Besök på förlossningen inatt
Igår skrev jag ju om att jag hade vaknat av en massa sammandragningar osv. Sen var det relativt ok under dagen förutom att jag var så otroligt trött och hade hosta som bara blev värre. Tog det lugnt hela dagen, och när J kom hem slappade vi bara framför tv´n. Då började jag känna av SD som kom tätare tillsammans med molvärk i magen och rygg. Det var så det kändes innan jag blev inlagd, så självklart blev jag nervös. Jag försökte att slappna av så gott jag kunde i några timmar. Jag visste ju att om jag ringde till förlossningen så skulle dom be mig komma in, och det vill man ju inte göra i onödan. Samtidigt har jag ju ansvaret på mig att göra det som är bäst för bebis, h*n är visserligen 32 fulla veckor nu, men det är fortfarande i yngsta laget. Så tillslut bestämde vi att ringa och fråga i alla fall. Fick rådet att ta två alvedon och vänta 1 timme, sen ringa tillbaka. Blev så lättad över att få försöka med något hemma innan jag behövde åka in, så det gjorde jag mer än gärna! Dock är det sjukt svårt att slappna av i det läget, det blir liksom som att man har 1 timme på sig att få ordning på hela situationen.
När timmen passerat hade jag fortfarande sammandragningar, men det kändes inte lika mycket. Ringde förlossningen igen, och dom bad oss komma in på kontroll. Att åka till KS börjar kännas lite som att åka till jobbet, speciellt för J. När jag låg inlagd åkte han ju fram och tillbaka flera gånger per dag. Väl framme fick jag lite pisk över att jag inte berättat att jag varit inlagd och hade förkortad tapp, då hade dom tydligen aldrig bett mig vänta 1 timme hemma. Jag trodde dom läste journalen när jag ringde, vilken dom tydligen oftast gör. Problemet var bara att alla gravida i Norrort höll på att föda just inatt, så vi blev placerade i "akutrummet". När jag väl lagt mig tillrätta på britsen och blivit uppkopplad mot monitorn kändes allt plötsligt bättre, och jag blev osäker på om jag fortfarande ens hade sammandragningar. Alvedonet hade väl kanske gjort sitt tillslut ändå. Kurvan visade i princip just det, inga förlossningsvärkar men en väldigt "tixig" livmoder och en sjövild bebis. Vi fick än en gång höra att vi ska förbereda oss på ett litet vilddjur :P. Dom kollade även tappen, och den hade tack och lov inte blivit kortare. Faktiskt var den ett par mm längre än sist till och med, så den hemska medicinen jag åt verkar ju ha gjort att kroppen fick en paus och chans att återhämta sig lite. En otrolig lättnad att få åka hem igen, efter knappt 1 timme dessutom!
Läkaren skickade med mig bricanyltabletter att om jag får jobbiga sammandragningar. Jag var riktigt orolig över att behöva börja med den andra medicinen igen, så att istället punktbehandla när situationen väl uppstår kändes som en väldigt bra lösning. Bricanyl är inte heller trevligt, men det är i alla fall bara under en stund man mår dåligt. Jag har bara fått det på sjukhuset, men då var det väldigt effektivt på sammandragningarna. Nu känns det som att vi kommer kunna hålla oss flytande fram till bebis räknas som fullgången i alla fall, utan att behöva springa på förlossningen i tid och otid. Åååh vad jag längtar dit, en fullgången bebis som vi får ta hand om direkt. När jag väl kommer in i v 37 kommer jag inte att åka till förlossningen i första taget kan jag säga, risken är väl att jag föder här hemma eller i bilen. Det skulle vara det perfekta slutnumret på den här cirkusföreställningen ;).
Det är bättre att åka in en gång för mycket vännen.
Vet precis hur du menar!
skönt att allting slutade gott! :) och att tappen till och med blivit lite längre, måste kännas lugnande :) gissar att vi också får en liten vilde som han är igång i magen! hihi :)
Svar: Ja det är ju inget man ser fram emot men självklart vill jag ju att hon ska vända sig så att jag får föda normalt :)
Men usch va jobbigt ni har det :/
Men.... snart är bebis ute och ni kan njuta ordentligt istället för all oro :) Kram
Skönt att det gav med sig och tappen blev längre! Hoppas bebis håller sig på plats nu!
Vad skönt att det lättade och att ni fick med bricanyl hem så som du säger att ni kan ta det som punktbehandling. Hjärtklappningen kan vara jobbig absolut men den är övergående och hjälper de ert mirakel är det värt lite hjärtklappning kanske ;) kram på dig
Åh vad skönt att allt var bra och att det inte var någon fara ändå :) :)
När fick du reda på att du hade förkortad livmodertapp första gången och hur upptäckte ni det? (Förutom VUL då ;) ). Kände du av sammandragningarna då? Vi va inne på specialförlossningen i onsdags natt för att det kom vätska mitt i natten, så blev orolig att det var fostervatten. Dock hade vi tur och det var det inte. Men på VUL:et såg dom att min livmodertapp var på gränsen till för kort. Så fick stanna kvar 6 timmar och kolla igen. Den var likadan då och nästa dag när vi kollade hade den stängt sig mer.
Tror du att det finns någon risk att den öppnar sig igen? Jag tycker att jag borde få gå på någon mer kontroll eftersom jag inte märkte av det första gången. =)
Tack för stödet allihop, ni är så fina!
Svar till sofia:
Jag fick en läkartid i typ v 22 eftersom jag haft mycket sammandragningar. Där såg man att tappen var lite förkortad, men fortfarande ca 3cm. Har därefter haft regelbundna kontroller hos läkaren på mvc. För ett par veckor sedan åkte jag in till förlossningen pga sammandragningar. Då såg dom att livmodertappen bara var 18 mm, lades då in i några dagar så dom kunde stoppa upp allt. Och igår när vi var in hade tappen blivit några mm längre, så den kan bli längre och kortare beroende på hur mycket sammandragningar man har. Som ett gummiband fick jag förklarat.
Om du har mycket sammandragningar och så tycker jag att du ska be din BM att få komma på kontroller, så slipper du gå och tänka på det :)
Bricanyl fick jag i vecka 23 sen ville han inte komma ut alls den ungen. Hehe, vilken fin mage du har.
Jobbigt med dessa sammandragningar.. Jag hade mycket problem med det under graviditen, varje dag och regelbundna från vecka 24. Jag blev inlagd ett flertal gånger och fick stoppas med bricanylsprutor. Sen i vecka 37+4 var det slut med det för då gick vattnet hehe.. Men DÅ, komiskt nog, fick jag inga egna värkar och fick sättas igång två dygn senare.
Lycka till, och hoppas att bebis stannar kvar ett tag till i magen :)
Älskar din positiva ton i dina inlägg, trots att jag vet att det är väldigt påfrestande! Go girl!
Bricanylen är riktigt jobbig tycker jag, kände mig asplakat och efter det så bakis som jag knappt varit efter en festivalhelg.
men gått miste om de roliga, haha!
sv. Ja, de här byxorna gjorde min dag kan jag ju säga med tanke på att alla mina kläder bara hänger...
Sandra och Sara: vad skönt att höra att ni gick tiden ut fast ni hade dessa problem. Tack ska ni ha :)
Alexandra: Men gud, tack. Det känns som att jag gnäller och klagar konstant ;). Håller med om att bricanyl är riktigt jobbigt. Men jag föredrar att ta dom när det väl är problem, än att ta Adalat i förebyggande syfte och må dåligt hela tiden.
Ni har det inte lätt era stackare. Bebis vill verkligen ut hahhaa
Oj, men är det förlossningen som startar varje gång?
svar: Jo det kan han, om jag sitter på golvet o tittar på dvs :)
