt som jag springer med en yta i högersidan. Jag har inte tålamod att gå, när jag joggar vill jag jogga. Eftersom jag hunnit halva sträckan tar det ju ganska långt tid att gå resten.

Jag ringde till Jörgen och klagade, han tyckte synd om mig så då kändes det lite bättre. Efter vi lagt på var hållet som bortblåst och jag kunde springa hela vägen hem utan att det kom tillbaka.. seger till mig! Sista biten rusade jag som en toka så hjärtat fick pumpa på ordentligt, så nu känner jag mig alleles varm och lugn i kroppen :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0