Sitter på jobbet och har lite rast, känner mig röksugen.

Jag skulle aldrig kalla mig själv rökare. En rökare röker på heltid, jämt fördelat under dagen och året runt. Det gör inte jag, jag feströker och säsongsröker. Tack och lov festar jag sällan, men så fort träden börjar knoppa smyger sig blossandet på..

Det börjar alltid med en frihetskänsla. Jippi, våren är här!! Solen är uppe när man slutar jobbet, det är varmt i luften och man kan springa in och ut hur man vill utan att behöva bylsa på sig en massa kläder. En cigg på balkongen i kvällsluften har väl ingen dött av? I ungefär två veckor brukar denna gyllene medelväg hålla innan den svänger av, tvärt ner i närmaste träsk. Irritationen kommer smygandes utan att man först förstår varför. Är alla idioter helt plötsligt? Är jag godissugen? Mens? Sen börjar bitarna falla på plats, cigg.. mmm mums.  

Nu har jag kommit till den punkten då jag måste göra valet, vill jag vara ett röksnusko resten av sommaren? Eller vill jag vara en hälsosam människa med bra kondis som luktar gott? Valet borde vara enkelt. Frestelserna är dock många. Min kompis M är i samma situation som mig, och vi har alltid sjukt dåligt inflytande på varandra när vi kommer till det här stadiet. Jag behöver bara se M för att bli röksugen. För att inte tala om Jörgen, han kallar sig inte heller rökare trots att han röker året om. Det beror på att han alltid lyckas hålla det på en sparsam nivå. Han röker ungefär 3-4 cigg per dag, året om. När jag väl börjat kan jag inte sluta, då vill jag röka hela tiden.