Precis som jag skrev i sms inlägget så har jag blivit inlagd på sjukhuset för observation.

Det som hände var att vi kom in, och så fick jag ligga ett tag så dom kunde mäta sammandragningarna och bebis hjärtljud. Allt var jättebra med bebis, men sammandragningarna fortsatte komma regelbundet. Sen fick vi sitta i väntrummet lite och vänta på en läkare. Då började det kännas jobbigt på riktigt, just att bara sitta där och inte riktigt veta vad som ska hända. Jag ville bara resa på mig och gå hem.

När läkaren väl kom visade det sig att det var samma läkare som undersökte mig på MVC i fredags, så det var ju praktiskt. Fick lägga mig och göra ett ultraljud för att kolla livmodertappen. Tyvärr visade det sig att den hade blivit ännu mer förkortad, nu är den totalt 18mm. I fredags gjordes inget ultraljud, men hon uppskattade livmodertappen till över 3cm. Så det har ju hänt ganska mycket. Bebis ligger med huvudet nedåt och vid varje sammandragning blir det ju ett tryck. Läkaren förklarade att hon ville lägga in mig så jag kunde få bricanyl för att stoppa värkarna, och att en barnmorska skulle komma och hämta oss strax. När BM kom frågade jag vilken tid vi skulle kunna få åka hem, då tittade hon bara frågande på mig och sa att jag i bästa fall får åka hem om några dagar. När jag hörde det kändes det verkligen som jag skulle börja böla, varken jag eller J hade nog inte riktigt uppfattat allvaret i situationen innan.

Vi fick ligga ett tag i ett undersökningsrum nere på förlossningen medan jag fick den första sprutan. Då kändes allt verkligen fördjävligt för både mig och J, vi trodde verkligen bara att det skulle bli en "säkerhetskontroll", inget mer. Nu fick vi istället bli oroliga igen, och sen är det ju inte så kul att bli kvar här heller. Svärmor som var dessutom på väg från Mora för att hälsa på oss över helgen, och vi skulle ju ha en mysig helg tillsammans :(. Men nu är det som det är.

Efter det blev vi flyttade upp till en annan avdelning där man förvarar folk som oss, risk för prematurbörd, men även nyförlösta. Det kändes mycket lättare när vi fick ett eget rum, det är inte sjukhuskänsla här på samma vis här. Nykläckta små bebbar är ju mysigt att ha runt sig i alla fall. Vi installerade oss och sen åkte J hem för att hämta grejer, jag blev överlycklig när jag insåg att han skulle få stanna med mig. Jag fick under tiden en till spruta, för att snabba på bebis lungmognad om det är så att den bestämmer sig för att det är dags i alla fall. När J kom tillbaka hade han med sig datorn och godis så vi skulle kunna mysa lite och göra det bästa av situationen. Så nu har vi tittat på webtv och smaskat, plus ätit middag. Jag började få lite sammandragningar igen men har nu fått ett annat piller, egentligen är det tydligen en blodtrycksmedicin, men bieffekten är tydligen att livmodern slappnar av. Så nu är det lugnt igen. Imorgon ska dom göra ett nytt ultraljud för att kolla tappen, sen på eftermiddagen ska jag få en till spruta för bebis lugnmognad.

Det blev en detaljerad rapport. Men nu vet ni hur det ligger till i alla fall! Jag har som sagt datorn med mig och kommer att fortsätta berätta om vad som händer.