Dom senaste dagarna har varit väldigt intensiva för mig. Elton har varit extremt mammig och därtill sovit dåligt, det verkar som han känt sig lite eländig. Han har hängt i tutten på mig konstant, oavsett om han varit vaken eller sovit. J har bara kunnat ha honom några minuter innan han börjat gråta. Det är svårt att veta hur man ska göra där, vi vill ju inte att kan ska vänja sig vid att bara jag duger. Men det är samtidigt svårt när det är mig han är med hela dagarna. Och ju tröttare man blir desto lättare är det att bara lägga honom till bröstet så fort han gråter för att man liksom inte har energi att trösta honom på annat sätt.

Igår somnade han vid 21.30 och vi tänkte att det kanske är på väg att vända ändå. Men sen vaknade han vid 00.30 och ville inte somna om ordentligt på hela natten, bara korta stunder. Så när J gick till jobbet vid halv 7 satt jag fortfarande uppe och ammade, kände mig som en levande död. J gjorde sitt bästa med att försöka muntra upp mig, men jag tyckte bara han var irriterande käck och snäste av honom som världens bitterfi**a. Just precis då var jag till och med lite avundsjuk på honom som fick gå till jobbet, sjukt fräsch såg han ut också :P. Sen gick både jag och E och lade oss i vår säng och som till närmare 11, så nu har hoppet om livet återvänt igen. E verkar dessutom vara en rätt glad kille idag, och det gör underverk för humöret på en trött mamma :)



Jag ska avsluta med något riktigt positivt... Elton har äntligen fattat att det här med blöjbyten är en riktigt bra grej! Nu när han varit kinkig under de senaste dagarna har han genast blivit jättenöjd så fort han hamnat på skötbordet. När J varit hemma har vi ändå bytt på honom tillsammans bara för att få se honom så glad, så det kan nog blivit ett par extra byten bara därför ;). Underbara unge!