Med en J som inte varit ledig sedan förra onsdagen, hunger och pollenallergi var väl förutsättningarna för dagen inte dom bästa. Dessutom har Elton dagen till ära gjort parodi på sin egen ettochetthalvtårighet.
Fram till ca klockan 13 kände mig rätt mallig över hur bra och välorganiserad jag kan vara ibland. Hade lyckats parkera i det vansinniga parkeringshuset på Karolinska, fått goda nyheter angående Debbies fötter och tagit mig hem utan några vidare bekymmer. Här trodde jag att jag vunnit.. Därav den nuttiga "sovande barn i bilen" bilden i förra inlägget. Bara det faktum att E somnade i bilen är ju för tusan en varningsklocka om att eftermiddagen kan komma att bjuda på diverse överaskningar.
Väl inne fixade en försenad lunch samtidigt som jag försökte hindra E från att kasta ner en uppsjö av olika föremål i vagnen där Debbie låg (hur får jag upp henne högre?). När lunchen väl var uppäten och jag hade bytt Eltons obligatoriska "eftermatenbajsblöja", var det bara att ta tag i uppröjningen av köket...
Under tiden passade E på att (bland annat) göra det här...
Här kände jag spontant att det var dags för lille herrn att ta sig en eftermiddagslur. Får med honom upp där vi läser en saga och säger "godnatt". Väl nere hittar jag den bortglömda bebisen som hade bajsat upp till öronen.. Det var bara till att tappa upp dagens andra bad för fröken. När vi är klara inser Debbie att hon är påväg att svälta ihjäl, och blir med med all rätt väldigt upprörd över detta. Innan patten är i gapet hör jag hur E kvicknat till på övervåningen. Ammar färdigt, sätter på kaffet och går sedan upp till skrutten. Han blir överlycklig över att se mig, och jag blir varm i mitt något frustrerade hjärta.
Kommer fram till att baksidan är det bästa alternativet här... Tar mig en kopp kaffe, släpper ut E och slår mig ner i solen. Tar en klunk, känner värmen i ansiktet och hinner tänka på hur härligt livet är.. Då jag plötsligt får en hink med diverse smuts uthälld i knät. Borstar av, muttrar lite och upptäcker då att E gått vidare till att slita upp sollamporna vi har i rabatten, följt av att kasta sten på glasbortet och sedan blöta ner hela tröjan med någon slags vattenansamling han lyckats nosa rätt på. Trots att klockan här hunnit bli 16.00, bestämmer jag mig för att söva den lilla rövaren med en vällingflaska i sängen...
Det fungerade ungefär såhär bra..
Det har helt enkelt varit en sådan dag jag kommer prata varmt om till barnbarnen.. Tills dess ska jag försöka hitta den sista växeln så pallar ta tag i middagen, samt undersöka varför Elton sitter bredvid mig och säger "bajs".
