Vet inte vart den här dagen tog vägen riktigt, snabbt gick det i alla fall. Idag har jag och E mått bra, men J har legat med feber. Hoppas det inte kommer fortsätta gå runt på det här viset. Vi skulle egentligen ha fått hembesök av BVC idag, men det var bara att avboka det. Jag och Madde tog med oss lillskruttan dit istället, för att kontrollera vikten. Hon hade passerat sin födelsevikt och väger nu hela 3300g, bra tankat Debbsan!
Vi hann ut en vända i finvädret också, jösses vad jag hade längtat efter det. Har bara suttit inne och trånat efter solen i flera dagar. Jag och Madde tog med oss kidsen och gick till lekparken. E var inte alls sugen på att leka, vilket vi tyckte var väldigt konstigt. Det visade sig att han var så trött att han somnade i vagnen på den 3 min långa hemfärden. När vi kom fram satte jag och Madde oss en stund ute på bänken och bara njöt av att få lite sol i ansiktet. Sen vaknade Debbie och ville ha mat.. Elton sov däremot i över 1 timme. Kan inte minnas när det hände sist.
Vi har för övrigt två stycken dubbelvagnar nu. Min vän Anja lät oss ta över deras Urban Jungle, väldigt generöst!! Vi har inte skaffat någon liggdel till någon av vangnarna än. Men denna har en så djup och ombonad sittdel att vi tillfälligt kan använda en åkpåse bara. Enda nackdelen är att det inte går att sitta helt upprätt i sittdelen, vilket Elton inte alls verkar trivas med (förutom när han vill sova ;).
Igår slog det till under eftermiddagen, som en blixt från klar himmel. Hade glömt hur otroligt jävligt det kan vara. Förkylningen vi haft nu i veckan framstår som rena picknicken. Mellan 4-5 inatt satt jag med feberfrossa i duschen och försökte pumpa ur, kom knappt en droppe. Jag har haft väldigt stora förhoppningar på mina spc-flakes som ska förebygga mjölkstockning, så det var en besvikelse. Förhoppningsvis beror det på att jag åt en lägre dos i helgen för att det höll på att ta slut. Lyckades glömma att beställa i tid, så dom nya flingorna kom först i måndags. Hoppas hoppas. Det var exakt vid den här tiden första stockningen kom när jag ammade Elton, sen fortsatte det bara. Jag vill verkligen inte behöva ge upp amningen, speciellt inte med tanke på att Debbie verkar må så himla bra. Detta var förhoppningsvis första och sista gången, än ger jag inte upp!
Elton hade feber idag igen under förmiddagen, stackarn. Nu under kvällen har han mått bättre, och så även jag. Nu är det bara den dumma förkylningen som ska ge med sig. Hur som helst har det varit skönt, och framför allt trevligt att ha Madde här..
Jag kan inte förstå att det redan gått en vecka, kan knappt förstå att hon är här över huvud taget. Samtidigt är hon redan en så självklar del i vår familj, hon fulländar den. Det är hisnande hur mycket man kan älska någon man precis träffat. Jag tror att det är lättare att förstå storheten när man redan har ett barn sedan tidigare.. Även om kärleken är stark från början, så växer den ju så enormt i takt med att det lilla barnet utvecklar sin personlighet.
På kvällarna är hon som mest vaken.. då ligger hon tyst och kikar på oss med ett sådant djup i blicken att vi nästan drunknar. Det ska bli så underbart att följa henne och se henne utvecklas..
Jag har börjat fila lite på den riktiga förlossningsberättelsen också. Måste ju skriva den medan jag har alla minnen färska i huvudet!
Ikväll ska Debbie få träffa sin moster Madde för första gången. Hon har varit på studentkryssning och bestämde sig för att komma hit och hälsa på istället för att åka raka vägen hem, bra beslut! Vi har städat och polerat dörrhandtag och lampknappar i hela huset för att försöka utrota smittan, så förhoppningsvis klarar hon sig ;).
Det blev lite dramatik här under förmiddagen. Jag stod och förberedde lunch och E började bli lite otålig, fick därför en torkad aprikos i väntan på maten. Jag behövde springa upp på övervåningen en snabbis för att hämta lite grejer, sa då till J att han skulle hålla koll så inte E satte i halsen. Rätt var det här hör jag J säga något med ren och skär skräck i rösten, på det sättet att man direkt förstår allvaret i situationen. E hade satt aprikosen i halsen.. J fick vända honom upp och ner och skaka tills han spydde upp den.
Fy tusan vad dåligt jag mår.. aldrig mer en hel torkad aprikos. Har gått omkring och småbölat sedan det hände, behöver bara titta på Elton för att tårarna ska börja rinna. Min fina, fina lilla unge. Tror att detta triggade någon form av Baby blues-light som legat och pyrt sista dagarna. Känner igen känslan från när vi kom hem med E från BB också.. Ena stunden känner jag mig euforisk, fulländad och alldeles sprickfärdig av all kärlek. Sen helt plötsligt kan jag slås av en stark obehagskänsla följt av jobbiga tankar.. Rädsla för att något ska hända min fina lilla familj, att olyckan lurar runt hörnet. För man får väl inte vara såhär lycklig, eller?
Ljuvliga små barn.. tack för att jag får vara er mamma!
Det blir liv i bilderna när man ska försöka få en ettåring att stanna kvar i bild och samtidigt undvika att han mosar sin syster ;)
Stackars E.. Förkylningen har tagit om ordentligt, 39,5 trots Alvedon i kroppen. Tror han börjat bli lite för stor för den dosen vi använder, så J har åkt iväg för att fylla på hemapoteket. Vi vuxna känner oss något bättre, och lilla Debbie nyser och snorar lite.
Vaknade imorse och undrade hur jag kunnat missa att en lastbil kört över mig under natten?? Hela kroppen kändes mörbultad, lungorna värkte och hostan rev. Fan.. Förkyld. Hörde E tjoa glatt på nedervåningen. Jag ropade brölande "Ääälskling.. Jag är sjuuuuuk". Ett lika brölande svar kom tillbaka "Jaag meeed". Dubbelfan..
Efter att ha dragit ut på uppstigningen extra länge masade jag mig tillslut upp. "MAMMA", sa E piggt och glatt när han fick syn på mig.. Gofisen. J hade tagit med sig täcket ner till soffan och låg nedbäddad, han såg ut exakt som jag kände mig. Trippelfan. Vi lyckades få till en frukost och valde att dricka te istället för kaffe, stort misstag som senare skulle få ödesdigra konsekvenser. Teet gjorde dock susen tillfälligt, J och E åkte till affären. Jag stannade hemma med känslan av tacksamhet.. över att mitt huvudansvar just nu är att vårda hon som bara sover.
Resten av förmiddagen fortlöpte relativt smidigt. Sen kom eftermiddagen som började med att E tog en på tok för kort sovstund. I samma veva gick jag och Debbie upp till vårt sovrum för att ta en nap. Jag somnar, och någon timme senare hörs ett BANK... KRASH... Varpå en chockad J utbrister "ELTON.. NEJ..". Beslutar mig för att ligga kvar och lyssna.. "Elton.. Stå kvar där så ska pappa.. NEJ .. inte gå där Elton..". Inser att det är dags att erbjuda förstärkning. Det visar sig att E burit ut badrumsvågen (av glas) och sedan tappat den på klinkergolvet i hallen. Vågen gick i 1000 bitar och i golvet fanns ett hål stort som en enkrona.
Jag gick ner, tog E under armen och gick upp igen. Efter en stund hörs ett "Aaaaj" (glas i foten).. Efter ytterligare någon minut hörs ett " •{*}!$|+\€ ", (J hade gått in i nästa rum och upptäckt en en sönderslagen flaska flytande Alvedon på golvet). Nästa ljud var dammsugaren.. Sen började äntligen kaffebryggaren puttra. När jag var säker på att kaffet börjat verka i J´s förkylda manskropp, tog jag med mig kidsen och gick ner. D hamnade i bilstolen medan E fick hoppa ner i ett bad. Under tiden klunkade även jag i mig en kopp svart samtidigt som jag hängde en tvätt.
Väl uppe ur badet bestämde sig E för att gå in i köket, leta fram en diskad barnmatsburk och sedan målmedvetet kasta denna på hallgolvet.. Rätt framför näsan på sin stackars far, som precis hade mjuknat från förgående incident. Världen höll andan... Burken höll.. Puh.
Dagen slutade ändå bra. Alla var sams och J lagade en riktig förkylningskur till middag, mängder av lök, vitlök ingefära och chili. Imorgon är vi friska.
Igår var vår vän Malin här på lite Debbie-mys och Elton-bus, alltid lika trevligt. Hon hade jättefina och roliga presenter med sig till hela familjen. Elton kärade ner sig i baby-ballongen.. den verkar vara bland det coolaste han sett i hela sitt ettåriga liv :)
Det är inte många gånger jag fått höra att Elton är lik mig, det har jag redan skrivit här både en och två gånger.. när ska ni fatta vinken?.. Nejdå, jag skojar bara. Men det gör mig lite extra mallig nu när jag fått höra från några håll att Debbie liknar mig. Äntligen får jag också vara med och ta åt mig äran till dessa små kärleksmirakel ;).
Men.. många har även påpekat likheten mellan Elton och Debbie, och det är faktiskt helt sant. Färgskalan skiljer dom åt, även om E var lite mörkare som nyfödd. Och det är väl kanske det som gör Debbie mer lik mig, hon har mer av mina färger. Annars håller jag med om att dom är väldigt lika varandra..
Elton till vänster, Debbie till höger..
J får inte vara med.. han har haft sin tid i rampljuset ;)
Hade en burdus 1,5 åring kommit i närheten av Elton när han var nyfödd hade jag nog tagit honom och sprungit, haha. Debbie är redan en härdad liten tjej ;)
Elton gillar sin lillasyster, han är så snäll och kärleksfull. Dom gånger hon gråter (vilket nästan aldrig händer), blir han lite fundersam och tittar skeptiskt. Annars vill han gärna kramas och hämta saker till henne. Hon får till och med låna Rumpis (hans kära snuttis), det tyder på stor kärlek ;). För det mesta tror jag knappt han tänker på att hon är med, hon är så lugn och sover mest. Han har inte haft någon anledning till svartsjuka än. Däremot blir han irriterad på oss när vi "passar" honom i närheten av henne, vilket vi såklart måste göra. Tror han blir lite besviken över att inte få förtroendet.
Annars har dagarna rullat på fint här hemma. Det kändes lite läskigt när våra mammor åkte hem, det var så otroligt lyxigt att ha dom här.. Vi kunde släppa allt och bara lulla runt här hemma första dagarna. Dom handlade, gjorde mat, fixade och fanns här för både oss och Elton. Gult värt, tack igen mammor. När dom åkte i torsdags eftermiddag var vi ändå redo att återta skeppet, och det har gått kanonbra. Elton lever på som vanligt medan Debbie bara sover. Hon verkar vara en extremt välmående och nöjd bebis, vilket underlättar mycket. Jag var beredd på att aldrig få varken äta eller duscha ifred, vilket jag hittills fått. Bara hoppas att det håller i sig :)
Jag vill börja med att tacka för alla tummar som hölls under förlossningen, och alla fina gratulationer vi fått efteråt. Vi är varma i hjärtat!! Sen vill jag tacka för alla vackra namnförslag, ni har bra smak!!
Det har verkligen inte varit lätt att välja namn. Vi har varit totalt oeniga fram till igår kväll, inte ett enda förslag hade vi innan. Vi önskade ett namn som föll lite inom samma kategori som Elton, utan att vara för likt. Något med attityd, som gärna inte var allt för vanligt. Det finns så många fina namn, men det var inget som kändes rätt. Tillslut accepterade vi att vi skulle bli tvungna att kompromissa. Då kom vi på det...
♥ Det är ju en liten Debbie vi fått ♥..
Från det att förslaget kom upp tog det bara 10 min innan vi bestämt oss, det behövdes inte ens någon prövotid. Hon är en Debbie. Det känns så skönt att vi slapp kompromissa.
Debbie Wilhelmina ska hon heta. Wilhelmina för att det är ett ståtligt namn, men mest av allt för att det kommer med en historia. Min gammelfarmor hette det i andra namn, fast med (V) om jag minns rätt. Sen hette även Jörgens morfar Wilhelm. Morfar Wille gick tyvärr bort 2012-02-18, alltså precis ett år innan Debbie föddes. Det märkliga är att Elton föddes på min farfar Sunes dödsdag, så jag ser det som ett bevis på att vi har dessa kära förfäder med oss!
Jag har egentligen så mycket jag vill beskriva och berätta, men än vill jag inte lägga ner den tiden. Nu vill jag bara njuta. Men några bilder ska jag visa..
En liten bror, med sin ännu mindre syster..
Och en underbar pappa med sina underbara små barn..
Lilla Eltis har haft oturen att bli sjuk.. feber och snorig näsa. Vi håller tummarna för att det är snabbt övergående och att lillasyster klarar sig. Som tur är har vi fortfarande mamma och svärmor här, vilket är obeskrivligt skönt!
En liten tjej, en underbar rosa liten plutt.. 3270g och 50cm lång. Namnlös än så länge, tips mottages tacksam ;)
Förlossningen blev en riktig dröm, precis så som jag hade hoppats på. det gick bra hela vägen fram och jag är så otroligt tacksam. Förloppet var snäppet snabbare än jag hade förväntat mig, och det säger en del med tanke på hur jag oroat mig för att föda hemma i hallen hela graviditeten ;). Såhär var det i korta drag..
19:10 tog dom hål på hinnorna. Jag var öppen 4-5 cm redan när vi kom in.
19:36 känner jag första värken, då hade jag bara haft en antydan till mensmol 10 min tidigare. Sedan brakar helvetet lös med kraftiga värkar som avlöser varandra.
20:05 kommer krystvärkarna
20:23 är hon född.
På 1 timme och 10 min var det alltså klart.. prinsessan mådde utmärkt och jag behövde inte sy ett endaste stygn. Återigen.. Kan inte bli mer tacksam.
Tyvärr var det proppfullt på BB så jag fick sova kvar själv med Bla-Bla på förlossningen. Men J var tillbaka tidigt imorse, så det gjorde inte så mycket. Nu väntar vi på att barnläkaren ska komma och undersöka Bla-Bla, ser allt bra ut då åker vi hem :)
Nej, än har inget hänt. Alla doktorer är uppe på operation, så jag har inte blivit undersökt. Efter 16 är det sagt, då får vi veta vilken metod som kommer används. Tills dess fikar vi lite och leker lekar :)
Nu har vi fått tid för igångsättningen, kl 14 ska vi vara på plats. Känns helt ok, jag var lite rädd att dom skulle kunna skjuta upp det till imorgon om det var mycket.
Det gick bra att sova inatt också, för både mig och J. Trodde inte jag skulle kunna slappna av riktigt, men det kunde jag. Känns faktiskt mindre nervöst idag än igår. Uppskattar att ni tänker på oss och håller tummarna, jag tror stenhårt på tankekraft!
Lite extra mystid med Elton är ju aldrig fel heller.. Killarna roar sig friskt med ett hopprep just nu ;)
Hjälp.. Kan inte riktigt förstå att det är dags imorgon?!? Helgen har gått så otroligt snabbt. Jag hade nog förväntat mig att det skulle gå sakta, som annars när man väntar på något kul. Tiden, och framför allt den här dagen har bara rusat. När klockan närmade sig middagstid insåg jag plötsligt att dagen snart skulle vara slut, att det är imorgon det gäller. Då slog nervositeten till på riktigt. Men jag är fortfarande peppad och känner förtroende för att min kropp kommer klara detta.
Imorgon får vi (troligtvis) möta vårt andra barn.. Underbart men samtidigt ofattbart. Hejdå magen..
Ligger vaken och kan inte somna om, måste vara det där magpirret som börjar ge sig till känna. Började spåna på namn istället.. har nu lite smått panik över att vi inte kommit längre i den processen. Innan har jag mest haft full tilltro till vår förmåga att spontandöpa på bb, som med Elton. Den här gången känns det lite som att vi är mer begränsade, vill följa tema på rätt sätt liksom. Inte samma bokstav eller en till musiker, mer att det kanske ska vara lite.. Ja, just det.. Vad faller Elton under för kategori egentligen? Engelskt? Att ha något för typiskt Engelskt vill jag inte heller. Det måste vara naturligt att säga på Svenska. Internationellt gångbart är väl kanske det rätta ordet.
Sen det vanliga såklart.. att det inte ska rimma med något fult, inte vara tokvanligt, men inte heller för "konstigt". Dubbelnamn är inget vi gillar, varken i modern eller omodern tappning. Smeknamn som namn har jag också lite svårt för, typ "Milla" som många kallar mig för, börjar tydligen bli vanligt nu. Det är alltid lättare att tala om vad man INTE gillar ;). Flicknamn är svårast, rent av omöjligt.
Jag och stora bebisen här om dagen..Vi har bestämt oss för att han inte ska bli någon storebror utan en "liten bror". Mest för att vi inte är redo att kalla honom något annat ;)
Det var en glad kille som vaknade upp imorse och insåg att både mormor och farmor var på plats, och dom var minst lika glada att se honom såklart ;) Han visade knappt någon blyghet alls vilket var väldigt kul. Efter bara några minuter var han helt bekväm med att klänga och sitta i deras knä.. känns så skönt inför måndag då dom ska vara själva tillsammans. E är en trygg kille, men bortsett från i höstas när jag tog körkort har vi aldrig haft barnvakt till honom.
E fick överlämna en present till farmor som fyllt år sedan vi sågs sist..
Efter en dag med massor av hemmapyssel har lugnet lagt sig, fredagsmyset är i full gång. Nu dröjer det inte länge innan mamma och svärmor kliver in genom dörren. Känns så oerhört skönt att dom strax är på plats, då kan vi äntligen slappna av fullt ut. Skulle förlossningen starta kan vi bara slänga oss i bilen, utan att behöva invänta barnvakt eller behöva ta med Elton. Sen är det ju självklart KUL att få besök av dom också. Ser verkligen fram emot allt mys i kommer att ha i helgen.
Jag har gjort förhållandevis lite efterforskning gällande ämnet, i alla fall mot vad jag brukar göra i detta sammanhang. Den allmänna uppfattningen verkar vara att det ofta drar ut på tiden när förlossningen sätts igång på konstgjord väg, att det tar flera dygn osv. Jag har fortfarande ingen aning om hur statistiken ser ut, har mest tagit för givet att det kommer gå bra för mig. Det här är informationen jag fått från Karolinska.....
Vad händer när du kommer för igångsättning? En barnmorska tar emot dig och kopplar ett så kallat CTG som visar fostrets hjärtfrekvens och registrerar dina sammandragningar. Läkaren undersöker därefter livmoderhalsen för att bedöma hur mjuk och hur öppen den är.
Om livmoderhalsen bedöms som
omogen använder man ett läkemedel för att mogna livmoderhalsen. Detta läkemedel ges lokalt bakom livmoderhalsen. Vanligen behövs 1-2 behandlingar. Det kan dröja 1-2 dygn innan värkarbetet startar.
ganska mogen för läkaren in en tunn plastkateter i livmoderhalsen. Katetern har en ballong som efter införandet fylls med sterilt vatten. Katetern tejpas fast på insidan av låret och sträcks med jämna mellanrum tills den släpper spontant. Då är livmoderhalsen öppen cirka tre centimeter. När katetern släpper bräcks fosterhinnorna (går det hål på hinnorna) om inte vattnet redan har gått. Om du inte har så mycket värkar kopplas ett värkstimulerande dropp.
mogen tar barnmorskan eller förlossningsläkaren hål på fosterhinnorna så att vattnet går. Sedan kopplas ett värkstimulerande dropp.
Det är alltså någon av dessa alternativ som kommer vara aktuella, mest troligt andra eller sista. Förhoppningsvis är jag redan 3 cm öppen så dom kan ta hinnorna direkt. Det bästa vore ju om kroppen då sätter igång av sig själv, utan värkstimulerande dropp. Det var så jag upplevde att det startade med Elton, vattenavgång och sedan värkar. Om jag uppfattat det hela rätt, är det just att få kroppen att komma igång som kan vara problemet. När den väl gjort det är det ingen skillnad mot om förlossningen skulle ha startat spontant.
Spännande är det i alla fall..Skönt att veta när allt kommer ske också, det passar mig bra. Jag är glad att jag (förhoppningsvis) inte kommer vara smärtpåverkad när vi kommer in till förlossningen, då får jag chans att i lugn och ro gå igenom mina önskemål.
Det visade sig bli en fin dag tillslut. Inte för att jag kan ta åt mig äran för det ett smack, kom nämligen inte ut soffan på hela dagen i stort sett. Det var den där bästa mannen igen, han kavlade upp ärmarna och gjorde en storstädning av köket.. Kyl, ugn, organiserade och rensade i skåpen. Allt. Vad mer kan man önska sig en alla hjärtans dag? När jag frågade hur jag skulle kunna toppa den prestationen svarade han bara "fortsätt ruva och var glad, det räcker för mig". Sen nattade han plutten och lagade mexikanskt, som vi avnjöt i soffan. Vilken kärlek, han är värd allt skryt!
Egentligen har jag inget emot alla hjärtans dag, man kan aldrig visa för mycket kärlek till sina nära och kära. Vi är alltid duktiga på att visa varandra kärlek här hemma, och det är jag väldigt glad över!
Jag och J är inne på vårt 10:e år tillsammans och har väl mer eller mindre växt ihop under den tiden. Vi har kommit så långt från där vi började.. och det härliga är att det fortfarande bara blir bättre för varje år som går. Vet inte om vi kan bli så mycket tryggare tillsammans, samtidigt tar vi inte varandra för givet. Att alltid finnas där och backa upp den andre är en självklarhet för oss, vi vet att det lönar sig att ta hand om varandra.
Nu har jag talat för oss båda älskling.. men jag är ändå säker på att du känner lika ;). Jag är så lycklig över att vara din, och att jag fått en så underbar pappa till mina barn ♥
Vi har inte så många bilder på hela familjen, men här är faktiskt alla med. Till och med lilla Bla-bla som precis hade flyttat in i magen :)
Dagen till ära har hela familjen vaknat upp på fel sida. Måste ha sovit illa för jag känner mig helt färdig och har världens halsbränna. Typiskt nog är E extra mammig och har envisats med att stå och gnälla bredvid mig sedan vi steg upp. Samtidigt har jag och J försökt komponera ihop en liten inköpslista utan att vara ett dugg sugna på något alls, blä blä blä. Men vi medvetna om läget och är fast beslutna om att vända humöret. På något vis känns det viktigt att dom här sista dagarna blir speciella. Nu är killarna och handlar, och jag ligger under en filt i soffan framför Malou. Känner väl lite att jag inte längtar efter att göra så mycket annat idag.. Samtidigt vill jag ta vara på tiden med mina grabbar. Det är ju faktiskt alla hjärtans dag :)
Nä, jag trivs inte riktigt med dom krämpor som kommer med en gravid kropp.. men jag tycker ändå att det är väldigt vackert..
Det är inte ofta jag drabbas av ha-begär, det är mest J´s grej. Igår gjorde jag dock misstaget att gå in på Me&i´s sida för första gången på säkert ett år.. (damn you Samira ;). Herregud säger jag bara, vill ha allt.. ALLT. Just nu får jag dock nöja mig med att titta på dom fina bilderna.. sen har Bla-Bla faktiskt två bodys från Me&I som väntar uppe i byrån, precis lika fina som när brorsan hade dom!
Aldrig förr har jag ätit så många semlor som jag gjort i år, men så har jag aldrig varit höggravid i semmeltider heller. När jag väntade E satt jag som djupast i illamående träsket den här tiden på året.
"Mmm..fettis-onsdagen" sa J när vi var på affären. Det heter fettisdagen och uttalas fet-tisdagen, svarade jag. Men det kvittade för J, semlorna fick följa med hem..
Mat som kan ätas av hela familjen är ju praktiskt, och den här grytan kan anpassas även till de minsta (i alla fall över året).
Jag börjar med att koka köttet i en ganska stark buljong, för att det ska ta ordentligt med smak. Sen anpassar jag vattenmängden innan jag reder av på slutet, så att det blir lagom kryddigt för Elton. Nu är han i och för sig ganska härdad när det kommer till smaker, det är bara saltet vi försöker vara försiktiga med. Grönsakerna smusslar jag ner genom att finriva, varken E eller J gillar nämligen kokta grönsaker. Man kan ju skippa dom, men jag tycker det ger en god smak. Den är hur enkel som helst att göra, även om den kräver att man håller sig i närheten ett par timmar. Görs med fördel dagen innan den ska ätas.
ca 400 g grytbitar. Jag hade rådjur, men nöt går lika bra
1 gul lök
1 msk tomatpuré
1-2 dl vitt vin
5 dl buljong
en skvätt (kanske 1 tsk) kinesisk soja.
torkade örter (jag tog timjan och rosmarin)
Ett lagerblad
2 morötter
1 bit rotselleri
Vispgrädde, en rejäl skvätt
Redning, vetemjök, maizena eller vad som helst
Finhacka löken och fräs på någon minut, tillsätt sedan grytbitarna och stek med tills dom får lite färg. Ha i tomatpurén och fräs med hastigt, tillsätt sedan vinet. Låt allt svettas någon minut, sedan i med buljong, soja och kryddor. När köttet nästan är tillräckligt mört har jag i dom finrivna rotfrukterna (går egentligen bra med vilka som helst. Om det behövs slår jag på lite vatten redan där, sedan får allt koka 30 min till. Köttbitarna ska falla isär när det kokat klart. Sedan smakar jag av såsen genom att fylla på med mer vatten, att det blir mycket sås är bara en fördel enligt mig ;). Sen är det bra att ha i en rejäl skvätt vispgrädde och reda av till önskad konsistens.
E älskar denna gryta och har ätit den i flera dagar, med olika tillbehör. Potatis och ärtor ena dagen, ris och riven morot den andra osv.
Nu har sannerligen nedräkningen börjat, mindre än en vecka kvar till förlossningen. Det känns som allt egentligen börjar till helgen då våra mammor kommer, vilket troligtvis blir på fredag. Känns skönt att ha dom på plats om det skulle dra igång innan. Om inte annat känns det kul att få träffa dom och få lite kvalitetstid tillsammans innan vi åker in, för Eltons skull också.
Lite förberedelser har vi kvar att ordna med. Man vill ju gärna ha lite praktiska saker avklarade innan man kommer hem med en ny bebis.. En storstädning och lite annat pyssel. Bla-Bla´s rum ekar fortfarande lite tomt, men jag har en känsla av att vi inte kommer spendera så mycket tid där i början ändå ;).
Något jag faktiskt kan bocka av på listan är att jag börjat äta SPC-flakes, kosttillskottet som ska hjälpa mig undvika mjölkstockning. Jag klickade hem två kartonger på nätet, smidigt och bra. 1 dl per dag, uppdelat på 2/3 tillfällen är vad jag äter. I och med att jag äter det på filen har jag inga problem att komma ihåg det heller, för det åt jag flera gånger per dag redan innan.
Min kompis Samira tyckte kartongen såg läskig ut, lite som att den innehåller gift.. håller faktiskt med henne. Den ser lite 70-tal ut också vilket gör det hela mer skrämmande.. på den tiden var ju ingenting giftigt :P
Vi har haft ovanligt många trevliga besökare sista tiden, vilket såklart är jättekul! Idag var det min vän Samira och hennes lilla Ellie som kom och hälsade på hela vägen från Huddinge. 1,5 timme enkel resa blev det för damerna, herregud alltså. Tur att även dom snart kommer flytta till våra trakter :)
Vi åt ugnspannkaka, drack kaffe och snackade massor. Tiden bara flög iväg.. nästan lite läskigt när dagarna passerar så snabbt nu, Idag är det ju bara en vecka kvar till förlossningen (kan härleda alla ämnen till det, haha). Hur som helst så var det väldigt trevligt att tjejerna kom. Elton blev väldigt förtjust i Ellie, ville kramas och ge henne nappflaskan. Kul att se :)
Ännu en matvecka till ända, och analysen fortsätter. Förra veckan började vi slappa till oss lite, och det fortsatte tyvärr även denna vecka då vi i stort sett ätit som vi brukade innan. Då menar jag inte onyttigt, utan att vi inte tänkt speciellt mycket ut IFD synpunkt. Måste faktiskt säga att det varit lärorikt, för jag har märkt en enorm skillnad på hälsan. Redan förra veckan, men speciellt denna. Min hud som blev så bra har nu börjat kännas lite inflammerad igen, små finnar börjar komma och det ömmar när jag tar på ansiktet. Inte trevligt alls. Kroppen känns över lag mycket tyngre, men det kan ju också bero på att jag är höggravid. Vill ändå tro att det är maten som gör skillnaden.
Problemet är att vi slarvat med grönsakerna. Det är så lätt att tänka "den här soppan är redan fullproppad med rotfrukter, jag behöver inte äta någon sallad". Men det är nog bättre att resonera som så att grönsakerna i maten bara är en bonus. Att alltid ha en råkostsallad i kylskåpet är så enkelt och bra.. Då slipper man problemet att skippa sallad för att man är vrålhungrig och lat. Sen är det grymt gott också. Ska lägga upp några alternativ här när jag orkar.
Lördag:
Frukost:Havregrynsgröt
Lunch:Röra på räkor, ägg och spenat på knäckebröd för mig
J åt fried rice från dagen innan. E fick falukorv
Middag:Pizza framför Mello
Söndag:
Frukost:Havregregrynsgröt med banan
Lunch:Falukorv med makaroner och riven morot
Middag:Bönburgare med saftig och fräsch coleslaw
Den här salladen var såå god. Typiskt nog skrev jag inte ner receptet direkt. Men den innehöll riven vitkål och rödkål (50/50, riven rödlök, fetaost, färsk koriander och lime. Såsa till med turkisk yoghurt och smaka av med salt och peppar. Mumma! Bönburgarna har potential men måste finslipas ;)
Måndag:
Frukost: Knäckemacka med ost
Lunch:Rödbetssoppa (från frysen) för mig
Rester från gårdagen för J, burk till E.
Middag:Helgrillad kyckling med couscous och skysås
Tärnad tomat till.
Tisdag:
Frukost:Grahamsgröt med banan
Lunch:Hemgjorda köttbullar med pasta och broccoli
Middag:Rispytt med chorizo och rödkålssallad
En mix mellan asiatiskt och mexikanskt, av J såklart. Salladen var mitt bidrag :).
E åt falukorv med ris och morot
Onsdag:
Frukost:Havregrynsgröt med torkad frukt
Lunch:På Ikea :) Köttbullar för mig och pannkakor för grabbarna
Middag:Linssoppa med citron och hembakt bananbröd,
Även kallad "gratissoppa" hos oss. Vi har egentligen ätit oss lite trötta på den, men det har tagit flera år och fördelarna överväger fortfarande. Receptet finns hos ICA och bilden kommer därifrån. köttbullerester för E
Torsdag:
Frukost:Bananbröd
Lunch: Linssoppa med citron, rödkålssallad till förrätt. E åt fiskbullar
Middag:Nudelwook, E fick linssoppa
Nötkött, shiitake, morot och spenat
Fredag:
Frukost:Bananbröd
Lunch:Linssoppa med citron, rå morot till
Middag:Chili con carne
Något som verkligen går hem hos oss, periodvis äter vi det jätteofta. Går faktiskt att variera smakerna mer än vad man kan tro. Elton åt hemlagade köttbullar
Ja, hur går det till egentligen? Han är så liten och lever i nuet.. samtidigt förstår han så mycket, på en ettårings vis. I hans värld har mamma alltid varit tjock om magen, men att ordet "bebis" hör ihop med mage har han lärt sig. Fast han pekar lika ofta på sin egen när vi frågar vart bebisen är. Bebis, mage, navel.. same same ;).
Vi läser en bok som berättar om när Lillefanten får ett syskon.. Den hade nog gett mer om han vore lite större. Nu är det mer intressant att Lillefanten har en boll på en av bilderna, och ballonger på en annan. Sådant som han själv kan relatera till. Annars har vi mest försökt göra honom uppmärksam på bebisar över lag.. när dom dyker upp på tv eller i tidningar så pratar vi snart kommer få en egen.
Att få dela vår uppmärksamhet med ett till barn kommer nog inte bara vara av ondo, men det blir ovant för honom till en början. Nu när både jag och J är föräldralediga blir han ju verkligen överröst med uppmärksamhet, och det märks tydligt att han tror världen kretsar kring honom. Så ska det ju vara när man är liten, till en viss gräns i alla fall. När vi hade besök av min vän Anja och hennes dotter i fredags måste jag erkänna att han bitvis var lite odräglig. När vi pratade och inte tittade på honom blev han grinig, började vråla med gäll röst för att dra uppmärksamheten tillbaka till sig själv. Det är sånt beteende som inte märks när vi är själva hemma och har full fokus på honom, så det är nyttigt att det kommer folk då och då ;).
Men nog är det svårt att inte skämma bort den lilla prinsen... Han är så ofattbart härlig och go ♥. Det går inte att förstå hur mycket kärlek som får plats i en så liten kropp, våra hjärtan smälter flera gånger per dag..
Att bära mössa har blivit populärt, vilket är lite märkligt med tanke på hans motstånd mot övriga ytterkläder :)
Vaknade upp med en väldigt oskön känsla i kroppen idag. Lättirriterad, lite muskelvärk och allmänt off. Trodde det berodde på blodsockret först, men inte ens frukost hjälpte. Fick förklara för J att det INTE är min dag idag, så han har varit extra snäll som tur är ;). Humörsvängningar är annars något jag verkar vara väldigt förskonad från som gravid. Det är i alla fall inte värre än vanligt, hehe.
J tog med sig E för att handla lite, så nu ligger jag och slappar i godan ro. Har inte varit ute sedan i torsdags, så egentligen ville jag verkligen följa med. Kände dock att det var bäst att lyssna på kroppen och stanna inne, har en del sammandragningar och vill inte trigga igång något nu när vi är så nära mål.
J skulle hämta ut nya linser till sig också. Själv är jag så trött på mina glasögon.. har alldeles för torra ögon för linser nu när jag är gravid så det är bara att bita ihop. Får nöja mig med att ta några bilder utan tills vidare, och låtsas att jag inte är halvblind.. ;)
Den lilla krabaten vi kallar Bla-Bla blir gärna lite bortglömd här på bloggen, i alla fall om man jämför hur det var när vi väntade Elton. Jag ältar förlossningen fram och tillbaka, men glömmer att berätta allt det andra.. För även om vi är upptagna med E, finns ändå spänningen och all förväntan där. Vem är det där inne.. och hur kommer det att bli?
Lilla Bla-Bla har från början varit en något lugnare variant än sin bror. Visst känner jag hur h*n bökar runt, men det är inte alls på det viset jag minns från förra graviditeten. Jag har försökt vara uppmärksam på om det verkar finnas någon dygnsrytm, och jag tror att det är på kvällarna det är mest aktivitet där inne i magen. Kan även bero på att jag är aktiv på dagarna och vaggar plutten till sömns.
Imorgon kan vi fira 37 fulla veckor och en fullgången bebis. Nu kan vi nog vara säkra på att vi inte behöver oroa oss för förtidsbörd om vi skulle få för oss att skaffa ett till barn. Min kropp verkar klara att hålla emot, trots alla sammandragningar. Att gå runt och vara lite öppen i över en månad går tydligen fint :). Läkaren på specialistmödravården trodde ju redan från början att jag skulle klara mig tiden ut även denna gång, och det känns skönt att han hade rätt. Då har han förhoppningsvis rätt angående förlossningen också!
Snart har jag ett blindtarmsärr som skenat iväg runt halva kroppen.. Men vad gör väl det när man blivit välsignad med två underbara barn?
Gravidstilen.. Urvalet av kläder jag kunnat använda under den här graviditeten har sakta men säkert blivit mer och mer begränsat. Jag har fortfarande ett par tights som går bra, när dom blir smutsiga är det pyjamas som gäller rakt av. Då är det bara att välja mellan att dra på sig dom skitiga tightsen, gå ut i pyjamas, eller rent av hålla sig hemma ;).
Sedan igår har det varit en explosion av nya läsare... Jag är sjukt nyfiken, vart kommer alla ifrån? Någon som vet? :).
Annars då? Här är allt fint. Vi började dagen med att vara sinnessjukt trötta både jag och J, av okänd anledning. Eller nja, vi misstänker att det hade psykiska orsaker efter en något stressande situation igår kväll. Vi hade precis avslutat middagen när frysen började pipa att den inte hade en tillräckligt låg temperatur. Efter att vi konstaterat att dörren var stängd började ångesten infinna sig.. Snälla, säg inte att vi skulle bli tvungna att köpa ny frys också.. inte efter historien med bilen. Bilen som J för övrigt upptäckte läckte olja tidigare under den dagen. Hur mycket oflyt kan man ha egentligen? Inte så här mycket i alla fall, bestämde vi.. Så J drog fram frysen, dunkade lite kärleksfullt (aggressivt), och vips hoppade den igång igen. Vilken lättnad. Och bilen körde vi tillbaka till den trevliga och mycket hjälpsamma mekanikern som vi fick hjälp av sist, så nu är även den fixad och klar. Slutet gott, allting gott!
Vi piggnade hur som helst till framåt dagen (idag alltså), och efter lunch fick vi besök av min kompis Anja och hennes dotter Selma. Dom kom med blåbärspaj och ett gott humör, precis vad som behövdes. Dagen bara flög fram och vips var det nästan middagsdags. Vi sade hejdå och lovade varandra att ses igen snart, vilket jag tror vi kommer kunna hålla denna gång. Denna trevliga familj har nämligen flyttat väldigt nära oss :)
Och så dagens apropå ingenting: Någon är så sjukt lik sin far ibland..
Visst kan det vara så att det stora intresset kommer gå i arv.. Gärna för mig :)
Något jag däremot hoppas att J inte fört vidare är sin tendens att bli sockerberoende. Han har alltid varit en sockerråtta, men jag har ändå haft uppfattningen att det blivit bättre och bättre sista två åren. Förut kom han men med något varje dag, nu är det sällan vi har sötsaker hemma. Vi bestämmer oss ibland för att äta något gott på helgen, sen brukar det vara bra med det. Finns det hemma så äts det, så är det bara.
Första veckan av J´s föräldraledighet hade vi ju lite lägligt köpt glass av glassbilen för första gången, så då blev det ju som det blev. Denna vecka har jag däremot märkt att J sett lite.. ja.. deppad? sliten? småfrustrerad? ut. Saker och ting har snabbt gått från "härligt och toppen" till "allt är skit". Man har nästan kunnat ifrågasätta vem det är som är gravid av oss. I måndags gick det hyfsat, sen i tisdags började det pratas om glass och färsk mango. I min enfald trodde jag det berodde på dom två mogna mangosarna som låg i fruktskålen, att glassen i fråga bra var en parentes. Så var det inte..
Bekännelsen kom senare den dagen. Det kom fram att J tjuväter godis på jobbet både var och varannan dag.. den banditen. Nu när han inte varit där på ett tag (och inte haft någon högtid att skylla sitt snaskande på) har alltså godissuget gått över styr. Rätt illa verkar det vara också.. "VARFÖR SPARADE JAG INTE LITE GLASS TILLS IDAG?!?!", frågade han precis sig själv när han stod i köket och röjde runt i skåpen. Han har till och med försökt göra anspråk på fruktnapparna jag lagt i förlossningsväskan, där går gränsen. Får se om det blir läge för någon sockeravgiftning framöver, eller om det rent av är lika bra att han äter och är glad ;)
Hör på det här.. Elton lade sig utan kvällsmat igår. Det i sig är inte konstigt, han har i stort sett slutat med kvällsvälling. Beroende på när och vad han ätit till middag, skippar vi ofta kvällsmaten. Men.. grejen är att han sov natten igenom (20-08), utan att vakna för vällingmål. Jag vaknade vid 07:30 och fick be J gå in och kika så att allt var ok, vilket det var. Lillgrabben vaknade tillslut upp som en solstråle och klarade sig ända till 9 utan frukost, vilken kille. J är mallig och tar på sig äran, eftersom han är föräldraledig nu.
Efter en tur till öppna förskolan och en stadig lunch sov E dessutom middag i över två timmar. Han satt i sängen och log med hela ansiktet när jag tillsist bestämde mig för att smyga in och kolla läget. Jag blev paff först, sen varm i hjärtat <3
På det valde vi att belöna honom med en flarra välling. Eller ska jag jag säga latmanna-mellis? ;)
Vi har haft ännu en toppendag med flera uträttade ärenden. En vända till Ikea där vi inhandlade lite grejer till Bla-Bla.. täcke, bäddset och lakan. Svängde även in på lelsaksaffären och köpte färgkritor till E. Som ni fick se här om dagen har han börjat visa stort intresse för J's pennor, så det var på tiden att han fick några egna. Han fick testa lite innan middagen, men då hade han mest tankarna på mat tror jag ;).
Nu har jag och J precis haft lite kvällsmys med sällskapsspel, glass och en kopp te. Än så länge har vi faktiskt lyckats behålla lite helgkänslan över alla dagar J varit hemma. Känns som att vi fått tid att njuta av det vi annars vi stressar för att hinna med en vanlig helg, nu tar vi allt med lugn och ro. Är så glad att vi beslutade att vara hemma tillsammans, och framför allt att vi började med det redan innan bebis ankomst.
Erica och Alexander har varit här idag, kanontrevligt hade vi! Det var kul att se hur mycket som hänt med killarna sedan vi sågs sist, vilket var i höstas. Då var vi dessutom på ett café i rusningstid, vilket inte direkt är optimalt med två småttingar. Att ses hemma är mycket bättre! Elton och Alexander var väldigt nyfikna på varandra och lekte på bra. Något tjuvnyp blev det, men det får man ju räkna med ;). Vi lyckades till och med synka en sovstund så vi vuxna fick dricka en kopp kaffe i lugn och ro, inte fy skam det inte. En toppendag helt enkelt!
Erica är föräldraledig fortfarande precis som jag, dessutom väntar dom också ännu en liten skatt. Hade gärna haft dom runt knuten, då hade det blivit lite enklare att ses oftare.
Jag kom på i sista stund att jag skulle ta bilder på grabbarna, dom var inte samarbetsvilliga alls. Lyckades till slut få med dom på samma bild, härliga ungar.. :)
Nu har alltså J gått på föräldraledighet, och det är riktigt mysigt måste jag säga. Vi var båda lite oroliga över att det skulle bli långtråkigt att vara hemma tillsammans och dröna hela dagarna, i och med att jag inte kan hänga med på vad som helst. Det känns tryggast att vi håller oss i närheten av varandra också, nu när vi faktiskt kan det. Men det har alltså gått väldigt bra!
Vi bestämde oss redan från början för att försöka ha en liten aktivitet varje dag.. Igår var vi till exempel på Babyland och hämtade ut en gratis babybox, samt en tur in på Jörgens jobb. Så länge kunde han hålla sig borta, haha ;). Elton tycker det är väldigt kul att springa omkring där inne, J hade fullt upp med att hänga med.
Dagens aktivitet blev en tur till öppna förskolan, första gången för J. Han blev väldigt positivt överraskad av den härliga stämningen, och att Elton tycker det är så otroligt kul. Vi planerar att åka dit igen på onsdag! Ja, allt rullar på fint och nu är det faktiskt exakt två veckor kvar till igångsättningen.
Vi grillade idag också, yes. J lade en hel kyckling i marinad tidigare idag, sen drog han på sig ytterjackan och ställde sig där ute i snön. Resultatet blev den absolut saftigaste kyckling jag ätit i hela mitt liv. Vet inte om det hade att göra med ölburken den stackars hönan fick i sig, eller om J bara lyckades få stektermometern på exakt rätt ställe, gott var det i alla fall. Serverades med fullkornscouscous, skysås och tärnad tomat.
Vi jobbade på friskt innan vi lyckades få ut ölburken utan att spilla ut allt, eftersom den var så varm. Efter många om och men lyckades vi lösa det hela, och när vi då vänder oss om möts vi av denna synen.. E hade fått tag på en penna... Härligt Chaplin ;)
Elton har tur, hans gudmor Malin är (bland annat) frisör. Igår var det dags för den första klippningen. Vi gissade att det skulle gå ganska bra, och det gjorde det också. Visst, E tittade lite frågande på M emellanåt och undrade vad hon hade i hans hår att göra. Men han accepterade det så länge han fick titta på Babblarna och Teletubbies. Resultatet blev en gullig liten barnfrisyr som fick honon att se större ut på något vis, en storebror-frisyr ;)
Efter klippningen var det sängdags för E. Vi vuxna beställde hem en familjepizza som vi glufsade i oss till Melodifestivalen. Mycket trevligt! M hade dessutom med sig pannakotta och hemgjord hallonsorbet. Godomligt gott var det, receptet delar hon med sig av HÄR.
Den här veckan har vi i alla fall fyllt "fisk-kvoten", känns väldigt bra måste jag säga. Är det något vi är dålig på att äta så är det just det. Synd att det är så dyrt med bra fisk, annars hade vi helt klart ätit det oftare. Men fiskbullar och tonfisk på burk är inte fy skam det heller ;).
Något jag är mindre nöjd med denna vecka är att jag och J tagit oss en obligatorisk kvällsglass varje dag efter att Elton lagt sig. Inte hela världen kanske man kan tycka, men jag tycker faktiskt att jag märker en skillnad. Blodsockret blir inte lika stabilt, vaknar oftare och är hungrig på natten. Känns lite som att allt socker förstört den antiinflammatoriska effekten av dom bra saker vi ätit. Nej, det var första och sista gången jag handlade av glassbilen. Skönt att det bara är två glassar kvar :P
Lördag:
Frukost: Ostmackor
Lunch:Blodpudding med riven morot, vitkål och lingonkeso
Frukost:Havregrynsgröt med torkad frukt och linfrön
Lunch:Äggmacka special
Ett väldigt annorlunda alternativ till äggmacka som J inprovicerade fram. Är lite osäker på vad han hade i, men soltorkade tomater, chili och vitlök var i alla fall med. Allt lades på en brödskiva, med lite ost i botten som fick smälta. Mycket gott måste jag säga! En rå morot slank även ned.
Middag:Korvstroganoff med råris och broccoli
Hade aldrig gjort en korvstroganoff innan vi fick Elton. Men lets face it, det är ett utmärkt middags alternativ för hela familjen när man vill ha det snabbt och enkelt.
Måndag:
Frukost: Havregrynsgröt med banan
Lunch:Korvstroganoff med råris. Spenat & tomatsallad för mig, broccoli för E
Middag:Pad thai, pasta med äggröra och broccoli för E
Tisdag:
Frukost:Havregrynsgröt med torkad frukt
Lunch:Linsgryta med pasta (matlåda från frysen), spenat & tomatsallad till.
Barnmatsburk för E.
Middag:Jordärtskockssoppa med hembakat fullkornsbröd.
Köttfärsås med pasta för E (från frysen)
Onsdag:
Frukost:Ostmackor
Lunch:Köttfärsås med pasta och spenatsallad,
Från frysen.Jag gör alltid mycket köttfärssås och fryser in, perfekt "snabbmat".
Fiskbullar till E.
Middag:Panerad rödspätta med sötpotatis och remouladsås
Torsdag:
Frukost:Havregrynsgröt med torkad frukt, kokt ägg till
Lunch:Jordärtskockssoppa med fullkornsbröd
Köttfärssås med pasta för E
Middag:Fiskbullar med ris och broccoli, J åt resterna från rödspättan
Fredag:
Frukost:Havregrynsgröt med torkad frukt
Lunch:Jordärtskockssoppa med lyxmacka
Det är nog bara jag som tycker att dom här mackorna är en delikatess.. rågrut, tomatpuré och mozzarella. Jag har dille på tomatpuré ;). Knaprade rå morot till.
Middag: Fried rice med rostbiff
Färdiggrillad rostbiff från frysen. Kvar från julmiddagen :) Elton fick en barnvänlig variant.
E överglänser oss alltid, men idag är han extra stilig i julklapps-outfit från släkten. Skjortan fick han (rätta mig om jag har fel) av min farmor, och jeansen av sin moster Madde. Det går troll i dom där brallorna. Varje gång han haft dom har det varat i max 2 timmar, sen har kissolyckor varvats med matspill. Sist så hann han ha dom i 10 min, sen böjde han sig fram och lade en kräka över ena knät. Han hade inte spytt på månader innan det hände ;)
Min inställning till kommande förlossning var från början att om någon kunde bevisa för mig att en vaginal förlossning (med största sannorlikhet) kommer att gå bra, då var det den vägen jag helst av allt skulle vilja ta. Att föda ett barn är det största man kan få vara med om i mina ögon. Jag ville så gärna få chansen att uppleva det igen.. känna hur kroppen går in i något slags urmänskligt läge, och sedan få upp den där hala lilla varelsen på bröstet. Jag vill så mycket att det har värkt i hjärtat varje gång jag tänkt på det. Hur mycket hjärnan och det logiska tänkandet försökt ta över, så har den känslan varit omöjlig att mota bort. Jag har levt större delen av mitt liv genom att följa hjärtat och magkänslan, oftast blir det väldigt bra. Men ju mer som står på spel, desto svårare blir det. Människor tar galna beslut varje dag, jag skulle till exempel aldrig riskera livet för att hoppa fallskärm eller bestiga Mount Everest.
I början av graviditeten fick jag träffa en läkare på min MVC som inte alls var bra. Efter några möten, med mycket frustration, gav jag upp och insåg att det enda rätta var att ta den "enkla vägen", dvs kejsarsnitt. Sen var det som att någon där uppe gick ned och rörde om lite i grytan.. Min hopplösa läkare remitterade mig, helt plötsligt, till Specialistmödravården på Karolinska i Solna. Jag var beredd på att få samma bemötande igen, dvs inga individuella rekommendationer utifrån mina unika förutsättningar. Läkaren jag fick träffa på Spec var helt annorlunda, verkade kunnig och ingav stort förtroende. Till en början upprepade han mycket av det jag redan visste, sånt jag själv vägt fram och tillbaka i månader. Sen fick jag bara svårare och svårare att motstå hans argument, vilket ledde till ytterligare ångest och förvirring.
Inför vårt senaste möte igår var jag inställd på att välja snitt, men att fortfarande göra allt för att förbereda mig på en ofrivillig vaginal förlossning. Kanske helt utan assistans. Läkaren undersökte mig ordentligt och förklarade att det i stort sett inte går att se vad jag varit med om, om man inte vet det sedan tidigare. För att gå in på detaljerna så har jag har en lång mellangård (vilket tydligen är viktigt), knappt någon ärrvävnad, och är på det stora hela så mjuk och elastisk som man bör vara. Enligt läkaren har jag inte större risk att råka ut för en sfinkterruptur än någon annan, dvs runt 3,5%. Han bedyrar att mina chanser för att få en lyckad förlossning är mycket stora.. helst med tanke på hur lätt min kropp verkar ha att föda för övrigt. Vi är överens angående teorin till varför jag sprack, att jag krystade utan krystvärkar. Att Elton kom med handen först hjälpte såklart inte det heller. Men enligt läkaren så har jag rent av bättre förutsättningar denna gång, i och med att jag redan blivit "uttänjd".
Efter att ha blivit matad med denna information likt en hungrig fågelunge, började jag bli lite kallsvettig inför beslutet som skulle tas. Följa hjärtat.. eller följa hjärnan? Enligt läkaren föll båda alternativen inom samma kategori, en vagnial förlossning var det bästa och mest logiska alternativet för mig Han gjorde det därför lättare för genom att ge följande alternativ..
1) Snitt 1 vecka före BF
2) Planerad igångsättning 2 veckor före BF
Hans motivering är att vid kejsarsnitt är inte barnet förberett på att födas, och därför har det visat sig att vecka 39 är det optimala. Vid en igångsättning hinner barnet få ta del av mammans hormoner, och därför går det därför bra redan i v 38. Hade han sagt snitt 2 veckor före hade jag förmodligen valt det, i ren förvirring om inte annat. Men faktum är att min största skräck just nu är att förlossningen ska starta spontant och att jag kommer föda hemma, eller i bilen. Jag blir mer och mer övertygad om hur överhängande den risken är. Att jag kommer vara tillräckligt lyhörd inför kroppens signaler "eftersom jag är omföderska", det litar jag inte en sekund på. Klarar jag mig till 18/2, vilket jag tror och hoppas på, kommer vi kunna åka in i lugn och ro. Elton kommer ha barnvakt, vi kommer vara på plats från start och dessutom hinna gå igenom våra önskemål med en erfaren barnmorska. Hur kan det inte var det bästa alternativet?
Jag har fortfarande rätt att ändra mig in i det sista, men jag tvivlar starkt på att så kommer bli fallet. Just nu känns det som jag hamnat rätt. Är fortfarande inte säker på att jag kommer hinna fram till det aktuella datumet, men oavsett kommer jag vara inställd på en vaginal förlossning och känna trygghet i det. Skulle det mot förmodan gå snett.. ja, då är det så och förhoppningsvis går det bra ändå. Det blir som det är menat att bli.
Och angående inlägget jag lade upp igår kväll så tänkte jag inte på att majoriteten av alla läser bloggar från mobilen eller Ipad (så även jag själv), vilket gör att länken inte syns. Var alltså inte meningen att vara SÅ lurig ;). Hur som helst, det var alltså min läkare som var medicinskt ansvarig under Kronprinsessan Victorias förlossning. Det i sig gör honom naturligtvis inte till en bättre läkare, men faktum är ju att ett gott rykte oftast är välförtjänt. Men jag är ändå glad att jag valde att lita på hans bedömning innan jag visste om den historien, bara för sakens skull ;)
"Passa på att njuta av att "bara" ha Elton. Ge han lite extra kärlek. Passa på att pussa hans små fötter som snart kommer kännas gigantiska. Passa på att njuta av att han är så liten för snart kommer han kännas så stor."
Åhhh Emelie, nu gav du mig en liten tår i ögat. Du har så rätt, säkert mer rätt än vad jag kan förstå. Jag har lovat mig själv att aldrig glömma bort hur liten han faktiskt är. Min bebis.. Min underbara, fjuniga lilla unge. Extra kärlek ska han få.. idag, imorgon och för resten av livet.
