Elton har från början varit en bestämd liten pojke som vet vad han vill, det gillar jag. Visst är det drygt ibland, men då beror det oftast på att vi inte hanterat situationen på rätt sätt. Jag blir genuint glad inombords när han försöker sätta sig upp mot mig. Som när han pillar på knapparna till diskmaskinen till exempel. Han är där och försöker starta den hela tiden, så tillslut blev jag tvungen att bara bestämma mig för att inte tillåta det. Det hindrar honom inte från att försöka, jag böjer mig ner, säger nej, och lyfter bort honom.. då spänner han blicken i mig och avfyrar ett gällt skrik. Det är varken ett ledset eller speciellt argt skrik, men det säger tydligt "jag håller inte med dig..dumma mamma".
För mig är det viktigt att Elton ska känna att hans vilja och åsikt är mindre värd, bara för att han är ett barn. Självklart ska han inte alltid få som han vill, det mår varken barn eller vuxna bra av. Det gäller att välja sina strider, men väljer jag att säga nej vill jag veta vad det är jag säger nej till. I morse under blöjbytet visade Elton stort intresse för något inne i tvättstugan, jag fattade aldrig vad. Han tittade och pekade. Innan frukost är jag inte speciellt närvarande i någon situation, så jag tänkte inte så mycket på det. När vi var klara tog jag honom på armen och gick ut.. han blev jättebesviken och bröt ihop totalt. Uppenbarligen var det något där inne som var väldigt intressant. Det är så lätt att inte tänka till sådana gånger, att bara stänga dörren och fortsätta med dagen. Men jag vill vara en förälder som lyssnar och visar intresse. Så vi gick tillbaka in och kikade runt lite tillsammans, sen var han nöjd. Så enkelt.
På senare tid är det nog trots allt vid matstunder som den egna viljan visat sig mest. E har blivit mer selektiv. Igår körde vi middag från frysen. Jag letade upp en portion morotslasagne till mig, medan han fick "barnköttfärssås". Av någon anledning dög inte den där köttfärssåsen alls, han spottade bara ut. Det slutade med att han åt upp större delen av min vuxenkryddade lasagne. Behöver jag säga vem som fick äta den mesiga barnköttfärssåsen? ;). Snäppet tydligare var det nog vid frukosten idag. Jag gjorde havregrynsgröt (här publicerar Elton inlägget innan jag hunnit skriva klart, fortsättning på väg).
Havregrynsgröt var det ja, jag lagade en portion med rivet äpple till honom. Gav några skedar under tiden som mitt kaffe puttrade. E åt glatt, han älskar gröt. Jag äter också gröt, men ogärna till frukost. Inget slår kaffe och macka. Sen plockade jag fram brödet, smöret och osten. Tvärnit.. gröten blev helt ointressant, näst intill äcklig enligt hans uttryck. Brödet i fråga var grovt knäckebröd, inte så barnvänligt med andra ord. Tog fram ett smörgåsrån och tänkte att jag kanske kunde peta in någon sked i farten. Gick inte det heller. Blev tillslut tvungen att plocka bort rånet tillfälligt, då fattade han att han blev tvungen att äta lite gröt för att få tillbaka det. Dum är han inte ;).
