Debbie 2 månader

Älskade lilla Debbie!
 
Den 18:e klingade bekant, blir hon 1 mån idag tro? Nej, hon är tydligen redan 2 månader! Hjälp.. snart sitter hon väl bak på någon moppe här utanför.
 
Dagen till ära har fröken bjudit på ett jädrans morgonhumör, skönt att se att det finns lite klös där inne. Annars är hon så tålmodig att det ibland gör lite ont i hjärtat, på något vis. Hon kämpar på med sin gymnastik för fötterna flera gånger om dagen, utan att klaga det minsta. Det är som att hon förstår att det är viktigt. Nu ska vi hämta ut en specialkudde till henne som vi beställt online, för att hon har fått lite snett huvud. Hoppas den blir bekväm för henne.. lilla gummsan♥
 
Har glömt att berätta det, men hon log här om dagen också. Tror jag i alla fall.. blir osäker eftersom det inte hänt efter det. Vill dock minnas att E också var lite sparsam med leenden när han var liten bebis. Tids nog är jag säker på att även Debbie kommer springa omkring här och skratta med hela ansiktet.. Tills dess ska jag bara njuta av att få sitta med henne i famnen hur länge jag vill, och gräva in ansiktet i hennes fjuniga hår!

I samma ålder

Elton 7 veckor gammal, och Debbie 8 veckor. Lika, men ändå olika.. precis som den numera urtvättade pyjamasen. Debbie är visserligen lite olik sig på just denna bild, men jag tyckte det var så skoj att dom låg på samma vis i samma plagg. Tittade för övrigt på BVC korten här om dagen och såg att dom följer precis samma kurva, dvs gräddmjölkskurvan ;)
 
Jag sa till J igår att jag trodde att E fått "sitt" utseende när han var lika gammal som D är nu.. Att man tydligt kan se att det är han på bilder från den tiden menar jag. J trodde att det kom mycket senare, och jag måste nog erkänna att han har rätt. Tittar jag på bilderna så ser jag tydligt vem som är vem, men samtidigt är det inte mycket i bilden på Elton som påminner om hur han ser ut nu. Ska bli kul när Debbies utseende "sätter" sig.

Debbie 1 månad

Igår blev vår älskade lilla tjej en hel månad. Det hela kom lite i skym undan eftersom en viss liten kille firade födelsedag just igår, men det bjuder Debbsan på ;).
 
Vår lilla nyföding, redan en månad. Jag tröstar mig med att februari är väldigt kort, och att det är därför som det gått så snabbt. Hon har förändrats sista veckan.. börjar bli mer vaken och intresserad av omvärlden, vilket såklart är jättetrevligt. Ett mer harmoniskt barn får man leta efter, det smittar verkligen av sig på alla som håller i henne. Hon är helt enkelt en väldigt välmående tjej, vår lilla Debbiboo.
 
Dygnsrytmen går inte heller att klaga på. Hon har en vakenperiod på förmiddagen och en på eftermiddagen, sen sover hon gott på natten i sin egen spjälsäng. Vaknar för att äta 1-2 gånger. Tillvaron rullar på bra, kort och gott. Vi njuter!
 

Dottern

Det gäller att dokumentera nu, för det går fort. Så är det alltid.. helt plötsligt har den lilla nyfödingen fått ett "eget" utseende.
 
Hon ligger bredvid mig i soffan och gör sina mysiga små bebisljud, samtidigt som jag skriver pausar jag hela tiden för att stryka hennes lilla kind. Hon har varit lite mer vaken sista dagarna.. Plötsligt kan vi slänga ett öga åt hennes håll och se att hon ligger och kikar nyfiket. Hon är fortfarande så nöjd och lugn, men samtidigt har vi fått se att det finns temperament i den lilla kroppen. Blöjbyten är inte poppis alls, det blir ju så kallt. Då kan hon ta i från tårna minsann, men sekunden hon får komma upp i famnen är allt bra igen. Att vara hungrig är inte heller kul.. 4 timmar kan det gå ibland på dagarna, men har det väl börjat kurra i magen ska det gå snabbt. Antar att man skulle kunna sammanfatta det som typiskt bebisbeteende ;).

Förlossningsberättelsen - När Debbie kom till världen

Ja, nu är den äntligen färdig. Förlossningsberätteslsen som blev rekordlång i förhållande till hur kort förlossningen faktiskt var, haha. Jag valde att skriva om hela dagen, vad vi gjorde och hur det kändes. Starten på det aktiva förlossningsskedet är fetmarkerat och enkelt att leta upp i texten!

Efter månader av oro för att förlossningen skulle starta för tidigt, gå alldeles för snabbt, och orsaka en ny sfinkterruptur, kom äntligen dagen så vi hade tid för vår inplanerade igångsättning. För er som inte hängt med innan finns det massor att läsa under fliken "inför andra förlossningen".

Mamma och svärmor var på plats sedan några dagar tillbaka, för att kunna ta hand om Elton. På dagen D ringde vi förlossningen på morgonen och fick veta att vi var välkomna in till kl 14:30. Hade nog önskat att få komma lite tidigare, men det var en bagatell i sammanhanget. Nu gällde det att hålla fjärilarna i magen under kontroll. Allt eftersom timmarna passerade kände jag att det var dags att hitta på något för att få tiden att gå. Hela gänget åkte därför till Vällingby C för att äta lunch. Vi tog två bilar för att jag och J skulle kunna åka raka vägen till förlossningen efteråt. Jag och Jörgen höll Elton i varsin hand när vi gick tillbaka mot bilarna, och då kände jag klumpen i magen växa.. Nästa gång vi sågs skulle livet vara förändrat för oss alla, det kändes mäktigt. När det blev dags att säga hejdå började tårarna rulla och jag kramade Elton hårt. Han var som tur var helt obekymrad, log glatt när bilen rullade iväg. Skönt.


Under den 30 min långa resan lyckades jag hämta mig, och när vi kom fram kändes allt bra. Vi fick komma till ett undersökningsrum där jag blev kopplad till ctg. Hade en rejäl (men ej smärtsam) sammandragning under tiden mätningen pågick, och då gick Debbies hjärtljud ned lite. Fick därför ligga en extra stund så dom kunde vara säkra på att allt var bra. När vi var klara fick vi gå till ett annat rum som dom använder vid just igångsättningar, innan förlossningen kommit igång ordentligt. Där skulle vi invänta en läkare som skulle undersöka mig, och bestämma vilken igångsättningsmetod som skulle användas. Vi väntade, väntade och väntade. Fick tillslut veta att alla läkare var på operation och skulle vara tillbaka först efter 16-tiden. Under tiden blev jag serverad en välbehövlig middag, och J sprang och köpte en smörgås i fiket.
 

Det drog ut ytterligare på tiden och klockan var nog runt 17 när läkaren väl kom. Det visade sig att  livmodertappen var utplånad och jag var hela 4 cm öppen, med andra ord det optimala utgångsläget vid en igångsättning. Här blev jag både upprymd men samtidigt väldigt nervös, förstod att det skulle gå snabbt. Läkaren höll med och förklarade att det inte fanns något ledigt förlossningsrum för tillfället. Hon ville därför inte ta hål på hinnorna och riskera att inget rum skulle hinna bli ledigt under tiden. Vettigt beslut, även om det innebar ytterligare väntetid.

Strax före 19 var det äntligen vår tur. Sköterskan som visade oss till rummet berättade att det var "prinsessrummet". Såg inte alls så märkvärdigt ut som man hade kunnat föreställa sig, men vi hoppades att det kanske skulle föra lite tur med sig i alla fall ;). Det kom in en barnmorska med tillhörande student. Hon verkade vara precis så som jag hade önskat.. varm, rak och stabil. Studenten tog det ett tag att få grepp om, han var en halvflummig britt som visade sig vara en ganska trevlig prick. Barnmorskan undersökte mig igen och sa att jag var öppen närmare 5 cm. Förstod då att jag nog varit farligt nära den där förlossningen i farstun. Men men.

19:10: Vattenavgång
BM tar hål på hinnorna, vattnet går. När jag blir riktigt nervös reagerar jag med att bli extremt sammanbiten, vill bara sjunka in i min egen kropp och inte prata med någon. Lade mig på sidan (vilket var positionen jag beslutat mig att föda i), sen låg jag där orörlig. BM frågade om jag kanske ville gå och kissa.. Men det ville jag absolut inte. Vi blev därefter lämnade ensamma en stund medan BM och studenten gick för att äta. Under tiden låg jag och kände efter, vågade inte röra mig ur fläcken. Under förlossningen med Elton var jag uppe på benen hela tiden från det att vattnet gick, och jag var rädd att det var anledningen till det snabba förloppet den gången.

19: 35: Värkarna börjar
25 min från att vattnet gick hade jag bara känt en väldigt svag antydan till mensmol. Tänkte därför att jag nog skulle våga mig på ett toalettbesök trots allt. Satte mig upp i sängen.. och där kom det, PANG, en rejäl värk som gjorde olidligt ont. Bad J ringa på klockan. Bm + student kom in och jag bad om att få lustgas. Vilken dröm.. jag borde ha tagit det förra gången också. Det kändes så skönt att ha något att fokusera på under värkarna (som kom i stort sett oavbrutet), blev även väldigt mycket mer avslappnad.

20:05 Krystvärkar
Till min stora glädje känner jag att jag får lust att trycka på, vilket jag aldrig kände under förlossningen med Elton. BM undersöker och bekräftar att det är fritt fram. Jag börjar krysta lite, men försöker ta det försiktigt för att undvika att spricka. Tillslut blir BM tvungen att säga till på skarpen för att jag ska börja trycka på ordentligt. Budskapet går in, och jag krystar riktigt när jag känner att det är dags. Försöker lyssna på kroppen och samtidigt följa instruktionerna från BM. Känner mig egentligen inte alls rädd i det här läget, jag litar på den vägledningen jag får. Rätt var det är känner jag att huvudet är på väg ut..BM ber mig att avvakta till nästa värk innan jag trycker på igen, vilket jag gör.

20:23 Debbie föds
På nästa värk kommer hon ut, 3270 g och 50 cm lång. Hon gråter direkt och jag får upp henne på bröstet, vilken lycka. BM lyfter upp henne för att vi ska kunna se att det är en liten tjej vi fått, världens finaste lilla flicka. Jag frågar ganska direkt om jag spruckit något, men känner instinktivt att det nog gått ganska bra. BM förklarar att hon tror jag klarat mig väldigt bra, men att hon måste undersöka mig för att säga säkert. Hon bekräftar dock att det inte är någon ny sfinkterruptur det handlar om. Undersökningen visar att jag i stort sett klarat mig helt, en liten spricka på några mm som inte skulle behöva sys, samt några mindre "skavsår". Kan inte förstå att allt gått så bra, är oerhört tacksam. Att få vara kvar med Jörgen och Debbie och slippa bli rullad till operation känns otroligt stort. Jag fick vara med när dom vägde och mätte henne, och vi missade inte det omtalade "förlossningsfikat" man får när allt är klart.
 
 
 

Efter båda förlossningarna har jag direkt känt besvär av mycket eftervärkar. Blir alltid förvånad när jag hör andra säga att "smärtan försvann" direkt barnet var ute. Jag upplever det som att jag nästan inte kan koncentrera mig på något annat än smärtan.. tror det beror på att det går så snabbt att kroppens naturliga smärtlindring inte hinner aktiveras. Efter några värktabletter var det inte alls några problem med smärta denna gång, inte över huvud taget.

Det är svårt att begripa att man kan må så otroligt olika efter en förlossning. Nu kunde jag springa omkring obehindrat nästan direkt, bortsett från att jag hade lite problem med blodtrycksfall. Bara en sån sak som att det sved när jag kissade kändes betryggande och bra, det är ofta det andra beskriver som ett problem efter förlossningen. Förra gången var jag så sargad och smärtpåverkad att lite urin i såren varken gjorde från eller till. Sitta.. herregud... jag kunde sitta direkt. Vilken grej. Svedan var helt borta en vecka senare. Nu, två veckor senare kan jag knappt förstå att jag precis fött barn, känner mig helt återställd.

Är så tacksam över att jag fick min drömförlossning tillslut. För att inte tala om att jag nu har två friska och välmående barn. Livet ♥

Men hallå.. Har ni glömt bort mig?

Jag fyller faktiskt en vecka idag...

Nejdå kära Debbie, Debbster, Debb-Debb, Debbiedou.. Du lilla timida varelse. Inte har vi glömt bort dig. Imorgon ska vi fira, mamma lovar!


Pluttighet


Vem liknar vem?

Det är inte många gånger jag fått höra att Elton är lik mig, det har jag redan skrivit här både en och två gånger.. när ska ni fatta vinken?.. Nejdå, jag skojar bara. Men det gör mig lite extra mallig nu när jag fått höra från några håll att Debbie liknar mig. Äntligen får jag också vara med och ta åt mig äran till dessa små kärleksmirakel ;).
 
 
Men.. många har även påpekat likheten mellan Elton och Debbie, och det är faktiskt helt sant. Färgskalan skiljer dom åt, även om E var lite mörkare som nyfödd. Och det är väl kanske det som gör Debbie mer lik mig, hon har mer av mina färger. Annars håller jag med om att dom är väldigt lika varandra..
 
Elton till vänster, Debbie till höger..

 
J får inte vara med.. han har haft sin tid i rampljuset ;)
 
 
 

Hon har fått ett namn!

Jag vill börja med att tacka för alla tummar som hölls under förlossningen, och alla fina gratulationer vi fått efteråt. Vi är varma i hjärtat!! Sen vill jag tacka för alla vackra namnförslag, ni har bra smak!!
 
Det har verkligen inte varit lätt att välja namn. Vi har varit totalt oeniga fram till igår kväll, inte ett enda förslag hade vi innan. Vi önskade ett namn som föll lite inom samma kategori som Elton, utan att vara för likt. Något med attityd, som gärna inte var allt för vanligt. Det finns så många fina namn, men det var inget som kändes rätt. Tillslut accepterade vi att vi skulle bli tvungna att kompromissa. Då kom vi på det...
 
♥ Det är ju en liten Debbie vi fått ♥..
 
Från det att förslaget kom upp tog det bara 10 min innan vi bestämt oss, det behövdes inte ens någon prövotid. Hon är en Debbie. Det känns så skönt att vi slapp kompromissa.
 
Debbie Wilhelmina ska hon heta. Wilhelmina för att det är ett ståtligt namn, men mest av allt för att det kommer med en historia. Min gammelfarmor hette det i andra namn, fast med (V) om jag minns rätt. Sen hette även Jörgens morfar Wilhelm. Morfar Wille gick tyvärr bort 2012-02-18, alltså precis ett år innan Debbie föddes. Det märkliga är att Elton föddes på min farfar Sunes dödsdag, så jag ser det som ett bevis på att vi har dessa kära förfäder med oss!

Bilder

Jag har egentligen så mycket jag vill beskriva och berätta, men än vill jag inte lägga ner den tiden. Nu vill jag bara njuta. Men några bilder ska jag visa..
 
En liten bror, med sin ännu mindre syster..
 
Och en underbar pappa med sina underbara små barn..
Lilla Eltis har haft oturen att bli sjuk.. feber och snorig näsa. Vi håller tummarna för att det är snabbt övergående och att lillasyster klarar sig. Som tur är har vi fortfarande mamma och svärmor här, vilket är obeskrivligt skönt!
 

Så, vem bodde i magen? ;)

En liten tjej, en underbar rosa liten plutt.. 3270g och 50cm lång. Namnlös än så länge, tips mottages tacksam ;)

Förlossningen blev en riktig dröm, precis så som jag hade hoppats på. det gick bra hela vägen fram och jag är så otroligt tacksam. Förloppet var snäppet snabbare än jag hade förväntat mig, och det säger en del med tanke på hur jag oroat mig för att föda hemma i hallen hela graviditeten ;). Såhär var det i korta drag..

19:10 tog dom hål på hinnorna. Jag var öppen 4-5 cm redan när vi kom in.

19:36 känner jag första värken, då hade jag bara haft en antydan till mensmol 10 min tidigare. Sedan brakar helvetet lös med kraftiga värkar som avlöser varandra.

20:05 kommer krystvärkarna

20:23 är hon född.

På 1 timme och 10 min var det alltså klart.. prinsessan mådde utmärkt och jag behövde inte sy ett endaste stygn. Återigen.. Kan inte bli mer tacksam.

Tyvärr var det proppfullt på BB så jag fick sova kvar själv med Bla-Bla på förlossningen. Men J var tillbaka tidigt imorse, så det gjorde inte så mycket. Nu väntar vi på att barnläkaren ska komma och undersöka Bla-Bla, ser allt bra ut då åker vi hem :)


JAG KLARADE DET


RSS 2.0