Det var en jobbig natt inatt. Gick och lade mig strax efter 22, sen vaknade jag en gång i timmen av oklara anledningar. Sista gången var vid 4-tiden då jag kände att det började knipa ordentligt i magen. Fick gå på toa flera gånger och var riktigt kass i magen, ett problem jag verkligen inte har i vanliga fall. Det fortsatte krampa i magen och jag hade även sammandragningar, så det var svårt att avgöra vad som var vad. E har ju också haft lite trubbel med magen i veckan. Efter en stund bestämde jag mig för att jag inte vågade chansa utan ringde förlossningen för att rådfråga. Med tanke på min historik med förkortad lovmodertapp och snabb förlossning, tyckte dom att det var bäst om jag kom in på kontroll direkt. Dålig mage är ju ett vanligt tecken på att förlossningen håller på att dra igång.

 

Vi tog upp Elton och satte oss i bilen direkt. Väl där fick vi köra den vanliga rutinen med ctg, bebis mådde bra och jag hade bara 1 sammandragning på 35 min. Efter det försökte läkaren göra ett vaginalt ultraljud för att se status på tappen. Det gick inge vidare.. Bla-Bla låg väldigt långt ned och min livmodertapp har alltid varit väldigt bakåtlutad.. Huvudet låg liksom i en hängmatta med öppningen nästan i nacken, eller något i den stilen. Svårt att förklara. När hon kände med fingrarna gick det lite lättare, och då visade det sig att jag öppnat mig 1-2 cm. Enligt läkaren behöver det inte betyda något, speciellt inte för en omföderska. Så förhoppningsvis stannar Bla-Bla kvar några veckor till. Jag fick tillåtelse att fortsätta med medicinen 1 vecka extra, egentligen skulle jag ha slutat nu på söndag. Det känns i alla fall lite tryggare.

 

Vi fick verkligen en försmak på hur det skulle kännas om förlossningen startade spontant. Om vi måste ta med oss E kanske J inte ens kommer kunna vara med, den tanken är inte så kul. Jag hoppas verkligen att det blir som planerat. Eller som vi kommer planera rättare sagt.. Ska på återbesök på spec mvc den 31/1.