Nu är vi framme i Pattaya och har checkat in på ett litet gesthouse som vi hittat. När vi först klev in genom dörrarna var vi skeptiska. Det ligger i en gränd och har en sunkpub/reception på bottenvåningen, rum på övervåningen. Men vi bad om att få se rummen först och blev positivt överaskade. Fräscht för 700 bath/natt. Vi hade säkert kunnat pruta om vi orkat dock. Men, nu var det ju hitresan jag ville berätta om. Den började bra. Vi fick åka en sval och fin minibuss 30min till en närliggande by för att åka med båten. Båten var också väldigt fin, två våningar med öppet däck med tak på övervåningen, och rum med ac på botten med två mindre däck åt varje håll. Soffor med kuddar överallt, riktigt mysigt. Det var två pensionerade sjömän som ägde båten om jag fattade det rätt, en svensk och en britt. Vi satte oss på övre däcket. Det guppade rejält och jag kände snabbt en tendens till illamående. Sa till Jörgen och Kim att jag skulle ner och lägga mig och vila i en av sofforna. Men precis när jag reste mig upp gungade hela båten till och knuffade omkull mig. Fick tag i en av sömmarna på skinnsoffan och slet nästan av naglarna. Gjorde skitont. Ner kom jag men så fort jag kom in kände jag att illamåendet eskalerat så jag gick ut på en av däcken på nedre plan. Satte mig på en liten trapp så "privat" det nu gick. Dröjde kanske 30 sekunder innan jag blev tvungen att luta mig över relingen. Satt där och kaskadspydde i vad som kändes som en evighet. Trots att jag försökte utnyttja vinden fick jag kräk i hela ansiktet och på båten för att det blåste så mycket. En stackars brittisk kille bakom mig erbjöd både vatten och papper. Tillslut hade jag spytt ur mig så mycket att jag kunde gå in på toan och skölja av mig. Jag mådde piss och kände mig så generad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Började gråta hejdlöst, och Jörgen och lövet hade fortfarande ingen aning om vad jag genomled. Gick halvvägs upp till trappan till övre däcket och ropade stortjutandes på J. Tur att han vet hur jag är, annars hade han nog blivit lite skärrad :p. Vi satte oss på nedre däck och en av ägarna (brittfarbrorn), kom och frågade hur det var fatt. När han fick veta att jag var sjösjuk bad han oss komma in så dom kunde ta hand om mig. Jag fick en spyhink och en annan med isvatten och små trasor att badda mig med. Tur var det, för jag spydde verkligen konstant hela resan, 3,5 timmar. Både personalen och snälla medresenärer erbjöd mig åksjuketabletter. Men jag vill inte ta något jag inte riktigt vet vad det är, sen hade jag inte kunnat behålla dom heller. Lyckades somna av ren utmattning vid ett par tillfällen, men så fort jag slog upp ögonen började jag spy igen, fast jag inte hade något kvar att spy upp. Det värsta var när jag tittade på J och såg att han också mådde dåligt, min stabila punkt :p. Men som tur var varade det bara 5 min. Snacka om lättnad när vi började se hamnen. Men jag måste säga att med tanke på omständigheterna var det inte alls så farligt som det hade kunnat vara. Jag blev så bra omhändertagen av både Jörgen och personalen. Det var helt enkelt bästa möjliga ställe att bli sjösjuk på :). Nu har jag ätit, duschat, och bäddat ner mig i sängen på rummet. Är totalt slutkörd i hela kroppen så det känns obeskrivligt skönt. J och lövet är och tar en promenad och ser dig omkring. Det blev ett långt inlägg utan radbyte, får inte till det i mobilen. Hoppas det går att läsa i alla fall. Nu ska jag sova lite. Nattis :)