Nu är vi tillbaka i Hua hin för att fira Songkran (thailändska nyåret). Behöver jag säga att vi inte tog båten tillbaka? :p. Taxi blev det, tog samma tid, 1000bath billigare dessutom. Det är tydligen inte så lätt att få hotell här i Hua hin under Songkran. Men vi gick tillbaka till vårt "gamla" och lyckades få rum, tryggt och bra. Om än lite dyrare än sist, och inte alls lika fint som det vi bodde på sista två nätterna i Pattaya. Det första vi tog in på som verkade ok till en början, visade sig vara rena skräcken. Så fort dom laga mat i puben på nedervåningen började det stinka matos i våra rum. Det var ett amerikanskt gesthouse också med en massa otrevliga gubbar nere i puben, och det var deras snusk-bacongrejer som stank. Alla kläder vi hade med oss blev helt indränkta i matos, så vi blev tvugna att tvätta i handfatet när vi kom till det andra hotellet. Det var i alla fall så fint med jättetrevlig personal, rena drömmen. Pattaya i sig var ingen hit enligt min smak. Man måste nog vara packad för att kunna uppskatta det. Vi mötte upp med en av mickes kompisar där, en tysk kille vid namn Claus. Han visade oss runt på alla "sevärda" platser. Och sevärda kanske dom är, men det räcker med en snabb titt. Vi började med att gå strandpromenaden, lortigt och full av horor och missbrukare, och horor som missbrukar. Det är inga vanliga "barflickor" vi snackar om här utan värsta sorten. Satte man sig någonstans kom det en lodis och skulle ha pengar för att man satt sig på "deras" spot. I anslutning till strandpromenaden fanns Walkingstreet. Det är svårt att beskriva denna gata. På dagarna är den lika öde som en öken, på natten lever det upp till en litet lortigt minivegas, utan någon som helst klass. Det är bara turister, påstridiga säljare och barflickor där. Man måste nog som sagt vara full så man tappar hämningar och principer för att stå ut. Nu blev det bara en massa gnäll på Pattaya. Men jag är faktiskt glad över att ha sett det, en upplevelse att tänka tillbaka på. Men jag kommer nog inte att återvända dit :)