Jag drömmer mig tillbaka..
till vad jag gjorde, och hur jag kände mig för exakt ett år sedan. Det var nämligen kvällen innan dagen då jag hade en planerad igångsättning bokad. Mamma och svärmor vad här för att hjälpa till med Elton, och hela den dagen gick så fort att vi inte riktigt hann tänka. På kvällen började nerverna göra sig påminda. Jag visste vilken stor förändring som väntade, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken fantastisk liten person vi skulle få lära känna..
I helgen åkte vi till Mora för att fira henne med släkten. Ett riktigt trevligt och lyckat kalas blev det för vår lilla Debbsa, som såg helt oförstående ut när 15 pers tog ton och började sjunga "ja må hon leva"
Men tårtan gick inte av för hackor, det framgick tydligt. Första gången hon fick testa, helt enligt tradition. Fast det kunde man inte tro.. Fint och försiktigt satt hon och åt sin lilla tårtbit i godan ro.
Och det gjorde någon annan också.. med "en liten gaffel" som han fick på egen begäran...
Sen hade vi även en tredje, helt oemotståndlig tårtätare.. (fasters älsklingsbrorson)
Som använde sig av en teknik hans far valde att kalla "hunden"..
Problemet var bara att någon hade smugit ner trött-pulver i den där tårtan, typiskt nog lagom till älsklingskusinbarnet kom och ville leka...
Men trots att energin tog slut blev det ändå en underbar dag! Jag tar tillfället att tacka alla som kom och firade Debbies första födelsedag med oss <3
