Inga SD inatt heller, weeehoooo. Jag var så rädd att det skulle dra igång och att jag skulle bli tvungen att börja ta Adalat igen, men nu känner jag mig mer trygg. Det har visserligen blivit lite mer tryck i sammandragningarna igen, men dom kommer inte ofta.

Hade två riktigt verkliga, totalt vrickade ångestdrömmar inatt. I den första sprang jag från typ polishundar?? Fråga mig inte vad jag hade gjort för att förtjäna det, men det var riktigt obehagligt i alla fall. Den andra drömmen hade jag nu på morgonkvisten och den var riktigt lång. Jag och J skulle gifta oss och dagen D var kommen. Det skulle bli ett litet, enkelt och mysigt bröllop med dom allra närmaste. I början av drömmen var allt jättetrevligt, jag gjorde mig i ordning samtidigt som jag hade gästerna runt mig och umgicks med dom. Problemet var bara att när det började dra ihop sig för själva cermonin lyckades jag liksom inte bli klar. När jag var färdig med sminket insåg jag att jag fortfarande inte hade gjort håret, och när jag gjort håret insåg jag att jag inte hade sminkat mig trots allt. Så höll det på, och jag blev bara mer och mer otrevlig och bitchig mot mina stackars gäster, "Vem f*n drog ur locktången?? fattar ni inte att jag bara har 10 min på mig att bli klar??". Minns att stackars syrran var extra drabbad, jag bara skrek grejer som "MADDE, hjälp mig med håret. Jag skiter i hur det blir, bara gör något", haha. Fy vad jobbigt det var :p.

Tro vad man kan dra för slutsats av detta? Antagligen hör det ihop med den pressade situationen jag haft under den senaste tiden, men det skulle vara intressant att veta lite mer specifikt :).