Sammanfattning av graviditet och förlossning

I brist på annat har jag fyllt i denna lilla enkät. Tänkte att det kunde bli ett fint och bra avslut i kategorin "Gravid".

När fick du reda på att du var gravid?
22 Januari 2011
Blev det en chock?
Både ja och nej
Hur gammal var du?
23
Hade du mycket halsbränna?
Ja
Spydde du mycket?
Mådde väldigt illa i början, men det var bara några gånger jag faktiskt spydde.
Var det någon favoriträtt som ändrades?
Fil blev den största favoriten
Hade du mycket foglossning?
Nej, kände bara av det då och då.
Hade du sammandragningar?
JA! Halva graviditeten. Var sjukskriven för det och inlagd på sjukhus i v 30.
Ditt sf mått som störst?
34cm
Har du fått bristningar? Trodde inte det först, men flera veckor efter förlossningen upptäckte jag en som satt sig som en liten förlängning av mitt blindtarmsärr.
Trodde du att det var en pojke eller flicka?
Ändrade mig flera gånger
Vad hoppades du på?
Ett barn
Hade du mycket vätska i kroppen?
Nej
Hur mycket gick du upp i vikt?
10 kg
Hur ser du på graviditeten idag?
Jag tyckte det var riktigt jobbigt på grund av all oro pga hotande förtidsbörd, men börjar redan förtränga allt. När jag tittar på gravidbilderna längtar jag efter fina magen :)
Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Jag försökte att inte ha några förväntningar och vara beredd på allt, vilket jag ändå inte riktigt var. Innerst inne hade jag nog förväntat mig en "normal" förlossning med ett värkarbete som smög sig på.
Gick du över tiden?
Nej
När började din förlossning?
Runt 15.45 med vattenavgång.
Hur lång tid tog det?
2,5 timme
Hur mycket var du öppen när ni kom in?
10 cm
Vad tyckte du var jobbigast?
Att krysta, och efteråt när jag fick veta att jag spruckigt så mycket.
Var du rädd för något?
Kejsarsnitt och att spricka. Och att bebisen inte skulle må bra.
Grät du?
Nej
Skrek du?
Nja, mer att jag vrålade och stånkade för att jag tog i så mycket :)
Tog du nått smärtstillande?
Fick frågan om jag ville ha lustgas precis innan jag skulle till att börja krysta, men jag kände att jag bara ville fokusera ostört. Något annat hann aldrig bli aktuellt.
Blev du sydd?
1 timme på operation (buhuu)
Dragen med sugklocka?
Nej.. undra hur illa det hade blivit då?
Hur många var inne i förlossningsrummet?
Lite oklart, två barnmorskor och en kille från röda korset. Eventuellt en uska också.
Hade du någon nära med dig?
Jörgen
Hur stor var bebisen?
3815g och 51cm lång
Blev det en pojke eller flicka?
Pojke
Vad fick han heta?
Elton
Hur ser du på förlossningen idag?
Förlossningen var det häftigaste jag varit med om, det var efteråt som det jobbiga började rent kroppsligt. Men jag hoppas jag får uppleva att föda barn fler gånger.
Var allting värt det?
Ja, absolut. Jag är så tacksam för hela upplevelsen och att jag fick bli mamma till Elton. Däremot är jag orolig att det ska bli likadant nästa gång och att det inte ska gå att fixa till lika bra då, och att det ska gå ännu snabbare så vi inte hinner in i tid.

Kroppen 4 veckor senare

(Nu blir det lite detaljer igen för er som är känsliga)

När jag fortfarande var gravid trodde jag att det skulle kännas jättekonstigt när gravidmagen försvann och det blev helt tomt där inne. Trodde nästan att det skulle bli svårt att hålla balansen för att tyngdpunkten ändrades så snabbt. Så var det ju inte :). Men det var häftigt att se hur den vips bara var borta när jag precis fått upp Elton på magen och tittade ner. Efter det kändes det nästan som att jag aldrig haft någon gravidmage, såg jag verkligen ut så för bara 4 veckor sedan? Det känns overkligt.

Jag är positivt överraskad över min återhämtning. Både efter komplikationerna under förlossningen och rent estetiskt. På BB vågade jag inte ens tänka på hur det skulle bli efter att jag sprack så mycket. Visste inte alls vad jag skulle förvänta mig, trots att personalen hela tiden var väldigt positiv. Var till och med rädd att det skulle sluta med påse på magen. Tur nog har jag inte haft några sådana problem alls ens från början, även om jag fortfarande har lite ångest inför varje toalettbesök, och troligtvis kommer ha det ett tag. Det är så lätt att glömma att hålla igång magen. Nu vågar jag i alla fall lita på att jag kommer bli helt återställd. Har nästan inte ont längre, även om det fortfarande finns ett obehag. Men det är nog lika mycket psykiskt som fysiskt skulle jag tro.

Rent estetiskt hade jag förväntat mig att magen skulle hänga som en sladdrig degklump i flera månader innan skinnet drog ihop sig, och det var jag helt ok med också. Vet inte riktigt varför, som 24 åring förstföderska bör ju förutsättningarna vara relativt goda. Vilket dom också var. Magen återgick i stort sett till sitt gamla jag direkt, aningen mjukare och kanske liite putigare bara. Jag var ju inte direkt i någon superform innan, så det var väl kanske inte så svårt att hitta tillbaka till den tidigare formen :). 6 av dom 10 kg jag gick upp försvann direkt, dom 4 återstående vet jag faktiskt inte om jag tappat, det gör mig varken till eller från.

Jag tycker det är så häftigt vad kvinnokroppen klarar av.. bära ett barn, förlösa det och sedan återgå till det normala. Man kan inte bli annat än imponerad och tacksam! Jag hoppas innerligt att jag får uppleva detta igen, för det är ingenting jag någonsin skulle ta för givet.

Vecka 39


Nu.. pigmentranden går fortfarande att se :)

Bebis verkar vara på G :)

Ja ni, nu kan det inte vara långt kvar.. (varning för detaljer)

När jag satt och skrev det förra inlägget började jag känna av lite magknip, som att jag behövde göra nummer 2. Skrev klart och gick på toaletten, där blev jag sittandes ett tag utan att "prestera". Kändes verkligen som att jag var jättenödig så jag fattade ingenting. Tillslut gav jag upp, torkar mig och noterar en liten blödning. Inser att det måste vara en så kallad teckenblödning, ropar på J som studsar upp ur sängen för att komma och titta. Hade det inte varit för att vi skulle till MVC hade jag nog ringt förlossningen för att rådgöra, men nu kände jag inte att det behövdes eftersom det inte var förskt blod utan lite mer rosafärgat. Först hade jag intensivt ont i kanske 10 minuter, sen har det mer övergått till sammandragningar med mensvärkkänsla som kommer och går.

Vi har varit hos BM också och hon trodde också att det var på G, det gick inte ens att mäta magen ordentligt för att jag hade så mycket sammandragningar. Hon sa att så länge det bara kommer lite rosa blod är det ingen fara, men kommer det mer än en tesked färskt blod skulle jag ringa och rådgöra med förlossningen. Annars är det bara att vänta på att det drar igång på allvar, men det kan nog ta sin lilla tid. Känns i alla fall kul att det är nära :). Och just det, en annan konstig grej är att jag faktiskt spydde igår kväll. Helt plötsligt blev jag jätteillamående och helt kallsvettig, trodde jag ätit något dåligt. Sen gick det bara över.

På väg till MVC tidigare, så glad blir man när man förmodligen snart kommer träffa sin bebis :)



Typ BF idag :)

30/9 hade vi som beräknat förlossningsdatum hela första halvan av graviditeten, sen blev vi framflyttade på rutinultraljudet. Men eftersom jag alltid haft råkoll på kroppen vet jag att 30/9 stämmer bättre än 3/10, om jag inte är jungfru Maria dvs.

Jag skrev nog aldrig det men vi fick en ny tid på MVC till idag. Jag tror BM klämt in oss på lunchen så jag vågar inte be om en hinnsvepning den här gången :P. Det viktigaste är att få veta att allt är bra med bebis, även om jag faktiskt känner att h*n är hur pigg som helst. SF-måttet ska bli intressant eftersom flera reagerat på att min mage blivit så stor den senaste tiden, själv har vi nog blivit lite hemmablinda :). Det kanske blir en liten 5-kilos ändå..

Tänk vad stor du blivit sedan den här bilden lilla bebis ♥





Nu ska jag se till att få i mig lite riktigt frukost. Satte mig och snaskade lite djungelvrål det första jag gjorde när jag kom upp, inte bra. Speciellt inte när man har hembakt bröd som väntar. Skulle vara trevligt att vänta in J bara, han ligger och sussar fortfarande. Jag hade missuppfattat hans arbetstid igår, han kom hem runt 00, jag trodde han skulle komma innan 21. Gillar inte att han jobbar sådana mastodontpass nu när det är så nära, skulle det starta vill jag att han ska vara i bra skick. Men enligt honom själv var det ingen fara, så jag får lita på det :)


MVC

Jag trodde ju att jag hade löst gåtan igår, men det hände inget inatt heller. Trots att jag hade rejäla förvärkar igår kväll, stod lutad mot byrån och bara vaggade. Det konstiga är att jag inte behövt gå upp och kissa en enda gång på hela natten?!?! Vad betyder det? Igår natt var jag bara upp två gånger och tyckte att det var lite :P. Bebis har kanske hoppat ur fixeringen igen och lagt sig i säte.. bångstyriga unge ;). Som tur var har jag tid på MVC idag, sitter och väntar på att dom ska ringa tillbaka till mig eftersom jag glömt bort vilken tid. Jag fick en lapp sist men den har jag tappat bort, trodde ju inte att jag skulle behöva den..

Jag tänker i alla fall be BM kolla status där nere och ev be om en hinnsvepning. Är dock tveksam på om hon kommer nappa på idén. Känns som att hon skulle kunna luta sig mot någon slags policy och vägra för att jag inte passerat BF, trots att det bara handlar om ett par dagar. Vi får se, vet inte om jag kommer våga fråga heller. Känner mig lite dum som är så otålig, men det tar på krafterna att gå runt med dom här förvärkarna och få upp hoppet.

Fakta om hinnsvepning:
Utförs av barnmorska eller läkare. Han eller hon gör en inre undersökning på dig och ”sveper” samtidigt med fingret runt livmoderhalsen (cervix). Syftet är att lossa hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen.

Genom att svepa hinnor ökar sannolikheten för att förlossningen startar inom 48 timmar. Chansen att det ska fungera ökar om livmoderhalsen redan börjat mjukna och förbereda sig för förlossningen. Det ökar inte risken för infektion vare sig för dig eller för ditt barn.

Det kan dock kännas lite obehagligt eftersom livmoderhalsen ofta är svår att nå innan förlossningen startat, och du kan få lite småblödningar och oregelbundna värkar direkt efteråt.

se.babycenter.com

Graviditetsvecka 40

Höll nästan på att glömma, eller kanske förtränga? ;). Trodde ju att jag skulle slippa lägga upp det här veckoinlägget, men nix. Nu vet jag ju i alla fall att det är det sista, tror inte att det finns fler att lägga upp nämligen. Är det bebis eller min kropp som inte förstår att det är dags nu? Till och med pappa J börjar bli lite otålig. När jag ringder honom på jobbet så svarar han numera alltid, hur upptagen han än är. Så jag brukar alltid börja med att säga "det är inge viktigt", då suckar han besviket och säger "ok". Det hade varit så skönt att få ringa det där samtalet och be honom komma hem för att det är dags.

Vecka 40

Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

 



Magen vecka 38+5



Dags att magen fåt ta lite plats här igen, eller rätt ordentligt med plats behöver den nu :). Jag såg faktiskt i listan att jag i maj gissade på att bebis kommer att komma imorgon, hade glömt bort det. Kan ju alltid hoppas att jag får rätt, fast nu tror jag nog mer på en liten tjej om jag ska vara ärlig.

Originallistan från i maj:
Mamma Agneta: 23/9, Flicka
Anders: 23/9, Flicka
Mormor Ingrid: 23/9, Pojke

Camilla (Jag): 26/09, Pojke
Elin H: 30/9, Pojke
Annika H: 30/9, Flicka
Jörgen (J): 2/10, Pojke
Pappa Ricky: 4/10, Pojke
Farmor Kerstin: 4/10, Pojke
Micke H: 4/10, Pojke
Gunnar B: 6/10, Flicka

Den senare versionen:
Ulrika: 13-14/9 mellan 22.00-03.00.
Alice: 15/9, Pojke
Emelie- Mamma i Oktober ♥: 15/9, Pojke
Malin: 18/9, Flicka
Lisa Brändström: 19/09 02.00-04.00, Flicka
Sophy - Mamma till Ozzy. 19/9, Pojke
Jane: 19/9, Flicka
Rebecca - väntar bebis i november!: 20/9, Flicka
My heavenly life - johanna 21/9, Pojke
Maria T - BF 6 oktober 21/9, Pojke
Mamma Åsa: 23/9, Flicka

Åsa H: 25/0, Flicka
Fia- mamma till Edison 26/9, Flicka
Hanna - imm0rtelle: 27/9, Pojke
Micke L: 30/9, Flicka
Alexandra - mamma till Märta: 1/10, Pojke
Köttmannen (Daniel): 1/10, Flicka
Jessica ♥ Mamma till Alicia ♥: 4/10, Flicka
Maja N: 5/10, Flicka

Kroppen i vecka 38+1

Det börjar bli en aning tungt nu måste jag erkänna, tanken på att det skulle kunna vara 1 månad kvar är rätt skrämmande, jag beundrar alla som går över tiden. Nu tror jag verkligen inte det kommer bli så, men man vet ju aldrig. På dagarna är det inga problem, kroppen är (för det mesta) utvilad och jag växlar mellan att gå, stå, sitta och ligga. Sen kommer kvällen och jag börjar bli lite trött. Då känns allt plötsligt väldigt obekvämt. Sitter jag upp tycks kroppen ihop och det blir svårt att andas, lägger jag mig i soffan är det som att magen inte får plats, det blir att jag ligger halvt på rygg halvt på sidan och bebis börjar sparka som att det blir dåligt med plats.

Det brukar vara en skön känsla när jag äntligen bestämmer mig för att gå och lägga mig, även fast jag vet att nästa "etapp" börjar. Somnar gör jag oftast snabbt, men sen vaknar jag flera gånger. För det första när jag behöver vända mig, men då somnar jag om direkt. Det är annat dom 4-5 gånger per natt jag vaknar jag behöver gå på toa och blir sittande 10 min varje gång för att få ut något. Bebis ligger och täpper till så jag blir tvungen att vagga fram och tillbaka för att h*n ska ändra läge. Det är därför jag har svårt att somna om ibland, piggnar liksom till.

Inatt låg jag vaken mellan 04.30-06. Försökte verkligen somna om men tillslut började jag fippla med mobilen. Sen försökte jag hålla om J, men det blir ju bara ena handen och toppen på magen som ligger mot. Längtar tills jag kan ligga tätt intill igen. Vid 06 ringde J´s larm och han tryckte på snooze säkert 4 gånger, och faktiskt så lyckades jag somna mellan de två sista. Trodde verkligen att jag skulle bli tvungen att gå upp där ett tag. Vaknade istället vid 09 och fattade ingenting :)

Magen känns helt galen, blir paff när jag går förbi spegeln. J också, igår när jag gick förbi honom i bara bh började han fnissa åt mig :P. Det syns vilken som är bebis favoritsida av magen..

Graviditetsvecka 39

Du är i vecka 39.
Du har gått 38 fulla veckor och 0 fulla dagar (v38+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 13 dagar kvar till beräknad förlossning.


Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Min kommentar: Så här långt trodde vi verkligen inte att det skulle gå, men nu är vi här ;). Förhoppningsvis blir det det sista veckoinlägget. Nu är vi mer än redo att bli en liten familj!


Värkjakten fortsätter

Jag medger att jag inte är den tålmodigaste människa som gått på denna jord, skäms faktiskt lite för min extrema otålighet. Många ser mig nog som en ganska tålmodig person i vanliga fall, och det kan jag vara också. Men bara när jag kan göra något för att påverka, och det kan man oftast. Jag är väl medveten om att det är över två veckor kvar till bf och att det normala för förstföderskor är att gå över tiden. Det handlar inte om att jag inte står ut med att vara gravid längre, jag är bara så sjukt nyfiken på vår bebis och vill träffa den lilla skrutten NU.

Så för att stå ut tänkte jag att jag testar det som testas kan, och nu har vi kommit till Hallonbladste. Var in en vända på hälsokosten och köpte en påse som jag slet upp direkt jag kommit hem. Nu sitter jag och smuttar, helt ok smakar det, som vilket grönt te som helst.



Om jag mot förmodan inte får värkar ska jag och J på date ikväll. Han har hittat en koreansk restaurang som han vill testa, så vi tänkte att vi kör ikväll. Det blir mys :)

Godmorgon

Vad många bra tips på serier jag fått, tusen tack!! Ett par har jag faktiskt sett, men vissa har jag inte ens hört talas om. Jag kommer nog att kunna beta av alla här framöver :). Ska kolla lite online idag och se vad som finns att tillgå!

Idag hade jag egentligen tid hos tandläkaren, men jag bokade av den. Jag går fortfarande i Solna och det kändes inte alls lockande att åka dit. Jag fick kallelsen för jättelänge sedan och minns att jag tänkte, "Då kommer jag att ha en bebis". Så när jag tog fram den idag kändes det som att den hånade mig. Speciellt med tanke på hur natten har varit. Jag fick en "värk" eller vad man ska kalla det som gjorde riktigt riktigt ont. Tänkte direkt att nuuuu nuuu, det är så här det ska kännas! Problemet var bara att det aldrig kom någon mer, jag låg och väntade ett bra tag. Det var lite mysko dock för den höll i sig i flera minuter och kändes som extrem mensvärk som bara blev värre och strålade ner i ljumskarna. Det gjorde så pass ont att jag fick lust att väcka J direkt, men jag tänke att jag väntar tills jag haft ett par i alla fall så jag ser hur tätt dom kommer.

SÅ irriterande att det inte blev något mer. Skulle vilja se det som ett tecken på att det i alla fall är nära nu, men jag vågar faktiskt inte det. Nu känns det ju hur lugnt som helst igen. Vi hade ett allvarligt samtal med bebis igår jag och J där vi förklarade att h*n inte behöver vänta för vår skull, vi är mer än redo. Trodde verkligen att h*n lyssnat :P

Graviditetsvecka 38

Du är i vecka 38.
Du har gått 37 fulla veckor och 0 fulla dagar (v37+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 20 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 38

Kroppen:
Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.

Min kommentar: Där hör du älskling, bebis är faktiskt klar nu! Jörgen tror inte på att bebis är helt fördigbakad innan den själv bestämmer sig för att komma, han vill därför inte "färdknäppa". Typiskt honom att vara så logisk och tålmodig. Jag kan ju inte påstå att jag är speciellt sugen själv, men man får väl ta en för laget ;)


Magen vecka 37

Det märks att det är trångt där inne nu. Magen är helt bucklig och när jag tar på den känner jag att det bara är ett par millimeter hud mellan mig och bebis, så spänt verkligen :)



J slutade redan vid 15 så vi har haft mycket mystid redan, ätit lite grytrester som var kvar och nu ska vi se film! Känner mig för övrigt mycket gladare och piggare nu och har nästan kommit över gårdagen :)

Kontroll på förlossningen.. igen

Igår var det dags igen, jag som verkligen trodde vi skulle slippa åka in nu innan det verkligen är dags på allvar, men icke. Förbered er på en lång känslostorm :P.

På kvällskvisten började misstänka att jag fått pyspunka på vattnet, men det visade sig att det bara var slemproppen som hade gått. Jag vet att det är en jättevanlig förväxling så här mot slutet, men jag kan ändå inte låta bli att känna mig som en paranoid idiot. Hade det inte varit för infektionsrisken vid vattenavgång hade jag aldrig ens ringt förlossningen och bett om råd utan lugnt kunnat vänta och se.

Problemet är inte bara det att jag skäms heller, jag känner mig även besviken över att det har blivit vardagsmat för oss att åka in. Vi vet precis hur rutinen ser ut på förlossningen, har träffat personalen, vet hur rummen ser ut och vad som händer när man kommer. Vi har legat inlagda på BB och vet exakt vart vi kommer att vara första tiden med vårt barn. Jag har alltid föreställt mig att det ska vara något spännande och nytt att åka in till förlossningen och föda, men nu känns det inte riktigt så. Desstuom kommer jag säkert inte våga åka in när det är dags för att jag är orolig över att missta mig, slutar nog med hemförlossning för min del.

Något annat som inte alls känns bra är alla ultraljud och ctgn som bebis blivit utsatt för. Jag vet att det enda man faktiskt kunnat påvisa att barn oftare blir vänsterhända vid många ul, och det är ju knappast något handikapp. Men det visar ju tydligt att det faktiskt påverkar hjärnan på något sätt, kanske mer än man vet. Plus att bebis hatar både ultraljud och ctg, h*n blir helt vild och får till och med personalen att reagera, och jag antar att dom sett en del. H*n vevade omkring konstant under hela mätningen och pulsen låg på över 200 flera gånger, och långa stunder dessutom. Kändes inte alls kul i föräldrarhjärtat på varken mig eller J. Men dom mätte i över 1 timme och det verkarde trots allt bra.

Som sagt är jag medveten om att detta inte är något att hetsa upp sig över egentligen. Jag vet att det bara är känslor som kommer ge med sig, förmodligen redan under dagen. Måste bara få älta det lite innan jag kan få distans och se det för den bagatell det faktiskt är. Det är korkat och bortskämt att tro att man ska få allt som man tänkt sig, och det kommer såklart bli spännande trosts att vi sett varje vrå på förlossningen snart, vi ska ju få träffa vårt barn för första gången. Och det spelar ingen roll om h*n kommer imorgon eller om en månad, bara h*n mår bra. Min värld är bara väldigt snäv just nu ;)



BM besök

Nu har jag varit på MVC, allt såg bra ut. Det hon kollade i alla fall, järnvärde, blodsocker och min vikt tyckte hon inte vi behövde titta på eftersom det legat så bra hittills. Blodtrycket var 120/60, bebis puls låg på 140 och sf-måttet på 32cm. Sf har ju varit prick på genomsnittskurvan hela graviditeten, nu har det halkat ner lite men ligger fortfarande inom normalspannet. Jag tyckte dock att det kändes lite märkligt att det bara ökat 1 cm på två veckor, men BM försäkrade mig om att det var normalt så jag får väl lita på det. Och just det, bebis har hoppat ur fixeringen. Ligger fortfarande rättvänd som tur är, men jag trodde verkligen att h*n skulle vara fixerad nu med tanke på hur kort tappen är och hur mycket förvärkar jag haft. Men jag pratade med mamma om det och hon sa att jag aldrig fixerade mig, så det beror kanske på vad man har för bäcken.

Frågade om förvärkarna också, men BM är lite tråkig när det kommer till att spekulera. Alla svar hon ger är som hämtade ur "vänta barn-boken" man får vid första mötet. Om jag ifrågasätter något så ler hon bara lite och slingrar sig så gott det går, alternativt följer sitt mantra "ingenting behöver betyda någonting och allt kan hända". Det begriper ju jag också, men lite teorier är jag säker på att hon sitter inne med. Men det kan mycket väl vara så att hon är lite för flummig för att notera någon form av egen statistik över sina patienter. Hon är jättesnäll, men jag tycker bara det känns trist att vi aldrig klickat.

Magen vecka 36

Just nu är det relativt lugnt i magen, men vi tog lite bilder på den i alla fall. Man vet ju aldrig :)




Den ser rätt läskig ut framifrån faktiskt.

När nätterna blir långa

Jag har haft förvärkar inatt, ont ont. Har legat i någon slags halvsömn och känt molandet komma och gå. Har lite dålig koll på hur länge bara, försökte nonchalera det och somna om. Som tur var fungerade det för nu känner jag ingenting. J har inte heller haft någon bra natt, han har växlat mellan feberfrossa och svettningar hela natten. Stackars lilla gubben. Han har inte gått upp än, men jag hör hur han ligger och hostar för fullt. Skit också, vi skulle ju och hämta vagnen idag. Får se hur han känner sig här under förmiddagen.

Annars får jag ägna mig åt lite annat pyssel. Har fortfarande lite bebiskläder att tvätta, men lådorna börjar fyllas upp nu..:)

Gräsänka

Det var idag dom skulle inventera på J´s jobb. Så han drog iväg efter föräldrautbildningen runt 11, och slutar inte förän imorgon bitti runt 07. Han är jätteförkyld och eländig så det är lite synd om honom faktiskt. Att stanna hemma var inte ett alternativ, då hade dom kommit och hämtat honom sa han :P Endast förlossning var en godtagbar anledning, men det orkade han inte heller med idag så det blir till att knipa ordentligt!

Jag har sovit middag i flera timmar här under eftermiddagen. Vaknade runt 17 och slängde mig in i duschen eftersom jag hade en läkartid på MVC 18.40. Men när jag kom ut hade dom ringt 3 gånger och lämnat meddelande att läkaren tyvärr inte var på plats. Så jag blev ombokat till imorgon istället. Gör inte så mycket, det är mest för att prata om min fortsatta sjukskrivning. Vet inte ens om hon kommer kolla tappen, sist ville hon inte vara där och reta i onödan. Men det skulle vara intressant att veta hur läget ser ut nu.

Bjuder på en kass magbild också bara för sakens skull, nyinsmord och grann med en massa tvätt i bakgrunden ;). En mer seriös kommer imorgon eller på torsdag då J är ledig och kan hjälpa till!

Graviditetsvecka 36

Nu är det bara slutspurten kvar måste man väl ändå kunna säga? Sanslöst. Tidigare har mycket kretsat kring graviditeten, men nu kretsar verkligen allt runt den. Tänker inte på något annat i princip. Än är jag faktiskt inte alls trött på att vara gravid, men både jag och J är så sjukt otåliga och längtar efter att få träffa bebis.

Vecka 36

Du är i vecka 36.
Du har gått 35 fulla veckor och 0 fulla dagar (v35+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 34 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.
Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Min kommentar: Nog är det trångt där inne alltid. Fast jag tror jag kanske har det lite lättare en många andra eftersom bebis ligger så långt ner, har inga problem att andas eller så och till och med halsbrännan är bättre. Det går absolut att kommunicera med bebis. H*n reagerar både när man buffar och när något låter. Här om dagen när jag stod med elvispen och vispade kändes det nästan som att h*n blev irriterad, hehe :).


Graviditetsvecka 35

Innan drar det vanliga veckoinlägget måste jag visa en bild J tog på mig igår kväll. Precis när vi skulle gå och lägga oss fick jag världens monster-sammandragning och råkade stå precis framför spegeln, magen såg helt galen ut. Staplade ut i hallen och sa till J att han skulle titta. Han tyckte också det såg knäppt ut och sprang för att hämta kameran. Synd nog hade sammandragningen precis börjat klinga av när han tog bilden, men det går ändå få en liten aning om hur det såg ut. Uppe vid midjan gick det liksom in en skarp kant så det liksom blev som ett omvänt L.



Vecka 35

Du är i vecka 35.
Du har gått 34 fulla veckor och 0 fulla dagar (v34+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 41 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva. Min kommentar

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Min kommentar: Halsbränna, check. Sömnproblem, check. Kissproblem, check. Jag är så tacksam över att jag inte behöver jobba, fattar inte hur man klarar av ett jobb in i det sista. Det där med fingernaglarna har jag undrat över.. Borde inte dom kunna rispa hål på fosterhinnan om dom är fullt utväxta och vassa? Kan det gå till så ibland?




Tidigare inlägg
RSS 2.0