Min vän Thomas älskar att berätta för folk hur vi lärde känna varandra. Han framställer mig som att jag lider av något socialt handikapp på ett sätt som är typiskt för honom, elakt och hjärtligt på samma gång.

Sommaren 2007 var Jörgen ute och tågluffade i 3 veckor, jag var hemma i Stockholm och jobbade. Alla våra vänner var bortresta och jag kände mig vansinnig ensam och uttråkad.

På jobbet var det den lugnaste sommaren i historien, vi hade i princip ingenting att göra. Jag började därför stanna och småprata med mina kollegor i teamet efter att jag slutat för dagen, och tillslut åkte jag ibland in en sväng även om jag var ledig (patetiskt, jag vet).

Jag började planera lite trevliga afterworks och Thomas som var ny i teamet var snabb att haka på. Och på 3 veckor hade jag fått en "new best friend" kan man säga. Jörgen och Thomas klickade direkt och nuförtiden är jag alltid det 3é hjulet, men det är en annan historia.

När Thomas fick höra att Jörgen skulle åka till Thailand i 2 veckor tyckte han det var hysteriskt kul. Han har går runt till våra kollegor och gör narr av mig, förvarnar dom om hur sällskapssjuk jag kommer bli och att dom bör komma på lite bra ursäkter redan nu.

Men nu är vi inne i 2010 Thomas, jag är vuxen nu. Du ska allt få se...


Thomas, lånad från Facebook