Imorgon bär det av upp till Mora igen. Anledningen är mindre kul denna gång, begravning. Det är Jörgens kära morfar som gått bort. En av dom händelser jag syftade på här om dagen när jag skrev att hänt mycket på kort tid. Morfar Ville, vilken man! Han var en sådan person man trodde skulle överleva oss alla. Det var bara något år sedan han var hur pigg som helst och drog iväg på älgjakten.

När vi fick datumet för begravingen var min spontana tanke "vem ska nu hålla tal?". Det var nämligen något han var fenomenal på. Det spelade ingen roll om det var ett högtidligt tillfälle eller en ojämn födelsedag.. när Ville väl klirrade i glaset fanns det inte ett torrt öga runt bordet när han var klar. Jag gillade verkligen Ville från första stund, och är ledsen över att han inte fick några år till. Då hade Elton fått lära känna sin gammelmorfar.