Debbie har en dubbelgångare
Här om dagen fick jag ett sms med bilden nedan från min kusin Annika, där hon undrade om Debbie hade en tvilling. Visst, jag var lite borta på lustgasen där ett tag.. men att krysta ut ett extra barn känns som något man skulle lagt på minnet ;) Det som gör det hela ännu lustigare är att bara någon timme efter att jag mottog första meddelandet, kom ett till från min vän Samira med samma bild, där hon också påtalade likheten.
Jag är benägen att hålla med.. patriotbebisen och Debbie är rätt lika!
(blid från Jollyroom.se)
Debbie, skulle du kunna ta fingrarna ur munnen 2 sekunder så mamma kan ta en bild? Inte det nej?
Det kan inte bli mer "mammablogg"
Men detta måste bara få sin plats i minnesbanken. En stolt E som visar upp pottan efter ett lyckat försök till nr 1 ;)
Dagens Instagram
Jag får nog erkänna att även jag fastnat för Instagram tillslut, så pass att jag nästan glömmer bort bloggen. Men ärligt talat har jag inte haft så mycket att skriva om heller, mer än att Debbie haft feber, jag har varit sjukt trött (pollenchock) och Elton har då självklart varit extra klängig. Nu tror jag dock vinden har vänt för oss alla, eller så är det vetskapen om att Js lediga helg närmat sig som gör det :)
Här kommer hur som helst dagens Instagrambilder. Elton • 3
"Änto"
Änto, som han kallar sig själv. Vår kära lilla rackarunge. Han snackar, snackar och snackar. Jag vill så gärna förstå allt han säger, alla små härliga tankar han har. Ibland förstår vi precis, men lika ofta är det bra svårt.
"AMINA, AMINA, AMINA" ropar han ofta, i alla slags sammanhang, och vi har ingen aning om vad han menar. "Mina" menar han inte.. "Mera" är det inte heller, för när han vill ha mera säger han "en till". Ibland drar han igång långa haranger som pågår hur länge som helst, men då tror jag han mest vill låta lite. När jag frågar efter något som inte finns i hans synfält för tillfället, svarar han alltid "borta". Elton, vart är dina skor? .. "Borta", Elton, vart är din mugg?.. "Borta". Allt är "borta" ;). När något är varmt säger han MaAo, alltså med betoning på det andra A:et. Det låter ungefär som jag kan tänka mig att "varmt" heter på Thailändska. Någon som kan bekräfta/dementera?
Här om dagen när han badade i tvättstugan upprepade han ordet "bejko" gång på gång. Jag förstod inte vad han menade och prövade verkligen allt, men inget jag sa träffade rätt. Tillslut fick jag syn på en wonderbaum med baconmotiv som J hängt på en krok där inne.. Eftersom E aldrig ätit bacon var jag säker på att han inte visste vad det var, men jag blev ju tvungen att fråga.. "Jaaa, bejko", svarade han då lyckligt. Det var J som hade lärt honom det vid något annat badtillfälle ;).
Mors dag och Wilhelmina
Ha den äran på mors dag alla underbara mammor där ute! Här firar vi inte bara mors dag, utan även Debbies första namnsdag. Jag är väldigt nöjd med båda hennes namn. Trots att jag från början sa att smeknamn som tilltalsnamn gick bort, är det ingen tvekan om att Debbie är en Debbie. Men jag är också väldigt glad att hon fick det lite mer klassiska Wilhelmina som andra namn.
Grattis Debbieboo ♥
"Fram med maten pappa!"
Dom där shortsen..
Ett under att jag slog till, för såhär snygga var dom inte i provhytten. Om någon undrar vad det är för konstigt mönster i skrevet, så är svaret lortig spegel..
Tjuvstart på mors dag
Vi bestämde oss för att ta och fira lite mors dag redan igår. J slutade tidigt, så det passade bra. Nu jobbar han hela helgen och kommer hem sent, vilket inte är lika kul. Men vi hade det väldigt bra igår hur som helst, besökte mathimlen genom att grilla en thaikryddad röding som vi åt med tillhörande grillade grönsaker och ris. Fantastiskt gott var det. Till efterrätt blev det limemarinerade jordgubbar med vaniljkesella som vi mumsade i oss till filmen Django. Vi lyckades se hela utan att somna, vilket betyder att filmen var ovanligt bra. Det blev med andra ord en riktig helkväll!
Den här dagen började tyvärr mindre bra. Jag vaknade upp med någon slags inflammation i axeln, det strålar upp i nacken och hela vägen ut i fingrarna. Kan man göra något annat än att äta värktabletter för att avhjälpa det? Jag brukar inte drabbas av sådana här problem. Jag kan gissa vad jag inte borde göra.. delta i samfällighetens årliga vårstädning av allmänna områden. Men det är precis vad jag ska göra det. Känns ungefär lika lockande som en tarmsköljning just nu. Det gick att få beting.. men då blir man ju tilldelad smutsgörat, det kan ju vem som helst räkna ut. Såg en granne som var ute och städade soptunnorna igår, väldigt lockande när ledningen skickat ut mail hela året där dom uppmanar folk att inte kasta sopor som inte ligger i påsar.
Nåja, det ser ut att vara hyfsat väder så det blir säkert trevligt (tveksamt). Elton kommer nog tycka det är kul i alla fall. Har jag tur kaosar båda ungarna ur ganska snabbt så jag får en anledning att ursäkta mig ;P
Min erfarenhet av mjölkstockning
Eftersom jag har blivit lite av en veteran när det kommer till mjölkstockning känner jag att jag måste sammanfatta mina erfarenheter, så slipper alla googlare gå igenom 1,5 års inlägg :).
Första omgången, med Elton, hade jag som bekant konstant mjölkstockning under hela dom 8 månader jag ammade. Till en början var det rejält varje gång, med hög feber. Sen lärde jag mig hur jag skulle göra för att mildra symptomen snabbt. Jag utvecklade ett tics som innebar att jag går och klämmer mig på tuttarna hela dagarna, det sitter i än i dag ;). På så vis känner jag direkt om det börjar bildas knölar, det går ganska långt innan jag får ont av det nämligen. Hinner det börja göra ont så är det ofta för sent, då kommer febern också.
Känner jag att det börjat bli knöligt, så ser jag till att värma (om jag inte redan känner mig varm), sen ammar jag från alla håll och kanter. Föröker oftast få hakan åt det håll där stockningen sitter. Sitter/ligger framåtlutad så bröstet "hänger fritt" eller vad man ska säga, använder mig av gravitationen helt enkelt. Ibland kan det hända att ens bebis inte är speciellt sammarbetsvillig, då är det bara att göra sitt bästa och pumpa så gott det går, fram till dess att bebisen blir hungrig igen. Jag har varit för snål för att investera i en pump och kört för hand. Även om jag blivit lika bra som en gammal piga på att mjölka, så rekommenderar jag inte den metoden. Det är både tidskrävande och ansträngande.
Nu andra omgången, med Debbie, åt jag till en början SPC-flakes.. Ett naturläkemedel som sägs vara fenomenalt för att förebygga mjölkstockning. Jag märkte en klar förbättring mot förra gången, jag har inte alls haft samma problem. Men, nu äter jag inte några flakes längre och har fortfarande inga problem. Kan därför inte säga om flingorna fungerar eller ej. Måste dock tillägga att jag faktiskt äter IFD-kost nu (inflammation free diet), och det är just inflammationshämmande effekt SPC-flakes sägs ha.
Andra faktorer som skulle kunna spela in är att Debbie vill äta mer sällan än vad Elton ville, hon har ätit i snitt var 3-4 timme på dagarna, och ingenting på nätterna. Det gör att hon tömmer bra när hon väl äter. Något annat som skiljer sig mot förra gången är att jag undvikt ha kläder som sitter åt för hårt över brösten. Tänker specifikt på ett tvåpack amningsbh:ar från HM som jag använde flitigt under amningen med Elton, men som jag låtit bli nu sen jag fick Debbie. Dom fåtal gånger jag använd dom har jag faktiskt fått mjölkstockning.
Sammanfattningsvis:
Undvik kläder som sitter åt, ät gärna antiinflammatorisk mat och se till att tömma brösten ordentligt. Om olyckan väl är framme så försök upptäcka det i tid, på med värme och amma från olika vinklar, med bröstet hängande fritt.
Liten Elton ♥
Retro
Idag glider Elton runt i ärvd t-tröja och är sådär obeskrivligt gullig att en bild är på sin plats. Minns inte vart den kommer ifrån.. Ser den bekant ut föräldrarna?
Tankar från ett provrum på Monki
Vi begav oss till en galleria i norr på shortsjakt. Sist jag inhandlade något annat plagg en tights till underkroppen var ca 3 år sedan, bortsett från dom där jeansen jag köpte online förra året. Klev in på Monki i sällskap av man och dubbelvagn, och märkte till min glädje att vi i stort sett var ensamma i butiken. Härligt att slippa armbåda sig fram, eftersom jag aldrig skulle göra det. Plockade i lugn och ro på mig både det ena och det andra.. Det andra var ett par tights, man måste ju vänja sig av successivt.
Öppnade dörren till provhytten och hamnade festligt nog i lustiga huset, speglarna visade ungefär 100 Camillor från olika vinklar. Klädde av mig kläderna och.... Vänta nu, någon hade glömt sina gropiga lår i provhytten... "personal, hallå??"... Hoppsan, det var visst mina egna ja.. ojdå, härtklappning... Hur gick detta till??
Jag är verkligen inte den som står och synar mig i spegeln och tänker elaka saker om min kropp, men nu blev jag verkligen tagen på sängen. Visste inte alls hur jag skulle hantera det hela. Inom loppet av 1 minut hann jag planera värsta schemat med diverse utfall och rumpknip, samtidigt som jag undrade vad för slags shorts jag behövde hitta för att täcka över skiten. Och så tittar J in mitt i allt, och undrar om jag hittat något snyggt...."MEN FÖR I HE?#&#TE JAG SÄGER VÄL TILL NÄR JAG ÄR KLAR.. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?!?!", röt jag från tårna.
Sen tog jag mig samman.. herregud, vad höll jag på med egentligen? Trodde jag att jag skulle se ut som en tonåring för resten av livet? Knappast va. Jag har för tusan precis klarat av två svåra graviditeter på rad, vilket egentligen inte spelar någon roll alls. Min kropp förtjänar all respekt oavsett. Den är frisk och sund, det är vad som räknas. Jag kommer bära mina ben med stolthet oavsett hur dom ser ut, för dom bär mig! Det menar jag från mitt hjärta, på riktigt.
Google-bild
Har bestämt mig för att ge Instagram ännu ett försök.. Tänkte därför att jag kör en dagens kids här också, hämtat från Insta!
Mitt alias är 5kronan för er som vill följa mig där med!
Dags att börja sova!
Igår gick det upp för mig att jag är dödstrött, och att det kommit smygande under en långt tid. Inte kan jag skylla på barnen heller.. eller till viss del kanske, det är ju energikrävande att ta hand om dom. Men just nu sover dom faktiskt på nätterna båda två, så jag har alla förutsättningar att få en god natts sömn. Problemet är att jag har svårt att komma i säng. Jag kan börja tänka redan vid 21.30 att jag ska gå och lägga mig, efter att jag gjort det, och det, och det... sen rätt var det är har klockan blivit 23.30, och jag förstår inte hur det går till.
Nu ska jag börja ta ansvar och prioritera min sömn. Det är så viktigt för hälsan, mycket viktigare än vad man kan tro. Ingenting känns ju riktigt kul när man är trött, man kan inte tänka klart och allt blir en utmaning. Igår lade jag mig hyfsat tidigt och sov bra hela natten, och idag känner jag mig som en helt ny människa. Undra vad som händer om jag ser till att sova bra hela veckan? Då kanske jag rent av kan unna mig en uppesittarkväll när helgen väl kommer, och faktiskt njuta av den.
Det var en gång en morfar
För snart en vecka sedan gick min käre morfar bort. Det är så otroligt svårt att sammanfatta allt jag skulle vilja säga om honom. När kärleken är stark räcker orden liksom inte alltid till. Morfar var en väldigt fin person, god rakt igenom. Han fanns alltid där och ställde upp. Vi delar så otroligt många fina minnen tillsammans, några av dom bästa.
Jag vet att vi kommer ses igen ♥
Från Debbies första och enda möte med sin gammelmorfar, i Mora för ett par veckor sedan.
Debbie 3 månader
Vad vi älskar denna lilla tjej, något enormt mycket. Hon är fortfarande den mest lugna och harmoniska bebis vi har träffat, det har liksom varit hennes signum. Men den sista tiden har verkligen hennes personlighet börjat komma fram på riktigt.. Det har visat sig att det bor en riktig pratkvarn i den lilla kroppen. Hon ler med hela ansiktet när vi tittar på henne, sedan tar babblandet fart.. Det sötaste lilla gurglet man kan tänka sig. Men hon har en allvarlig sida också, en blick som är så djup och allvarlig att man kan tro hon är minst 100 år.
Koll på läget har hon , det är tydligt..
Tyvärr fick hon biverkningar av vaccinet och har inte alls varit sig lik idag. Det började med feber igår kväll, och i morse var hon för första gången helt otröstlig. Gissningsvis var det benen som ömmade efter sticken. Vi kände oss helt rådlösa både jag och J, vi är så vana vid att hon bara äter sover och är nöjd. Efter lite smärtstillande var allt i sin ordning igen, efter det har hon mest sovit. Hoppas hon mår bättre imorgon, pluttis!
Och så en sån där alldeles fantastisk dag
Det var dags för en sån, lite ny energi. J blev äntligen ledig och hela familjen behövde komma ut på något roligt, en tur till stan fick det bli. Mest för aktivitetens skull, men också för att barnen behövde lite grejor. Solhattar bland annat. Innan vi kunde dra iväg fick vi ta en vända förbi BVC för att vaccinera Debbsan, som blir 3 månader imorgon. Lilla tappra skrutt, grät knappt alls. 62 cm lång och 6.6 någonting kg är status för tillfället.
Sen åkte vi. E fick avnjuta sin livs första asiatiska buffé (shopping börjar alltid med mat). Han var skeptisk, vilket jag förstår.. Ingenting går ju upp mot min matlagning. När alla (ink Debbie) var mätta och glada, kavlade vi upp ärmarna och gjorde stan. Vi gick, gick och gick. Solen sken, barnen sov i vagnen och vi kunde liksom inte få nog. Nu har ungarna solhattar så dom klarar sig åtminstone halva sommaren. Huvudbonader på barn är en riktig förbrukningsvara, tror E gjorde sig av med minst 4 stycken förra sommaren. En del annat fint blev det också innan vi blev tvungna att vända hemåt, då var klockan nästan middag.
Nu kommer det sjukaste.. Båda barnen åt vid 13.00, och trots att vi inte var hemma förrän efter 17, hörde vi inte det minsta tillstymmelse till gnäll. Elton sprang glatt runt och lekte på gården medan vi packade upp, och Debbie satt snällt i stolen.. ihärdigt sugande på tummen visserligen, men inget gnäll där heller. Det var som att vi klivit över i något slags alternativt universum. Det var det hela.
Och ett bildspel som egentligen inte hör till..
När man behöver en växel som inte finns..
Med en J som inte varit ledig sedan förra onsdagen, hunger och pollenallergi var väl förutsättningarna för dagen inte dom bästa. Dessutom har Elton dagen till ära gjort parodi på sin egen ettochetthalvtårighet.
Fram till ca klockan 13 kände mig rätt mallig över hur bra och välorganiserad jag kan vara ibland. Hade lyckats parkera i det vansinniga parkeringshuset på Karolinska, fått goda nyheter angående Debbies fötter och tagit mig hem utan några vidare bekymmer. Här trodde jag att jag vunnit.. Därav den nuttiga "sovande barn i bilen" bilden i förra inlägget. Bara det faktum att E somnade i bilen är ju för tusan en varningsklocka om att eftermiddagen kan komma att bjuda på diverse överaskningar.
Väl inne fixade en försenad lunch samtidigt som jag försökte hindra E från att kasta ner en uppsjö av olika föremål i vagnen där Debbie låg (hur får jag upp henne högre?). När lunchen väl var uppäten och jag hade bytt Eltons obligatoriska "eftermatenbajsblöja", var det bara att ta tag i uppröjningen av köket...
Under tiden passade E på att (bland annat) göra det här...
Och det här...
Här kände jag spontant att det var dags för lille herrn att ta sig en eftermiddagslur. Får med honom upp där vi läser en saga och säger "godnatt". Väl nere hittar jag den bortglömda bebisen som hade bajsat upp till öronen.. Det var bara till att tappa upp dagens andra bad för fröken. När vi är klara inser Debbie att hon är påväg att svälta ihjäl, och blir med med all rätt väldigt upprörd över detta. Innan patten är i gapet hör jag hur E kvicknat till på övervåningen. Ammar färdigt, sätter på kaffet och går sedan upp till skrutten. Han blir överlycklig över att se mig, och jag blir varm i mitt något frustrerade hjärta.
Kommer fram till att baksidan är det bästa alternativet här... Tar mig en kopp kaffe, släpper ut E och slår mig ner i solen. Tar en klunk, känner värmen i ansiktet och hinner tänka på hur härligt livet är.. Då jag plötsligt får en hink med diverse smuts uthälld i knät. Borstar av, muttrar lite och upptäcker då att E gått vidare till att slita upp sollamporna vi har i rabatten, följt av att kasta sten på glasbortet och sedan blöta ner hela tröjan med någon slags vattenansamling han lyckats nosa rätt på. Trots att klockan här hunnit bli 16.00, bestämmer jag mig för att söva den lilla rövaren med en vällingflaska i sängen...
Det fungerade ungefär såhär bra..
Det har helt enkelt varit en sådan dag jag kommer prata varmt om till barnbarnen.. Tills dess ska jag försöka hitta den sista växeln så pallar ta tag i middagen, samt undersöka varför Elton sitter bredvid mig och säger "bajs".
Trötta lirare
Obalans
Det är lite bloggtorka just nu. Dels känner jag mig lite ofokuserad av olika anledningar, samtidigt som jag går i tankar om framtiden, spännande sådana. Sen känner jag mig obalanserad i kroppen också. Amningen börjar ta ut sin rätt, precis som när Elton var bebis. Än så länge ligger jag på min normalvikt, men av erfarenhet vet jag att det är nu det börjar ticka nedåt. Debbie är redan en ganska stor bebis och kräver mycket mat, vilket börjar märkas. Jag upplever det som väldigt svårt att få i mig tillräckligt och blir lätt tömd på energi. Igår tog jag för första gången min berömda cocktail från förra amningsperioden, 50/50 av vispgrädde och sirap. Det är förmodligen inte vad kroppen behöver egentligen, men när händerna skakar vid 11, trots både frukost och lunch innan 10,30, är det lätt att bli en smula desperat.
Har kommit på att det gäller att fylla på konstant under hela dagarna utan att slarva det minsta. Låter tyvärr enklare än vad det är, i alla fall om man ska få i sig dom saker som verkligen gör nytta. Igår grillade vi, vilket innebar mycket mat under långt tid, och även efterrätt. Idag har jag inte alls känt mig lika energifattig. Samtidigt vet jag att jag måste vara försiktig med sockret. Det är så lätt att ta till sött när man känner sig på det viset, men jag har verkligen världens känsligaste blodsocker och får bakiskänsla med världens huvudvärk om det går till överdrift.
Märker att detta påverkar mitt tålamod, vilket inte känns kul alls. Jag måste försöka hitta någon strategi för att inte hamna i dom där energidipparna. Tror det gäller att verkligen äta rätt saker då jag väl äter, för även om jag äter mellanmål mellan alla huvudmål hjälper det inte alltid.
I ett hus vid Plantagens slut..
Utflykt
Bus
Plötsligt hör jag hur han tjuter till av glädje.. Jag vänder mig om, och möts då av uttrycket han har på bilden ovan. Busblicken, som betyder att han gjort rackartyg med Debbie. I det här fallet ett snällt sådant, "bajsboken" har placerats i hennes famn. Det händer att det inte alls är lika oskyldigt, som när han gungar stolen i 100km/h eller staplar klossar på hennes huvud. Det går nästan inte att bli arg på honom när han ser ut sådär, han vill ju inget illa. Hon älskar honom, följer med blicken och ler stort när hon får en babyfilt upptryckt i nyllet för att han vill leka tittut ♥.
(Och ja, jag vet att bebisar inte ska sitta för länge i babyskyddet)
Trött kille käkar mellis
26 år
Jag har redan fiskat gratulationer på facebook, så jag kan likaväl fortsätta här. Det som hände var att jag skulle gå in och gilla dom gratulationer jag fått där på fb. Satt ute med datorn i solen och hade det bra, gillade och scrollade, gillade, kommenterade och scrollade. Hann tänka "Jäklar, vad poppis jag är i år då" innan jag började ana ugglor i mossen. Det visade sig att jag hade kommit hela vägen ner till fjolårets gratulationer. Det var bara till att snabbt försöka rätta till mitt misstag och skylla på solsting. Ingen verkar dock ha tagit illa vid sig, tur att man har vänner med humor.
26 år alltså.. Rätt stort på något vis, nästan lite overkligt. Vid 25 är man fortfarande lika nära 20 som 30.. 26 däremot är ju i princip 30. Inte för att jag har åldersnoja, inte det minsta faktiskt. Så länge jag kan minnas har jag längtat efter det skede i livet jag befinner mig i just nu...
J har varit ledig idag. Vi har haft det så mysigt och varit ute hela dagen. När jag tänker tillbaka har det ofta varit så att sommaren gjort entré just runt min födelsedag... får mig att tänka på den där låten.. "Hon kommer med solsken till mig, tralla laa". Minns den gången jag fyllde 5 år extra väl. Jag hade fått en ny outfit bestående av en matchande topp och volangkjol.. Jordgubbsmotiv på grön botten, jag kände mig så fin. Vi hade kalas ute på baksidan och det var så varmt och härligt. Minns även att jag fick en docksäng som morfar hade snickrat, och mormor hade sytt en tillhörande sänghimmel och bäddset. Fina minnen. Men idag går inte av för hackor heller, verkligen inte. Avslutningsvis har vi ätit en modifierad variant av sötpotatispaj med feta och spenat, det är godare med timjan istället för lagerblad. Nu väntar film och mörk choklad med havssalt.
Hjärtat
Ser ni Elton där borta? Han vattnar rabatten med sin lilla pipmugg <3
Tänk va..
Att vi skulle få sommar bara sådär utan vidare. Här pågår projekt plantering av träd, närmare bestämt en Japansk blodlönn..
Men vi fick i alla fall..
...Inviga våra nya utemöbler igår. Kim kom förbi och J tände grillen. Premiär för i år. Det var riktigt mysigt faktiskt, trots att jag mådde piss. Lyckligtvis verkar det bara ha varit något som behövde bryta ut, för idag känns det väldigt mycket bättre. Debbsan som vanligtvis inte kräks så mycket körde dock två kaskader när jag och E satt och åt frukost, aningen suspekt. Peppar peppar så har vi hittills klarat oss bra från alla magsjukor som härjat. Vi får se vad som händer helt enkelt, livet är bra spännande ;)
Inte för att jag är förvånad..
Men en virus har återigen hittat in i vårt lilla hus. Denna gång är det jag som blivit drabbad. Resten av familjen verkar må bra, skönt det. Men vi tar en tidig kväller hela gänget.. Gonatt!
En tur
Vi tog en liten tripp upp till Dalarna, därav frånvaron. Anledningen är inte så kul.. men det blev bra ändå. Det är alltid mysigt att träffa familjen, och Elton har haft väldigt kul. Han fick åka till Rättviks marknad med pappa och farmor. Där fick han köpa sig en fin tisha, en ballong och käka munk.. Ett riktigt äventyr. Sen har han haft väldigt kul hemma hos mormor och morfar också.. Bland annat fick han en fin cykel som han varit ute med, matat hundarna med massor av godis och busat med allt och alla. Inte minst (eller jo) fick han träffa lilla kusinen Dylan för första gången. Vet dock inte om han riktigt förstod skillnaden mellan honom och Debbie, bebis som bebis liksom ;)
Jag undrar hur många munkar jag skulle behöva äta för att procentuellt få i mig den mängd E får via en munk? Eller så struntar jag i det.. ibland är det skönt att vara dålig på matte.
Kusin vitamin!
Kamouflerad
För att undvika att konstant hamna i klorna på sin välmenande bror, har Debbie börjat köra på kamouflage..
