..... Där är hon, då kan vi börja!

 

Debbie upptäcker omvärlden för fullt just nu och det är både spännande och skrämmande. Ena stunden leker hon självständigt och drar iväg, så vi får hjärtat i halsgropen av rädsla för att vi tappat bort henne. Då sitter hon alltid i något skrymsle och pysslar på med sitt, både tillåtna och förbjudna saker. Hon lever fortfarande upp till sitt smeknamn "tryffelgrisen".

 

 

På kvällarna när hon är trött är den där självständigheten som bortblåst, då förvandlas hon till "mammagrisen" istället. Min lilla svans, som följer mig överallt och drar i benet tills jag plockar upp henne. Då klistrar hon sig fast med benen runt kroppen och armarna runt min hals, som en riktig liten apunge <3. Jag gosar in näsan i den mjuka lilla nacken, sen sitter vi så, från det att middagsbestyren är avklarade tills det är dags att lägga de små busarna. Elton har aldrig varit någon mammagris (jag brukar få stjäla en kram i farten), men ibland får han för sig att han vill vara med, och då öppnar vi upp famnen och släpper in honom med.

 

Men det är ändå inte hos mig detta händer..