Igår sa J, "jag tänkte om jag och Elton skulle ta en tur in till stan imorgon, så får du lite egentid också". "JAAA", tänkte jag, efter en veckas isolering med sjukt barn. Såg framför mig hur jag skulle få tid att städa, duscha och kanske till och med skita. Det kanske låter som en dålig affär.. Att dom får åka in till stan och ha kul medan jag är hemma och sliter. Så känns det inte alls.. Att få göra det man ska, utan att var 30:e sekund avleda bus eller pausa för måltid, är som en dröm. Något man omöjligt kan sätta sig in i innan man varit föräldraledig.

Dagen kom, men innan det var dags skulle E sova förmiddagsvilan. Jag tjuvstartade städningen, och plötsligt hör jag J säga "Vad kan jag hjälpa till med?". Om något är bättre än att städa ostört, så är det att samtidigt kunna delegera fritt. Bad honom plocka ur diskmaskinen, sen röjde han ur hallskåpet på eget initiativ. Vilken bonus, lyckan var gjord. Till slut bar det av för grabbarna, och jag satte fart. Grejade, dammsög och påbörjade golvtorkningen på övervåningen. Höll på kanske 1,5 timma, sen här jag ytterdörren och ett glatt "Hallååå"... Dom var tillbaka. Vilket antiklimax.. "Va.. Nej.. Vad gör ni hemma redan??". "Elton blev hungrig, han åt ju så dåligt till lunch", svarade J. "Ta en burk fruktpure och gå till lekparken minst 30 min". Efter det var det inte riktigt lika kul längre, i alla fall inte förrän J öppnade dörren igen och ropade "Vi följer med Kim till net on net". Ok, back on track! Jag fullföljde mitt uppdrag, sen åt jag lunch i min ensamhet. Insåg att jag skulle hinna duscha också, härligt. När jag var klar hade dom fortfarande inte kommit tillbaka, så jag bestämde mig för att åka och handla. Att gå i en mataffär på en fredag efter att folk slutat jobba är faktiskt inte så farligt när man bara har en korg och sig själv att vada runt i folksamlingen med.

Nu sitter jag och njuter av doften av ett rent hem, tillsammans med mina goa älsklingar. Trevlig helg!