Igår skickade jag och E iväg pappa J till jobbet, efter 4 veckors ledighet. Vet inte riktigt vart dom där 4:a veckorna tog vägen, helt plötsligt var dom bara slut. Det var underbart att få vara tillsammans hela familjen så länge, det har vi inte gjort sedan E föddes. Även om det var vemodigt att säga hejdå igår inser jag att det nog ändå var dags. 4 veckor är lagom, sen måste det till lite vardag för att kunna uppskatta tillvaron fullt ut.

 

Jag har känt mig helt villrådig både igår och idag. Rutinerna jag och Elton hade innan semestern fungerar inte alls längre, otroligt hur snabbt saker förändras allt eftersom han utvecklas. Idag under förmiddagen var han så ledsen.. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, han tinnitusgrät i flera timmar (ok, kanske snarare 1). Det är väldigt ovanligt nu för tiden. Han är världens enklaste unge, så länge basbehoven blir tillgodosedda och vi ger honom illusionen av frihet. Det visade sig att stackarn var helt utsvulten, han hade blodsockerfall så det small om det. Antagligen mådde han så dåligt att han inte ens kände av hungern. Det händer mig ofta, och äpplet brukar ju falla nära trädet sägs det. Efter en lunch som intogs 30 min tidigare än vanligt var Elton sprudlande glad, sket och somnade helt utan knussel. Härliga unge!