Finaste, finaste lillfis!

Igår blev han 8 månader, vår lilla skatt. Han är för härlig.. glad, busig och kärleksfull. Han är lätt att ha att göra med och nyfikenheten har ingen gräns. När han börjar leka med något "otillåtet" hinner vi inte ens ta det ifrån honom innan han börjat spana efter nästa fynd, inga sura miner. Det är så häftigt att följa honom i hans utveckling, varje dag händer något nytt. Det häftigaste nu är att han börjat prata lite. Först kom "titta", sedan "pappa", någon dag senare "mamma, och det senaste är "nenne" (välling). Han äter bara mat nu. Slutade amma helt för en vecka sedan. Kryper gör han inte än. Ålar däremot, i cirklar än så länge.

Han är 72 cm lång och väger 10 500g fick vi veta på BVC igår. Jag som gått runt och sagt att han väger över 11 kg, haha ;). Vikten hade planat ut rejält mot tidigare, det är tydligen vanligt när man slutar amma en bebis som blivit stor på bröstmjölken. Så det var absolut ingen fara. Hon sa att vi med gott samvete kunde neka honom mat på natten. Skönt att få det bekräftat :).

Ett väldigt försenat 6månaders-inlägg. Elton blev ju ett halvår redan den 1/4, men då var vi helt uppe i flytten.

Vår lilla skatt, härligare blir man inte. Släkten blev helt paff när dom träffade honom, just för att han förändrats så mycket. Han charmade mössan av hela bunten, precis som han gör med oss varje dag. Så nyfiken och full av bus, ler så fort man tittar på honom. Babblar gör han också, konstant och väldigt nyanserat. Ofta får han till det så det låter som han säger riktiga ord. Han har lärt sig skaka på huvudet, det ser jättefestligt ut. Han gör det när vi pratar med honom, precis som att han fårstår vad vi säger men inte håller med :).

Han har verkligen börjat visa kärlek och vill gärna kramas, speciellt när han är trött. Hur mysigt som helst! Han visar väldigt tydligt när han är trött eller hungrig, så det är väldigt enkelt att läsa honom. Fast ibland blir det missförstånd.. då skriker han och kastar sig bakåt när vi håller honom, en riktig drama queen ;). Äter gör han ordentligt, riktig mat 3 gånger per dag. Frukt eller amning till mellanmål, och välling på kvällen.

Med risk för att låta tjatig måste jag göra en sammanfattning om hur bra vi fått till det med Eltons mat och sovvanor. Nu har det gått så pass många dagar att jag vågar tro på att det är sant. När jag sammanställde förra gången hade vi en enda fungerande rutin som vi klamrade oss fast vid, nattningen. Den har fungerat länge och går bara bättre och bättre. Nu är han alltid glad när vi lägger honom i sin säng, sen somnar han själv. Min mamma frågade varför vi inte gjorde på samma sätt när han ska sova middag.. Jag svarade att vi inte vågade, ville inte riskera att göra spjälsängen till en dålig upplevelse och förstöra det vi har fått in på kvällarna. Mamma tyckte att vi skulle testa ändå, nu när det ändå gick så bra att införa den rutinen på kvällarna fanns det ju ingen anledning till att det inte skulle gå lika bra på dagarna. Hon hade rätt, det fungerade klockrent. Jag har lagt ner så mycket tid på att försöka få Elton att sova tillräckligt innan, och få honom att fortsätta göra det när han väl somnat. Nu lägger jag honom bara, sen somnar han.

Det är självklart viktigt att vara konsekvent och bestämd, men det var inte den enda anledningen till att det gick så bra. Läget var rätt helt enkelt. Vi har trappat ner amningen en hel del. Nu går det minst 4 timmar mellan gångerna, sen äter han mellanmål i form av riktigt mat mellan varje amning. Nu är han mätt längre och sover bättre, när han är vaken är han nöjd och glad. Allt har fallit på plats helt enkelt.

När jag tänker på första månaderna med Elton inser jag att det varit långt ifrån en picknick. Jag upplevde det inte så när vi var mitt i det, men det har faktiskt varit skitjobbigt. Vi hamnade i en ond spiral, och det har tagit fram till nu att bryta den. E hade ju som många andra bebisar problem med magen i början. Han bajsade vatten hela dagarna, sov knappt och var nästan bara nöjd när jag ammade honom. Det gjorde att jag ammade hela tiden, inget annat hjälpte ju. Där planterades ovanan. När magproblemen väl gav sig hade E vant sig vid att småäta hela tiden. Samtidigt blev han större och behövde mer och mer mat. Hans sömn blev störd eftersom han vaknade och behövde äta stup i kvarten, det gjorde att han blev gnissig och missnöjd när han var vaken. Med facit i hand skulle jag nog försökt få honom att äta mer sällan och större mängd redan från början, även innan vi började med annan mat.

Nu verkar det tack och lov som att vi lyckats bryta den onda cirkeln. Han äter bra, sover bra och är så nöjd och glad. Han mår helt enkelt toppen .. det känns hur underbart som helst. Nu njuter vi båda av dagarna på ett helt annat sätt.

Elton är en cool kille som är rädd om sin image. Han är full av integritet och extremt svårflörtad när vi försöker få honom att skratta. När han väl gör det är det inga asflabb det handlar om, känns snarare som han lägger av ett för att slippa se oss fjanta runt. Ler gör han ofta, men det är lite samma sak där... Han lyser upp med hela ansiktet i några sekunder, sen vänder han nonchalant bort blicken ;)



Filmen var egentligen längre från början, men jag lyckades få med mitt halvblottade bröst i bild. Typiskt amningssyndrom, man har alltid tutten i vädret :) Har hänt att jag kommit hem från affären, tagit av mig jackan och sett att allt är helt uppknäppt. Tur att jag aldrig fått för mig att ta av mig jackan i det läget.

Läggningen igår gick över förväntan. Vi började som vi gjort nu i några veckor, läsa saga och sedan amma i vår säng. Han älskar verkligen när vi läser för honom, så länge han inte hunnit bli övertrött. Han är oftast lite gnällig när vi först lägger oss, men så fort vi tar fram boken tystnar han och blir jätteintresserad. Ibland sjunger vi några sånger också. Under amningen brukar han vanligtvis somna, men dom senaste dagarna har han inte gjort det. Vi har fått ta upp honom och lägga honom flera gånger. Att han var sjuk spelade nog in en del, men hur som helst blir det väldigt jobbigt att behöva göra om det hela kvällen tills vi själva går och lägger oss.

Vi bestämde att det var dags att han börjar somna i sin egen säng. Efter amningen lade jag honom där, sa godnatt och gick ut. Han låg där i kanske 5 min innan han började gnälla, då gick jag in och sa godnatt igen utan att ta upp honom. Han började gråta, men det var ingen hysterisk gråt utan mer "jag är uttråkad och missnöjd". Därför kändes det inte så farligt jobbigt att låta honom ligga kvar. Vi fick gå in några gånger för att visa att vi fanns i närheten.. den sista gången satt jag mig bredvid och strök honom på magen och sa "schhhh, schhh", då somnade han efter några minuter. Det kändes så bra att vi lyckades få honom att somna utan bröstet, och att han dessutom inte blev speciellt ledsen heller.

Han vaknade 2 gånger mellan 20.30 och 23, innan vi gick och lade oss. Första gången räckte det att jag gick dit och "schhh"-ade och strök honom över magen. Andra gången tog jag upp och ammade honom ett par minuter, sen lade jag ner honom i spjälsängen. Trots att han var halvvaken accepterade han det och somnade om direkt. Nästa gång var mellan 2-3, då tog jag upp honom, ammade och lade tillbaka honom i spjälsängen. Sen sov han till strax efter 5, då hade blöjan läckt så jag bytte och tog över honom till vår säng. Efter det har jag dålig koll på hur många gånger han vaknade. Någon gång till blev det innan 8 då vi gick upp.