Igår kväll ringde min kära kusin Annika, jag svarade ungefär så här: "MENGUDFÖRLÅTDUFYLLERJUÅRIDAGFANFANFANFÖRLÅTJAGGLÖMDE". "Japp, jag ringer för att ifrågasätta varför du inte ringt och sagt grattis", svarade hon. Men så var det ju inte, för det är ju idag som är 28/7 och därmed hennes födelsedag;).

Det är bara jag som kallar henne Panky, tror jag. Minns inte hur det började, men det passar henne tycker jag. Det är ett smeknamn med riv, karaktär och kärlek. Tre ord som passar henne väldigt bra :). Sen är jag expert på att döpa om närstående till allt möjligt. Mina syskon får till exempel heta både det ena och det andra, kan inte använda deras "riktiga" namn utan att förvränga rösten så det låter fult, det går bara inte.

Jag borde ju ta mig tid att ringa Panky (och alla andra) oftare nu när jag går hemma i min ensamhet. Men när tanken slår mig så resonerar jag mig fram till att "neeeh, dom jobbar och har väl inte tid med mig heller".. Så egentligen duggade nog samtalen tätare förut. Det var därför så trevligt att hon ringde, och vi snackade länge. Självklart slank det in lite bebissnack, men mest annat. Det är trevligt att få höra om världen utanför ibland ;). Vi bestämde att vi ska vinna drömvinsten så vi kan göra lite som vi vill resten av livet. Kanske starta upp ett litet företag med något som intresserar oss, där vi kan lägga ner den tid vi känner för. Det behöver ju inte nödvändigtvis gå med vinst, vi vill ju bara ha någon form av sysselsättning medan vi lever våra lyxliv. Senare på kvällen fick jag mail från svenska spel "3 rätt, ingen vinst". Nehepp, då tar vi det på lördag istället.

Grattis igen Pank, hoppas du får en underbar 23-årsdag

Micke är grym på att göra roliga filmer. Så roliga att jag får skrattkramp och nästan dör när jag kollar på dom. Han hjälpte bland annat oss att klippa en semestervideo från ett all incusive hotell i Dominikanska. Låter inte så spännande, men han fick till och med den att bli kul. Nu var det dock ett par år sedan han gjorde någon film sist, kameran har tydligen gått sönder.

Igår fick jag dock se en som jag inte fått nöjet att se tidigare. Den blev till för några år sedan när Micke gick 1:a ring på mediaprogrammet. Den här gången är det inte han som regisserar utan en av hans klasskompisar, Micke spelar istället rollen som Pekka. Det som blir extra kul är att det från början var menat att bli en "seriös" actionrulle, men inte helt oväntat spårade det ur en del. Den stackars regissören fick kämpa hårt med att hålla ordning på sina aktörer.

I slutet av terminen var det en stor filmgala i aulan på skolan, alla elever, lärare och föräldrar var inbjudna. 3:e ringarna visade stolt upp sina seriösa och välarbetade alster, och alla blev såklart väldigt imponerade. Sen var det 1-ringarnas tur....

Jag tycker faktiskt det är väldigt mysigt att vakna upp på morgonen och ha vänner hemma. Det är så trevligt att äta frukost tillsammans och bara snacka.

Det är så roligt att James älskar te så mycket. Innan vi lärde känna honom trodde jag faktiskt att det var en myt att britter älskar te. Men det är tydligen sant. Jag sa precis på skoj "James, you want a cup of tea.. I can see it in your face", han svarade helt gravallvarlig "Im dying for a cup of tea". Sen berättade han att han dricker runt 10 koppar per dag, och på jobbet har han en gigantisk kopp som rymmer en liter och behöver två påsar :p.

Jag har försatt mina stackars gäster i matkoma..

Jag har varit på födelsedagsmiddag hela kvällen och firat min kära vän S som fyller 30år idag. Jag har inte kunnat skriva det tidigare eftersom det var en överraskning, och födelsedagsbarnet är en trogen läsare ;). Det har i alla fall varit en lyckad kväll med trevligt sällskap och jättegod mat.










Nu är jag galet trött och längtar efter att få krypa ner bredvid J i sängen och somna i hans famn. Han har jobbat kväll den här veckan och jag har jobbat tidig morgon. Så jag har gått och lagt mig mycket tidigare än honom. Men imorgon börjar vi båda tidigt :)

J´s bror, och min kära vän. Idag är dagen då H skulle blivit 28 år.  Jag önskar att jag kunde fått skoja med H och säga "1 år närmare 30", eller något annat töntigt. Men det går inte, för H finns inte kvar här hos oss. Han blev bara 23år.

Men jag vill inte prata om att H är borta, jag vill prata om att han fanns. När H var två år fick han en allvarlig lungsjukdom som inte gick att bota, på grund av att lungorna inte fungerade som dom skulle behövde H ständigt syrgas. När man träffade H för första gången var det bland det första man såg, men det tog inte långt tid innan man inte tänkte på det alls. Han var alltid på bra humör, lättsam och hade alltid något bra att säga. Det var egentligen bara en enda stor skillnad mellan H och oss andra i umgängeskretsen,  H hade en livsglädje och ambitioner vi andra inte ens kom i närheten av. Han skulle aldrig gnälla och såg aldrig några hinder. Hade det inte varit för slangarna i näsan hade nog ingen kunnat ana att H var så sjuk som han faktiskt var. Det var nog svårt att förstå allvaret till och med för oss som kände honom. H skulle bara få sina nya lungor, och sen leva lycklig i alla sina dagar. Jag som alltid försöker se meningen i allt kan bli så fruktansvärt arg när jag tänker på det.. varför kunde inte H få leva, när det finns så andra många som bara kastar bort sitt liv?...

men som sagt, det är inte vad jag vill lägga fokus på.

Sommaren 2003 hade jag och J precis blivit tillsammans och livet kändes fantastiskt. H och J delade på övervåningen hemma hos mamma Å. Jag var alltid där och vi levde som i ett litet kollektiv där vi vandrade mellan de två rummen, såg på film, snackade, åt chips och drack en och en annan folköl. H hade alltid minst 3 olika chipspåsar på gång.

En dag som egentligen var en helt vanlig dag har etsat sig fast i mitt minne. Det var kokande hett på den lilla övervåningen och jag tjatade om att vi skulle gå och köpa glass. Jag tjatade på både J och H att vi skulle gå, gnällde över hettan och försökte locka med det fina vädret på utsidan. Timmarna gick, och helt plötsligt tittar H ut genom fönstret, konstaterar att det har börjat spöregna och säger "Ok, då går vi och köper glass". Och det gjorde vi, det började orkanblåsa på vägen så vi blev tvungna att ta skydd i en busskur. Tillslut fick vi vår glass i regnet. Antagligen såg jag eländig ut, för H skrattade åt mig och sa "Naaah, lilla Milla".. på det sättet han alltid brukade göra, och jag kunde inte låta bli att skratta jag också. Jag kan utan problem höra hur det låter i huvudet, och jag kan se hur han brukade se ut varje gång han sa det.

När H gick bort kändes det som att livet aldrig skulle bli detsamma, vilket det aldrig blev. Livet är bra, men det kommer aldrig bli detsamma. När det hände minns jag att jag kunde finna lite tröst i det avtryck H ändå lämnade i hjärtat på andra. Han jobbade i "hockeyvärlden" och många visste därför vem han var. Det fanns olika hockeyforum där man kunde gå in och läsa fina saker alla skrev om H. Idag googlade jag H's namn och fick upp bland annat dessa trådar. Hittade bilderna nedan och mindes hur fint det kändes att alla engagerade sig, och hur mycket alla måste tyckt om H.




Nu kan jag i vanliga fall prata om H utan att få en klump i halsen som är omöjlig att få bort. Nu händer det oftast vid situationer då jag blir starkt påmind om något fint minne. Som varma sommarkvällar då vi sitter ute och grillar på mamma Å´s altan, eller då jag träffar gamla gemensamma vänner och minns allt roligt vi varit med om tillsammans.

Men H lever vidare i våra minnen <3, och jag är tacksam över att jag fick lära känna honom. Jag tänker därför fira hans födelsedag idag. Tiden är oändlig och han levde bara 23år, jag fick känna honom i 4.

Igår när jag satt på tunnelbanan påväg till Malin pratade jag med mamma i telefon. Vi pratade om hur snäll M är som låter mig och J bo hos henne och hur mycket värt det är. Mamma sa att hon ville ge M en trisslott som tack för hjälpen, vilket jag kan förstå. Varje gång jag brutit ihop över stambytet är det Mamma jag ringt och gnällt till ;).

Så vi bestämde att jag skulle slinka in på en kiosk och köpa en trisslott till M på vägen. Gick först in på den som ligger i anslutning till stationen. Köade i säkert 10 min, sen fick jag veta att dom inte sålde lotter. Gick vidare till ett minilivs som ligger väldigt nära M´s lägenhet. Mannen i kassan förklarade att han endast hade 1 lott kvar och höll upp lotten. När jag började rota i plånboken hittade jag endast 24 kronor, och som ni säkert vet kostar en trisslott 25 spänn. Frågade om jag kunde ta det på kortet, men då tog han inte kort vid köp under 50 kr, såklart.

Med en djup suck gick jag lottlös (lägg märket till ordvitsen) ut från kiosken med löfte om att komma tillbaka. Jag och M hade ändå bestämt att vi skulle gå och köpa godis. Väl hemma hos M förklarade jag att jag behövde gå just den affären, men M ville gå till en annan affär. Tillslut blev jag tvungen att förklara exakt varför jag behövde gå dit. M tyckte det var gulligt och snällt och gav med sig.

När vi kom tillbaka till affären sa jag till mannen att vi kommit tillbaka för den sista trissen. Och innan vi gick därifrån höll jag upp den och sa, "det här kommer bli en vinst, bara så du vet"..

Hur det gick kan ni se HÄR, ni får scrolla ner lite.

Igår när jag satt på jobbet och precis skulle till att dra mig hemåt ringde M, hon satt hemma själv och hade tråkigt. Fast hon inte ville säga det rätt ut hörde jag att hon ville att vi skulle komma och bo över ;). Vi hade egentligen tänkt sova hemma. Det är ju många nätter kvar innan stambytet är över, så det kan ju vara bra att vara sparsam med "snyltkorten". Men när M nu verkligen ville ha sällskap var det ju en win-win :).

Jag och M har ägnat förmiddagen åt att gå i Vällingby Centrum. Jag ska nog åka dit varje gång jag ska shoppa i fortsättningen, det är ett fulländat centrum i mina ögon. För det första är butikerna stora och välorganiserade. Man ser verkligen alla plagg och slipper trängas och bli tacklad av hetsiga fashionistor. För det andra är det inte speciellt mycket folk där överhuvudtaget. Jag gillar Vällingby över lag, skulle utan tvekan kunna bo där!

Nu har vi varit hemma hos A och A och fått se nya lägenheten. Den var väldigt mysig och framför allt rymlig. Jag längtar tills vi ska flytta nästa gång. Då blir det definitivt minst en 3a.

När Anki sa att vi skulle komma och fika menade hon verkligen FIKA. Hon hade bakat kladdkakemuffins med polly och sockerkaka, sen hade dom en tårta som Anders pappa varit där med! Självklart smakade vi allt och det var så gott. Middagen får nog dröja lite :)

     

   

Eftersom Billy är en fd gathund har han alltid varit en expert på att tigga. Ingen kan stå emot denna väna lilla varelse när han tittar upp med sina stora bruna. Men nu har han dessutom utvecklats och tagit tiggandet till en helt ny nivå.

Det började med att mamma och pappa bestämde sig för att klippa honom i början av sommaren. Själva omställningen gjorde att han frös en del till en början när håret var som kortast. Han satt liksom och skakade i hela kroppen från och till så vi blev tvugna att bädda ner honom i soffan under en filt.

Där och då upptäckte Billy att vi tycker synd om honom när han skakar. Så nu har han börjat skaka varje gång han tigger. Han ser så fruktansvärt eländigt ut att man bara inte kan motstå fast man genomskådar hans syften. Sen när han fått det han vill ha är han som vanligt igen, smartaskaft :P

Jag skulle precis till att ställa mig och laga lasagne när Jörgen ringde och berättade att vi blivit bjudna på kräftskiva till Stina och Micke. Jag kände verkligen för att göra något socialt idag så det passade mig perfekt!

Nu när jag varit hemma flera helger på raken känner jag verkligen vilken skillnad det gör att jobba varannan helg som vi gjort så länge. Man blir verkligen osocial när man vet att det kommer dröja 2 veckor innan nästa ledighet. Då är det lätt att välja att stanna hemma eftersom man är så trött jämt. Jag kommer ju inte att jobba varannan helg längre, och jag hoppas att J kommer få ändrade arbetstider i framtiden också. Så vi orkar träffa våra underbara vänner oftare.

Trevlig kväll :)

Var precis in på Malins blogg. Hon har skrivit om hur mycket hon kommer att sakna att jobba med mig och S. Jag har ju vetat så väl vad som kommer att hända, men jag har nog inte riktigt tagit in det än. Det gick precis upp för mig att jag faktiskt kommer jobba kvar på bygget utan att M och S kommer att vara där. Jag kommer att vara där varje dag, men inte träffa dom :/.

Vi har ju träffats i stort sett varje dag i över 1,5 år. Vissa veckor har jag träffas S och M mer en jag träffat Jörgen, (vilket är sorgligt i sig :P) Vi får se till att ta vara på tiden vi har kvar! Och se till att ses ofta på fritiden, trots att alla är upptagna med sitt.

Som jag skrev tidigare har det varit lite problem med den fina bloggdesignen Madde gjorde till mig. Alla som hade en gammal version av explorer har inte kunnat se headern, och det är ju trist.

Min vän och kollega Claes Thomas hjälpte mig fixa till det idag. (Thomas, har kommit på att han vill kallas Claes Thomas, han tycker att det låter snyggt och bra). Att koda är det bästa Claes Thomas vet. När vi andra medelsvensson samlas för att äta Tacos och titta på körslaget, då kodar Thomas.

Det kan nog förvåna vissa männsikor eftersom han besitter en otrolig social begåvning och på något magiskt sätt får alla att känna sig sedda, till och med beigea Bettan som ansvarar för att det finns papper i skrivaren. Han driver sin omgivning till både skrattkoma, vansinne och frustration med sina råa, brutalt ärliga, snuskiga och nonchalanta skämt. Dryg.. utan tvekan. Men när Thomas är Thomas, är han bara så jävla bra!

Tack för hjälpen Claes Thomas!

(här ska det egentligen vara en video som visar ytterligare en av hans talanger, av någon anledning lyckas jag inte lägga upp den på youtube, ska se om det går att lösa)

Hemma igen. Det var jättekul att träffa S & J. Vi har inte setts på flera veckor pga alla semestrar. Dom har varit på en intensiv liten Eurotripp och besökt Edinburgh, London och Paris. Det var inte mycket dom inte hann med att se, allt från Loch Ness till Disneyland samt Big Ben.. och inte minst Robert Pattison. Läs allt om det HÄR.

Filmen var lika bra den här gången, det kom fram att det var andra gången för S & J med. Vilka suckers vi är ;).

Bättre sent än aldrig ;). Det var så mysigt hemma hos Tessan och Mange, jag älskade verkligen huset. Det är precis ett sådant hus jag skulle vilja ha, och ironiskt nog är deras till salu ;). Varken jag eller Jörgen är dock speciellt sugna på att flytta till Vallentuna. Ett liknande i Sundbybergstrakten hade varit perfekt, men då får vi allt punga upp stora plånboken :p.

Åter till grillfesten, både sällskapet och maten var underbar. Mange var grillkungen själv, som ni ser på en av bilderna nedan. Vi satt ute på altanen hela kvällen, tillslut började vi tycka det var kyligt.. en känsla alla hade hunnit glömma bort under de senaste veckorna ;). När vi tittade på termometern vid 00-tiden var det bara 22+, rena Arktis, vi satt med duntäcken virade runt kroppen!

Lilla charmtrollet Oliver röjde på som bara den, han har myror i brallan den lilla pojken! Han är den goaste och sötaste lilla 2-åring som finns. Se bara finalbilden längst ner där han gör sitt "scary face" ;)..

Jörgen och Oliver

Oliver leker med sin fina brandbil. Både Jörgen och Niklas passade på att återuppleva barndomen och var jätteintresserade av Olivers leksaker ;)

Här står Oliver stilla, inte vanligt förekommande. Jörgen och jag jagade honom säkert 10 varv runt huset, han tyckte det var hysteriskt kul såklart :)

Emelie och Niklas                Emelie                               Tessan

Mange visar sina skills på grillen

Söta Valle                                    

Världens bästa Scary Face ;)

När jag är med Maja får jag verkligen utlopp för mina tjejiga sidor. Vi är en perfekt duo vars jobbigaste problem är vad vi ska ha på oss och vad vi ska göra med håret. Vi är synkade som få när det kommer till att göra oss klara, den ena duschar medan den andra målar naglarna eller fönar håret.

Vi utarbetade en punktlig plan tidigare där vi skulle ha två timmar på oss att få den perfekta brännan till kvällen, solkrämen och vattensprutan turades vi om att ansvara för. När jag föreslog chipslunch på terassen tyckte Maja att det var en fantastisk idé, Micke tyckte nog bara att jag var dåligt inflytande.

Nu har vi lyckats städa och förbereda middagen medan vi gjort oss klara för kvällen, jäklar vilket bra team vi är ;)

Nu har jag bokat tågbiljetter till Oslo, weee vad kul det ska bli. Jag bokade nattåg, det fungerade så bra förra året. Då somnade jag efter 15 min och vaknade upp när vi nästan var framme, jag är så glad över min förmåga att sova mig genom allt.

Förra året bodde jag hos min kompis Elin i kollektiv, den här gången ska jag bo hos Maja och hennes sambo Micke. Jag träffade Maja förra året med men jag var aldrig hem till henne, så det ska bli riktigt kul. Måste by the way höra av mig till Elin och säga att jag kommer så vi kan ses.

Älskade vänner vad jag saknar er, skulle kunna tänka mig att flytta till Oslo för er skull!

Förra årets tripp
Här har jag och Maja precis anlänt till en bar efter att ha utstått det värsta skyfallet i Oslos historia. Nerregnade, fulla och glada.


Elin på sin balkong, världens sötaste!


Streets of Oslo

Här har ni en mångsidig manboy med hjärtat på rätta stället.  Han har den ovanliga förmånen att vara både tekniskt och socialt begåvad, lyckas alltid få även den torraste bollen att blomma ut. Att vara hjälpsam och generös  mot sina vänner är en självklarhet, han drar sig inte för att bjuda laget runt i baren.. vilket han ofta finansierar med Jack Vegas. Han roar ofta sin omgivning med råa och vulgära skämt och kan säga vad som helst utan att andra tar illa vid sig.. lite rosiga kinder är dock något man får räkna med ibland. Thomas med 3 ord: hilarious, delirious and sometimes serious.

För att du ska veta att du passar för Thomas vill jag att du sätter dig in i följande scenario, svarar du rätt på frågan är du en lämplig kandidat.  

Du är ute och festar med två goda vänner, livet leker och du känner dig på topp. Ni har bestämt att båda vännerna ska övernatta hemma hos dig när morgonen gryr, 1 av vännerna blir dock lite slirig och vill åka hem innan. Du lämnar ifrån dig nycklarna till lägenheten och partar vidare med den andra vännen. Framåt småtimmarna börjar det dra ihop sig för hemfärd så ni hoppar på pendeltåget, 20 minuter senare är ni framme och försöker ringa den 3é vännen. Ni ringer och ringer, vännen är rejält packad och sover djupt. Ni börjar tokknacka på dörren, efter en del tjo och stim har ni väckt upp flera grannar. En aggressiv grannfarbror kommer ut med rök bolmandes ur öronen  ”nu håller ni käften och drar här ifrån”, ”men, jag bor här och kommer inte in”, ”det skiter jag i, ta ert pick och pack och stick.. NU”.

Vad gör du…

A) Säger åt gubbjäveln att pysa tillbaka in till sig och plugga in öronpropparna.

B) Drar hem till den andra vännen och sover där.

C) Tar en Taxi in till stan och bestämmer dig för att checka in på Radison. Det visar sig att dom bara  en juniorsvit kvar .. Äh, man lever bara 1 gång tänker du och drar fram visakortet.

 

Rätt svar finner du längst ner på sidan..

 

Stämde alternativ C bäst in på dig? Grattis, du kan vara Thomas blivande fru

I Lördags skojbråkade jag och en viss vän (nämner inga namn ;). Han försökte bevisa sitt uppenbara övertag genom att lyfta upp mig och rusa över en trafikerad väg, för att sedan göra en U-sväng och drutta omkull. Jag hade ingen chans att ta emot mig själv utan landade på ena långsidan, detta resulterade i en del skrubbsår, blåmärken och andra misstänkta inre skador. Igår hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde hosta ordentligt :p. Han tog visserligen emot sig själv.. och det syns, mer en väl.

Vem är det mest synd om? (glöm inte att väga in mina förmodade inre skador ;)

Mig…

   

 
Eller honom…