Debbie 1 vecka

Jag kan inte förstå att det redan gått en vecka, kan knappt förstå att hon är här över huvud taget. Samtidigt är hon redan en så självklar del i vår familj, hon fulländar den. Det är hisnande hur mycket man kan älska någon man precis träffat. Jag tror att det är lättare att förstå storheten när man redan har ett barn sedan tidigare.. Även om kärleken är stark från början, så växer den ju så enormt i takt med att det lilla barnet utvecklar sin personlighet.
 
 På kvällarna är hon som mest vaken.. då ligger hon tyst och kikar på oss med ett sådant djup i blicken att vi nästan drunknar. Det ska bli så underbart att följa henne och se henne utvecklas..
 
Jag har börjat fila lite på den riktiga förlossningsberättelsen också. Måste ju skriva den medan jag har alla minnen färska i huvudet!
 

Ikväll ska Debbie få träffa sin moster Madde för första gången. Hon har varit på studentkryssning och bestämde sig för att komma hit och hälsa på istället för att åka raka vägen hem, bra beslut! Vi har städat och polerat dörrhandtag och lampknappar i hela huset för att försöka utrota smittan, så förhoppningsvis klarar hon sig ;).
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0