Jag hade en rätt dryg dag igår och orkade inte blogga, trött på att gnälla :p. Det var skönt att J var hemma, och tur också. Började få en hel del sammandragningar under dagen som bara eskalerade. Kunde inte ens sitta och titta på när J lagade mat, blev tvungen att ligga i sängen någon timme för att det skulle lugna ner sig. Gjorde till och med ont ett tag. Men så länge det går att vila bort är det ingen fara. Min min magkänsla säger att det är lugnt.

Även om det är drygt blir det lättare och lättare att acceptera situationen för vad den är. Det är faktiskt inte någon fara och jag är inte den första som måste vila mig igenom en halv graviditet. Plus att det inte ens är säkert att det blir så, det kan vara en infektion som ställer till det och då går det ju att göra något åt. Jag ska försöka lägga fokus på allt som är bra nu, det är faktiskt inte ett dugg synd om mig. Jag har en underbar sambo, världens finaste bebis på väg, familj och vänner som ställer upp till 1000, en fin lägenhet, stabil ekonomi och mycket, mycket mer. Tänk hur vissa andra har det? Ingen idé att gräva ner sig.