En låt som spelas i ett av programmen Elton kollar på på en av barnkanalerna. Det handlar om vad föräldrar gör om dagarna när barnen är på förskolan, eller hos "Mrs Murray", som hon heter i programmet. Den där låtsnutten spelas upp i mitt huvud hela dagarna, det känns lite som det är soundtracket till mitt liv just nu. Det står att jag påbörjade det här inlägget redan för 5 dagar sedan, kan det verkligen stämma? Jag förstår inte vart dagarna tar vägen.

 

Jag tampas med stress för tillfället. Pollenallergi och lite hunger har gjort att jag hamnat off guard. Egentligen mår jag inte dåligt, jag är bara så extremt uppskruvad att jag inte riktigt kan njuta fullt ut av tillvaron. Vilket är stressande i sig eftersom jag vet hur fort tiden med dom små guldklimparna går. Jag tänker varje morgon att idag.. idag ska jag bara vara harmonisk, inte ha några måsten och bara njuta av livet. Det är så väldigt mycket lättare sagt än gjort.. Eller egentligen är det inte det, det vet jag. Det gäller bara att komma på rätt bana.

 

En av dom största utmaningarna med att bli förälder har för mig varit det faktum att man aldrig får fullfölja något i lugn och ro, att alltid behöva avbryta det man håller på med för att någon annans behov alltid går före. Det är där jag har så lätt för att bli stressad.. så fort ett tillfälle kommer vill jag hinna med så mycket som möjligt, för man vet aldrig när nästa tillfälle kommer uppenbara sig. Egentligen så handlar det inte om att jag blivit så väldigt mycket mer upptagen sen jag blev tvåbarnsmamma.. Det handlar nog mer om att jag levt på det viset så pass länge nu. Hur underbart det än är att ha småbarn, innebär det (för att tala klarsprål), att man är en smula livegen. Första året tror jag inte det besvärade mig alls faktiskt, inte så länge jag fick sova en stund mellan varven. Det här är en känsla som kommit smygande på senare tid. Jag vet att jag egentligen skulle behöva göra något helt på egen hand, eller helt ensam med J. Men det får vänta tills Debbie blivit lite större.

 

Tror det handlar en del om Js arbetstider också.. inte bara hans övertidstimmar, utan även det faktum att han bara är ledig varannan helg. När helgen väl kommer är vi så övertaggade att det lätt bara blir pannkaka av alltihop. Man ska hinna fixa, uppleva och vila upp sig. Sen vips är det söndag.. man har inte hunnit med ens hälften av vad man tänkt, och det är två veckor kvar till nästa ledighet. Givetvis har vi massor av underbara stunder, det handlar som sagt mer om att jag inte lyckas varva ner tillräckligt för att ta vara på dom.

 

Till veckan dra jag och barnen upp till Dalarna, sen kommer J efter när han blir ledig. Vi blir där i ett tag vilket könns skönt, då hinner vi finna oss tillrätta på ett annat vis än när vi åker över helgen. Att bli ompysslad av familjen är precis vad vi behöver tror jag :).

 

Elton pratar varje dag om "Mommo", "Oppa", "Bammo" och "Aåka" ;)