Tankar från ett provrum på Monki

Vi begav oss till en galleria i norr på shortsjakt. Sist jag inhandlade något annat plagg en tights till underkroppen var ca 3 år sedan, bortsett från dom där jeansen jag köpte online förra året. Klev in på Monki i sällskap av man och dubbelvagn, och märkte till min glädje att vi i stort sett var ensamma i butiken. Härligt att slippa armbåda sig fram, eftersom jag aldrig skulle göra det. Plockade i lugn och ro på mig både det ena och det andra.. Det andra var ett par tights, man måste ju vänja sig av successivt.

 

Öppnade dörren till provhytten och hamnade festligt nog i lustiga huset, speglarna visade ungefär 100 Camillor från olika vinklar. Klädde av mig kläderna och.... Vänta nu, någon hade glömt sina gropiga lår i provhytten... "personal, hallå??"... Hoppsan, det var visst mina egna ja.. ojdå, härtklappning... Hur gick detta till??

Jag är verkligen inte den som står och synar mig i spegeln och tänker elaka saker om min kropp, men nu blev jag verkligen tagen på sängen. Visste inte alls hur jag skulle hantera det hela. Inom loppet av 1 minut hann jag planera värsta schemat med diverse utfall och rumpknip, samtidigt som jag undrade vad för slags shorts jag behövde hitta för att täcka över skiten. Och så tittar J in mitt i allt, och undrar om jag hittat något snyggt...."MEN FÖR I HE?#&#TE JAG SÄGER VÄL TILL NÄR JAG ÄR KLAR.. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG?!?!", röt jag från tårna.

 

Sen tog jag mig samman.. herregud, vad höll jag på med egentligen? Trodde jag att jag skulle se ut som en tonåring för resten av livet? Knappast va. Jag har för tusan precis klarat av två svåra graviditeter på rad, vilket egentligen inte spelar någon roll alls. Min kropp förtjänar all respekt oavsett. Den är frisk och sund, det är vad som räknas. Jag kommer bära mina ben med stolthet oavsett hur dom ser ut, för dom bär mig! Det menar jag från mitt hjärta, på riktigt.

 

Google-bild

Dessa provrum med speglar från alla håll och kanter och en väldigt osmickrande belysning, gör att man får en klump i magen i magen nästan varje gång. Därför brukar jag dra mig för att prova kläder i provhytt. Blir mest onlineköp eller "äh den här passar nog"köp. Måste dock säga att det inte syns att du fått barn. Två stycken dessutom! Så jag skyller på dessa provrum som får en att snarare undvika att handla än att shoppa loss :) hehe

Haha! Va rolig du är :D känner dock igen det där... Har levt utan vår helkropps spegel i snart ett år (den hittade liksom inte upp på väggen efter flytten) när den väl var på plats insåg jag att även mina lår hade blivit gropiga och rumpan några storlekar större än sist jag kollade... Men hey! Vi har ju nyss fött barn och har många år på oss att träna upp den där "drömkroppen" ;) huvudsaken är ju att man är frisk, precis som du skriver!

Haha.. ja provrumschock har man fått någon gång, vill knappt ens tänka på hur min kropp egentligen ser ut (om jag skulle granska den). Men så har man snart två barn, närmar sig mer 30 än 20 och kroppen skall ha lite bevis för att den levat!

Hoppas ni har sköna dagar tillsammans. Så kul att läsa det du skriver, en försmak på vad som väntar oss kanske :)