Eltons käraste ägodel
Låt mig presentera er för Rumpis, Eltons bästa vän. Han fick den förra julen av sin mormor och morfar, och den blev snabbt en klar favorit.
Rumpis blir dagligen överröst med kramar, kärlek och gos. Att sova utan honom är helt otänkbart för E. Han älskar att suga på knutarna i hörnen, vilket jag antar är Rumpis ben.
Detta är anledningen till varför Rumpis fått heta just Rumpis.
E äger två till rumpisar, en identisk och en brun. Den bruna duger nästan lika bra. Orsaken till att E har flera rumpisar är dels för att dom måste tvättas väldigt ofta, men också om någon skulle komma bort. En gång tappade vi den bruna rumpisen när vi var ute på promenad. Några veckor senare hittade vi honom på en lyktstolpe under en annan promenad. Det var nästan så man fick tårar i ögonen ;)
Rumpis kommer från Åhlens och finns i flera varianter. Här om veckan fick Rumpis en lillebror, Snoppis!
Det kan väl inte bara vara så att jag och J fortfarande befinner oss i kiss och bajsåldern? Åhlens måste ju också ha uppmärksammat detta? Eller? :P
Två sega lirare
Jag trodde jag höll på att bli sjuk imorse. J hade sovmorgon för att han jobbar kväll, så vi var hemma alla tre. E var inte heller på topp och hann ha flera "kasta sig på golvet och gråta-utbrott" innan det var dags för J att gå till jobbet. När han gick var det nästan dags för E´s lunch, efter det somnade han faktiskt. Sista veckan har det bara varit korta sovstunder på dagarna av någon anledning, så jag hade inte så jättehöga förhoppningar.
Gick ändå och lade mig med en bok en stund, och somnade. Vaknade två timmar senare och kände mig helt groggy. Plingade på dörren gjorde det också, vet fortfarande inte vem det var. Men inte vaknade E för det. Jag hann gå ner och äta en väldigt försenad lunch innan han slog upp sina ljuva blå, då hade han sovit i hela tre timmar.
Det är så tydligt när han sovit klart och inte. När det bara blir kortvilor gråter han alltid en kvart innan han kommer igång igen, nu hörde jag honom kvittra där uppe på övervåningen. "Dä", "Dä" (där) sa han upprepade gånger. Undra vem han snackade med ;). Nu är vi båda lite förnöjt sega sådär. Rätt skönt faktiskt.
Sfinkterruptur
Ordet jag aldrig hade hört innan jag själv blev drabbad. Ordet som betyder "att spricka hela vägen". Jo.. det hade jag ju hört talas om, och trevligt lät det såklart inte. Men var det inte extremt ovanligt? Lite som att vinna på lotto? Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig omfattningen av en sådan skada, det är nog svårt om man själv inte blivit drabbad. Jag har tänkt skriva det här inlägget länge, men har av flera anledningar inte kommit mig för. Från början ville jag inte lägga fokus på det alls. Jag ville bara tänka på det underbara livet som väntade med min lilla familj. Öppenheten blev viktigare med tiden, jag har till skillnad från många andra inte känt någon skam i det som hänt mig. Det är tröstande att informera och dela med sig, och jag är så glad att ämnet varit aktuellt i media sista året.
Jag kan bli ledsen när jag tänker tillbaka på första tiden efter förlossningen, innan jag i teorin förstod vad skadan innebar. Det började direkt jag fått upp Elton på bröstet.. "Du har spruckit en del, så för säkerhetskull ska du sys på operation". Orden som förmodligen var menade som att lugna mig, vilket dom gjorde för stunden. Men det var bland annat det som gjorde att jag inte förstod vad som hänt. Först trodde jag inte att det jag upplevde var speciellt mycket värre än det någon annan nyförlöst med "normal" förlossning gick igenom. Har aldrig bitit ihop så mycket i hela mitt liv, och trots det kände jag mig så mesig. Då visste jag inte att skadan jag fått klassades som "den värsta". Vågade inte se efter hur det stod till där nere till en början, men dom skymtar jag faktiskt fick liknade mer en köttätande växt än ett underliv. Det var helt omöjligt att sitta första veckorna. Stå och gå kunde jag korta stunder, men efter några minuter blev det outhärdligt. Det går knappt att beskriva känslan. Kanske som att man fått hela underkroppen sågat mitt i tu vid höfterna, sedan blivit ihopsatt igen. Efter att jag på egen hand läst på i ämnet förstod jag varför.. det finns inga ben i bäckenbotten.. Alla inälvor och organ tynger ner på det skadade området när man är i upprätt position.
Veckan efter förlossningen skulle vi till återbesöksmottagningen på KSför att prata om hur vi mådde, om amningen fungerade bra osv. Minns att det var ett rent helvete.. låg ner i baksätet på vägen dit, och biten från parkeringen till mottagningen var helt outhärdlig. När vi kom in i väntrummet fanns där bara singelstolar med armstöd. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle ta mig till, lägga mig på golvet mitt bland alla människor? Böjd över en stol började jag stortjuta. Personalen upptäckte oss ganska snabbt och tog in oss på ett rum där jag fick lägga mig på en säng. Den snälla sköterskan tyckte det var bäst om vi tog en vända förbi gynakuten. Väl där sa läkaren bara "det ser ut precis som det ska". Nu i efterhand förstår jag ju att i hans läkarvärld betyder det "med tanke på omständigheterna". Men i min patientvärld var det samma sak som att jag var överkänslig.
Månaderna som följde gjorde jag allt för att fokusera på Elton och lyckan i att ha blivit mamma, efter några veckor gick det att sitta vilket underlättade mycket. 8-12 värktabletter per dygn första månaderna gjorde det faktiskt uthärdligt. Men det fanns fortfarande stunder då det inte gick att bortse från vad som hänt, varje toalettbesök var en pina. Kunde sitta hur länge som helst för att jag inte vågade trycka på, blev ofta tvungen att amma Elton samtligt. Sex fanns inte alls på tapeten, kände mig ungefär lika elastisk som ett sugrör där nere. Det tog ett halvår innan det ens var genomförbart, och 8 månader tills det slutade vara smärtsamt.
Det har tagit tid att bearbeta allt som hänt, säkert extra långt tid för att jag helst inte ville tänka på det alls i början. Att hantera dom fysiska bitarna var nog just då. Tror det var när jag blev gravid på nytt som jag faktiskt började ta tag i alla känslor, det fanns beslut att ta och jag hade inget val. På dagarna tänkte jag fortfarande inte så mycket på det, men på nätterna kunde jag vakna med grov ångest. Tror aldrig jag haft riktig ångest tidigare i mitt liv, inte på det här sättet. Det tog ett tag innan jag förstod att det faktiskt var ångest det handlade om. Först trodde jag det var något fysiskt fel när det dånade i hela kroppen och tystnade för öronen. Jag alternerade mellan att vandra fram och tillbaka i huset, eller sitta och klämma musklerna i nacken för att något annat skulle "kännas".
När jag väl började luta åt ett kejsarsnitt lättade det mycket, och nu har jag väl nästan bestämt mig. Det har inte varit enkelt, jag vill så gärna uppleva en till vaginal förlossning. Jag tyckte det var kul att föda barn och få känna den otroliga kraften som finns i kroppen. Hade det inte varit för rupturen skulle min förlossning varit en väldigt positiv upplevelse, tror inte ens jag skulle oroa mig speciellt mycket över det snabba förloppet. Nu är jag däremot livrädd att nästa förlossning ska starta spontant och att jag inte kommer hinna in i tid.
Jag kan bli ledsen när jag tänker tillbaka på första tiden efter förlossningen, innan jag i teorin förstod vad skadan innebar. Det började direkt jag fått upp Elton på bröstet.. "Du har spruckit en del, så för säkerhetskull ska du sys på operation". Orden som förmodligen var menade som att lugna mig, vilket dom gjorde för stunden. Men det var bland annat det som gjorde att jag inte förstod vad som hänt. Först trodde jag inte att det jag upplevde var speciellt mycket värre än det någon annan nyförlöst med "normal" förlossning gick igenom. Har aldrig bitit ihop så mycket i hela mitt liv, och trots det kände jag mig så mesig. Då visste jag inte att skadan jag fått klassades som "den värsta". Vågade inte se efter hur det stod till där nere till en början, men dom skymtar jag faktiskt fick liknade mer en köttätande växt än ett underliv. Det var helt omöjligt att sitta första veckorna. Stå och gå kunde jag korta stunder, men efter några minuter blev det outhärdligt. Det går knappt att beskriva känslan. Kanske som att man fått hela underkroppen sågat mitt i tu vid höfterna, sedan blivit ihopsatt igen. Efter att jag på egen hand läst på i ämnet förstod jag varför.. det finns inga ben i bäckenbotten.. Alla inälvor och organ tynger ner på det skadade området när man är i upprätt position.
Veckan efter förlossningen skulle vi till återbesöksmottagningen på KSför att prata om hur vi mådde, om amningen fungerade bra osv. Minns att det var ett rent helvete.. låg ner i baksätet på vägen dit, och biten från parkeringen till mottagningen var helt outhärdlig. När vi kom in i väntrummet fanns där bara singelstolar med armstöd. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle ta mig till, lägga mig på golvet mitt bland alla människor? Böjd över en stol började jag stortjuta. Personalen upptäckte oss ganska snabbt och tog in oss på ett rum där jag fick lägga mig på en säng. Den snälla sköterskan tyckte det var bäst om vi tog en vända förbi gynakuten. Väl där sa läkaren bara "det ser ut precis som det ska". Nu i efterhand förstår jag ju att i hans läkarvärld betyder det "med tanke på omständigheterna". Men i min patientvärld var det samma sak som att jag var överkänslig.
Månaderna som följde gjorde jag allt för att fokusera på Elton och lyckan i att ha blivit mamma, efter några veckor gick det att sitta vilket underlättade mycket. 8-12 värktabletter per dygn första månaderna gjorde det faktiskt uthärdligt. Men det fanns fortfarande stunder då det inte gick att bortse från vad som hänt, varje toalettbesök var en pina. Kunde sitta hur länge som helst för att jag inte vågade trycka på, blev ofta tvungen att amma Elton samtligt. Sex fanns inte alls på tapeten, kände mig ungefär lika elastisk som ett sugrör där nere. Det tog ett halvår innan det ens var genomförbart, och 8 månader tills det slutade vara smärtsamt.
Det har tagit tid att bearbeta allt som hänt, säkert extra långt tid för att jag helst inte ville tänka på det alls i början. Att hantera dom fysiska bitarna var nog just då. Tror det var när jag blev gravid på nytt som jag faktiskt började ta tag i alla känslor, det fanns beslut att ta och jag hade inget val. På dagarna tänkte jag fortfarande inte så mycket på det, men på nätterna kunde jag vakna med grov ångest. Tror aldrig jag haft riktig ångest tidigare i mitt liv, inte på det här sättet. Det tog ett tag innan jag förstod att det faktiskt var ångest det handlade om. Först trodde jag det var något fysiskt fel när det dånade i hela kroppen och tystnade för öronen. Jag alternerade mellan att vandra fram och tillbaka i huset, eller sitta och klämma musklerna i nacken för att något annat skulle "kännas".
När jag väl började luta åt ett kejsarsnitt lättade det mycket, och nu har jag väl nästan bestämt mig. Det har inte varit enkelt, jag vill så gärna uppleva en till vaginal förlossning. Jag tyckte det var kul att föda barn och få känna den otroliga kraften som finns i kroppen. Hade det inte varit för rupturen skulle min förlossning varit en väldigt positiv upplevelse, tror inte ens jag skulle oroa mig speciellt mycket över det snabba förloppet. Nu är jag däremot livrädd att nästa förlossning ska starta spontant och att jag inte kommer hinna in i tid.
Jag har klarat mig från alla bestående men som inkontinens och kronisk smärta, som trots allt är vanliga besvär efter en sfinkterruptur. Men skulle kroppen klara påfrestningen ytterligare en gång? Allt detta ska jag diskutera på onsdag då jag har en läkartid inbokad. Det blir första gången en läkare undersöker mig sedan jag var nyförlöst. Ska bli väldigt intressant att höra hur det ser ut och vad jag har för förutsättningar. Jag hoppas att jag efter det kommer kunna ta ett beslut som känns 100% rätt.
En kuuuleen natt natt natt
Känns lite som att natten som var aldrig tog slut och fortfarande pågår. Solen gick liksom aldrig upp. En dag som kräver en extra kopp kaffe med andra ord. Dagens planerade besök på öppna förskolan skippade vi, istället har vi ugglat inomhus hela dagen. Nu kl 15 kom jag på att det kanske var dags att åtminstone uppgradera pyjamasen till mysdressen. Gick upp till sovrummet och rotade fram en topp ur "halvlort-högen", som av någon anledning luktade utlandssemester.. Sol, saltvatten och den där dyra krämen man unnade sig i taxfree´n. Förstår inte hur det kom sig, men den åkte på illa kvickt.
Dagens mest spännande händelse var när jag höll på i köket.. Vände ryggen till och märker efter några minuter att det är lite väl tyst bakom mig. Upptäcker att E fått tag på ett saltkar som stod placerat på köksbordet, och lyckats få upp det. Pysen mumsade glatt på saltet som låg utspritt över halva golvet, inte en kul syn. Tror dock inte han hann få i sig speciellt mycket.
Nu sitter vi och väntar på dagens höjdpunkt, att J ska komma hem från jobbet. Det känns tydligt att han har haft en jobbhelg nu, veckan efter blir lite tyngre för hela familjen.
Nåväl.. det är faktiskt inte farligt att ha det lite tråkigt ibland...
Eller hur Elton? ;)
Från morgon till kväll
Det har varit en kul och fartfylld dag för mig och E, vi har knappt varit hemma alls. Han har varit helt otrolig, inte ens någon liten antydan till gnäll på hela dagen. Trots att han bara sov i drygt 20 min.
Tidigt i förmiddags drog vi iväg för att hälsa på våra vänner Carro och Klara som flyttat till en ny lägenhet. Det blev med andra ord ännu mer kompisbus för Eltons del, vilket han uppskattade mycket. Idag var det både lilla Klara och familjens katt som fick kramas med E. Tillslut blev Carro tvungen att stänga in den snälla stackars missen i sovrummet, E ville inte låta den vara ifred. Vi försöker att lära honom att inte gå fram till djur alls, utan låta dom komma till honom. Men det är svårt att passa hela tiden, och ettåringar är ju inte dom mest lydiga om man säger så ;).
Dagen bjöd även på en annan riktigt kul detalj. Igår när jag och Carro pratade om hur vi skulle ta oss dit, kom jag fram till att dom flyttat till samma område som min vän Samira. Jag var ju och hälsade på dom och deras nyfödda lilla dotter förra helgen. Hur som helst så visade det sig att dom inte bara bodde i samma område, utan i samma hus och samma trappuppgång. I en Stockholmsförort med 100.000 invånare.. hur sjukt är inte det? Hur kul som helst! Jag messade S, så hon och lilla Ellie kom förbi och sade hej :)
Elton och Klara!
Dagen blev så trevlig, och på hemvägen var E otroligt nog fortfarande på topp. Jag kände mig också väldigt pigg och uppåt, så jag tog en chansning och åkte ut till J´s jobb istället för att dra hem direkt. Det var någon timme kvar tills han skulle sluta, vilket även var E´s middagstid. Det fick bära eller brista, man måste ju leva lite ibland ;). Det visade sig vara helt rätt beslut. E blev överlycklig av att träffa pappa och levde rövare under hela tiden vi var där. Vi lät honom härja fritt på golvet, så han var lagom skitig när det blev dags att åka hem. Men det var det värt!
Ögonblick att bevara
Ibland vore det allt bra att ha en liten superfotograf som bara dök upp bakom ett hörn, för att ta några bilder på fantastiska stunder man vill minnas. Den här eftermiddagen var så underbar i sin enkelhet, tiden gick alldeles för snabbt. Jag och E kom hem från Carro och Love precis i tid för E´s middag, sen kom J hem lagom till att han hade ätit klart. Sen var det lite pappa-son-mys som gällde medan jag slängde ihop middag till mig och J. Efter maten stannade vi kvar i köket tills det var läggdags för E. Vi lade oss på golvet alla tre, E fick välling i saccon. Hur gosigt som helst!
Min halvfärdiga lilla skapelse. En riktig laxfrossa blev det till middag, sällan vi äter så mycket kött i en och samma måltid. När vi var och storhandlade i torsdags hittade jag en hel laxsida till fyndpris. Har varit grymt sugen på gravad lax sista tiden, var samma sak när jag var gravid med Elton. Gravlax ska ju vara ok under graviditeten så länge man gör den själv.. och det är ju faktiskt väldigt enkelt. (Det blir till du kommer mamma ;).
I laxpaketet hade jag färska champinjoner, skivad fänkål och färsk skivad chili. Kryddade med salt, peppar, persilja och lite olivolja. Sen pressade jag ner en vitlöksklyfta i ca, 1,5 dl vispgrädde (till 3 st portionspaket). In i ugnen 20-25 min på 250 grader.
Nu ska vi mysa framför säsongsstarten av Så Mycket Bättre. Himla bra program!
Kompisbus
Elton har varit hemma hos sin kompis Love och lekt en stund idag. Vi träffas oftast på öppna förskolan annars och då är där är det såklart lite rörigare, E blir mer reserverad då. Nu när vi istället träffades i hemmiljö var han sig själv och uppskattade det mer. Love blev helt överröst med kramar, haha. Elton har blivit så kramig sista veckorna, hur härligt som helst. Fast av 100 utdelade kramar får ungefär J 85 st, gosedjuren 10 och jag 5. Nu när Love är med och delar lär det väl vara min ranson som ryker ;)
Gårdagens gottiga middag
Här om kvällen pratade jag och J om hur tur vi haft som hittat någon som gillar exakt samma typ av mat. Vi har verkligen skapat en unik matkultur här hemma, fast så blir det väl i alla hushåll kan jag tänka mig. Men det vi äter är ingenting varken jag eller J är uppväxt på. Matlagning har blivit ett gemensamt intresse för oss, kanske det enda gemensamma intresset vi har bortsett från vårt familjeliv, haha :).
Igår lagade J en kanongod Afrikainspirerad linsgryta. Den hade varit perfekt till Elton också, men vi var så sugna på lite chili (inte så ovanligt). Med facit i hand skulle vi nog tagit av lite till honom innan, jag lagade nämligen hemgjorda köttbullar med mos till honom som han bara rynkade på näsan åt. Vad han tycker om och inte verkar bero helt på dagsform, så det är inte lätt att veta. Eller så tappade han aptiten efter russinen vi mutade honom med under själva tillagningen.. ;)
Kanske inte rätter som gör sig speciellt bra på bild. Men gott var det! Eltons med om man frågar mig. Gjorde en liten sallad till med avokado och grön paprika.. den gick inte heller hem hos E. Den passade i alla fall finfint till vår mat!
Var inte så delaktig i tillagningen, men jag tror jag snappade upp det mesta i receptet. Du får rätta mig om jag har fel J ;)
4 port
Koka ca 2 dl röda linser mjuka i saltat vatten (runt 10 min), låt sedan rinna av. Fräs på en finhackad gul lök i lite olja, tillsätt 1 msk tomaspuré och lite curry efter smak. Hacka 2-3 tomater och lägg i dom tillsammans med 1 burk kokosmjölk, 1 grönsaksbuljongtärning och dom kokta linserna. Låt allt koka upp och ha sedan i 2 skivade bananer och 0,5 dl grovhackade jordnötter. J hade även i några kuber mango från frysen, om man vill ha lite extra fruktighet. Smaka av med salt och peppar. Servera gärna med ris och salladen på avokado och grön paprika. Så gott! lite som en vegetarisk flygande jacob faktiskt :)
Uppfriskande
Det höll på att bli en riktig segardag idag. Ruggigt ute, plus att det är J´s enda lediga dag på hela veckan. Vi hade inte lust att göra något alls egentligen. Sen sprack det upp och höstsolen tittade fram, så vi rusade ut på en uppfriskande promenad. Vad mycket piggare man blir av att komma ut, jätteskönt. E sover fortfarande ute i vagnen på baksidan. Sedan vi började använda vinteroverallen har han somnat flera gånger i vagnen, vilket i princip inte hänt på hela sommaren. Det blir väl varmt och gosigt kan jag tänka mig.
Tanternas tant
J höll på att avlida när jag sträckte mig efter denna i kassan på Willys igår. "Ska du ha den där får du betala", sa han i en brölande suck. Men sen betalade han ändå, för att han älskar mig så mycket.
Lättroad
Så här glad blir en ettåring som får åka och storhandla på Willys ;)
Men åh..
"Att hans vilja och åsikt INTE är mindre värd" menar jag ju såklart. Så blir det när man inte hunnit läsa igenom det man lägger upp ;)
Att möta den egna viljan
Elton har från början varit en bestämd liten pojke som vet vad han vill, det gillar jag. Visst är det drygt ibland, men då beror det oftast på att vi inte hanterat situationen på rätt sätt. Jag blir genuint glad inombords när han försöker sätta sig upp mot mig. Som när han pillar på knapparna till diskmaskinen till exempel. Han är där och försöker starta den hela tiden, så tillslut blev jag tvungen att bara bestämma mig för att inte tillåta det. Det hindrar honom inte från att försöka, jag böjer mig ner, säger nej, och lyfter bort honom.. då spänner han blicken i mig och avfyrar ett gällt skrik. Det är varken ett ledset eller speciellt argt skrik, men det säger tydligt "jag håller inte med dig..dumma mamma".
För mig är det viktigt att Elton ska känna att hans vilja och åsikt är mindre värd, bara för att han är ett barn. Självklart ska han inte alltid få som han vill, det mår varken barn eller vuxna bra av. Det gäller att välja sina strider, men väljer jag att säga nej vill jag veta vad det är jag säger nej till. I morse under blöjbytet visade Elton stort intresse för något inne i tvättstugan, jag fattade aldrig vad. Han tittade och pekade. Innan frukost är jag inte speciellt närvarande i någon situation, så jag tänkte inte så mycket på det. När vi var klara tog jag honom på armen och gick ut.. han blev jättebesviken och bröt ihop totalt. Uppenbarligen var det något där inne som var väldigt intressant. Det är så lätt att inte tänka till sådana gånger, att bara stänga dörren och fortsätta med dagen. Men jag vill vara en förälder som lyssnar och visar intresse. Så vi gick tillbaka in och kikade runt lite tillsammans, sen var han nöjd. Så enkelt.
På senare tid är det nog trots allt vid matstunder som den egna viljan visat sig mest. E har blivit mer selektiv. Igår körde vi middag från frysen. Jag letade upp en portion morotslasagne till mig, medan han fick "barnköttfärssås". Av någon anledning dög inte den där köttfärssåsen alls, han spottade bara ut. Det slutade med att han åt upp större delen av min vuxenkryddade lasagne. Behöver jag säga vem som fick äta den mesiga barnköttfärssåsen? ;). Snäppet tydligare var det nog vid frukosten idag. Jag gjorde havregrynsgröt (här publicerar Elton inlägget innan jag hunnit skriva klart, fortsättning på väg).
Havregrynsgröt var det ja, jag lagade en portion med rivet äpple till honom. Gav några skedar under tiden som mitt kaffe puttrade. E åt glatt, han älskar gröt. Jag äter också gröt, men ogärna till frukost. Inget slår kaffe och macka. Sen plockade jag fram brödet, smöret och osten. Tvärnit.. gröten blev helt ointressant, näst intill äcklig enligt hans uttryck. Brödet i fråga var grovt knäckebröd, inte så barnvänligt med andra ord. Tog fram ett smörgåsrån och tänkte att jag kanske kunde peta in någon sked i farten. Gick inte det heller. Blev tillslut tvungen att plocka bort rånet tillfälligt, då fattade han att han blev tvungen att äta lite gröt för att få tillbaka det. Dum är han inte ;).
På bar gärning med pappsens kära DVD-samling
J, om du läser detta så lät jag honom inte hållas med filmerna för att få lite "peace and quiet". Nej, verkligen inte.. Och jag lät honom absolut inte leka med dom för tredje gången idag. "NEJ Elton", sa jag bestämt.. Sen avbröt jag det jag höll på med, för att pedagogiskt gå bort och locka honom med en annan lämplig aktivitet. Just precis så var det.. japp. Annars då? Hur går det på jobbet?
En sån dag, ni vet..
Roligare än så blir det inte idag ;)
Mitt i middagen
Sitter med en kopp kaffe och håller E sällskap under middagen, samtidigt som vi väntar på att J ska komma hem från jobbet och laga Pad Thai till oss vuxna i hushållet ;). Jag brukar inte dricka kaffe annat än till frukost, och någon gång vid fikastunder. Men idag kände jag att det behövdes en extra kopp!
Känns som att alla grannar redan rullat förbi här utanför, men nu ser jag faktiskt att det är vår bil som kommer. Weee :)
I denna stund
Elton leker glatt medan jag ligger utslagen på golvet ;). Vi har precis kommit hem från vår lunchdate med Erica och Alexander. Det var hur trevligt som helst att ses, däremot var vi ganska överens om att det nog när smidigare att ses hemma hos varandra med barnen. Herregud säger jag, haha. Elton satt i stolen under tiden han åt, sen skulle han bara ner på lortgolvet och röja. Det tog nog närmare två timmer för mig och Erica att peta i oss varsin sallad. Inte för att våra kids är värre en någon annans, det bara är som det är med småttingar. Svär på att jag inte kommer ta med Elton till ett fik innan han fyllt 12 ;) Sen är det nog lite gravid-tröttma jag haft i några dagar också, även om jag inte riktigt vill erkänna det. Jag har nämligen den perfekta graviditeten den här gången förstår ni :D
Tillbaka
Nu har det varit lite tyst ett par dagar här igen. Det beror på att vi haft mycket för oss, samtidigt som jag faktiskt varit en aning sliten. Nu känns det mycket bättre, och vi har fortfarande väldigt mycket för oss. Nu är vi faktiskt påväg in till stan för att möta upp Erica och Alexander. Det ska bli väldans trevligt!
Vad går upp mot ett avslappnande skumbad en lördagskväll? ;)
All by myself
Än så länge i alla fall. Är på väg för att möta upp min vän M, sen ska vi tillsammans åka för att hälsa på vår vän S som fått en liten dotter. Ska bli himla mysigt att få nosa på en liten nyfödd! Elton får vara hemma och ha kul med pappsen. Känns skönt för mig att göra något på egen hand också. Måste passa på nu, för snart är jag oersättlig minst ett halvår igen. Vilket jag visserligen också ser fram emot. Allt har sin tid :)
En höstdag
Vilken bra dag vi haft. Först besök på BVC i morse, allt var bra med lilla bebb. Livmodern hade rätt storlek och hjärtat slog precis som det skulle. Mitt blodtryck var lågt och bra, blodsockret likaså. Hon frågade till och med om jag inte ätit frukost för att det var så lågt, hehe.
Det var regnigt hela förmiddagen, så vi var hemma och hade det mysigt. På eftermiddagen drog vi däremot ut på en härlig hörspromenad, riktigt skönt faktiskt. Pallade ett äpple gjorde jag också :).
Inte alls konstigt..
Klart man vill börja dagen med att smaska i sig en skiva citron... ?!
Kvällsmys
En kopp egengjord nyponsoppa med vaniljgrädde.. Hade glömt hur gott nyponsoppa kan vara. J gillar tydligen inte nyponsoppa och vågade inte testa. Den banditen.. här har jag slitit i två dagar med att plocka nypon, torkat och kokat. Hade till och med lite extra socker för att det skulle falla i smaken, grrr ;) Är säker på att Elton i alla fall skulle ha gillat den, men han sov. Fast ärligt talat gör det inget att jag fick avnjuta den själv, det var själva pysslet runt som vad hela grejen. Älskar när jag har tid och ork för sånt!
Det är "helg-torsdag" idag. J är ledig imorgon och hela helgen, så skönt! Imorgon har jag tid på MVC på förmiddagen, och efter det blir det familjemys för hela slanten!
Stiligt!
Innan vi gick hemifrån imorse passade Elton på att frisera luggen med lite bregott. Vet inte vem han ville imponera på ;)
Rusk
Passar perfekt att dra till öppna förskolan idag när det är så trist väder. Vi fick tillfälle att inviga vinteroverallen som Elton fick av sin mormor och morfar i födelsedagspresent också. Jättefin är den, och lite att växa i, vilket är bra! Jag drog också på mig dunjackan och kände att det inte var riktigt lika mycket att växa i som för Elton. Som tur är har syrran en exakt lika i storleken större, som dessutom är för stor för henne.. Så vi byter :)
Ettåringen
Bilder från här om dagen som aldrig fick komma upp. Jag kan inte se mig mätt på den lilla godbiten!
Han har inte ens fått något riktigt ettårsinlägg kom jag precis på. Det mesta har väl kommit med på olika håll, men det är kul att ha lite samlat när man går tillbaka och tittar. Vi var på ettårskontroll förra veckan. Han var så tapper när han fick sina sprutor, grät bara i några sekunder. Allt var bra förutom att han knappt ökat i vikt sedan sist. Det var ingen fara dock, han har varit sjuk och haft dålig matlust. Nu äter han duktigt igen! 11.4 kg och 78 cm lång.
Det är så mycket som händer nu. Man måste vara på sin vakt hela tiden så man inte missar något. Han är busigare än busigast. Vet precis vad han inte får göra, men gör det såklart ändå ;). Det roligaste är ändå hans känsla för humor som växer för varje dag som går. Han "skämtar" flera gånger per dag för att få oss att skratta. Helt underbart är det :). Pratet börjar komma mer igen, från att det varit ganska tyst under sista tidens fysiska spurt. Han har 4 favoritord som används ofta.. "dä"(där), "äda" (äta), "da" (ja) och "pappa", såklart. Däremot blir vi ofta överraskade över hur mycket av det vi säger som han faktiskt förstår.
Vad kul det är att vara förälder!
Angående förra inlägget...
Innan sista halvan av graviditeten är klar befarar jag att det faktiskt bokstavligen kommer se ut som jag är gravid med en ettåring :p
Vila, vila, vila
Ny börjar jag märka vad det innebär att vara gravid med en ettåring. Jösses vad slut jag blir i ryggen. När Elton låg i magen var det ju runt den här tiden jag blev sjukskriven och soffliggande, så just överbelastning blev aldrig ett problem då. Har bestämt mig för att jag SKA lägga mig på soffan någon halvtimme varje dag, oavsett om jag har lust eller inte. Får sova så bra på nätterna nu att huvudet vill mer än kroppen ;). Det är i alla fall det jag sysslar med nu, ligger på soffan alltså. Elton ligger uppe och försöker sova lite, hoppas jag i alla fall. Hör att han snackar för fullt där uppe.
Vi var ut på en liten promenad innan lunch, och då somnade han (hör och häpna) i vagnen. Tänkte att det skulle bli en kortvända, men när han somnade försökte jag dra ut på det. Hittade bland annat en massa nypon som jag plockade med mig. Rensat har jag hunnit med också, så nu ska dom bara torkas!
Gåendet
E verkade tycka det var kul att komma hem till sina saker också.. Gåvagnen är nya favoriten. Inte så konstigt, det är nära nu. Han tog första stegen någon dag efter födelsedagen, sen har det varit hårdträning.
Något annat det var kul att komma hem till var såklart pappa J. Han kom och hämtade oss på Barkarby station igår, och jösses vad E blev glad. När vi kom hem var det nästan läggdags för lillfisen tyvärr.. Trots att han var övertrött blev han helt förtvivlad när vi försökte lägga honom. Det händer aldrig annars. Det slutade med att J fick sitta hos honom tills han somnat, vilket i och för sig inte tog många minuter. Plutten! Han sov faktiskt ända till 08.15 imorse, men ett vällingmål runt 06. Man blir trött av att resa! Min kusins kille Anders är i stan på business och övernattade hos oss. Fick ett meddelande av honom strax efter 08.. Han trodde inte vi hade varit hemma när han klev upp, så han hade hunnit sticka utan att vi hann med att träffa honom ;).
En dag hemma
Det är bra att åka bort då och då, blir så mycket skönare att vara hemma då! Vi kom fram som vi skulle igår, med väska och allt. Den där sonen jag har är en riktig slarver, han glömde vår väska på tåget när vi åkte till Mora ;). Bådas vår packning låg där, men som tur var hade jag lite nödproviant i skötväskan. Mamma och svärmor gav sig ut på jakt och lyckades lokalisera den. Den hade åkt med tåget vidare, men dom skickade tillbaka den så vi kunde hämta upp den samma kväll. Tåg i Bergslagen, vilken service. Där har SJ något att arbeta mot!
Den här dagen har jag och Elton spenderat med att bara komma ikapp med lite av varje. Tvättat och haft storkok. Jag gillar att ha hela veckans luncher planerade i förväg, blir så mycket enklare om man slipper tänka på det varje dag. Då är det bara middagen som ska planeras, och den är J ofta involverad i. Vi gick till affären och köpte ett storpack köttfärs som fick bli en sats med köttfärssås och en med köttfärspanna. Så nu är frysen full med mat till mig och E.
En helg går snabbt
Nu sitter vi på tåget och är snart hemma hos J. Ska bli skönt, vi sågs ju knappt förra veckan. Elton har varit jätteduktig på tåget, men nu börjar tålamodet tryta. Tur att det finns russin ;)
"Känns som du är här.. jag känner själen från min vän"
Egentligen är det väl inte mycket i texten som påminner mig om dig, mest känslan av att förlora någon. När sista versen kommer får jag alltid en klump i halsen. Jag relaterar till sorgen, och hur åren går. Hur livet förändras, och hur just det är anledningen till att det tillslut blir hanterbart.
När du försvann lärde jag mig hantera förlusten av en vän, genom dina bröder fick jag lära mig hantera känslan över hur det skulle vara att förlora ett syskon. Nu är jag mamma själv, och det har gett allt ännu en dimension.. Jag kan fortfarande inte förstå det omöjliga i att förlora sitt barn, och jag hoppas för mitt liv att jag slipper uppleva det. Styrkan och kärleken som finns i din familj, den är gränslös. Kan inte förstå att 6 år har gått.. du är så saknad.
"Jag vet att det är sent, men min dröm den är kvar..
Idag så är det du som säger godnatt till vårt barn"
En fullspäckad dag
Vi har hunnit med mycket idag måste jag säga. Eftersom vi inte stannar så många dagar den här gången gäller det att ligga i för att hinna med allt och alla, för det vill vi ju!
Hundprommis med pappa,farmor och faster på morgonen. Sen stack vi iväg på en stor loppis, som tyvärr visade sig vara en flopp. Trångt och bara en massa skräp enligt oss. Väl hemma däckade jag på soffan någon timme, sen iväg på fika med bästa systrarna N. Maja bor i Oslo och är också "hemma" och hälsar på, hon har nämligen blivit moster till en underbar liten Love! Han var också med mamma Malin och fikade, sötnos. Elton fick vara kvar hemma hos mormor och morfar.
Väl tillbaka i mitt kära föräldrahem väntade en god middag lagad av mästerkocken mamma. Bror Micke och Sarah kom också! Efter maten kom (mina) kusiner Annika och Emma in med ettårspresenter till Eltis. En jättefin pulka bland annat. Vi fick snusa på Ankis ljuvliga lilla Tilde-bebis. Hon är världens finaste lilla tjej, så gosig'
Ett hopkok kassa mobilbilder, bättre än inget ;)...
Tuff tuff tuff.. Tuut tuut
Moderna tåg låter ju inte så, men uttrycket tycks leva vidare ;). Vi kom med andra ord på tåget, men det var på håret. När jag stod i sj's information kunde hon inte hitta våra biljetter. Först sa hon att vi bokat till imorgon, men då var det den 13 förra månaden hon menade. Bortsett från dom kunde hon bara se att vl bokat i juli. Tillslut sökte hon på namn istället för mobilnr, då kom det upp. Jag hoppade högt av glädje och blev utskrattad av personalen, haha :)
Kom med god marginal på tåget och fick en jättebra plats, precis bredvid ett barnvagnsvänligt ställe. Upptäckte att E's nappflaska läckt ut i picknick påsen, bara vatten som tur var. Sen käkade vi mellis, och nu sover E i vagnen. Blir alltid förundrad över hur smidigt det faktiskt går när vi åker tåg. Vet dock inte om jag är fullt lika pepp på att åka själv med två barn sen, får nog ta körkort!
Det var fullt ös innan han somnade ;)
I väntrummet på BVC
Äntligen dags för Eltons ettårskontroll. Fick ju avboka sist när han var sjuk. Efter det ska vi bara hem och äta, sen in till centralen och hoppa på moratåget. Om vi kommer med dvs, fick aldrig mailet med vårt beställningsnummer. Nu måste jag gå till informationen för att få ut biljetten. Fattar inte varför man bara kan ta sms-biljett på sista minuten-resor? Hatar för övrigt deras dåliga hemsida. Nåja, ingen ide att reta upp sig ;)
Asien möter svensk husman
En rubrik som inte hade tilltalat mig om jag läst den någonstans. Låter som man har försökt sig på en asiatisk rätt, sen fegat ur med kryddningen och valt bort alla "konstiga" ingredienser. Men så är det inte i det här fallet förstår ni. I vanliga fall är det ju J som lagar just den asiatiska maten i det här hushållet, han gör det bäst. Men idag när han ändå skulle jobba hela kvällen fick jag för mig att göra ett försök.
När jag var och handlade på Asian Market sist så köpte jag Asian five spice, en kryddblandning som vi sett i flera recept men aldrig köpt. Består av stjärnanis, kanel, kryddnejlika, sichuanpeppar och fänkålsfrön. Den fick vara med. Jag hade buljongen från dillkött-koket jag gjorde här om dagen kvar i kylen, så det fick bli en nudelsoppa. Tog fram lite blandfärs ur frysen och gjorde små miniköttbullar att ha i. Resultatet blev underbart gott. Blev till och med lite ledsen över att J inte var hemma och fick testa, han hade blivit stolt. Tänkte därför föreviga receptet här så jag kan laga det flera gånger! Måste dock tillägga att det inte var det lättaste att ha hand om Elton samtidigt. Asiatisk mat går ju väldigt snabbt om man kan ägna sig åt det helhjärtat, men det är många och ofta snabba moment. Att byta bajsblöja och förhindra bus stup i ett var ingen hit ;)
2 glupska portioner
Egentligen gjorde jag en vanlig köttbullssmet, tanken var att jag skulle kunna frysa in några till Elton. Hade ca 300 g blandfärs och förhållandevis mycket ströbröd som fick svälla i mjölk. Kryddade med lökpulver, peppar, lite salt, och malen ingefära. Formade till små bullar.
Blandade 1 liter buljong med 1 hackad scharlottenlök, 1 hackad chili (som jag skakade ur större delen av kärnorna ur), samt ca 2 cm riven ingefära och 1 tsk five spice. Detta fick koka ihop i ca 10 min. Under tiden förberedde jag nudlarna, kokade upp vatten i vattenkokaren som jag slog över ett nystan med risnudlar, lät dra ca 10 min under lock innan vattnet fick rinna av.
Kokade sedan köttbullarna i buljongen i omgångar, dom flyter upp när dom är klara. Rörde ihop 2 pressade lime, 3 msk fisksås och 1,5 tsk socker i en skål. Tillsatte blandningen i buljongen tillsammans med (valfri mängd) köttbullar och nudlar. Sedan öste jag upp i en skål och toppade med skivad vårlök. Hade J varit hemma hade han garanterat strött över lite torkad chili också, men det har jag för mycket halsbränna för att fixa just nu ;)
Tack älskling!
J kom hem från jobbet igår kväll och fixade min mobil på ungefär en minut. Vilken lättnad, nu kan jag dansa på den styva linan ett tag till. Synkade den med datorn direkt, vill inte förlora alla bilder om det händer igen.
Det är andra gången J fixar min mobil efter att den tvärdött, men den här gången gjorde jag exakt samma sak som han gjorde sist. Orättvist att han ska ha sånt flyt, speciellt eftersom jag är den som är anställd av en mobiloperatör. Visserligen så fanns det inga smartphones på den tiden jag satt i supporten ;).
Bästa mannen (vägrar säga pojkvännen), och bästa pappan!
Både jag och E har saknat mössan av oss efter J denna vecka. Han har jobbat extremt mycket, vi har knappt sett röken av honom. Han jobbar alltid mycket visserligen, och även om han saknar oss tror jag att han ändå trivs ganska bra med det. Tror dock att det var jobbigt för honom att åka igår morse.. E ville inte sluta krama honom utan gick fram hela tiden, lilla stumpen. I morgon är han i alla fall ledig, så då blir det mys. Sen i helgen blir det nog en tripp till Dalarna för mig och E!
Tusan
Min mobil tvärdog idag, snyft. Inte helt oväntat, den har varit på gång ett tag. Det har kommit både vattenskvättar och flytande alvedon på den, säkert något mer också som jag inte vet om. Har tänkt i två dagar att jag ska lägga över alla bilder och dylikt, men nu är det som det är. Den är mitt huvudsakliga bloggverktyg, så det kommer bli svårare att få upp inlägg innan det är fixat. Har en gammal mobil liggandes, men jag måste in till jobbet och aktivera ett vanligt simkort för att kunna använda den. Tills dess är jag helt mobillös, dvs handikappad ;).
Men det har inte varit en dålig dag för det..
Nu är jag ännu mer säker på att det var Eltons sviktande matlust som ställde till problem med humöret. Jag borde ha knäckt koden tidigare.. i 95% av fallen har det alltid varit mat som varit boven med den ungen. Från att ha varit ett mer eller mindre, ständigt missnöjd spädbarn, levde han ut samma dag som jag slutade amma och började ge honom "riktig" mat. Och nu när han var sjuk försvann matlusten och magsäcken krympte. Egentligen så har han nog fått i sig för lite mat ett bra tag, sen han blev mer kräsen. Det var över en månad sedan jag och J pratade om det.. att det var så konstigt att han börjat vakna vid 4-5 på morgonen från att ha kunnat klara sig till 7 utan välling.
Idag åt han en rejäl lunch bestående av fiskbullar, mos och riven morot.. favoriträtten. Den portionen hade i princip räckt åt mig ;). 2 timmar senare vaknade han upp från middagsvilan och var helt tvärgrinig, kastade sig på golvet och grät så fort jag satte ner honom. Testade att ge honom mellanmål tidigare, och ett rejält sådant. Leverpastejsmörgås och en halv banan åt han glatt, och med det i magen har han varit världens nöjdaste hela eftermiddagen. Tänk vad enkelt det hade varit om man hade haft facit innan :)
Till öppna förskolan
Dit är vi på väg nu. Det är sällan vi är där, tiderna passar oss ofta inte så bra. Vi är för sega i starten på morgonen ;).
Känslan av att kunna erövra världen
"Jag har märkt att det vissa dagar är extra
enkelt att vara mamma. Andra dagar är det
som en vandring i meterhög snö, med
vinden piskandes i ansiktet."
Ur Barnliv av Katerina Janouch.
Kunde inte sagt det bättre själv, den kvinnan vet!
Just nu känns det som att jag skulle kunna erövra världen, på riktigt. Elton vaknade upp efter middagsluren med en helt annan inställning till livet. Jag börjar nästan misstänka att han läst bloggen i smyg och fått sig en tankeställare. Skulle inte förvåna mig, han är klipsk den ungen. En hel eftermiddag utan minsta lilla antydan till skrik, gnäll eller kläng, inte ens sista timmen innan läggdags. Herregud, det är ju till och med mer än man rimligtvis kan begära av en liten ettåring. Vi har suttit på golvet och lekt i timmar. Tror knappt att E märkte att jag satt med, han drog fram alla sina saker och hade så kul. Jag satt med mest för att kunna titta på honom, och bara njuta av situationen.
Finns inte en antydan till missnöje i den blicken!
Ett långkok har vi hunnit med också. Dillkött med kokt potatis, så ljuvligt gott! E var nöjd och glad även under tiden jag lagade mat. Han alternerade mellan att se på från stolen och att leka på golvet. Inga problem alls! Resultatet av matlagningen var han tyvärr inte lika nöjd med som jag, det var ju liksom inga fiskbullar precis ;). Av någon anledning har han alltid haft lite svårt för bitar av kött, även om det bara handlar om små tärningar. Vi testade både med och utan såsen, varken köttet eller potatisen dög. Ärtorna petade han däremot i sig, samt några morotslantar från buljongkoket. Det satt han och pillade med under hela tiden jag städade köket, tillslut hade han fått i sig lite kött och potatis av bara farten. Han fnös av obehag varje gång "fel" bit råkade slinka in i munnen, så jag hörde.. hehe.
I teorin borde ju dillkött och potatis vara en väldigt barnvänlig rätt. Milda, lena smaker, och det möra köttet drar man ju bara isär till småbitar. Ett tips till alla er som inte har vegetarianer till barn :)
Fas?
Elton är inte den typen av barn som sitter lugnt själv och leker, det behöver han inte vara heller. Han behöver en perfekt balans mellan fasta rutiner och väldigt mycket stimulans, då fungerar det bra. Ibland är det svårt att få ihop allt, men oftast så lyckas vi. Nu verkar han dock vara inne i en riktigt, riktigt jobbig period. Jag vet inte om det beror på att han inte är tillbaka i matchen riktigt efter att han var sjuk, han tappade matlusten och har fortfarande inte riktigt fått tillbaka den helt tror jag. Sista veckan har det varit extremt mycket skrik, ingenting vi gör duger. Han kan vara glad och busa i 10 min, sen följer två timmars konstant missnöje. Då spelar det ingen roll om vi är inne eller ute.. Han vill varken sitta i knä eller leka, oavsett om vi är med hela tiden och försöker hitta på nya, roliga saker. Han gnäller och vill upp i famnen, men när vi tar upp honom ålar han sig bara och gråter. Undantaget är om vi bär runt på honom och tittar på olika saker, något min kropp inte klarar av just nu. Det hela är otroligt energikrävande, inte minst för Elton själv tror jag.
E på bussen idag. Tanken var att vi skulle promenera till vårt lokala centrum och få lite frisk luft, men tyckte inte E. Han fick ett utbrott redan på uppfarten, så efter några minuter vände jag och gick till bussen istället. Det tar bara 5 min att åka dit, vilket är en perfekt tur för att inte E ska hinna tröttna. Sen gick det faktiskt att gå hem! Lite gnäll var det, men helt uthärdligt ;).
Om det lilla syskonet
Ja, det är faktiskt så att vi ska bli tvåbarnsföräldrar. Känns lika ofattbart som underbart :). Det var en solig morgon i juni som jag fick för mig att gå upp tidigt och ta ett test, och visst blev det plus. Förvånad men glad smög jag upp och kläckte nyheten för J, som fortfarande låg och sov. Han trodde nog jag pratade i nattmössan först ;). Vi visste att vi ville ha ett till barn relativt tätt, men var nog inte riktigt beredda på att det skulle bli så pass nära inpå. Oavsett så är det helt fantastiskt, vi känner oss så lyckligt lottade!
Första gången vi fick se vår lilla skatt var redan i v 8, vi fick göra ett tidigt ultraljud för att fastställa graviditetslängden. Då var det bara en liten prick med pickande hjärta. Helt sjukt hur mycket som kan hända på 11 veckor, idag var det ju en "riktig" bebis. Allt såg helt perfekt ut, hade moderkakan i framvägg vilket kan vara anledningen till att jag upplevt bebisen som väldigt lugn. Med Elton i magen kändes det som en enda lång fotbollsturnering ;). Beräknat förlossningsdatum blev 2013-03-03, lite kul, även om det med stor sannorlikhet inte blir då.
För övrigt så mår jag bra. Hade problem med illamående första 14 veckorna, men det är helt borta nu. Än så länge har jag inte fått problem med sammandragningar, tänker inte få det heller. Tror att dom där "fotbollsturneringarna" var en ganska stor orsak till det problemet sist. Annars tycker jag mest att tiden gått så otroligt snabbt denna graviditet, känns som det var igår vi fick veta. Nu är det helt klart dags att på allvar börja planera inför vad som komma skall. Både mentalt, praktiskt och inför den kommande förlossningen!
Efter ultraljudet firade vi med en lunch tillsammans innan J åkte tillbaka till jobbet. Fråga mig inte vad dom pysslar med på bilden ;)
Ännu ett perfekt litet mirakel <3
Vilken härlig höstdag!
Det var på tiden tycker Elton, det var ju evigheter sedan han fick chansen att smaska sand..
En dröm som gick i uppfyllelse
Igår sa J, "jag tänkte om jag och Elton skulle ta en tur in till stan imorgon, så får du lite egentid också". "JAAA", tänkte jag, efter en veckas isolering med sjukt barn. Såg framför mig hur jag skulle få tid att städa, duscha och kanske till och med skita. Det kanske låter som en dålig affär.. Att dom får åka in till stan och ha kul medan jag är hemma och sliter. Så känns det inte alls.. Att få göra det man ska, utan att var 30:e sekund avleda bus eller pausa för måltid, är som en dröm. Något man omöjligt kan sätta sig in i innan man varit föräldraledig.
Dagen kom, men innan det var dags skulle E sova förmiddagsvilan. Jag tjuvstartade städningen, och plötsligt hör jag J säga "Vad kan jag hjälpa till med?". Om något är bättre än att städa ostört, så är det att samtidigt kunna delegera fritt. Bad honom plocka ur diskmaskinen, sen röjde han ur hallskåpet på eget initiativ. Vilken bonus, lyckan var gjord. Till slut bar det av för grabbarna, och jag satte fart. Grejade, dammsög och påbörjade golvtorkningen på övervåningen. Höll på kanske 1,5 timma, sen här jag ytterdörren och ett glatt "Hallååå"... Dom var tillbaka. Vilket antiklimax.. "Va.. Nej.. Vad gör ni hemma redan??". "Elton blev hungrig, han åt ju så dåligt till lunch", svarade J. "Ta en burk fruktpure och gå till lekparken minst 30 min". Efter det var det inte riktigt lika kul längre, i alla fall inte förrän J öppnade dörren igen och ropade "Vi följer med Kim till net on net". Ok, back on track! Jag fullföljde mitt uppdrag, sen åt jag lunch i min ensamhet. Insåg att jag skulle hinna duscha också, härligt. När jag var klar hade dom fortfarande inte kommit tillbaka, så jag bestämde mig för att åka och handla. Att gå i en mataffär på en fredag efter att folk slutat jobba är faktiskt inte så farligt när man bara har en korg och sig själv att vada runt i folksamlingen med.
Nu sitter jag och njuter av doften av ett rent hem, tillsammans med mina goa älsklingar. Trevlig helg!
Vad skönt att du är frisk nu Elton...
Mamma behövde verkligen hjälp med att gå igenom veckans post. Och plocka ur diskmaskinen, ur diskmaskinen..
På bättringsvägen
Nu vågar jag nog säga att Eltis verkar vara på bättringsvägen. Så skönt!
I brist på annat bjuder jag på en video på E från här om dagen. Matlusten var väl inte på topp direkt, men han var glad ändå ;). (Tinnitus-varning i början av filmen)
En vända till barnakuten
Precis efter att jag skrivit inlägget igår gick jag för att titta till Elton, han hade sovit på övervåningen i någon timme. Tyckte han kändes väldigt varm, så jag hämtade tempen. 41 grader visade den... Visste att det bara var 3 timmar tidigare han fått febernedsättande senast, så jag blev helt livrädd att febern fortfarande tickade uppåt. Jag blev inte direkt lugnare av att Elton sov under hela tiden jag tempade honom heller. Gjorde det självklara i varje nödsituation.. jag ringde till mamma :P. Hon tyckte jag skulle sätta honom i ett svalt bad för att snabbt få ner febern, och en till dos med febernedsättande såklart. Sagt och gjort. Under tiden jag gjorde det ringde mamma hem J som var på jobbet på dubbelpass. Pappa ringde till sjukrådgivningen som sa att man alltid ska åka in vid 41 grader.
E kvicknade till snabbt av badet och grät panikslaget, han tänkte väl att jag hade blivit spritt språngande till sist. Det var så hemskt att behöva hålla kvar honom där, kände mig som en riktig bov. Samtidigt var det ju skönt att han orkade protestera. Tog upp honom efter 5 min, gav honom en supp ipren och en flaska iskall mjölk. När J kom hem var han faktiskt riktigt med på banan, blev jätteglad över att se pappsen. Ringde vårdguiden och förklarade läget, dom tyckte att vi skulle åka in ändå. Kändes tryggast så för oss också, hade blivit en väldigt orolig natt annars. Det visade sig att vi varit för snåla med febernedsättande, halv dos ipren var för barn mellan 7-15 kg, hel för barn mellan 15- 24. E väger runt 12 kg så jag valde att ge honom den lägre. På akuten sa dom att han kunde få en hel dos, plus att vi kunde kombinera det med lika stor dos alvedon om inte iprenen tog tillräckligt. Skönt att vi fick reda på det!
Natten gick vädligt bra. Jag fick knappt en blund, men E sov bra och febern höll sig nere. Idag har han bara lite feber men verkar väldigt trött. Ska försöka få i honom massor med vätska så bör detta vända nu!
Några tuffa dygn för husets ettåring
Det har varit två kämpiga dagar för lillfisen. Imorse verkade han må bättre, hade "bara" strax över 38 i feber och lekte på som vanligt. Men några timmar senare hade febern letat sig upp över 40 igen :(. Vi hade tid för ettårskontroll på BVC också, men det var ingen idé att åka tid. Han skulle få vaccin, och tydligen kan man inte ge när barnen har över 38 i feber. Biverkningarna kan bli mycket värre då.
Efter middagen, som bara bestod av ett par skedar mat och ett smörat smörgåsrån för Eltons del, somnade han helt medtagen i famnen på mig. Det händer liksom aldrig i vanliga fall. Tog emot att stoppa honom i säng, men samtidigt ville jag att han skulle få sova ordentligt. Han blev bara ännu varmare hos mig.
För exakt ett år sedan.. underbara lilla fjunboll!
Hipp hipp hurra!
Grattis på födelsedagen älskade Elton! Tänk att du varit med oss i ett helt år?! Det har varit det lyckligaste året i våra liv, vi är så glada över att vara just dina föräldrar. Du är den härligaste ungen i världen som får våra hjärtan att svämma över av kärlek varje dag.
Tur att vi redan hunnit fira dig ordentligt, för inatt fick du feber och det har hållit i sig under dagen. Du har varit så tapper och duktig, lite extra kramig bara. Krya på dig lilla älskling..
