Idag känns allt mycket lättare. Jag har varvat ner, pratat med läkaren och lyckats få lite distans. Läkaren förklarade närmare vad riskerna innebär, och att det handlar om försiktighetsåtgärder. Risken för att till exempel moderkakan ska lossna ökar inte förän i 3é trimestern, och då har ju barnet faktiskt god chans att överleva. Så vi har tid på oss att få upp mina värden. Och känner hon att hon inte längre har kontroll över situationen, så kommer hon att remitera mig vidare. Det är inget jag ska behöva känna ansvar för, vilket jag gjort. Hon sa att det inte är någon fara med bebis, men att jag ska ta hand om mig själv och se till att inte stressa och överanstänga mig. Mår jag bra, så mår bebis bra. Och är det så att jag inte orkar så är det bara att jag hör av mig, så sjukskriver dom mig. Det är inget jag känner att jag vill just nu, men bara att veta att det finns en utväg om det skulle bli för jobbigt gör att allt känns så mycket lättare.

Måste även berätta om vilket flyt jag hade tidigare idag, det var som att universum kompenserade mig för gårdagen :). Det första jag gjorde i morse var att gå bort till vårdcentralen (på fastande mage) för att lämna prover, som jag skrev igår satt jag ju där och väntade i 1 timme för att sedan bli hemskickad. När jag kommer in ser jag att väntrummet till labbet är smäckfullt, och eftersom jag varit där x antal gånger tidigare kunde jag uppskatta väntetiden till ca 1,5 timme, minst. Tar en nummerlapp, men ser då att det ligger några lappar uppe på "lappmaskinen". Tar det lägsta numret jag kan hitta, vilket var 76. Tittar sedan upp på skärmen och ser att det senaste numret är 75. Gissa om jag skämdes inför mina medköande när jag glassade in direkt, dom visste ju inte att jag satt där och väntade dagen innan. Att lämna proverna gick också som smort, oftast ger dom upp och måste använda barnnålen. Och till råga på allt så gick brandlarmet precis när jag var klar, så hela huset fick lov att utrymmas.

Snacka om flyt!