3 år framåt

Måste testa ett inlägg från mobilen och se vad som hänt med appen under ett år. Aningen förbättrad tycker jag nog.


.. Min nya sysselsättning, sjuksköterskeprogrammet! Kan inte säga att det från början var ett självklart val, men det växte på mig och känns bra hittills - det vill säga 1,5 vecka in i programmet. Jag älskar att studera så att få göra det i 3 år till skrämmer mig inte alls, det känns bara roligt och jag hoppas yrket kommer passa mig. Inledningsvis har det varit en del pusslande eftersom Debbie inte hann skolas in på förskolan, vilket det är dags för imorgon! Igår och idag har förskolan dessutom varit stängd så jag fått ha båda barnen hemma - inte optimalt för 5 öre. Som tur var är jag van att plugga under extrema förhållanden så det ska nog bli bra bara jag lyckas ta mig igenom de första veckorna. Från och med söndag och två veckor framåt kommer jag dock plugga från sydligare 
breddgrader 😎☀️🍹





Ett år senare!

Det har gått ett helt år sedan jag bloggade senast, men det känns som mycket längre tid. Jag känner mig enormt ringrostig och det har hänt så mycket att jag inte alls vet var jag ska börja. Sammanfattningsvis kan jag säga att vi bytt ut det mesta i livet i denna familj, förutom varandra ;). Jobb, hem, stad är några av dom saker som ändrats och det är jag så innerligt glad över. Efter en hel del blod, svett och tårar har vi äntligen hamnat rätt!
 
Jag har saknat bloggandet eftersom det hjälper mig vara uppmärksam i livet. Det är lätt att glömma alla fina små detaljer i vardagen - jag vill bevara allt. När jag skriver ner en upplevelse är det som att jag ser den med andra ögon och med mer humor, vilket ger mig distans till situationer som kan kännas jobbiga för stunden. En annan viktig sak är att jag även fotar mer när jag bloggar. Denna sommar har barnen nästan inte blivit dokumenterade alls annat än med mobilkameran, vilket blir trist om vi vill framkalla bilder. 
 
Hur som haver hoppas jag - när vi nu gått in i denna nya era - att jag ska kunna hålla ett tillräckligt lugnt tempo för att hitta ork och inspiration till att vara lite kreativ. Bör dock tillägga att jag de kommande veckorna ska läsa en heltidsutbildning samtidigt som jag skolar in på dagis och åker på en tvåveckorssemester.. men jag hoppas på att jag snabbt ska hitta tillbaka till balansen med all extra energi från resan ;).
 
Dessa älskade två!!  På dem ser man verkligen att tiden tickat på.
 
 
 
 

Debbie 1,5 år

Sist jag skrev var när hon fyllde 1 år, nu är hon 18 månader. Så mycket har hänt och jag önskar jag kunde skriva ner varje liten detalj, för hon är så fantastisk. Hon är fortfarande en cool liten flicka som reder sig själv på sitt "lillasysterliga" vis, men skinn på näsan har hon fått.. oj oj oj vad hon kan låta ibland; när vi lägger oss i för mycket eller när hon blir arg på sin bossiga storebror. Men allt som oftast är hon så underbart nöjd med livet, glider omkring som en tyst liten samuraj och slår till när man minst anar det, med diverse bus menar jag då; både högt och lågt hittar vi denna lilla tjej. 
 
Kärleksfull är hon, vill gärna kramas och sitta nära. Skrattet är som fågelkvitter på våren och kan tina upp vilken bajskorv som helst (där fick jag till det). Pratet är hon fortfarande sparsam med, vilket kan bero på att det är svårt att få en syl i vädret i detta hus; det är nämligen någon annan som babblar på från morgon till kväll ;). Men vissa ord börjar komma, och den som frågar henne något får alltid något form av svar. Sjunga en trudilutt gör hon däremot ofta, och gärna ihop med Elton. De två har för övrigt börjat kunna leka riktigt bra tillsammans, det är antingen krig eller fulländad fred kan man säga.
 
En fantastisk liten person är hon vår Bebba, som hon själv kallar sig.
 
Fotografen är pappa J, som för övrigt varit föräldraledig sedan juni. Jag tänkte jag skulle försöka föreviga lite mer här framöver, det blir så svårt att minnas alla härliga detaljer annars. Allt kul som händer, som med all säkerhet kommer vara ännu roligare när man glömt bort hur slitsamt det också kan vara med två små barn. 
 
Måste också säga hur chockad jag blev när jag loggade in här och insåg hur många som faktiskt fortfarande går in och kikar varje dag. Att ni orkar.. ;). 
 

Jag drömmer mig tillbaka..

till vad jag gjorde, och hur jag kände mig för exakt ett år sedan. Det var nämligen kvällen innan dagen då jag hade en planerad igångsättning bokad. Mamma och svärmor vad här för att hjälpa till med Elton, och hela den dagen gick så fort att vi inte riktigt hann tänka. På kvällen började nerverna göra sig påminda. Jag visste vilken stor förändring som väntade, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken fantastisk liten person vi skulle få lära känna..
 
 
I helgen åkte vi till Mora för att fira henne med släkten. Ett riktigt trevligt och lyckat kalas blev det för vår lilla Debbsa, som såg helt oförstående ut när 15 pers tog ton och började sjunga "ja må hon leva"
 
Men tårtan gick inte av för hackor, det framgick tydligt. Första gången hon fick testa, helt enligt tradition. Fast det kunde man inte tro.. Fint och försiktigt satt hon och åt sin lilla tårtbit i godan ro.
 
 
Och det gjorde någon annan också.. med "en liten gaffel" som han fick på egen begäran...
 
Sen hade vi även en tredje, helt oemotståndlig tårtätare.. (fasters älsklingsbrorson)
 
Som använde sig av en teknik hans far valde att kalla "hunden"..
 
Problemet var bara att någon hade smugit ner trött-pulver i den där tårtan, typiskt nog lagom till älsklingskusinbarnet kom och ville leka...
 
Men trots att energin tog slut blev det ändå en underbar dag! Jag tar tillfället att tacka alla som kom och firade Debbies första födelsedag med oss <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bustroll

Tough love ;)
 
Elton alltså.. härliga unge. Han pendlar snabbt mellan att testa gränser för att nästa sekund glömma av sig och vara världens gladaste unge. Språkutvecklingen står i fokus. Han övar pronomen och använder ord som "absolut", vilket får honom att låta som en liten farbror i barnakropp. "Hej Elias, hur mår du?", säger han i telefonen när han låtsas ringa in till grannens 7-månaders. Det är alldeles fantastiskt att få höra alla hans tankar och funderingar, blir helt tagen av alla slutsatser han drar. Ibland blir utfallet fel, men resonemanget är imponerande och jag avundas hans förmåga att "tänka utanför boxen".
 
Det skär lite i hjärtat när han pratar om hur mycket han saknar släkten, vilket händer nästan varje dag. "Åka till Mora, träffa alla", säger han. Han har förstått att alla bor där och börjar kunna sätta ihop personer med varandra, Sarah är Dylan (kusinens) mamma, Anders är Tildes pappa osv. Som tur är har MaddeDaje flyttat hit (moster Madde och Daniel. Så dom får vi träffa ofta, i alla fall när vi inte har magsjuka.
 
MaddeDaje som för övrigt tydligen tar selfies med vår kamera i smyg...
 
 
 
 

Debbie 11 mån

 
Jag tänkte att det var på sin plats att skriva några rader om husets 11 månaders, men jag lyckas inte hitta henne?!...
 
 
..... Där är hon, då kan vi börja!
 
Debbie upptäcker omvärlden för fullt just nu och det är både spännande och skrämmande. Ena stunden leker hon självständigt och drar iväg, så vi får hjärtat i halsgropen av rädsla för att vi tappat bort henne. Då sitter hon alltid i något skrymsle och pysslar på med sitt, både tillåtna och förbjudna saker. Hon lever fortfarande upp till sitt smeknamn "tryffelgrisen".
 
 
 
På kvällarna när hon är trött är den där självständigheten som bortblåst, då förvandlas hon till "mammagrisen" istället. Min lilla svans, som följer mig överallt och drar i benet tills jag plockar upp henne. Då klistrar hon sig fast med benen runt kroppen och armarna runt min hals, som en riktig liten apunge <3. Jag gosar in näsan i den mjuka lilla nacken, sen sitter vi så, från det att middagsbestyren är avklarade tills det är dags att lägga de små busarna. Elton har aldrig varit någon mammagris (jag brukar få stjäla en kram i farten), men ibland får han för sig att han vill vara med, och då öppnar vi upp famnen och släpper in honom med.
 
Men det är ändå inte hos mig detta händer..
Jag vet inte hur han bär sig åt.. Men faktum är att han har en lugnande inverkan på mig med.
 
 
Nej, hon är en riktigt härlig tjej vår lilla Bebba, lugn och harmonisk men ändå med massor av härlig attityd. En tuff brud som på allvar börjar säga ifrån och visa vad hon vill. Det är ett rent nöje att se henne växa och utvecklas.
 
Den kärleken..
 
 
 
 

Gott nytt år från oss

 

Debbie 10 månader

I 10 månader har Debbie nu varit en del av vår familj. Även om hon haft sin självklara plats från start, har hon liksom inte riktigt tagit den. Hon har tyst och försynt observerat, upptäckt och funnit sig i de flesta situationer. Nu kan jag däremot med glädje berätta att hon börjat visa rejält med klös. Hon är fortfarande en gladis för det mesta, men samtidigt vet hon vad hon vill och visar det. Dom gånger hon lyckats nosa rätt på förbjudna föremål kan får vi ställa in oss på en ordentlig urladdning om vi skulle få för oss att beslagta objektet. Samma visa gäller när Elton får för sig att han vill leka med det hon har. Debbie är mycket snålare än vad han är, hon har helt enkelt fått lära sig att se om sitt hus.
 
Blöjbyten tycker hon är rent bedrövligt. Det räcker med att vi styr kursen mot skötbordet för att hon ursinnigt ska slänga sig bakåt i famnen. Väl på plats försöker vi muta henne med diverse "roliga" föremål som inotyolsalva eller pluppen till diskhon. Men Debbie låter sig inte luras av några fåniga grejer, åh nej. Hon blir istället ännu mer ursinnig över vårt sätt att bagatellisera hela siuationen och slänger inodyolsalvan åt h&lvete i ren protest. 
 
Hon börjar även bli mer och mer kaxig över sina fysiska prestationer. För det mesta har hon full koll på läget, det ger jag henne, men det händer också att hon överskattar sin egen förmåga ala steriotyp bebis. Dom gånger det inte går vägen är det som hon tycker att det är vårt fel, att vi saboterar. Som när hon inte når till översta kökslådan.. varför har vi placerat den så högt? "Diskriminering", skriker hon med blicken.
 
Men mest av allt är hon fortfarande bara så mysig, nöjd och go. Varje morgon sitter hon och (oftast Elton också) som två små ljus med mig i soffan medan vi ser på Hedenhösarna ♥
 
 
 
 

Debbie 9 månader

För precis en vecka sedan blev vår kvittrande lilla solstråle 9 hela månader, jag hänger inte med. Men det märks att hon börjar bli en "stor" tjej. Hon säger numera flera ord, titta, där, och hej är nog favoriterna för tillfället. Hennes förmåga att nosa rätt på olämpligheter har gett henne smeknamnet "tryffelgrisen". Väldigt välförtjänt, det är inte klokt vad den lilla ungen lyckas hitta. Alla typer av papper är mest poppis, hon hittar det både högt och lågt eftersom hon lärt sig dra sig upp mot saker, i alla fall halvvägs. Vinka och klappa händerna är också himla festligt, förutom när mamma vill att hon ska visa upp sina prestationer, då blir hon generad och tittar ned i knät.
 
Det allra roligaste är fortfarande Elton, inte helt överraskande kanske. Finns Elton i närheten så är Debbie nöjd, vi föräldrar är inte alls lika skojiga och tråkar snabbt ut lilla fröken. I sådana situationer vill hon få assistans till att utföra sina andra nyfunna hobbys, nämligen stå, gå och hoppa.
 
Ja, allt fungerar bra med lillskruttan måste jag säga. Hon äter allt med god aptit, sover bra. Det sista är att vi slutat söva henne med vällingflaskan, för tändernas skull. Numera äter hon vällingen i soffan och somnar sedan själv i sängen efter att vi nattat henne. Detta fungerar även på dagarna, vilket är väldigt positiv eftersom det resulterat i att hon sover 2-3 timmar per dag istället för 30 min som hon gjort tidigare.
 
 
 
 

(E)xtra

Det är så mycket som händer med båda barnen nu att jag måste dokumentera, vill inte glömma något. Börjar med Elton..
 
Skenmanövern
Det allra senaste är att han börjat köra en skenmanöver när han leker med våra mobiltelefoner. Det börjar med att han drar sig undan, då vet man att något suspekt är i görningen. När vi sedan frågar "Elton, vad gör du?", svarar han till exempel "Pappa titta datorn!!", vilket inderekt betyder "sköt du ditt, då sköter jag mitt". Fick samma svar en morgon när jag satt och matade Debbie och plötsligt såg hur Elton drog sig tillbaka in under matbordet. "Vad gör du Elton?", "MAMMA titta där (matskålen).... mata Debbie!!!".
 
Baktalaren
Telefonen ringer.. Det är J som undrar varför jag ringt, vilket jag inte har.
Jag: "Elton, har du ringt pappa?"
Elton: "Ja!"
Jag: "Vad ville du säga till honom då?"
Elton: "ELTON HUNGRIG PAPPA!!!"
Nu tror alltså J att jag vanvårdar barnen ;)
 
Kan tillägga att han även tar emot sms på min mobil, och struntar sedan i att informera mig om att jag fått dom ;)
 
Funderaren
Vi kommer upp en morgon...
E: "Det är kväll!"
Jag: "Det är morgon nu"
E: "Nej.. mörkt, det är kväll!.... lampor lyser (gatulampor).. kväll"
 
E: "Malin äta mellimål Änto (Elton)"
Jag: "Inte idag, Malin är på jobbet!"
E: "Nästa gång", säger han då och nickar allvarligt.
 
E: "Pappa?"
Jag: "Pappa är på jobbet"
E: "Änto mä"
Jag: "Inte idag, pappa kommer snart hem"
E: "nannan gång"... "blomman läskig"
 
Elton står och torkar diskbänken med en trasa (favoritsyssla)
Jag: "Elton, du är så fantastisk!!!"
Elton: "Taskig?" (tittar förvånat)
Jag: "NEJ, eeeh... du är snäll och underbar"
 
Skämtaren
 
"Mamma äter bajssoppa.. hahhahaha"
 
(Lägger leksak på Debbie)
"Änto busar Debbie.. hahhaha"

 E-Lexikon:
 
Buskråka= Snorkråka
Köttgubbe= Jordgubbe
 
Städfanatikern/Pappauppidagen
Elton har alltid varit en artig och hjälpsam liten kille, den sista tiden har han tagit det till en ny nivå.. När han ätit klart säger han "Tack för maten, tack för mjölken", ibland tackar han även för Debbies mat och ofta bär han själv tallriken till diskbänken.
 Det allra senaste är att han tar en bit papper, kökshandduken eller vad han kommer över, och börjar torka bordet, innan vi andra hunnit äta klart. När papperet i fråga blivit härligt mojsigt av matrester, fortsätter han hjälpsamt att torka på kylskåp, köksluckor och andra ställen där han tycker att det behövs. Torkning av väggarna har jag dock blivit tvungen att avstyra. Man kan tro att vi hårddrillat den lilla stackaren, men så är inte fallet. Jag och Jörgen är nog inte ens speciellt bra på att tacka varandra för maten när jag tänker efter ;). Men tydligen har han lyckas snappa upp det.
 Diska är en annan favoritsysselsättning. Han har lärt sig att själv dra en köksstol till diskbänken och kör sedan tills kläderna är dyngsura (utan diskmedel då givetvis).
 
 

Dagsfärskt till "Motte Madde"

 
Nu fåru hemlängtan va?... Hur som helst så saknar vi dig ♥
 
 
 

Debbie 6... 7 .. snart 8 månader

Oj oj oj vad det händer saker med Debbie nu. Hon ålar kors och tvärs, sitter (ramlar ibland), och springer fram i gåstolen. Det är en busig liten tjej vi fått, rätt var det är startar hon dvd´n eller sträcker sig efter ett eluttag. Just nu är det ändå helt ok, men jag anar att vi snart inte får en lugn stund ;). Hela tre ord säger hon också, mamma, pappa och äta. Matglad för det mesta, men ibland vill hon inte riktigt gapa. Amningen har vi fasat ut helt, bortsett från någon gång ibland när mamma vill snooza på morgonen. Det faktum att det nästan inte kommer något verkar inte bekymra Debbsan.
 
Den stora favoriten är Elton, dom har så kul ihop. Ibland skrattar Debbie så hon kiknar bara han kommer i närheten. Kärleken är ömsesidig, E´s favoritsysselsättning är att stapla bilar på D eller leka tittut med en filt över hennes huvud. Debbie är fortfarande tjejen med gott humör, vi brukar skämta om att hon är glad fast hon är sur.  För oavsett om hon är kinkig för att hon är hungrig eller dylikt, ligger det ändå ett leende och lurar alldeles under ytan. Ropar man hennes namn tittar hon och ler sitt största leende med hela ansiktet, då värmer det i hjärtat vill jag lova. Hon har fortfarande ett fint sovmönster och sover oftast hela nätterna, somnar gör hon strax efter 19 i egen säng.
 
Vår fina lilla Debbsa får nöja sig med månadsinlägg varannan månad, inte ens det.. hon är ju snart 8 månader. Inte lätt att ha en mamma som studerar.
 
 
 

Elton 2 år

 
Jag vill gråta av lycka när jag tänker på att jag fått bli mamma till denna underbara lilla människa. Det känns helt obeskrivligt att det lilla knyte vi hade på BB, på bara två år, utvecklat en sån fantastisk, nyanserad och unik personlighet. Vi är så stolta över honom att vi nästan spricker. Han har redan ett otroligt stort hjärta och sprider så mycket kärlek omkring sig, men det betyder inte att han har ett hett temperament och skinn på näsan. Han vet vad han vill och drar sig inte för att tala om det, men det går nästan alltid att resonera med honom. Vi imponeras varje dag över hur bra koll han har på saker och ting, allt han snappar upp, resonerar kring och berättar om. Det är verkligen ett rent nöje att konversera med honom. Hans humor, åhh vad kul vi har!! Ofta är han vår lilla pajas som skämtar och busar, sjunger och dansar. Sen kan han plötsligt visa en mer allvarlig och fundersam sida som gör att man får lust att kasta ner ett mynt för att nå djupet i brunnen.
 
Han räknar till 9 och kan nästan alla färger, mensa nästa?
 
I Fredags firade vi hans födelsedag i förskott. Jag hade tagit ledigt, och dagen til ära tog lillfisen sovmorgon, så vi fick chansen att väcka honom med "ja må han leva" och en liten present på sängen. Inte så uppskattat, E brölade missnöjt och pressade ned ansiket i kudden. Det var nästan så man hade kunnat tro att han fyllde 15. På eftermiddagen fick han besök av sin mormor, morbror Micke, "moster" Sarah och kusinen Dylan. Lyckan var total när han fick ha kalas som "Lillefanten" i boken av Camilla Lundsten, med tårta, ballonger och inte minst presenter. Han fick en hel massa fint, bilarna var inte helt otippat favoriterna. Sen hade morfadern som inte kunde närvara skickat med en usb-sticka med en mycket speciell video på, nämligen från när han och Elton åkte traktor. Det var utan tvekan väldigt uppskattat, E ringer morfar minst en gång i veckan för att prata om händelsen i fråga.
 
 
Men vi har faktiskt firat lite idag med. Jag var visserligen iväg på praktik under dagen, men sen kom gudmorsan Malin på besök och hade med sig en fin och glittrig ballong och flera roliga paket. Elton fick även han lämna över ett paket till M som också fyllt år.
Till helgen kommer svärföräldrarna också, så det blir ännu ett kalas. Men det förtjänar han, vår lilla godbit!
 

När pappa tar över

Denna vecka var inte bara min första vecka borta från barnen, det var också J´s första vecka själv hemma. Dom verkar ha haft det riktigt bra, men jag trodde ingenting annat heller. Är så glad att dom inte behöver vara på förskola, det gör att jag kan koncentrera mig fullt ut på praktiken och inte tänka på hur dom har det. Samtidigt är jag glad att det bara handlar om 4 veckor, för nog saknar jag dom. Barnen verkar inte sakna mig allt för mycket dock, fast E frågar vart jag är några gånger per dag. Det är lite skönt i alla fall ;). Debbie tittar storögt och förvånat när jag kliver in genom dörren, sen när jag kommer nära sträcker hon ut armarna och ler stort ♥
 
Det är kul att kolla igenom kameran och se vad dom haft för sig, fast konstigt också att jag inte fått vara med. Som jag har förstått det har dom gjort ungefär samma saker som med mig. Några turer till lekparker, öppna förskolan och andra vardagliga bestyr.
 
 
Friheten i att själv få gå runt och dricka ur vattenflaskan man ägt åt sig av gudmorsan Malin...
 
Och den förtvivlan man känner när pappa säger att det räcker...
 
Och så den lilla (snart) 7-månaders tjejen som, från att ha varit mammas flicka, nu fått chansen att komma pappa nära ♥
 
 
 
 
 
 

Hej

Nu har jag varit student i lite över 1 månad. Det var många år sedan jag pluggade, så det har tagit lite tid att finna en studieteknik som passar mig. Tanken var att jag skulle lägga mig på en ganska låg nivå, för att det inte skulle bli stressigt. Det har varit svårast, jag tycker att det är så kul och vill göra det bästa jag kan. Summan blev några roliga, men smått hysteriska första veckor. Eftersom båda barnen varit hemma med mig har det inte blivit mycket gjort dagtid, jag vill inte ha det så heller. Det mesta har jag gjort kvällstid och de dagar J varit ledig.
 
Igår började dock min 4-veckorspraktik. J kommer vara hemma under den tiden och det känns faktiskt riktigt bra. Jag kommer ut lite och slipper samtidigt oroa mig för om barnen har det bra eller inte. Sen är det självklart kul att J för spendera tid med våra små änglar, det förtjänar han. Dom är för övrigt helt fantastiska, jag vet inte ens vart jag ska börja. Det är bara en väldigt fin harmoni runt dom, vilket underlättar mycket nu när jag och J har många bollar i luften. Vi håller på att lägga en ny grund till vårt framtida liv, kan man säga. Det är spännande och givande, men vi har aldrig varit så upptagna som vi är just nu.
 
Får se när vi hörs igen, man har ju händerna fulla, så att säga..
 
 
 

Min profilbild

Vardagslycklig

Välkomna till bloggen om en 25 årig tjej, som i ur och skur alltid försöker se livet från den ljusa sidan! Här berättar jag om mitt liv och allt vad det innebär. Just nu kretsar det mesta kring vardagen tillsammans med min underbara sambo Jörgen (J), och våra älskade barn Elton och Debbie. Hoppas ni kommer trivas hos mig! /Camilla

RSS 2.0