Samtal vid middagsbordet
Elton: Fammo raggabil!!
Jag: Har farmor en raggarbil? (Det har hon inte)
Elton: Ja.. Åckan raggabil!!
Jag: Har Håkan också en raggarbil? (Det har han inte)
Elton: Ja.. Stooor raggabil (visar med händerna)
Jag: Jaså, så stor!!
Elton: Ja!. Hejdå raggabil, hejdå fammo, hejdå Åckan!
Mera Oslo
Jag skojade inte när jag sa att det blev extremt många bilder tagna i Oslo, speciellt den dagen då vi vandrade runt i staden. Annars är det ofta så att vi inte orkar släpa med oss systemkameran, så när vi väl gör det passar vi på att knäppa för glatta livet. Det är ju så kul att föreviga fina minnen.
Jag gillar Oslo väldigt mycket, det är en vacker stad. Vi besökte en park jag inte minns namnet på, full av statyer av nakna människor. Solen gassade på bra hela dagen, så mot slutet hittade vi ett litet café/kiosk där vi kunde köpa dricka och slå oss ner. Elton var på sitt allra bästa humör, sprang runt som en gasell och skrek glädjetjut. Han lyckades trigga ihång flera andra ungar tills det lät som rena djungeltelegrafen . Sen kom en liten norsk jente och ville bjuda på kex, då blev han blyg och drog sig tillbaka.
Väl tillbaka hos Maja var alla trötta, men väldigt nöjda med dagen. Det var så härligt ljummet när solen började gå ner, och utsikten sen..
Mot kvällskvisten anslöt Pål som hade varit på svensexa. Aningen sliten, men ändå tapper för att ha utstått en tvådagars. Jörgen slängde ihop en Pad Thai till oss som vi avnjöt på uteplatsen. Resten av kvällen snackade vi och spelade sällskapsspel. Bland annat "lika par leka bäst", som går ut på att man ska känna sin partner så bra som möjligt, Jag och J var nära att förlora, trots våra 10 år tillsammans ;)
Sen kom avresedagen. Vi bestämde oss för att mjölka ur det allra sista ur Oslo och åka sent på eftermiddagen, så det blev som en extra dag. En badtur fick det bli.. eller bad och bad. Lite sol och matsäck rättare sagt, vattnet var på tok för kallt. Vi turades om att spela fotboll med en sprallig E, som precis innan vi skulle till att åka fick sitt livs första getingstick. Han satte sig ner och gnällde lite samtidigt som han höll i foten. "Det gick bra Elton", sa jag och J i kör.. på rutin liksom. Det var Pål som började prata om "vepsestikk", och visst satt det en tagg i fotsulan. Tur att man har vänner som tänker till ;). Lillfisen verkade dock ganska opåverkad av det hela, men det är ändå lite läskigt sådär första gången. Innan man vet hur kroppen kommer reagera.
När vi vandrade hemåt passade vi på att kika på hus. Älskar verkligen att gå runt och snegla på hus.. lyxiga, annorlunda och små gulliga. Jag vill bo i alla!
Och smultron plockade vi, massor.
Debbie 5 månader
Tänk vad fort tiden går, vår lilla skrutta är redan 5 månader gammal. Vi har haft svårt att vänja oss vid att hon inte är någon liten nyfödd längre. För ett par veckor sedan så slog det mig bara att.. "hmm, hon kanske vill ha något att leka med?!", och visst ville hon väl det. Så fort leksaken kom inom synfältet tog hon tag i den, som att hon aldrig gjort annat. Vi börjar verkligen att se hennes unika personlighet formas. Hon är fortfarande en otroligt lättsam, social och glad liten tjej. Än så länge har det inte varit ett dugg utmanande att vara förälder till henne, bara en ren fröjd. Tittar någon på henne ler hon sitt största leende, jollrar och skrattar. Hon ställer så lite krav att vi ibland får dåligt samvete. Det är kanske därför hon är en kvällsuggla som gärna sitter framför tvn med oss, för att få egentid.
Den stora favoriten är ändå den härliga brodern, och kärleken är ömsesidig. Elton sätter fram sitt ansikte nära hennes, sen låter han henne klämma på hans näsa och kinder. Han skrattar, hon skrattar, vi skrattar. Vilken glädje det är att vara förälder till dessa underbara små filurer.
Oslo - andra anhalten
Här kommer fortsättningen på vår roadtripp. Efter ett par dagar i Karlstad styrde vi vidare mot Oslo för att besöka vår goda vän Maja. Det är inte många barnfria vänner jag skulle känna mig bekväm med att våldgästa med hela familjen i följe, men hon är en av dom. Det blir ett moln av harmoni där hon befinner sig, hela familjen älskar henne. Vi fick äran att ha henne som "gudmor" till Debbie, vilket vi är väldigt glada över! Nu har hon träffat en väldigt trevlig norrman också, så vi lär väl inte lyckas få hem henne till Sverige i första taget ;). Det var väldigt kul att lära känna Pål lite, som han heter. En hyvens prick!
Hela Oslotrippen var underbar. Fint väder och fullspäckat med mysiga aktiviteter. Vi hann med en hel del på bara två dagar. En tur in till Oslo där vi vandrade runt en hel dag, gick i fina parker och åt fantastisk god pizza. En hel del häng på Majas altan blev det också, samt en tur till stranden.
Maja hyr ett hus vid vattnet med en kanonfin veranda runt halva, delar av den var under pågående renovering. Kvällen vi anlände dukade vi upp på den yta som var ledig och tände grillen, Det blev en lite Fransk känsla över det hela..
Både Elton och Debbie stormtrivdes i centrala Olso. Det var inga problem alls trots att vi var iväg från morgon till kväll. Det var så härligt att bara ta allt som det kom, och inte behöva tänka på att åka hem för att någons mat och sovklocka ringde.
Till Eltons lycka var det pågående vägarbeten i halva staden (kändes det som). Och eftersom man inte jobbar söndagar i norge stod maskinerna stilla..
Maja tog oss till ett av sina favorithak där vi käkade godomligt god pizza, den var värd vartenda norska öre!
Detta fick bli del ett av två. Det blev väldigt många bilder tagna i Oslo :)
Roadtripp - första anhalten
Då var vi hemma igen, efter 1,5 vecka på vägarna. En semester som bjudit på både det ena och det andra, mest trevligheter. Vädret har vi haft riktigt tur med måste jag säga, bortsett från en dag i just Karlstad har solen liksom följt efter oss.
Jag tar allt från början och delar upp det lite...
Vi började med att styra mot Karlstad, där vi hyrt en campingstuga. Jag älskar stugliv, det är något speciellt med att klämma in sig med sina kära på en pytteliten yta. Helst mitt i ingenstans utan el och rinnande vatten, där man kan sitta och titta in i en sprakande brasa en hel kväll. Inte riktigt samma känsla på en camping, men det fick duga den här gången. Vi åt burkgulash, chips och skålade med ett glas rött. Resespjälsängen vi köpte till Elton gick inte in i stugans "sovrum" som planerat, så grabben blev nattad i en tarrsäng. Det gick alldeles utmärkt, bortsett från att hans paranoida mamma vaknade var 30 min för att se så han inte höll på att trilla ur ;)
Dagen därpå vandrade vi runt i centrala Karlstad. Det visade sig alltså att "solen INTE alltid sken", men det var ändå en väldigt trevlig stad. Värmlänningarna var varma och plockade upp grejer efter oss, som vi tappade i vår stundtals kaosartade framfart. Allt från barnskor till filtar. Barnen bytte roller, vilket innebar att Elton sov i vagnen medan Debbie hängde med på armen.
Eltons starkaste minne från resan är nog när ett gäng norska knuttar parkerade sina "DOTTODYTTAR" intill grannstugan. Då gnistrade blicken kan jag lova.
En eftersläntrare
Lekparkssightsing från förra veckan!
Nu sticker vi ut på roadtripp. Första riktiga familjesemestern, det ska bli så kul! Bilen är helt överfull så vi får se om vi går in, annars får vi klunsa om vem som stannar hemma ;).
Vi har haft finbesök
Igår kom min kusin Annika med familj på en liten visit och stannade över natten. Riktigt mysigt hade vi det, grillade i solen och busade med barnen! Ibland blir det nästan lite overkligt med alla småttingar som kommit i familjen under en så kort period, tror nog alla slogs av den känslan. Känns inte som allt för länge sedan vi var barnen som sprang omkring :)
Anders, Tilde och Elton såg på babblarna i väntan på maten.
Stackars lilla Tilde gjorde en praktvurpa på en av köksstolarna och slog i ögonbrynet. Inte lätt när man ska lära sig stå och gå.
Jörgen hade marinerat kycklingfilé på kinesiskt vis, mycket uppskattat!
Debbie hjälpte pappa sköta grillen..
Kvällen avslutades med filmen Madagaskar för barnens del (Tildes favorit). Elton har visserligen anlag för närsynthet, men jag hade hoppas att det skulle dröja några år ;)
Ren kärlek
Jag kan inte välja en bild, ni får fyra...
Den här pojken..
Jag förstår inte vart dessa "raggartendenser" kommer ifrån?!
En utflykt.. och en incident
Vi har haft så mycket för sen vi kom hem att jag inte ens haft tid att sammanfatta allt vi haft för oss. Nu är jag dock lite halvdäckad i mjölkstockning igen, så jag tänkte passa på!
Detta hände i alla fall här om dagen...
NEJ... det var INTE jag som kastade i honom. Lovar.
Att komma ikapp
Ni vet när man kommer efter och så blir allt bara så himla stort att det blir jobbigt? Det är vad som har hänt här på bloggen. Efter några väldigt intensiva veckor i Dalarna, är vi nu tillbaka hemma och mellanlandar. Ett mål med trippen var att få ner pulsen lite, och det lyckades jag med tack vare massor av hjälp från alla nära och kära. Veckorna bjöd på både det ena och det andra, mest fina stunder men även en del sjukdom. För att sammanfatta grovt såg det ungefär ut på följande vis..
Studentskiva, mjölkstockning(ar), körtelfeber, cafebesök, promenader, begravning, mer studentskiva, mysiga middagar, midsommar, förkylning, loppisbesök.
Rätt var det var hade det nästan gått en månad och vi satt i bilen på väg hem. Emellanåt lyckades jag få fram kameran, fast inte så ofta som jag hade önskat. Några systemkamerabilder blev det, men först kommer ett litet urval från mobilen..
Syrrans studentskiva, på mammas och pappas underbara altan..
Vi blev stammisar på mysiga Bulldog Café, där både människor och hundar är välkomna.
Midsommar firades. Vi plockade blommor och gjorde kransar. Barnen var så söta..
Och så besökte vi några av alla loppisar som finns i trakterna. Några fynd blev det, får visa sen..
Och Debbie sen, så stor helt plötsligt..
Kusinligan
Jag är så glad över att barnen har så jämnåriga kusiner, dom kommer alltid ha någon att leka med när vi åker hit till Dalarna. Om bara ett par år kommer det inte märkas någon åldersskillnad på någon av dem. Dylan och Debbie är ju redan så jämngamla man kan bli, men Tilde börjar knappa in på Elton också. Det är 11 mån mellan dom två. Debbie och Tilde har i sin tur bara 5 mån mellan sig, vilket egentligen inte är något alls.
Goa ungar <3
Debbie 4 månader
Vilken unge hon är, vår Debbie. Jag har aldrig träffat en så glad bebis, hon gör det väldigt enkelt för oss som föräldrar. Lite så jag nästan får dåligt samvete mellan varven. "Värst vad Debbie sover" kan jag tänka.. När jag sedan går för att titta till henne ligger hon klarvaken och smäller av världens leende när hon ser mig. Dessa varma, sprudlande leenden delar hon ut både till höger och vänster, precis som alla förtroliga samtal. Så fort tillfälle ges tar pladdret fart, sen pratar hon på så länge hon har chansen. Det är många härliga skratt vi delat med den flickan. Under dessa två veckor vi varit i Mora, finns det nog inte någon som inte förälskat sig i Debbie. Däremot verkar hon tycka det blir lite för rörigt om det är för mycket folk runt henne samtidigt, då får hon lite svårare att slappna av. Men det är inte så konstigt egentligen!
Underbara unge.,
Äventyr
Elton har ett brinnande intresse för alla typer av fordon. Det är "tottotytte" (motorcykel), "datto" (traktor), och "latbiiiiiiiii" (lastbil) för hela slanten. När han uttalar dessa ord förvandlas hans annars ljuva lilla barnaröst till en riktig målbrottsstämma. Vad som ligger till grund för den djupa passionen är ett mysterium. Den kommer inte från mig eller J, det är ett som är säkert.
Som tur är har den lilla busungen en morfar som har tillgång till både det ena och det andra. Här om dagen var dom på brandstationen där "Tuppa" (morfar) jobbar, där fick E titta på "Bambiiiiilen". Och idag var vi och hälsade på Tuppa på hans andra jobb, där fick E ta en skräckblandad tur i en traktor. När han såg mig och mamma/mormor stå och vinka nedanför sken han upp som en liten sol, att se honom ha så kul värmer verkligen hjärtat.
Bara kolla..
His back
Vårt lilla rackartroll börjar bli sig själv igen, till allas stora lättnad. Det är nästan så jag får lite ångest när jag tänker på hur dålig han faktiskt var, så jag låter nog bli. Nu dricker han som han ska och har fått tillbaka aptiten, även fast det mest är "kåu" (korv) och "bålla" (fiskbullar) som efterfrågas. Han är fortfarande tröttare än vanligt och mer lättretlig, men det kan tydligen hålla i sig länge.
Mitt i sjukdomskaoset har mycket annat hänt också. Först studentskivan, och Idag var morfars begravning. Jag tror alla var väldigt nöjda med den. Prästen predikade vackert och personligt, musiken var fin och passande, och vi fick ta farväl. Eller "på återseende" som jag hellre vill säga.
Uppdatering
Vi fick bekräftat att det är körtelfeber Eltis har. Han är utskriven från sjukhuset och kämpar på bra. Värktabletter håller febern nere, däremot är det lite svårare att få honom att äta, och framför allt dricka tillräckligt. Förmodligen är det den onda halsen som gör att han helst låter bli. Vi trugar och försöker erbjuda lite av varje, så en del får han i sig. Eftersom dom vätskade upp honom rejält när han var inlagd känns det ganska tryggt att vänta ut honom lite, förhoppningsvis går det lättare imorgon.
Han bor med J hemma hos svärmor nu. Känns lite ovant och jobbigt att inte kunna se själv hur han mår varje sekund, samtidigt vet jag att J har precis lika bra koll som jag har. Det är lättast om vi delar upp oss nu när han är dålig, det blir jobbiga nätter annars.
Jag kisar lite och låtsas att det är jag för en stund..
Men i själva verket är det min underbara lillasyster om tar studenten. Jag är så stolt att jag måste skryta lite. I lördags var hon på bal och var så makalöst vacker! Jag kunde tyvärr inte vara där och se det live. Som tur var togs det mycket bilder, så jag har kunnat njuta av det hela i efterhand.
Hon är en så fantastisk person.. så duktig, intelligent, rolig och omtänksam. Grattis Madeleine, det kommer gå bra för dig i livet ♥
En dag på Skansen
Det är inte bara jag som är lite sliten förstår ni, så här lät det på J i morse..
05.45= "Jag tror jag är sjuk eller något.. host host"
08:05= "Tror vi ställer in den här dagen helt och hållet.."
09:50= "Ska vi dra till Skansen?"
Säga vad man vill om J, men han är rätt bra på att rycka upp sig. 30 min senare satt vi i bilen och hade kommit ihåg nästan allt vi behövde ha med oss. Sen förstår ni, flöt allt på så fantastiskt bra att jag nästan behövde nypa mig i armen. Det var nästan som att vi inte ens förtjänade det, med tanke på attityden vi hade när vi började dagen. Vi fick klockrent väder, nöjda barn (nästan hela tiden) och inga oförutsedda händelser. Det var toppen helt enkelt. Att det inte fanns speciellt många djur att titta på gjorde inte så mycket, vi hade det trevligt ändå. Sen sprang vi faktiskt på
Erica med familj och vänner, vilket var väldigt trevligt, och väldigt oväntat.
Elton tyckte Skansen var toppen. Han sprang omkring själv och fascinerades av allt från djur till vattenspridare och fåglar som inte ens hörde till attraktionerna. Det var underbart att se honom! Tror att hela familjen var i behov av att komma iväg på något riktigt kul tillsammans.
Tagga ner
"Jag måste hinna, jag måste hinna, jag måste hinna göra det jag ska.
Jag måste fixa, jag måste trixa, jag måste skynda mig idag...."
Och så kommer en kör..
"Kommer hon att hinna färdigt, att bli klar med allt som hon skaa.
Vet hon vad hon ska göra, för att allting ska sluta braa"
En låt som spelas i ett av programmen Elton kollar på på en av barnkanalerna. Det handlar om vad föräldrar gör om dagarna när barnen är på förskolan, eller hos "Mrs Murray", som hon heter i programmet. Den där låtsnutten spelas upp i mitt huvud hela dagarna, det känns lite som det är soundtracket till mitt liv just nu. Det står att jag påbörjade det här inlägget redan för 5 dagar sedan, kan det verkligen stämma? Jag förstår inte vart dagarna tar vägen.
Jag tampas med stress för tillfället. Pollenallergi och lite hunger har gjort att jag hamnat off guard. Egentligen mår jag inte dåligt, jag är bara så extremt uppskruvad att jag inte riktigt kan njuta fullt ut av tillvaron. Vilket är stressande i sig eftersom jag vet hur fort tiden med dom små guldklimparna går. Jag tänker varje morgon att idag.. idag ska jag bara vara harmonisk, inte ha några måsten och bara njuta av livet. Det är så väldigt mycket lättare sagt än gjort.. Eller egentligen är det inte det, det vet jag. Det gäller bara att komma på rätt bana.
En av dom största utmaningarna med att bli förälder har för mig varit det faktum att man aldrig får fullfölja något i lugn och ro, att alltid behöva avbryta det man håller på med för att någon annans behov alltid går före. Det är där jag har så lätt för att bli stressad.. så fort ett tillfälle kommer vill jag hinna med så mycket som möjligt, för man vet aldrig när nästa tillfälle kommer uppenbara sig. Egentligen så handlar det inte om att jag blivit så väldigt mycket mer upptagen sen jag blev tvåbarnsmamma.. Det handlar nog mer om att jag levt på det viset så pass länge nu. Hur underbart det än är att ha småbarn, innebär det (för att tala klarsprål), att man är en smula livegen. Första året tror jag inte det besvärade mig alls faktiskt, inte så länge jag fick sova en stund mellan varven. Det här är en känsla som kommit smygande på senare tid. Jag vet att jag egentligen skulle behöva göra något helt på egen hand, eller helt ensam med J. Men det får vänta tills Debbie blivit lite större.
Tror det handlar en del om Js arbetstider också.. inte bara hans övertidstimmar, utan även det faktum att han bara är ledig varannan helg. När helgen väl kommer är vi så övertaggade att det lätt bara blir pannkaka av alltihop. Man ska hinna fixa, uppleva och vila upp sig. Sen vips är det söndag.. man har inte hunnit med ens hälften av vad man tänkt, och det är två veckor kvar till nästa ledighet. Givetvis har vi massor av underbara stunder, det handlar som sagt mer om att jag inte lyckas varva ner tillräckligt för att ta vara på dom.
Till veckan dra jag och barnen upp till Dalarna, sen kommer J efter när han blir ledig. Vi blir där i ett tag vilket könns skönt, då hinner vi finna oss tillrätta på ett annat vis än när vi åker över helgen. Att bli ompysslad av familjen är precis vad vi behöver tror jag :).
Elton pratar varje dag om "Mommo", "Oppa", "Bammo" och "Aåka" ;)
Haha.. han kom precis hit och såg bilden, varpå han utbrister "HEJ ÄNTO". Charmtroll ;)
