Vecka 23

Du är i vecka 23.
Du har gått 22 fulla veckor och 0 fulla dagar (v22+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 125 dagar kvar till beräknad förlossning.

Kroppen: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket. Många upplever den här tiden som en positiv del av graviditeten. Barnet är inte alltför tungt än och det är fortfarande långt kvar till förlossningen. Men alla är inte lyckliga och mår bra under graviditeten. En vanlig orsak kan vara oro inför hur livet med ett litet barn kommer att bli. Vissa blivande mammor är ofta sjuka. Det beror på att immunförsvaret påverkas så att det fungerar lite sämre under graviditeten.

Barnet: Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.

Kommentar: Svar ja, till det mesta faktiskt. Bebis rör sig fortfarande väldigt mycket, har dock inte försökt känna hur h*n ligger. Ibland bullar det mer på ena sidan, men det kan ju likaväl vara huvudet som rumpan :). Ont gör det, både lite här och var. Men inget som jag inte står ut med. Vi har märkt att bebis hör ljud. Om ja sitter och spelar musik på datorn blir h*n extra livlig. Och när J pratar med magen är det som att h*n stannar upp och lyssnar och undrar vad som pågår där ute ;).


Informationen kommer från familjeliv.se, bilden från se.babycenter.com.

Lite trött idag, kommer väl kanske efter att jag höll igång mycket igår. Men det var det värt, och jag är trött på ett skönt sätt :). Ser fram emot myskväll i soffan. Housewives och kanske rent av lite godis!

Är sugen på Malaco Favoritmix. Har inte testat än men känner på mig att det kommer bli en höjdare. Gillar dessutom att köpa nyheter, då brukar det vara färskt. Är en finsmakare när det gäller godis ;)

Nu har vi kommit hem efter en underbart mysig eftermiddag på stan. Jörgen mötte upp mig vid jobbet, sen åkte vi tillsammans till Globen. Jag hade planerat att vi skulle åka Globen Skyview, en liten glob som går i en bana utanpå och runt den stora Globen. När vi kom fram var den en del folk och väntetid på att få åka. Vi stod och väntade lite, sen kände båda att ingen av oss egentligen hade lust att åka. Vi är inte höjdrädda eller så, nejdå :P.

Vi bestämde oss för att åka och göra det vi älskar mest, äta god mat ;). Först tog vi en promenad i solen på Söder, sen åkte vi vidare till Kungsholmen. Jag har länge velat tillbaka till Chakula som jag åt på tillsammans med mina kollegor i vintras, så vi bestämde oss för att gå dit. Dom hade öppnat uteserveringen och solen låg på, helt underbart var det. Pratade precis med mamma, hon hade sett bilden jag mms-bloggade och tyckte det såg ut som att vi satt och åt på något jätteruffigt ställe mitt på någon gata, hehe. Det var inte alls så det kändes på plats :). Chakula är nya favoriten för både mig och J.

J hade aldrig varit vid Globen, så omvägen var inte helt onödig :)

Förra veckan sa jag till Jörgen att jag ville att vi skulle hitta på något kul tillsammans. Den senaste tiden känns det som att han jämt varit på jobbet, medan jag varit hemma från jobbet helt själv. Så när han har kommit hem och varit trött, har jag varit väldigt sällskapssjuk. Ingen bra kombo :P. Nu mår jag dock bra och är tillbaka på jobbet, skönt.

I alla fall så sa J att han gärna ville det också, så jag fick i uppdrag att planera något kul till idag eftersom han är ledig. Så i eftermiddag står en hemlig aktivitet på schemat :)

Nu vet jag varför vårt internet krånglar. Blev misstänksam när jag satt och såg på tv och våra kanaler slutade fungera en efter 1. Så jag ringde upp och fick veta redan i växeln att jag hade en obetald faktura som förföll i april.

Ursh, vad jag hatar när sånt här händer. Och jag måste erkänna att det beror helt på slarv från vår sida, nästan helt i alla fall. Grejen är att jag har tagit hand om räkningarna i alla år jag och J bott ihop, men för ett par månader sen tyckte jag att det var dags för honom att ta över. Jag hade flera räkningar på E-faktura kopplat till min internetbank som jag avbokade, vilket gjorde att comhem räkningen inte kom alls i april. Eftersom jag kände att J kunde få en mjukstart höll jag lite extra koll och noterade detta. Informerade honom om att den inte kommit och sa att det gick att ringa och få OCR-numret.

Av någon anledning rann detta ut i sanden, men jag tänkte att det säkert kommer komma en påminnelse. I måndags dök det upp ett inkassokrav, obehagligt tyckte jag och betalade den direkt. Någon dag senare kommer en ny faktura, där man också lagt en vanlig påminnelse. Bra att den kommer efter inkassokravet? Struntade i den eftersom jag betalat till inkasso och betalade istället den nya fakturan. Eftersom jag betalade till inkasso i måndags borde väl betalningen kommit in nu, men tydligen inte. Dom har alltså strypt hastigheten på bredbandet och tagit bort alla kanaler utom 1,2 och 4an. Hur sugigt som helst, jag känner mig helt isolerad :P. Jag får ringa dit imorgon igen och fråga om dom verkligen inte fått in betalningen, fakturaavdelningen har tydligen bara öppet på vardagar. Det gick att öppna det innan via selfservice, men då skulle det kosta 250kr. Och med tanke på att vi redan betalat runt 300 extra för påminnelseavgift och inkassoavgift känns det inte så lockande.

Det kostar att vara slarvig.

Det har hänt något med vår uppkoppling, det går så sjukt segt. Gjorde en mätning igår och en idag, båda hamnade runt 0.15. Näst intill obrukbart med andra ord. Sjukt irriterande. Vet inte riktigt om det beror på comhem eller om det är något krångel med grejerna. Enligt com hems hemsida har dom ingen driftstörning i alla fall, får felsöka lite här hemma och ringa dom om jag inte hittar något. Blä

Solen hade i princip försvunnit innan jag ens uppdaterat förra inlägget, så det blev inget mys på balkongen. Har i alla fall varit och köpt hårfärg nu, och middagsmat Det var extrapris på Loreals nya mousse färg på Åhlens. Använde den förra gången och den var riktigt smidig att hålla på med.

Apropå det där med vem som lurar inne i magen så har vi släkten har vi börjat med en gissningstävling, där var och en ska gissa förlossningsdatum och kön på bebis. Priset är äran än så länge, får se om vi kommer på något annat kul innan det är dags ;) Det är många som gissat, men jag har inte skrivit upp alla och minns inte riktigt. Så jag lägger upp alla jag kommer ihåg, sen får jag fylla på med resten. Alla som vill får vara med, ju fler desto roligare :).

Lite info: Beräknad förlossning är alltså 3/10. Allt från 3 veckor tidigare, till två veckor senare räknas som normalt. Förstföderskor går i genomsnitt över tiden 8 dagar.

Listan i datumordning
Mamma Agneta: 23/9, Flicka
Anders: 23/9, Flicka
Mormor Ingrid: 23/9, Pojke
Camilla (Jag): 26/09, Pojke
Elin H: 30/9, Pojke
Annika H: 30/9, Flicka
Jörgen (J): 2/10, Pojke
Mamma Åsa: 2/10, Pojke
Pappa Ricky: 4/10, Pojke
Farmor Kerstin: 4/10, Pojke
Micke H: 4/10, Pojke
Gunnar B: 6/10, Flicka
Jane: 9/10, Flicka

Jag minns bara dom datum flera gissat på, som ni ser :). Ni andra får påminna mig! Som jag skrev här om dagen har jag sjukt svårt att gissa. Jag har alltid föreställt mig att få en flicka först, men hur ofta blir det som man tänkt sig i livet? Nu vet jag inte om det är för att jag är influerad av J, men det känns som en pojke. När det kommer till datum är det svårt att vara objektiv, att gå två veckor över tiden är ju aldrig skoj :p

Är det en sol jag skådar där ute? Först gick det mig helt förbi, jag har bara förväntat mig att det skulle vara kasst väder i helgen. Nu måste jag nästan ställa in allt jag ska göra för att sitta ute på balkongen och få lite sol på mig.

Det jag skulle göra idag var att gå ner och köpa hårfärg. Det är dags att bli av med den här tråkiga "Jag orkar inte bry mig"-frisyren. Jag har haft det här jättemörka, jämnlånga håret i ett par år nu och det är alldeles för länge. Det är dags att ljusa upp det och få dit lite liv igen. Ringde till min svägerska Malin igår som är utbildad frisör. Ville höra lite hur, var när jag ska göra detta för att det ska bli så bra som möjligt, utan att det kostar en förmögenhet. Allt blir så mycket svårare med en grå utväxt. Så jag tror vi kom fram till att det blir ganska bra om jag färgar utväxten själv (i den nyans jag redan har), sen går jag till frissan och bleker slingor. Och beroende på resultatet av det kanjag ev behöva lägga en toning efteråt för att få ordning på färgen. Det jag vill är att det ska bli ljusare brunt med lite färgskiftningar. Det gör ingenting om det går lite åt rött. Jag vill komma närmare min naturliga färg, den jag hade innan jag blev gråhårig då så klart. Vad det blir för klippning får vi se.

Har min naturliga färg på bilden nedan, och det var inte igår kan jag säga. Min lilla kusse Elina är 9 år idag :P

De senaste dagarna har jag tänkt så mycket på Malin Wollin och hennes familj, på vilket helvete dom går igenom. För er som inte vet vem Malin är så driver hon bloggen Fotbollsfrun och är krönikör för Aftonbladet. Jag har följt Malins blogg i flera år och blev så glad när jag såg att hon även startat en Gravidblogg, och att hon bara var några veckor bakom mig. Hon startade bloggen i måndags, i tisdags var hon på rutinultraljudet och fick veta att bebisen dött. Stackars, stackars Malin och hennes familj <3. Jag ska hålla alla tummar och tår för att hon blir gravid igen snart.

Den här förmiddagen har bara försvunnit. Jag och J sov till efter 10, vilket i princip aldrig händer. Det beror förmodligen på att det var en så lång och jobbig dag igår. Jag helt slut när jag gick och lade mig vid 22 tiden, läste kanske 2 sidor innan jag slocknade. Men sen kom J hem från jobbet runt 01, och då vaknade jag till. Han hade lite svårt att komma till ro så vi låg och pratade i säkert 1 timme innan vi somnade. Så det var nog en behövlig sovmorgon. J började jobba nu kl 14 så vi fick i alla fall några timmar tillsammans.

Mår förresten bätte idag. Har inte haft några hugg i sidan alls, känner mig bara lite allmänt hängig och hostar. Skönt, jag får vila i helgen så blir det nog bra.

Min gode och sjukt uppmärksamma vän S noterade direkt att jag skrev "han" om bebis i förra inlägget. Det tog inte många minuter innan jag hade ett sms i inkorgen där S undrade om vi hade fått reda på könet i alla fall ;).

Sanningen är att vi fortfarande inte har en aning, vi vill att det ska bli en överraskning. Jörgen tror dock bestämt att det är en liten kille som ligger där inne, så det har nog blivit att han säger "han", och att jag då också börjat göra det ibland. Som jag sa till S så har jag nog ganska svårt att tänka mig att det varken en han eller hon, eller att det faktiskt är en liten individ över huvud taget. Jag tänker inte så mycket på vad det är för kön alls faktiskt. Det är oftare jag drömmer mig bort och undrar vad h*n får för färg på ögonen, eller håret. Och om h*n kommer vara mest lik mig, J eller kanske någon annan i släkten, till både sättet och utseendet. Jag kan se förlossningen och tiden på BB, men inte så mycket längre än så.

Igår frågade jag förresten J hur han tror att förlossningen kommer att bli. Han svarade något i stil med att jag kommer gå in starkt i hopp om en naturlig förlossning, sen tappa greppet totalt, få panik och be om alla droger jag kan få, för att sedan tappa värkarna och tillslut bli snittad. Haha, taskigt va?. Men det var bara skoj, J är en så genomsnäll och kärleksfull person att han kan skämta så utan att man tar illa vid sig. Han har nog snappat upp det från när jag har ältat mina farhågor. Eller kanske slängt ett öga på tv´n när jag sett på förlossningsprogram, fast han inte vill låtsas om det ;).

Älskar dig gubben, kom hem från jobbet nu!

Igår eftermiddag började jag känna av lite konstiga hugg i midjan på ena sidan. Lade inte så mycket vikt vid det mer än att det var obekvämt. Tänkte att det drog i något ligament eller så. Det fortsatte sedan så hela kvällen med hugg som kom och gick, i midjan och lite ut mot ryggen. Jag har kunnat sova i natt utan problem, så jag vet inte om det fortsatte efter att jag gick och lade mig. Men i morse noterade jag att det var kvar.

Gick till jobbet och det fortsatte hela förmiddagen. Inte så jag vred mig av smärta alls, mest obekvämt som sagt. Började tänka att det kanske kunde ha med någon urinvägsinfektion att göra, det är ju så mycket lättare att få det som gravid. Så jag tyckte det var bäst att bara slå en signal till vårdguiden och fråga, jag kanske behövde gå och lämna ett urinprov eller något. Ringde upp och försökte förklara hur det känns, att det hugger i midjan, men att det inte är kopplat till rörelser och inte gör ont när jag klämmer, mer inne i kroppen liksom. Hon frågade lite allt möjligt och om jag hade haft huvudvärk. Jag förklarade att det inte gjorde så ont i huvudet, men att det dunkar när jag reser mig upp. Då sa hon att jag behövde åka raka vägen in till akuten?!? Jag fattade ingenting och försökte förklara att det verkligen inte gjorde SÅ ont, och att jag mådde rätt hyfsat för övrigt (i mina nya mått mätt då). Men hon sa bestämt att hon skulle skicka ett fax till sjukhuset att jag var på väg, och att jag skulle åka dit direkt.

Jag blev helt ställd och fattade inte vad hon menade skulle vara fel, annat än lite urinvägsinfektion. Hann inte fråga heller så jag rusade ut från jobbet och ringde Jörgen och förklarade situationen samtidigt som jag släpade mig till tunnelbanan. Vi bestämde att jag skulle åka till Solna (två stationer) så kunde han plocka upp mig där. Jag blev så otroligt rädd och nervös, ringde mamma så hon fick hålla mig sällskap i telefonen tills J kom och mötte mig. Det tar bara några minuter från Solna centrum till Karolinska sjukhuset som tur är. Det kändes dock som det tog en evighet att hitta en parkering, och jag blev bara mer och mer nervös. Började till och med få regelbundna sammandragningar på grund av att jag var så uppstressad. När vi kom till akuten och ställde oss i luckan började dom prata om hur långt gången jag var och att det var förlossningen jag skulle till, FÖRLOSSNINGEN? Jag håller väl inte på att föda heller? Men vi fick i alla fall gå till förlossningen som ligger precis bredvid akuten. Väl där sa dom att jag ska ha gått 22 fulla veckor för att dom ska ta hand om mig, och jag är bara 21+2. Så vi fick knata tillbaka till akuten.

Den här gången tog dom emot oss. Vi behövde bara vänta kanske 5 minuter på att få komma in, men det var långa minuter. J var så gullig och försökte lugna mig, han sa att vi skulle låtsas att vi var där för att han hade brutit benet, hehe ;). Även om han såklart är lika orolig har han lättare att hålla sig lugn. När vi väl fick hjälp kändes det bättre. Jag fick lämna urinprov först. Sen undersökte dom mig och konstaterade att jag i alla fall inte hade börjat öppna mig (puh). Dom såg dock att jag hade lite feber. Det hade jag inte märkt, antagligen för att jag är van vid att må kasst vid det här laget. På ultraljudet såg dom att bebis mådde bra, även om han låg helt stilla så både jag och J hade hjärtat i halsgropen innan vi hade lokaliserat det klappande hjärtat på skärmen. Hon undersökte även mina organ med ultraljudet. Sen lyssnade hon på hjärta och lungor och tog blodtrycket.

Diagnosen blev att jag har en vätskeansamling i en lungsäck, därav smärtan. Hon sa att man i vanliga fall hade skickat mig på röntgen för att undersöka det närmare, men att det inte var så bra att röntga mig nu när jag är gravid. Det var upp till oss hur vi ville göra. Vi valde att inte göra det, bebis kommer såklart i första hand. Så nu ska jag bara hålla koll på att febern inte blir för hög och försöka läka ut det här hemma. Så skönt att det inte var något allvarligt. Jag vet att jag varit förkyld och slemhostat ett tag, men jag trodde verkligen inte att smärtan var kopplat till förkyldningen.

Viken dag :P

Tyckte att bloggen behövde muntras upp lite. Den här gången fick jag lite hjälp av älsklingen med att ta bild. Känns som att magen nästan ser lite större ut på första bilden jag lade upp, men det beror väl lite på vad man har på sig. Vet inte varför toppen ser fläckig ut, den är inte det på riktigt, även om J tycker att jag äter som en liten gris ;).



Blivande fadern har varit ledig idag och köpt glass till oss. Pappor kan också få cravings ;)

Läkartiden var både upplyftande och nedslående. Homosysteinvärdet var åter normalt, weehoo. Däremot har jag fortfarande D-vitaminbrist. Trots att jag ätit tillskott i 6 månader och spenderat 3 veckor i Thailand är värdet i stort sett oförändrat. Dom har sagt hela tiden att det skulle vara omöjligt att d-vitaminvärdet inte skulle gå upp under semestern, men det var det tydligen inte. Om jag inte fått upp värdet i Thailand, när ska jag då få upp det? Läkaren var också förbluffad och hade ingen förklaring till vad det beror på. Hon kommer rådfråga en specialist.

Det skulle vara så skönt om jag bara kunde få upp det där satans värdet. Jag är inte jätteorolig över riskerna längre, även om det såklart finns där i bakhuvudet. Men det handlar ju om mitt allmäntillstånd också. Järnvärdet är fortfarande långt och spelar ju också sin roll, men det är i alla fall inte farligt för bebis.

Orkar i alla fall inte tänka på detta mer ikväll, blir bara frustrerad.

Även om jag fortfarande är trött och extremt lättstressad känner jag att det inte riktigt fungerar att bara gå omkring här hemma. Jag blir rastlös och trött på mitt eget sällskap, känner att jag längtar tillbaka till jobbet. Dom senaste dagarna har jag inte haft speciellt mycket sammandragningar, och det har även gått bättre att sova. Så jag hoppas att det ska gå bra.

Ringde och pratade med jobbet imorse. Förklarade att jag fortfarande känner mig stressad över att jag inte kan vara på topp när jag är där, kroknar efter bara några timmar och därför får prestationsångest. Min ställföreträdande chef (riktiga är på semester), sa att jag absolut inte ska känna så. Hon tyckte det var bra om jag bara var där och gör det lilla jag kan, lite är bättre än ingenting. Hon sa precis som läkaren, att det inte är läge att försöka vara "duktig", och att dom vet vad jag går för i vanliga fall. Det kändes riktigt skönt att få det bekräftat, det är faktiskt OK. Men det är lätt att glömma när jag sitter där och blir superstressad över att jag inte får något gjort.

Ska träffa läkaren ikväll också. Vi ska gå igenom mina provsvar och prata om hur det har gått de senaste två veckorna. Förhoppningsvis är värdena bra nu. Det blir bra.

Veckorna tickar verkligen på, det känns skönt. Ibland blir jag sjukt otålig och då känns det som att tiden går i snigelfart. Samtidigt vill jag ju bara njuta av det här, det är ju så spännande och härligt att få uppleva.

Du är i vecka 22.
Du har gått 21 fulla veckor och 0 fulla dagar (v21+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 132 dagar kvar till beräknad förlossning.


Vecka 22

Kroppen: I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.

Barnet: Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.

Kommentar: Vaderna alltså? När vi var i Mora var jag ute på en fjuttprommenad med hundarna, vilket resulterade i vadsmärta hela kvällen. Så ja, kanske. Boobsen börjar faktiskt kännas större, jag har väntat hela graviditeten och hade nästan gett upp hoppet. Det positiva är väl kanske att om dom inte blir så stora, kanske dom inte blir så hängiga efteråt? Ingen vätska dock.
Jag vet inte om bebis har någon dygnsrytm än. H*n sover stunder, och är vaken stunder. Och så håller det på hela dagarna. H*n kanske sover när jag sover.

Har ni sett vilken fin widget jag satt i högra listen på bloggen? Den är egentligen lite stor, men vad gör det. Nu är det lätt att se hur bebis växer där inne. Den gör mycket väsen av sig för att vara så liten tycker jag, känns som den är större :).

Jag slappar idag. Igår när vi var i Norberg fick både jag och J en rejäl pollenchock. Det flög runt stora bollar med frön från träden som satte sig i kläderna och håret, så vi fick sanera oss när vi kom hem. Men det känns rejält i luftvägarna nu, trots pollentablett. J kommer snart hem från jobbet, får se hur han känner sig. Han har planerat att skruva ner våra gamla köksluckor så vi kan lämna in dom på lackering.

Vi ska till Mora över helgen, ska bli jätteskönt. Hem till familjerna och slappa lite. Snart sticker jag iväg till J´s jobb och plockar upp alla beställningar jag har fått från olika håll :). Kim ska också med. Har inte sett honom sen Thailand så det ska bli skoj. Så skönt att bara kunna sätta sig i bilen och dra, älskar bilen.

För övrigt så har jag känt mig bättre och bättre för varje dag som gått den här veckan. Ibland dyker den där jobbiga ångestkänslan upp, helt utan anledning. Men nu kan jag lättare tänka att det faktiskt bara är en känsla som går över. Jag har försökt sitta ute mycket och lapa d-vitamin. D-vitaminbrist påverkar psyket negativt, så den är det dags att bli av med nu. Idag känner jag mig i alla fall glad, positiv och förväntansfull :).

För några helger sen var mina föräldrar här över helgen för att fira min födelsedag. På lördagen hade vi shopping på schemat, min present från mamma och pappa var nya gardiner till vardagsrummet och köket. Det blev superfint och somrigt. När gardinshoppingen var klar visste vi inte riktigt vad vi skulle göra, så vi bestämde oss för att åka till babyland i Bromma för att kolla på barnvagnar. Jörgen tyckte att det var en kanonbra idé, då kunde vi ju svänga förbi expert också och kolla på en ny laptop. Jaja, tyckte jag. Vi behöver ju en ny laptop, så det skadar ju inte att börja kolla lite.

Väl inne på expert går J raka vägen fram till en MacBook Air och börjar fingra. Efter ca 5 min säger han "ok, men ska vi ta den här då?". "PFFHHT, nej?!?!", svarade jag. I min värld behöver vi en simpel PC som är användarvänlig, snabbstartad och med bra batteritid. Vi använder våra datorer till att surfa och lite photoshop, det behöver inte vara speciellt märkvärdigt. Jag borde ha gissat att J´s världsbild inte såg likadan ut, han ville verkligen ha datorn. Jag kände hur ångesten började krypa i kroppen, jag hatar att lägga så mycket pengar på elektronik. Hade det inte varit för att jag jobbar för en mobiloperatör hade jag förmodligen inte ens haft en smartphone, utan att fatta vad jag skulle gå miste om. Denna dator kostade lika mycket som barnvagnen vi vill ha, vilket är MYCKET. Och andra sidan handlade det om ungefär lika mycket pengar som J tjänat in på övertidsersättning de senaste två månaderna, han förtjänar en fin dator. Men det tog emot att köpa en Air, den såg bräcklig ut på något sätt. Så jag ringde min kollega, Mac-experten Jakob. Efter en snabb behovsanalys från hans sida var vi alla överens om att MacBook Pro var ett bättre alternativ.

Nu, två veckor senare, är jag fast. Jag förstår inte hur jag kunnat leva utan den lilla älskligen. Den är så snabb och smidig, även om det tagit lite tid att vänja om sig till Mac. Igår dog vår router, så jag fick inte igång internet på lillen under hela dagen. Fruktansvärt irriterande. Försökte även med att använda min mobil som modem, men det gick inte heller av någon anledning. Så nu blir det väl till att investera i en ny router också.

Jag hittade en sort som ska vara säker att ta under graviditeten. Jag frågade personalen på apoteket, och dom hade en enda sort. Alla jag tittat på står det "ej lämplig under graviditet" eller "rådgör med läkare före användning under graviditet". Den sorten jag köpte har nyligen blivit godkänd, så på förpackningen står det fortfarande att den inte är ok.

Nu har jag i alla fall tagit en tablett, så förhoppningsvis blir det bättre snart :)

Är det någon som har koll? Det verkar vara lite spridda bud kring det där. Det börjar bli lite drygt att gå och vara snuvig hela tiden. Jag har en läkartid nästa vecka och tänkte ta upp det då, men det vore skönt om jag lyckades hitta ett säkert alternativ innan det.

Jag hamnade i samma läge med vaccinationerna innan Thailand, men bestämde mig för att ta det tillslut. Men då över ju riskerna större för barnet om jag inte skulle ta vaccinet. Bebis far ju inte illa av att jag går här med snuva.

Är vad jag har gjort idag, och igår. Jag har bara försökt varva ner och stressat av så jag kan vända den hör onda cirkeln jag hamnat i. Det har gått ganska bra faktiskt, lyckades till och med sova ut imorse. Jag har sovit dåligt den senaste tiden. Somnar gör jag, är supertrött på kvällarna. Men jag vaknar flera gånger under natten, och vid 5 har jag vaknat och inte kunnat somna om. Imorse sov jag till 08.15, det måste ju vara ett gott tecken.

Nu väntar jag på J som har jobbat över, han skulle ha slutat vid 16.00 egentligen och fick veta det precis när han skulle till att gå hem. Så jag har läääängtat :)

Jag trodde att jag gick in i v 21 igår, eftersom det var måndag och BF är en måndag. Men det var visst fel, för enligt räknaren på familjeliv.se påbörjas v 21 idag.


Du är i vecka 21.
Du har gått 20 fulla veckor och 0 fulla dagar (v20+0).
Du är i 5:e kalendermånaden.
Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 3 okt 2011
Du har 139 dagar kvar till beräknad förlossning.

Vecka 21

Kroppen: Vissa kvinnor får vattenansamlingar under den senare delen av trimestern. Det kan man avhjälpa genom att dricka mycket, på så sätt rensas kroppen från slaggprodukter. Halsbränna och sura uppstötningar är också ganska vanligt, undvik fet eller starkt kryddad mat. Mindre mål och mineralvatten kan lindra. På apoteket finns det tabletter och flytande medicin som neutraliserar magsyran.

Fostret: Nu överförs antikroppar från mammans blod till fostrets för att skydda det vid födseln. Fostret har nu alla sina kroppsdelar på plats och ligger och samlar på sig mer fett som näringsreserv. Hjärnan har i stort sett fått alla sina nervceller. Nervcellerna utvecklas framför allt under veckorna 10–20. Detta är en extra känslig tid, men efter det är risken för hjärnskada mycket liten. Barnet är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför din mage.

Kommentar: Har inte direkt märkt av någon vattenansamling. Händerna sväller lätt om jag är uppe och rör mig mycket, men det är allt. Halsbränna har jag inte heller haft, skönt om jag slipper :). Bebis mår toppen. Jag var hos barnmorskan idag och fick lyssna på hjärtat igen. Som vanligt var det lite svårt att lokalisera hjärtljuden eftersom bebis rör sig så mycket. Men efter en stund låg h*n still så pass länge att det gick att mäta pulsen, 140 slag i minuten.

Mammaträffen igår var som sagt jättespännande. Det var skönt och höra hur dom andra tjejerna hade det och att det faktiskt är få som har det så rosaskimrande som man förväntar sig att en graviditet ska vara. Vi var ca 8 tjejer totalt, och det var två till som också har BF den 3é oktober. Lite kul :). Det var däremot ingen som delade mina problem med brister, dom flesta hade inte ens behövt börja med järntabletter. Men det hade jag i och för sig inte förväntat mig heller, dom problemen hade jag ju redan innan jag blev gravid.

Barnmorskan som var gruppledare informerade lite om saker som kommer bli aktuellt framöver. Det var nyttigt, för jag insåg att jag faktiskt haft en del sammandragningar. Jag har trott att det varit bebisen som lagt sig med ryggen framåt och liksom spjärnat ut med hela kroppen, magen har blivit helt stenhård. Har inte ens tänkt tanken eftersom det är så tidigt, men det kan tydligen börja redan nu. Helt ofarligt dock, så länge det inte börjar bli flera gånger per dag och regelbundet. Det var en av mammorna som hade stressat så mycket att hon fått regelbundna sammandragningar och behövt åka in akut. Ännu en anledning till att ta det lugnt.

Vi fick en maillista med allas mailadresser, så vi pratade lite om att dra ihop en träff någon dag för dom som vill. Jag hoppas att det blir av. Alltid kul att träffa andra i samma situation så man inte behöver passa sig för att prata för mycket graviditet och barn :)

Min tillvaro är minst sagt en berg och dalbana just nu. Jag trodde att det var lite överdrivet att man blir mentalt labil som gravid, men i mitt fall stämmer det då utan tvekan. Det krävs inte mycket för att det ska bli härdsmälta, knappt något alls. Så länge precis allt är förutsägbart och går som det ska, då är allt hur bra som helst. Men minsta lilla grej så fungerar ingenting. Tror att det är en kombo av att jag haft/har det jobbigt med bristerna, oroat mig alldeles för mycket och det faktum att jag är gravid och hormonell. Känner inte alls igen mig själv.

Jag har haft så svårt att acceptera att jag inte är på topp, och det gör att jag är konstant upp i varv och inte kan slappna av. Så det blir en ond cirkel där jag bara kör på och tillslut känner mig helt slut och sönderstressad, sen tvingas jag vila och allt känns bra igen, för att sedan börja om i en ond cirkel. Det är så svårt att få stopp på när jag bara vill att allt ska fungera som vanligt, lite normalitet. Jag börjar dock acceptera situationen och ta allt för vad det är, för det är faktiskt inte hela världen. Om några månader kommer jag att vara mig själv igen, och det är faktiskt bara att försöka ta det lugnt och vara snäll mot mig själv tills dess. Det kommer alla att vinna på! Allt behöver inte vara som vanligt för att det ska vara "normalt".

Idag blev en bra dag i alla fall. Först en härdsmälta på förmiddagen, sen däckade jag skönt en stund i soffan med huvudet i J's knä. Vaknade upp och var sååå trött och ville bara somna om, men jag skulle ju på mammagrupp. Jag har ju sett fram emot mammagruppen i flera veckor, men då kändes det bara jobbigt. Men jag gick i alla fall, och det var verkligen jätteintressant och kul. Ska berätta mer sen, nu ska jag slappa!

Innan jag gör något annat idag så måste jag gratta min älskade morfar på 80-årsdagen. Morfar är en otroligt empatisk, rolig och genuint fin person, som förtjänar ett ordentligt firande. Jag kunde inte vara med resten av familjen och fira honom igår, så han får ett hedersinlägg på bloggen istället :).

Så grattis morfar, och hoppas du får en underbar födelsedag!

Idag har jag hunnit med sjukt mycket här hemma. I princip allt utom att rensa i garderoberna, som jag skulle från början. Men det är inte hela världen, har i alla fall ett skinande rent hem. Nu ska jag passa på att vila och mysa lite med J innan det är sängdags, jag är faktiskt riktigt trött.

Imorgon blir en spännande dag, vi går äntligen in i gravitidetsvecka 21! Eftersom vi var på ultraljud och blev framflyttade flera dagar känns det som att vecka 20 varade i en evighet. Nu är vi mer än halvvägs och det känns som en milstolpe. Imorgon ska jag dessutom på mammagrupp och få träffa andra förstagångsmammor i området, som är ungefär lika långt gångna som jag. Känner inga andra som väntar barn, så det ska bli riktigt kul.

Idag har jag sällskap här hemma, J är dunderförkyld så han blir hemma från jobbet. Kommer ni ihåg reklamen med mannen som sitter över en hink med en handuk över huvudet och säger "ni kvinnor snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld"? Precis så satt han igår och andades i en skål vicks vaporub :P. Jag räknar med att inte bli smittad, vi brukar inte bli sjuka av samma saker.

Det blir lite pyssel här hemma idag, måste passa på när det är så trist väder. Jag behöver rensa ur garderoben. Brukar försöka säsongsrensa lite och lägga upp det jag inte kommer använda på vinden. Det blir så svårt att hitta när det är för mycket där inne.

Det har varit en riktig produktiv dag. Jag gillar ju förortsgallerior mer än stan, så det blev en tripp till Vällingby centrum. Går alltid väldigt bra när jag shoppar där av någon anledning, antagligen för att jag slipper trängas. Jag messade min vän M som bor i krokarna och frågade om hon hade lust att haka på, vilket hon hade. Så på några timmar hann jag köpa två par skor, ett par mammatights, en kjol, två linnen, en cardigan och 4 par strumpor. Jag hittade ett par jättefina våriga jeansleggings på HM, men det fanns tyvärr bara stora storlekar kvar. Jag ska försöka hitta dom på något annat HM istället, eller kanske på nätet.

Jag ville ha ett par sandaler och ett par jag kan ha när det är lite kyligare. Sandalerna hittade jag direkt. Dom var dyra, men supersköna och med extra utrymme för svullnad :P. Conversen är jag lite mer osäker på, jag gillar den typen av skor för att det passar både till byxor, klänningar mm, och att det inte blir problem med strumpor. Men jag misstänker att dom kan bli lite svåra att få på sig när magen blir större. Men antagligen kommer jag mest att ha sandalerna i alla fall.

Idag är det shopping som står på schemat. Jag är trött på att behöva gräva djupt in i garderoben varje morgon för att hitta något som passar min nya hydda. Har bott i tights sedan vi kom hem från semestern. Det är i och för sig skönt, men det skulle vara kul att kunna variera sig lite. Jag har varit lite dumsnål också. Det har känts trist att köpa kläder som jag bara kommer kunna ha i några månader. Satt därför och tittade lite på blocket och tradera, men hittade inte något jag ville ha riktigt. Dessutom satt Jörgen i halsen när han hörde att jag tänkte köpa begagnade mammakläder, snobb :P. Vi är lite olika där. Men men, ett par plagg kan jag faktiskt unna mig, det är viktigt att få känna sig fin när kroppen förändras.

Mest av allt behöver jag dock skor, det är prio 1. Jag brukar i princip alltid gå i skor med klack, det går att jag känner mig så mycket snyggare. Men runt påsk märkte jag att jag började få lite foglossning, och det blev bara värre och värre tills jag upptäckte att det berodde på skorna. Nu har jag gått i ett par obekväma plattisar i ett par veckor och har knappt känt av det alls. Bara om jag överanstränger mig eller rör mig på andra konstiga sätt. Så nu ska jag försöka hitta några bra, bekväma plattskor.

Vad det någon som sa mage? Jaaa, klart ni ska få se magen ;). Jag har sagt till J i flera dagar att vi måste börja ta bilder på magen. Annars kommer vi snart sitta här med en bebis, och inga som helst bildbevis på att h*n inte är adopterad. Det vi har hittills är några strandbilder från Thailand där det bara ser ut som jag varit på kakburken. Nu är det ju faktiskt lite mage att tala om.

Som den gräsänka jag är nu för tiden blev jag tvungen att ta saken i egna händer. Resultatet blev mindre bra. En blekvit, stubbig armhåla i fokus, och med en halv fotboll i bakgrunden. Men ni får hålla tillgodo och vänta på bätte tider :)

Första magbilden då alltså, i vecka 20.


J jobbar sent och kommer hem runt 22, så jag och sprattlis är hemma själva och längtar. Sjuk är han tydligen också, kom på nu att jag sa att jag kunde köpa special halstabletter på apoteket. Men det har jag ju såklart glömt bort, stackars J. Jag tänkte ett tag om jag skulle åka ut till honom och hänga i krokarna tills han slutar, det kändes så trist att bara åka hem och vara själv. Men det spöregnade och kändes inte alls trevligt, så jag köpte lite sushi och gick hem istället.

Idag känns allt mycket lättare. Jag har varvat ner, pratat med läkaren och lyckats få lite distans. Läkaren förklarade närmare vad riskerna innebär, och att det handlar om försiktighetsåtgärder. Risken för att till exempel moderkakan ska lossna ökar inte förän i 3é trimestern, och då har ju barnet faktiskt god chans att överleva. Så vi har tid på oss att få upp mina värden. Och känner hon att hon inte längre har kontroll över situationen, så kommer hon att remitera mig vidare. Det är inget jag ska behöva känna ansvar för, vilket jag gjort. Hon sa att det inte är någon fara med bebis, men att jag ska ta hand om mig själv och se till att inte stressa och överanstänga mig. Mår jag bra, så mår bebis bra. Och är det så att jag inte orkar så är det bara att jag hör av mig, så sjukskriver dom mig. Det är inget jag känner att jag vill just nu, men bara att veta att det finns en utväg om det skulle bli för jobbigt gör att allt känns så mycket lättare.

Måste även berätta om vilket flyt jag hade tidigare idag, det var som att universum kompenserade mig för gårdagen :). Det första jag gjorde i morse var att gå bort till vårdcentralen (på fastande mage) för att lämna prover, som jag skrev igår satt jag ju där och väntade i 1 timme för att sedan bli hemskickad. När jag kommer in ser jag att väntrummet till labbet är smäckfullt, och eftersom jag varit där x antal gånger tidigare kunde jag uppskatta väntetiden till ca 1,5 timme, minst. Tar en nummerlapp, men ser då att det ligger några lappar uppe på "lappmaskinen". Tar det lägsta numret jag kan hitta, vilket var 76. Tittar sedan upp på skärmen och ser att det senaste numret är 75. Gissa om jag skämdes inför mina medköande när jag glassade in direkt, dom visste ju inte att jag satt där och väntade dagen innan. Att lämna proverna gick också som smort, oftast ger dom upp och måste använda barnnålen. Och till råga på allt så gick brandlarmet precis när jag var klar, så hela huset fick lov att utrymmas.

Snacka om flyt!

Oro är ju något som hör till livet och svårt att komma ifrån. Man oroar sig mer eller mindre hela livet, och detta blir extra märkbart så fort man får veta att man ska bli förälder. Tanken på att något ska hända det lilla livet är hjärtskärande, och den känslan slipper man aldrig ifrån. Oavsett om ens barn är ofött eller 80 år är det bara något man får leva med, och göra det bästa av.

Just nu är jag lite mer orolig än mindre, och det är såklart jobbigt. Det är mina eviga vitaminbrister som ligger och gnager. Hur mycket tillskott jag än tar så verkar värdena bara sjunka. Veckan vi kom hem från semestern fick jag veta att dom hittat ett annat dåligt värde, som tydligen uppkommit som följd av mina vitaminbrister. Och det är tydligen inte alls bra när man är gravid. Så jag fick en läkartid inbokad till igår, sedan hade vi ju ultraljudet inbokat till i måndags. Jag siktade in mig på att detta skulle bli vändpunkten, vi skulle få se bebis och då få bekräftat att mina brister inte påverkat den lilla skrutten, kunde därför hålla hoppet uppe. Och det var precis så jag kände när ultraljudet var över, Puh, nu kan jag släppa detta och bara njuta av att vara gravid. Läkartiden dagen därpå kändes fortfarande viktig, jag ville ha information om vad allt handlade om med det nya dåliga värdet. Men samtidigt så visste jag ju att bebis mådde bra, och det var ju det viktigaste.

På mötet med läkaren förklarade hon dock att dom aldrig varit oroliga för att bebis inte skulle få i sig tillräckligt med näring. Det handlade tydligen om en ökad risk för att förlossningen skulle starta alldeles för tidigt, att moderkakan ska lossna, och havandeskapsförgiftning. Hon poängterade hur viktigt det är att vi får upp mina värden. Jag var inte riktigt beredd på det och blev nog lite chockad. Läkaren bestämde att vi skulle byta ut vissa av tabletterna jag äter till andra sorter, för att se om det gör någon skillnad. Ska lämna prover nu, och sedan igen om 4 veckor. Klockan var nästan 21.00 när vi var klara, och då var det ju i princip bara att gå hem och lägga sig.

Jag åkte till vårdcentralen på lunchen idag för att lämna proverna eftersom labbet hade hunnit stänga igår. Satt där och väntade i 1 timme och fick sedan veta att en av proverna är fasteprover, så då kunde jag inte lämna några. Väl tillbaka på jobbet hade informationen jag fick av läkaren igår börjat sjunka in, och jag började känna lite smått panik. Tänk om dom nya tabletterna inte hjälper heller? Då har flera veckor gått och vi är tillbaka på ruta 1. Vet MVC läkaren verkligen vad hon håller på med? hon sa ju själv att det inte riktigt var deras område. Borde jag på egen hand leta upp någon som verkligen har koll på dessa saker? Tankarna for helt enkelt runt och jag kände paniken stiga. Kände mig dessutom skitstressad över att jag hade dragit över på min lunchtimme och blev tvungen att sitta på platsen och äta, samtidigt som jag visste att jag fortfarande hade en timme arbetstid att ta igen från ultraljudet i måndags. Allt detta, samtidigt som jag inte kunde släppa tanken och känslan av att jag kanske borde göra mer för att vår bebis ska kunna växa och må bra. Jobbet var det sista jag kunde fokusera på, och det är otroligt stressande i sig.

Allt blev för mycket och det kändes hopplöst och ensamt. Det slutade med att jag stängde in mig på toa och grinade, för att sedan smita hem. Nu har jag varit i kontakt med MVC. Barnmorskan har kontaktat läkaren, som ska ringa mig imorgon. Jag förstår mycket väl att risken att det ska hända något är mycket mindre än chansen att det kommer gå helt problemfritt. Och oftast så kan jag trycka bort tanken på riskerna. Men när jag är i dålig form i allmän het så blir allt mycket mer sårbart. Jag hoppas på att samtalet med läkaren imorgon leder till att jag blir lugnare, på ett eller annat sätt.

Skönt att få skriva av sig..

Som många faktiskt redan vet ska jag och Jörgen få en liten bebbe <3. På grund av att vissa av oss (not me;) tog tid på sig att berätta på jobbet, har jag inte velat skriva om det här. Men nu är den goda nyheten ute, och det känns riktigt skönt att bebis äntligen ska få bli en del av bloggen. Det har inte varit kul att skriva alls när jag inte kunnat berätta, det har ju så klart varit en väldigt stor del av våra liv under de senaste månaderna. Idag har vi dessutom varit på rutinultraljudet och fått se vår skatt, så det kändes som en bra dag att berätta på :).

Sist men inte minst, bilderna från BKK!

Utsikten från hotellrummet, minst sagt magnifik.


En halvt nedbrunnen byggnad vi såg från balkongen. Det sjuka är vårt hotell såg precis likadant ut, fast större =/.


Staty i en park vi besökte.


Tempel i parken



Arkitekturbild från parken :)


Här besökte vi ett stort akvarium. Kim är jätteglad över att få posera med dom uppstoppade djuren, djuren verkar inte lika glada över att få posera med Kim. Dom ser ut att skämmas lite.


På akvariet fick vi åka en båt där golvet var genomskinligt så man kunde se alla firrar, och hajar.


Galna turister :)


Somliga av oss blev barn på nytt..

Utanför akvariet.


Skyskrapor och Skytrain. Väldigt Bangkok!


Bkk trafiken är lite speciell. Att hålla en jämn fart existerar inte för thailändare, ligger man inte på gasen måste man ligga på bromsen. Finns det en liten ficka längre fram måste dom tränga in sig, oavsett om fordonet får plats eller ej.


Varje gång vi kom hem från en shoppingtur slöt Jörgen och Kim upp på någons rum och för att gå igenom inköpen. Mina små divor ;)


Rökpaus på balkongen. Det var obehagligt att stå upp där ute för länge.


Avslutningsvis kommer en solnedgång från balkongen :)

God morgon/förmiddag. Jag gick upp tillsammans med Jörgen i morse, han började vid 9. Sen har jag sett klart en film jag somnade ifrån igår, i vanlig ordning ;). The Town, riktigt bra film faktiskt.

Nu sitter jag och klurar lite om simhallen här i Sundbyberg har öppet. Jag har lovat mig själv att jag ska börja röra på mig, och simhallen verkar värd att testa. Igår när vi gick och lade oss klagade både jag och J på att vi hade ont i kroppen, men av olika anledningar. J har rört sig för mycket, och jag har typ liggsår. Vi kan visst aldrig vara lagom :).

Men men, här kommer lite mer Thailandsbilder. Dessa är från Vickys födelsedagsfest hemma hos henne och Micke i Hua Hin. Det var riktigt mysigt och vi tog massor med bilder. Många av bilderna är på Vickys småkusiner som var med på festen, supergulliga små tjejer som charmade alla. Vickys mammas kompis hade lagat all maten, bland annat dom godaste vårrullar vi någonsin ätit.

Födelsedagsbarnet, Kim, Micke och en kompis till Vicky (minns inte namnet)


Vicky med en av sina kusiner.


Framsidan av huset


Kusinerna tillsammans :)


Kan man bli sötare? :)


Tittut ;)




Festprissar


Precis innan hemgång, J var lite "lurig" ;).


Den här bilden är inte från festen, men den fick vara med i alla fall. Tycker att det är en klockren bild på Micke och Vicks :)