Här följer en liten terapisession..

 

På kvällen när jag lägger mig vet jag ofta exakt hur följande dag ska spenderas, jag planerar för varje timme och ibland även minuter. Allt från vad/när vi ska äta till om/när jag ska sminka mig. Jag kan absolut vara spontan, om jag planerar in exakt när jag ska vara det, mellan 15-16 tex. Jag har liksom en lång lista i huvudet för hur dagen ska se ut..

 

-välling

-tvätta ansiktet

-smink steg 1 (fråga inte)

-amma och hålla Elton sällskap till barnprogram

-dricka vatten (måste planera in det, annars prioriterar jag bort det)

-sjukgymnastik på Debbie, samtidigt gör jag dom där knipövningarna som tydligen är så viktigt för att förebygga framtida inkontinens.

-blöjbyten

-frukost och samtidigt skriva inköpslista

-städa köket

-borsta tänderna

-smink steg 2 (vilket jag kan hoppa över om något oförutsett skulle inträffa)

-slänga in en tvätt

-förbereda barnen för att gå ut

-Ta en promenad till affären (nytta OCH nöje, jackpott)

-amma och samtidigt ha sångstund med Elton eftersom han kan bli lite grinig just här

-sjukgymnastik

-blöjor

-hänga tvätten (för övrigt är badning av barn och tvätt utmärkta sysslor att kombinera)

-lunch

 

Så ser en förmiddag normalt ut och resten av dagen fortsätter i ungefär samma anda. Att ha småbarn innebär ofta oförutsedda händelser, men när det kommer till just barnen lyckas jag ta mig runt det mesta utan att planeringen fallerar. Så länge jag är ensam och styr är jag högeffektiv och kan klämma in hur mycket som helst på hur kort tid som helst, utan att bli minsta stressad. Sen kan plötsligt minsta lilla grej sabba hela skiten, då blir jag handlingsförlamad och irrar runt utan att få något gjort. Vansinnigt irriterande. Idag uppstod en sådan situation..

 

J skulle egentligen varit ledig idag men behövdes på jobbet, jag bestämde därför att vi skulle åka ut till honom efter Eltons eftermiddagsvila. Då skulle vi hinna vara där en stund och sedan åka hem tillsammans när J slutar vid 16 (vilket jag var säker på att han skulle göra). Sen får jag ett meddelande efter frukost där det står "slutar vid 14!". Mitt hjärta ropade jaaa, medan min hjärna undrade hur det nu skulle bli med min planering. Mycket riktigt fallerade den, jag behövde helt enkelt dom där två timmarna för att hinna med allt. I stället blev det ingenting mer än det som bara måste göras, vilket är att ta hand om ungarna. Eller, det är ju faktiskt inte helt sant. Uppenbarligen har jag lyckats göra en omfattande analys av situationen och sedan sammanställt det, om än inte på det strukturerade vis jag hade önskat. Glömt att dricka har jag gjort också, tusan.

 

Förstår att detta kan låta lite sjukt, och det kanske det är också ;) Men min strukturerade tillvaro gör mig (oftast) till en harmonisk person, och en fantastisk mamma som är glad och hittar på roliga saker. Visst skulle det vara skönt att kunna vara lite mer spontan, det arbetar jag på. Men det mesta ligger nog bara i min natur, dessutom kan det vara till en stor fördel också, i och med att jag arbetar så pass effektivt när jag får ha mina rutiner.

 

Sen kan jag tänka att man kanske inte ska annonsera ut sina brister på det här viset. Men sen tänker jag att om inte ens jag själv orkar läsa igenom den här soppan, vem gör det då? Just det.. och hej Mamma!