Tiden går ju egentligen sjukt snabbt, för snabbt ibland. För ett år sedan var vi i Edinburgh, och det känns faktiskt som igår. Om lika långt tid kommer vi ha en ettåring, det är sjukt. Ge mig vilket ämne som helst och jag kan relatera det till min bebis, haha :).

Jag och J satt och pratade om just Edinburghresan igår, ressugna som vi är. Det fick mig verkligen att tänka till om hur man uppfattar det som varit. Jag minns det som en så himla bra resa, kort men väldigt intensiv och bara allmänt härlig. J höll med om att det var en bra resa, sen sa han "Men kommer du ihåg vad vi gjorde egentligen..? Första dagen blev vi ju dyngsura om fötterna för att det spöregnade, sen gick vi ju mest omkring och letade efter nya skor". Jag minns det ju när han säger det, men det är verkligen inte det första jag tänker på. Här kan jag också dra en bebisparallell, för det är ju precis så det kommer vara när jag tänker tillbaka på graviditeten. Formodligen kommer jag knappt minnas att det varit jobbigt alls, fast det är så mycket som varit riktigt jobbigt. Är det inte skönt att hjärnan fungerar så?

För att återgå till ämnet och avrunda så minns jag mest att vi fick vara tillsammans, ha det trevligt och se lite nya saker. Kul hade vi, speciellt när vi lekte med Björnfittan.