Skräckupplevelse

Igår eftermiddag började jag känna av lite konstiga hugg i midjan på ena sidan. Lade inte så mycket vikt vid det mer än att det var obekvämt. Tänkte att det drog i något ligament eller så. Det fortsatte sedan så hela kvällen med hugg som kom och gick, i midjan och lite ut mot ryggen. Jag har kunnat sova i natt utan problem, så jag vet inte om det fortsatte efter att jag gick och lade mig. Men i morse noterade jag att det var kvar.

Gick till jobbet och det fortsatte hela förmiddagen. Inte så jag vred mig av smärta alls, mest obekvämt som sagt. Började tänka att det kanske kunde ha med någon urinvägsinfektion att göra, det är ju så mycket lättare att få det som gravid. Så jag tyckte det var bäst att bara slå en signal till vårdguiden och fråga, jag kanske behövde gå och lämna ett urinprov eller något. Ringde upp och försökte förklara hur det känns, att det hugger i midjan, men att det inte är kopplat till rörelser och inte gör ont när jag klämmer, mer inne i kroppen liksom. Hon frågade lite allt möjligt och om jag hade haft huvudvärk. Jag förklarade att det inte gjorde så ont i huvudet, men att det dunkar när jag reser mig upp. Då sa hon att jag behövde åka raka vägen in till akuten?!? Jag fattade ingenting och försökte förklara att det verkligen inte gjorde SÅ ont, och att jag mådde rätt hyfsat för övrigt (i mina nya mått mätt då). Men hon sa bestämt att hon skulle skicka ett fax till sjukhuset att jag var på väg, och att jag skulle åka dit direkt.

Jag blev helt ställd och fattade inte vad hon menade skulle vara fel, annat än lite urinvägsinfektion. Hann inte fråga heller så jag rusade ut från jobbet och ringde Jörgen och förklarade situationen samtidigt som jag släpade mig till tunnelbanan. Vi bestämde att jag skulle åka till Solna (två stationer) så kunde han plocka upp mig där. Jag blev så otroligt rädd och nervös, ringde mamma så hon fick hålla mig sällskap i telefonen tills J kom och mötte mig. Det tar bara några minuter från Solna centrum till Karolinska sjukhuset som tur är. Det kändes dock som det tog en evighet att hitta en parkering, och jag blev bara mer och mer nervös. Började till och med få regelbundna sammandragningar på grund av att jag var så uppstressad. När vi kom till akuten och ställde oss i luckan började dom prata om hur långt gången jag var och att det var förlossningen jag skulle till, FÖRLOSSNINGEN? Jag håller väl inte på att föda heller? Men vi fick i alla fall gå till förlossningen som ligger precis bredvid akuten. Väl där sa dom att jag ska ha gått 22 fulla veckor för att dom ska ta hand om mig, och jag är bara 21+2. Så vi fick knata tillbaka till akuten.

Den här gången tog dom emot oss. Vi behövde bara vänta kanske 5 minuter på att få komma in, men det var långa minuter. J var så gullig och försökte lugna mig, han sa att vi skulle låtsas att vi var där för att han hade brutit benet, hehe ;). Även om han såklart är lika orolig har han lättare att hålla sig lugn. När vi väl fick hjälp kändes det bättre. Jag fick lämna urinprov först. Sen undersökte dom mig och konstaterade att jag i alla fall inte hade börjat öppna mig (puh). Dom såg dock att jag hade lite feber. Det hade jag inte märkt, antagligen för att jag är van vid att må kasst vid det här laget. På ultraljudet såg dom att bebis mådde bra, även om han låg helt stilla så både jag och J hade hjärtat i halsgropen innan vi hade lokaliserat det klappande hjärtat på skärmen. Hon undersökte även mina organ med ultraljudet. Sen lyssnade hon på hjärta och lungor och tog blodtrycket.

Diagnosen blev att jag har en vätskeansamling i en lungsäck, därav smärtan. Hon sa att man i vanliga fall hade skickat mig på röntgen för att undersöka det närmare, men att det inte var så bra att röntga mig nu när jag är gravid. Det var upp till oss hur vi ville göra. Vi valde att inte göra det, bebis kommer såklart i första hand. Så nu ska jag bara hålla koll på att febern inte blir för hög och försöka läka ut det här hemma. Så skönt att det inte var något allvarligt. Jag vet att jag varit förkyld och slemhostat ett tag, men jag trodde verkligen inte att smärtan var kopplat till förkyldningen.

Viken dag :P

Kommentarer
Postat av: Jane

Men jisses... Skumt att man kan få det sådär lätt? Pga förkylning eller vad?

Jag har förresten satt lösen på bloggen nu så vill du läsa får du slänga iväg ett mail till moi.

[email protected]

Hoppas du kan slappna av hemma å njuta av lugnet nu =)

2011-05-26 @ 23:18:17
URL: http://jain.blogg.se/
Postat av: Camilla

Ja, jag fattar inte heller. Men dom sa att det beror på att jag är förkyld. Jag har skickat ett mail nu :)

2011-05-27 @ 20:26:05
URL: http://vardagslycklig.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0