Imorgon ska deklarationen vara inlämnad, jag har fortfarande inte tagit tag i det. Jag har fasat och skjutit upp. Eftersom vi bor i en oäkta bostadsrättsförening ska det fyllas i en extrablankett med uppgifter om inköpspris, vinst etc. Eftersom jag har turen att ha pålästa päron tog jag med mig deklarationen hem till Mora nu sist, klantigt nog hade jag dock glömt att ta med ett papper med uppgifter jag fått från föreningen, så vi kunde inte göra klart den då.

Sen när jag kom tillbaka till Stockholm kände jag att jag borde kunna klara av det själv, så svårt kan det ju inte vara, fick till och med lite information på årsstämman. Det blev liksom en fråga om stolthet, jag är en vuxen människa och borde ju klara av att deklarera utan mina föräldrar. Men varje gång jag satt mig ner med papperen framför datorn har jag fått myror i brallan och inte haft tålamod, det är för tråkigt helt enkelt. Jag har läst samma text flera gånger och inte fattat vad jag läst eftersom jag samtidigt tänkt på annat. Jag skäms för att erkänna det, men så är det :P

Jörgen har inte heller tagit tag i det, det är  jag som ansvarar för papper, räkningar, kontakter med myndigheter och hejsan svejsan hemma. Det är för att jag är den självutnämnda chefen, J är smart och låter mig vara det också. Nog med sidospår. Jag har skjutit upp deklarerandet och nu är det sista dagen, och jag vet att jag kommer bli tvungen att ta hand om det ikväll vare sig jag vill eller inte. Mitt i all ångest ringer Pappa för att påminna mig om att det är sista dagen och fråga om jag behöver hjälp…. OM JAG BEHÖVER!! Det var bara att jag ringde ikväll sa han, dom hade full koll på vad jag ska fylla vart.

Ibland är det skönt att ha två underbara föräldrar att luta sig mot :)