Jag vet inte riktigt om man kan kalla den här bloggen för "blogg" längre. Det har mer blivit som ett rapporteringsverktyg där jag visar att jag lever emellan åt genom att skriva några splittrade rader. Och knappt det. Men syftet har ju varit att nära och kära som inte bor nära ska kunna hålla sig uppdaterade om vad som händer, och de flesta av er blir ju det ändå, på ett eller annat sätt. Så när orken och inspirationen tryter har jag faktiskt inte dåligt samvete :).

Min envisa förkylning börjar äntligen ge med sig. Lite hosta och nästäppa kvar bara, annars är jag pigg. Kära syster Madde har varit på besök från onsdag till idag. Vi har mest slappat och umgåtts. Det känns som att hon nyss kom hit, tiden går skrämmande fort. Jag skulle kunna ha Madde här jämt känns det som, i alla fall om jag kunde erbjuda henne ett eget rum ;).

När Madde åkte fick jag besök av katten Enja, min vän Malins lilla bebis. Hon ska vara här i helgen eftersom M är bortrest. Det var tur det, annars hade det blivit ensamt. Jörgen bara jobbar och jobbar, och jag är bara sjuk och sjuk. Att ligga hemma själv i soffan och se på dagtv börjar bli väldigt trist. Jag ser fram emot en ny vecka med lite vardag och rutiner.

Så, då har ni fått ert livstecken :)