Ja, hur går det till egentligen? Han är så liten och lever i nuet.. samtidigt förstår han så mycket, på en ettårings vis. I hans värld har mamma alltid varit tjock om magen, men att ordet "bebis" hör ihop med mage har han lärt sig. Fast han pekar lika ofta på sin egen när vi frågar vart bebisen är. Bebis, mage, navel.. same same ;).

Vi läser en bok som berättar om när Lillefanten får ett syskon.. Den hade nog gett mer om han vore lite större. Nu är det mer intressant att Lillefanten har en boll på en av bilderna, och ballonger på en annan. Sådant som han själv kan relatera till. Annars har vi mest försökt göra honom uppmärksam på bebisar över lag.. när dom dyker upp på tv eller i tidningar så pratar vi snart kommer få en egen.

 

Att få dela vår uppmärksamhet med ett till barn kommer nog inte bara vara av ondo, men det blir ovant för honom till en början. Nu när både jag och J är föräldralediga blir han ju verkligen överröst med uppmärksamhet, och det märks tydligt att han tror världen kretsar kring honom. Så ska det ju vara när man är liten, till en viss gräns i alla fall. När vi hade besök av min vän Anja och hennes dotter i fredags måste jag erkänna att han bitvis var lite odräglig. När vi pratade och inte tittade på honom blev han grinig, började vråla med gäll röst för att dra uppmärksamheten tillbaka till sig själv. Det är sånt beteende som inte märks när vi är själva hemma och har full fokus på honom, så det är nyttigt att det kommer folk då och då ;).

 

Men nog är det svårt att inte skämma bort den lilla prinsen... Han är så ofattbart härlig och go ♥. Det går inte att förstå hur mycket kärlek som får plats i en så liten kropp, våra hjärtan smälter flera gånger per dag..