Om det finns någon där ute som mot förmodan tvivlar på min psykiska hälsa så kan denne slappna av nu, för hade jag varit minsta självmordsbenägen skulle detta blivit dagen då jag slog till, fiii faaan säger jag bara. Skämt åt sido, det är inget man ska skoja om. Men för att sammanfatta denna förmiddag kan jag kort och gott säga att den bjudit på en bunt mindre härliga i-landsproblem som jag nu, några timmar senare, faktiskt kan skratta åt.

 

Bestämde redan igår att jag skulle göra ett nytt försök med att ta mig till öppna förskolan med barnen idag. Sist vi var där var det städdag och stängt, och jag kände att Elton förtjänade att hitta på något kul. Det roligaste han fick göra igår var att ta en mässlingspruta.

 

Egentligen var det nog redan under natten oflytet började. Båda barnen sover egentligen hela nätterna nu för tiden, men inatt har båda vaknat. Hur som helst så vaknade jag ändå hyfsat utvilad, och morgonen rullade på enligt den mycket utförliga planen. Sen kom första problemet.. hälften av oss stod påklädda i hallen när jag upptäckte att min bebis tydligen inte är nyfödd längre. Det hade blivit dags att ta ur nyfödd inlägget i babyskyddet och flytta upp remmarna en våning. Borde ha insett redan där att det var ett misstag att ta bilen. Man kan tro att det ska vara så mycket enklare att ta den istället för bussen med två barn, men det är det inte. I alla fall inte om man är ensam vuxen. Efter en stunds trilskande med det kom vi i alla fall iväg, utan att glömma något dessutom.

 

Det är en ny öppna förskola i området vi skulle till. Parkerade i centrum och gick sista biten med Debbie i enkelvagnen och Elton i handen. Han är duktig att gå, men snabbt går det inte. Världen är ju så fantastiskt spännande. Vi gick, och vi letade, gick och letade..  men inget öppna hittade vi. Ringde dit, kom till voice.. Väntade, ringde igen, gick.. Samtidigt började Elton undra vad vi höll på med, samt varför han inte fick härja fritt i bilvägen. Ringde J som tidigare antytt att han vet vart denna förskola ligger, men vi kom ingenvart där heller. Jag gav upp. På grund av dåligt samvete efter dålig ton mot min son, bestämde jag mig för att åka till den andra förskolan istället för att vända hemåt.. fast det egentligen skulle krocka med lunchen.

 

Väl framme parkerade jag och packade ur.. men vänta nu.. varför var det så tomt på sidan av vägen? Datumparkering.. tisdan 8-17.. fan. Det var bara att packa in igen, på med bälten och försöka förklara för en missnöjd E att han snart skulle få gå ur bilen igen. Parkerade om och packade ur.. var vid det här laget ganska så svettig och orkade bara inte bry mig om vagnen. Jag tog handväskan över axeln, ryggsäcken på ryggen, bärselen över, Debbie på armen och Elton i handen. Sedan släpade vi oss sakta men säkert bort till lokalen. På den lilla biten lyckades båda tappa mössan och E ramla två gånger. När vi kom fram möttes vi av en skyltfan "stängt pga planeringsdag". Hukade mig ner framför sonen och utbrast matt "Tyvärr Elton, det är stängt, vi får gå tillbaka till bilen igen". Den besvikelsen...  Han grät så det skar i hjärtat, jag ville bara knacka rutan på den där jäkla förskolan.

 

På vägen hem tänkte jag det uppenbara, det jag alltid tänker i pressade situationer med barnen.. "Jävla skit J, allt är hans fel.. hur vågar han lämna mig i sticket för att åka och tjäna vårt levebröd?". När vi kom hem ringde jag till mamma för att berätta vilken hemsk mor jag är, som snäst åt mitt barn. Hon sa att man även behöver lära sig hantera griniga människor här i livet, och att det är ypperligt att börja träna med sin egen mamma som man ändå känner sig trygg med. Jag kan bara hoppas att jag, med lite träning, blir en lika bra mamma som min egen.

 

Tyvärr hann det bli en till liten incident innan det hela vände. Vi stannade kvar på gården en stund när vi kom hem, för att E skulle få leka lite. Debbie satt kvar i bilen med dörren öppen. På två sekunder lyckades E springa dit och stänga igen dörren på sina egna fingrar.. stackars lillfisen. Turligt nog var det inte värre än att lite russin kunde råda bot på det.