Det börjar bli en aning tungt nu måste jag erkänna, tanken på att det skulle kunna vara 1 månad kvar är rätt skrämmande, jag beundrar alla som går över tiden. Nu tror jag verkligen inte det kommer bli så, men man vet ju aldrig. På dagarna är det inga problem, kroppen är (för det mesta) utvilad och jag växlar mellan att gå, stå, sitta och ligga. Sen kommer kvällen och jag börjar bli lite trött. Då känns allt plötsligt väldigt obekvämt. Sitter jag upp tycks kroppen ihop och det blir svårt att andas, lägger jag mig i soffan är det som att magen inte får plats, det blir att jag ligger halvt på rygg halvt på sidan och bebis börjar sparka som att det blir dåligt med plats.

Det brukar vara en skön känsla när jag äntligen bestämmer mig för att gå och lägga mig, även fast jag vet att nästa "etapp" börjar. Somnar gör jag oftast snabbt, men sen vaknar jag flera gånger. För det första när jag behöver vända mig, men då somnar jag om direkt. Det är annat dom 4-5 gånger per natt jag vaknar jag behöver gå på toa och blir sittande 10 min varje gång för att få ut något. Bebis ligger och täpper till så jag blir tvungen att vagga fram och tillbaka för att h*n ska ändra läge. Det är därför jag har svårt att somna om ibland, piggnar liksom till.

Inatt låg jag vaken mellan 04.30-06. Försökte verkligen somna om men tillslut började jag fippla med mobilen. Sen försökte jag hålla om J, men det blir ju bara ena handen och toppen på magen som ligger mot. Längtar tills jag kan ligga tätt intill igen. Vid 06 ringde J´s larm och han tryckte på snooze säkert 4 gånger, och faktiskt så lyckades jag somna mellan de två sista. Trodde verkligen att jag skulle bli tvungen att gå upp där ett tag. Vaknade istället vid 09 och fattade ingenting :)

Magen känns helt galen, blir paff när jag går förbi spegeln. J också, igår när jag gick förbi honom i bara bh började han fnissa åt mig :P. Det syns vilken som är bebis favoritsida av magen..