Finbesök

Annika och Anders har varit här och hälsat på, Jörgen hade redan varit och mött dom när jag kom hem så jag fick ett stort och varmt välkomnande. Sen fick stackarna stå och titta på när jag och J kämpade med maten i 2 timmar, vi hade ingen aning om vad vi hade gett oss in på... Har ni hört hur det låter när man styckar en hel kyckling? Vidrigt ljud, stackars Anki blev tvungen att diskret lämna rummet när J gick loss med kniven.

Eftersom vi jobbar imorgon blev det ingen utgång för oss. Anki och Anders skulle vidare på en fest här i närheten, av någon anledning hade dom dock svängt förbi den lokala puben här intill huset. Fick precis ett sms från Anki, "Vilka original det är här på puben". Jo jag tackar jag, du är i Sundbyberg nu vännen.. A-lagarnas urby!

Nä, det blir till att bjuda hit Anki och Anders igen inom kort känner jag :)

Söta va?







I en annan del av Sverige..

I helgen när vi var i Mora berättade Jörgen att vår vän Thomas ringt honom mitt i natten, men han hade varit för trött för att svara. Thomas visste att vi var i Mora så Jörgen undrade såklart vad han hade velat. När jag kom till jobbet idag visade det sig att Thomas själv hade fått uppleva Mora, fast utanför en krog i Stockholms innerstad..
 
Thomas: "Vilken hemsk dialekt, vart kommer du från?"
Tjejen: "Mora.." (skamset)
Thomas: "Där ser man. I Mora känner alla alla.."
Tjejen: "Nää, så är det inte.."
Thomas: "Jo så är det, om jag nämner ett namn på någon från Mora nu så kommer du veta precis vem det är"
Tjejen: "Det tror jag inte"
Thomas: "S****s"  (Jörgens efternamn)
Tjejen: "Jaa.. Jörgen :)"
Thomas: "Du ser, alla känner alla"
Tjejen: "ok"

Tips från coachen (Malin)

Det har ju blivit förbjudet att pryda sin plats med bilder på halvnakna män här på jobbet, som jag skrev igår blev ju Thomas tvungen att släppa taget om sin idol Dolph Lundgren.

Malin var lite mer  kreativ och valde istället att klä på sin kära Zlatan..




Vad Thomas har lärt sig idag...

Hur mycket man än avgudar Dolph Lundgren är han inte lämplig att ha som bakgrundsbild på jobbdatorn, då löper man risk att bli avskedad.

"... en sak till, du måste byta bakgrundsbild". Det var orden som krossade en ung mans dröm, drömmen att bli en ny Dolph Lundgren...


Kaffepaus

Thomas har tagit med sig en rysligt vidrig liten prydnadskatt att ha på skrivbordet. Den knisslar och låter på ett väldigt irriterande sätt, man kan därmed konstatera att Thomas och katten har mycket gemensamt ;). Ni ser den här.


Andreas

Det finns nog ingen annan en Andreas som skulle kunna övertala mig att åka ut till Kista galleria på en lönefredag, ingen. Men det var precis vad vi gjorde :).

Både jag och A var superförkylda och egentligen inte i form att springa omkring. Men vi hade ett enda uppdrag, att hitta tre Svenska filmer ur olika kategorier. A bor för tillfället i Paris, det har han gjort från och till i flera år. Han fick ett infall och bokade en flygbiljett i tidigare i veckan och åkte hem. Hans pojkvän håller på att lära sig Svenska och det var till honom vi skulle hitta filmerna.

Som tur var är A fortfarande anställd hos SL som tågförare, vi kunde därför lyxa till det och åka i den bakre förarhytten. Det är supermysigt att sitta där på första parkett genom de mörka tunnlarna. När vi kom fram gick vi direkt för att äta mat, eller A åt och jag fikade eftersom jag lovat J att vi skulle gå och äta när jag kom tillbaka.

När vi ätit fick vi lov att sticka och hämta ett par nycklar hemma hos A´s farmor och farfar, han hade världens gulligaste farfar som bjöd in oss på fika. Vi ville dock inte smitta dom med våra förkylningar så vi tackade nej. Sen började jag må sämre så vi åkte aldrig tillbaka till Kista.

Nu är jag hemma igen och jag och J har precis varit och ätit en wrap på något nytt mexikanskt fastfoodställe, mumsigt var det :). Känner mig lite bättre nu så det var kanske för att jag var hungrig som jag blev så dålig helt plötsligt. Ska lägga mig och vila lite nu.

Jag tog fler bilder men A fick mig att lova att maila över alla så han kunde godkänna innan publicering, hihi ;)


Thomas tänker tatuera magen..


Det här med grannar

Jag och J har alltid haft turen att få bra grannar. Vi har aldrig haft problem med dom, och vi har aldrig hört att dom skulle haft problem med oss. I vår förra lägenhet hade damen under problem med hörseln, det såg vi som en klar fördel. Den enda nackdelen var att hon lyssnade på morgonradio på så hög volym att vi kunde höra nyheterna genom golvet, men det var ett litet pris att betala.

Igår pratade Jörgen med Lövet, en god vän till oss. Han har precis flyttat till en ny lägenhet och berättade för J om första dagen i nya lyan, den blev inte riktigt som han hoppats på.. Kl var runt 12 på förmiddagen och Lövet hade fått in alla sina saker, packade upp i lugnan ro medan han lyssnade på lite musik. Jag kan se framför mig hur han pysslar på och boar i sig, som man gör liksom. Helt plötsligt hör han hur brevinkastet öppnas, han går dit och finner en lapp med texten ”Om du inte skruvar ner musiken omgående kommer jag se till att du blir vräkt /grannen”.  Det lustiga är att Lövet inte ens hunnit packa upp högtalarna, utan spelade bara lite försynt från sin laptop.

Stackars Lövet… Antar att det inte blir aktuellt med någon inflyttningsfest? :P



Lövet i egen hög person, bild lånad från facebook.


Om Thomas

Min vän Thomas älskar att berätta för folk hur vi lärde känna varandra. Han framställer mig som att jag lider av något socialt handikapp på ett sätt som är typiskt för honom, elakt och hjärtligt på samma gång.

Sommaren 2007 var Jörgen ute och tågluffade i 3 veckor, jag var hemma i Stockholm och jobbade. Alla våra vänner var bortresta och jag kände mig vansinnig ensam och uttråkad.

På jobbet var det den lugnaste sommaren i historien, vi hade i princip ingenting att göra. Jag började därför stanna och småprata med mina kollegor i teamet efter att jag slutat för dagen, och tillslut åkte jag ibland in en sväng även om jag var ledig (patetiskt, jag vet).

Jag började planera lite trevliga afterworks och Thomas som var ny i teamet var snabb att haka på. Och på 3 veckor hade jag fått en "new best friend" kan man säga. Jörgen och Thomas klickade direkt och nuförtiden är jag alltid det 3é hjulet, men det är en annan historia.

När Thomas fick höra att Jörgen skulle åka till Thailand i 2 veckor tyckte han det var hysteriskt kul. Han har går runt till våra kollegor och gör narr av mig, förvarnar dom om hur sällskapssjuk jag kommer bli och att dom bör komma på lite bra ursäkter redan nu.

Men nu är vi inne i 2010 Thomas, jag är vuxen nu. Du ska allt få se...


Thomas, lånad från Facebook


Kära vän

Åhhh, pratade precis med min fantastiska underbara barndomsvän Maja i telefon. Det är inte långt mellan Stockholm och Oslo, men just nu känns det som andra sidan världen.





Storsjöyran 2008

Nyare inlägg
RSS 2.0