Lek på gården


Påskaftons kväll

Är det nu en ammande kvinna kan få frossa i sig det kvarblivna påskgodiset? Nu kommer det väl inga fler små käringar? Jag vet en ammande morsa som lät bli att öppna förra året för att hon ville ha godiset för sig själv.. true story. Till hennes försvar var det en 10-kilos hon livnärde.


Elton gillar..

Drive-in bio


En påskhälsning

Över lag är jag och J ganska dåliga på att fira högtider. Vi har alltid haft jobb som gjort att någon av oss ofta arbetat, och då blir det lätt att firandet prioriteras bort. Egentligen tycker vi det är mysigt att fira högtider, speciellt jag. Det är dags att ta upp det igen, för barnens skull om inte annat. Skönt att dom fortfarande är så små att dom inte förstår, vi har tid på oss att öva.
 
Den här påsken är vi hemma tillsammans hela familjen. Något påskbord blir det inte, ingen äggmålning heller. Däremot fick E sitt påskägg idag, vilket var mycket uppskattat. Såpbubblorna var kul, tills han 5 min senare lyckades hälla ut innehållet över sina kläder. Russinpaketet fick han fri tillgång till under tiden middagslagningen pågick. Sedan dess har vi hittat russin både här och där, till och med i blöjan.. och inte för att dom passerat genom kroppen menar jag då ;).
 
Jag och J kände att det vore festligt om E klädde ut sig till påskärring. Det tyckte inte E.. Några fräknar kunde han motvilligt gå med på, men när vi försökte få på honom ett huckle var måttet rågat.
... Lilla junior ♥
 
Vi tog en uppfriskande promenad till centrum och handlade lite middagsmat. Chili con carne för oss, köttfärssås och spagetti för E. Sen har vi bara haft hemmamys resten av dagen. Elton är så otroligt rolig just nu. Han lär sig nya ord hela tiden och säger dom gärna på beställning. Kramas och pussas gör han också, det sistnämnda med ett högt smackande ljud. Lillasyster är han extra givmild mot..
 
Alltid är det någon som envisas med att vara ur fokus ;)

Eltons första påskägg


Lek på KS


På väg hem

Nu har jag och Debbsan klivit på tåget som ska ta oss hem till våra kära grabbar. Vi längtar! Jag och Elton har aldrig varit ifrån varandra såhär länge tidigare. J berättade att E frågat efter mig flera gånger, fast absolut inte på något ledset vis. Dom har haft det bra på tu man hand.

Tidigare idag såg jag att jag hade ett missat samtal från hemligt nummer. Det visade sig att det var E som ringt helt på egen hand. J hade kommit på honom med hemtelefonen, och då hade han hunnit ringa senast slagna. Jag brukar ringa till mig själv hemma när jag tappat bort telefonen. Är så besviken över att jag missade hans samtal, det hade varit jättekul om jag svarat. Men jag fick prata med honom en stund nyss istället, mamma, äta, andy (en till) berättade han. Det är en uppmärksam liten son jag har ;)

Finisarna..


Expresstripp

Det blev alltså en spontan och snabb Moravisit för mig och Debbie. Jag blev bara tvungen att träffa min ljuvliga lilla brorson :) det var så frustrerande att vi precis missade hans ankomst förra trippen. Eftersom vi nyss var upp hela familjen kändes det lite nära inpå att dra iväg hela gänget igen, det blir ett sånt stort projekt. Det var smidigare för mig att bara kliva på tåget med lillsnuttan.

Nu har vi fått spendera tid med lilla Dylan både igår och idag, han är verkligen en riktig liten sötnos!


Nuså!

Den som är nyfiken på vad jag och Debbie gjort idag kan kika in på schabelcase.blogg.se :)


Mat-ro? Kanske imorgon..

Hemma själv med småttingarna idag. Lika bra att vänja sig, om en vecka är det min vardag. Just nu känns det som att det kommer gå jättebra, även om jag räknat ut att det blir minst 10 blöjbyten och lika många matningar varje dag.. Hehe.

Just nu äter Debbie medan Elton leker med sin (inte så) tysta "slap-top". Man kan tro att vi fått den i present av en fiende, men så är inte fallet. Däremot hade vi bara ett barn när den införskaffades ;)


Nytt från Debbiboo

Igår var det dags för ett besök på BVC för Debbie. Hon hade växt 4 cm på 4 veckor och imponerade stort med en viktkurva som gick spikrakt uppåt, 4430 väger hon nu. Inte illa samarbetat av mig och lillskruttan, det är vispgrädde den här mjölkkossan (jag) bjuder på!
 
I torsdags var vi hos sjukgymnasten för att lära oss några övningar för D´s fot, fick då även svaret på ultraljudsundersökningen av hennes höft. Allt var som det ska med höften, väldigt skönt. Sjukgymnasten förklarade även lite närmare vad adductusfot betyder, för tydligen är det inte samma sak som klumpfot. Det var jag som hade missuppfattat. Adductusfot betyder egentligen bara att foten är sne, vilket ju är en av komponenterna i klumpfot. Men en klumpfot är aldrig så rörlig som Debbies fot är. Problemet för D är att musklerna av någon anledning är mycket starkare i ena sidan av foten, vilket gör att den vill böja sig. Nu har vi fått lära oss en övning för att stärka musklerna på den andra sidan, och en stretchövning. Dessa ska vi göra vid 5 tillfällen per dag, och gärna hålla stretchövningen länge när vi bara sitter med henne i famnen. Vi har ett återbesök igen nästa vecka, förhoppningvis går det att se resultat redan då :)
 
Det är så kul när Debbie är vaken. Hon spärrar upp ögonen och följer oss nyfiket med blicken. Pappas tavlor är också väldigt fina att titta på :)

Bekänn..

Nu vill jag veta.. Vem är det som lärt den här lilla gossen att säga "Blä" om mammas mat?


God morgon

Vad gör lite snor i näsan när man får vakna upp i det här trevliga sällskapet..


Snörvel

Jo, visst är det sjukstuga här igen. Började redan igår med att jag började känna mig krasslig efter vi varit på sjukhuset, sen fick Elton feber på kvällen. Idag har E varit hyfsat pigg, men jag har legat halvdäckad hela dagen. J har som tur var inte drabbats (peppar,peppar), och Debbie verkar också må bra.

Det är en väldigt stor fördel med amningen, att det skyddar så bra. Elton hade inte feber en enda gång under sitt första levnadsår.. Nu sista halvåret har han däremot varit sjuk minst 4 gånger. Jag är så glad över att det fungerar så mycket bättre med amningen denna gång. Trodde jag skulle bli tvungen att sluta när jag fick mjölkstockning redan andra veckan, men jag har lyckats klara mig efter det.

Färdigbabblat om det, nu är det sovdags!


Debbie 1 månad

Igår blev vår älskade lilla tjej en hel månad. Det hela kom lite i skym undan eftersom en viss liten kille firade födelsedag just igår, men det bjuder Debbsan på ;).
 
Vår lilla nyföding, redan en månad. Jag tröstar mig med att februari är väldigt kort, och att det är därför som det gått så snabbt. Hon har förändrats sista veckan.. börjar bli mer vaken och intresserad av omvärlden, vilket såklart är jättetrevligt. Ett mer harmoniskt barn får man leta efter, det smittar verkligen av sig på alla som håller i henne. Hon är helt enkelt en väldigt välmående tjej, vår lilla Debbiboo.
 
Dygnsrytmen går inte heller att klaga på. Hon har en vakenperiod på förmiddagen och en på eftermiddagen, sen sover hon gott på natten i sin egen spjälsäng. Vaknar för att äta 1-2 gånger. Tillvaron rullar på bra, kort och gott. Vi njuter!
 

Hemma igen

Igår kom vi hem efter en vecka uppe i Dalarna. Typiskt nog lyckades vi precis missa lilla Dylan, så det får bli en till tripp inom kort!

Anledningen till att vi åkte hem just igår var att Debbie ska och göra ett ultraljud på höften idag. Det är en lätt form av klumpfot hon har, och det kan tydligen hänga ihop med höftproblem. Läkaren tror dock inte att så är fallet för hennes del. Foten har rätat ut sig själv väldigt mycket, och med lite sjukgymnastik tror dom det kommer vara helt bra när hon är 3 mån. Vi ska iväg och lära oss hur vi gör på torsdag. Om inte sjukgymnastiken hjälper får hon gips några veckor.

Annars pysslar vi mest på hemma idag. Jörgen har precis satt upp en gardin i Eltons rum!


Äntligen faster

I morse blev jag stolt faster till världens finaste lilla Dylan. Bilderna är lånade från Sarah och Mickes blogg.. in och gratulera vettja.. ;)

Väntar

Debbie är uppe tidigt idag. Hon känner sig lite mosig, men vem kan sova när man vilken sekund som helst får en ny liten kusin??


Bebisvaka

Brorsan och Sarah har åkt in till förlossningen. Släkten är samlad för att invänta besked :)


I vårvädret

Solen har visat sig idag så Elton och farmor är ute och välkomnar våren. E är inte den som ligger på latsidan, han kavlade upp ärmarna direkt och satte igång med att vårstäda på gården..


Häng

Igår hängde vi med moster Madde, jag och kidsen. Vi tog en tripp ut till Sollerön och hälsade på min mormor. Där åt vi lunch, gulaschsoppa med våfflor och kakor till efterrätt. Vi var inte hungriga när vi åkte därifrån kan jag säga, mumma! Gammelmormor döpte vi om till "Gammo" så att det skulle bli mer greppbart för Elton :).

På kvällen blev det lite soffmys med film hemma hos mamma och pappa. E fick sova kvar istället för att åka tillbaka till J hemma hos svärmor. Han vaknade 05:45 imorse, så jag känner mig lite mör . Debbie sov visserligen bra, tror jag blev väckt ett par gånger bara. Men det räcker för att bli lite trött, jag har vant mig vid att få sova ordentligt nu när J varit hemma. Vi ska åka bort till honom strax, kanske får bli en liten tupplur för mig då!

Debbie har fått en ny mössa av Micke och Sarah, från Newbie. Så underbart söt..


Han snackar

Dagarna går så snabbt när vi är här att jag glömmer bort bloggen. Vi har det väldigt bra i alla fall, myser med släkten. Som vanligt är det en utmaning att hinna med alla så mycket som vi skulle vilja, det går inte att komma från. Vi gör det bästa av den tiden vi har och försöker slå iväg känslan av otillräcklighet. Ingen kräver egentligen något av oss, men vi vill ju så gärna själva också. Det är skönt att vi har/haft en vecka på oss!

Något som är väldigt kul med att åka hit till Mora är att Elton alltid tar ett språng i utvecklingen, det slår aldrig fel. Sist vi var här började han gå på riktigt, och nu denna gång har det verkligen börjat lossna med talet. Igår lekte han med hemtelefonen hemma hos mamma och pappa, så pappa tog sin mobil och ringde till hemnumret. Elton hoppade till av förtjusning när det ringde, så mamma hjälpte honom svara. "Säg, hej Morfar", uppmanade mamma. "Hej Oa", sa Elton då. Första gången han satt ihop två ord :). Vi har märkt att han haft ett stort ordförråd länge, eftersom han förstår så mycket.. Men nu sista veckan har han verkligen sagt nya ord var och varannan dag. Så himla roligt!

Ett par bilder från tidigare idag.. E fick följa med mamma och Boa (min farmor som han också lärt sig namnet på ;) ut på prommis med hundarna. Sen kom morbror Micke och Sarah över och poppade lite musik på datorn med honom..


Framme

Vi tog oss hela vägen fram trots oerfaren chaffis. Jäklar vad ringrostig jag kände mig.. Ville inte köra när jag var höggravid, så det hann inte alls bli många turer efter att jag fick kötkortet i november. Det var nyttigt att få lite kött på benen igen, även om jag var så spänd i början att jag fick handsvett ;) Vi hade ju så dyrbar last, som för övrigt skötte sig exemplariskt hela vägen. Vi stannade bara 1 gång på 4 timmar så dom fick äta lite.

Väl framme möttes vi av min bror Micke och kusin Annika med hennes lilla Tilde. Både Debbie och Elton fick jättefina presenter. Efter en stund kom även pappa/morfar tätt följt av syster/moster Madde. Elton tyckte det var så kul att träffa alla, han babblade, skojade och var inte ett dugg blyg. Vi åt lite tacos, sen var det dags för J och Elton att åka hem till svärmor/farmor för att sova. Vi delar på oss för att inte alla ska störas av varandra på natten.

Mickes Sarah kom efter en stund och fick aktivera mammahormonerna lite: Sen kom mamma/mormor nu på kvällskvisten och hann med lite Debbiemys innan det var dags för sängen. Nu ligger jag och nosar i Debbies lilla kalufs och börjar bli riktigt trött, så det får nog bli punkt här.

Just det.. Morbror Micke fick öva blöjbyte också, han gjorde ett ypperligt jobb ;)


Jag kör ;)


I väntans tider

Att storken redan har varit hos oss på besök vet nog alla vid det här laget, idag är det hela 3 veckor sedan lilla Debbiboo föddes. Nu väntar vi istället med spänning på att mitt kära lilla brorsbarn ska göra entré till världen! Den 19/3 är beräknat datum, men vi håller tummarna för att plutten vill komma lite tidigare så vi hinner se honom medan vi är kvar i Mora. Jag har gissat att det kommer vara dags den 13/3, priset för den som gissat rätt är att få första bilden på underverket i fråga. Det vill man ju givetvis vinna!
 
 Mest otåliga är såklart dom blivande föräldrarna själva ;). Bilden är lånad från
Micke och Sarahs blogg. Bästa, ni kommer bli toppenföräldrar!
 

Varning!

Tornadon Elton har eskalerat och kommer börja röra sig mot Dalarna under morgondagen. Enligt uträkning kommer han nå Mora runt middagstid.. Området klockarhagen/ utmeland uppskattas som potentiella högriskområden. Befolkningen uppmanas ta skydd, alternativt fylla fickorna med russin.


Ur J´s gömmor

Sen J fick sin nya mobil överraskar han mig då och då med att visa fina bilder han tagit på våra små sötnosar, mycket uppsattat!
 
Vill även passa på att utfärda en varning för tornadon Elton som just nu härjar i västerort. Än så länge har inga skador rapporterats, men ryktet går om grisar och pandor som kommit flygande..
 Mina fina!!
 
 

Själv med de små

Idag är J iväg på lite skoj med vänner, så jag är själv med kidsen för första gången. Hittills har det gått lika bra som jag förväntade mig. Vi har pysslat på med lite av varje här hemma och har precis fått lunchen avklarad. Jag gjorde köttbullar i brunsås och kokade broccoli igår kväll, så allt skulle vara klart att bara värma på idag. Nu var det bara att göra lite couscous och riva morot, väldigt smidigt.

Jag är medveten om att jag inte kommer hinna lika mycket hemma när jag är själv med båda barnen, det är det bara att acceptera. Något jag däremot inte vill tumma på är bra och vällagad mat. Men med god planering ska det nog gå vägen!


Vad dagen bjudit på

Vi bestämde redan vid frukosten att vi skulle bege oss ut, det var ju så fint väder. Jag drog iväg till affären för att inhandla matsäck. Oboy, bröd, bananer.. men vänta nu, hade jag inte glömt något? Typ ett barn? Nej, just ja, dom lämnade jag ju kvar hemma. Väl tillbaka igen fick vi jobba på lite för att komma iväg. Amning, bajs och borttappade ytterkläder gör lätt att tiden lätt rinner iväg.
 
Tillslut kom vi i alla fall ut genom dörren, och gud så skönt det var. Solen sken, det var lagom svalt och barnen somnade direkt.  Vi gick raka spåret ner till vår lokala badstrand och kastade oss över matsäcken. Jag tycker faktiskt att picknick är som allra godast en fin vinterdag, speciellt om man rört lite på sig före. Varm choklad.. mmm.
 
 
En riktigt trevlig utflykt blev det, med ett aningen tvärt avslut. Sekunden efter bilden togs kastade sig E bakåt och bjöd på ett ordentligt utbrott, helt från ingenstans. Han hade preics vaknat, och det var nog lite för tidigt. Envis är han ibland, vår lilla kille. Varken banan eller choklad hjälpte. Det var bara att packa ihop och gå hem igen. Den ljuva musiken fortsatte hela vägen, och in med för den delen. Han fick gå upp och lägga sig på rummet en stund..  3 min tog det, sen låg han där och kvittrade glatt. Ibland behöver han bara en stund för sig själv, i sällskap av snuttisen rumpis såklart!

Tjena, Elton här..

Ville bara berätta att jag lärt mig säga "Bajs". Trevlig helg!

Känner ni igen den här heta morsan? ;)

 
För första gången på 1,5 år har jag varit och klippt håret. Inte en dag för sent, det började kännas som att jag var med i lilla huset på prärien. Inte så stor skillnad egentligen, tog av en bra bit, klippte upp och sneddade lite. Gravidluggen jag fick efter förlossningen med Elton var tyvärr för kort ännu för att kunna klippa in i resten av håret, men antagligen kommer jag ha en ny på G inom kort ändå ;).
 
Debbie var förresten med till salongen, fast det vet hon inte om själv. Hon sov när vi åkte, under tiden jag klippte mig, inne på Ica och hela vägen hem. Sen vaknade hon och åt.

Dottern

Det gäller att dokumentera nu, för det går fort. Så är det alltid.. helt plötsligt har den lilla nyfödingen fått ett "eget" utseende.
 
Hon ligger bredvid mig i soffan och gör sina mysiga små bebisljud, samtidigt som jag skriver pausar jag hela tiden för att stryka hennes lilla kind. Hon har varit lite mer vaken sista dagarna.. Plötsligt kan vi slänga ett öga åt hennes håll och se att hon ligger och kikar nyfiket. Hon är fortfarande så nöjd och lugn, men samtidigt har vi fått se att det finns temperament i den lilla kroppen. Blöjbyten är inte poppis alls, det blir ju så kallt. Då kan hon ta i från tårna minsann, men sekunden hon får komma upp i famnen är allt bra igen. Att vara hungrig är inte heller kul.. 4 timmar kan det gå ibland på dagarna, men har det väl börjat kurra i magen ska det gå snabbt. Antar att man skulle kunna sammanfatta det som typiskt bebisbeteende ;).

Ännu en vagn

Vi kom på att det är skönt att ha en enkelvagn som komplement till dubbelvagnarna. Främst när man är ute själv med något av barnen, men även för att ha någonstans att lägga Debbie här på nedervåningen. Det är så svårt att slappna av när Elton springer omkring annars. Nu har vi löst det genom att ha henne liggandes på köksbordet, men det går ju inte hur länge som helst.

Det blev i alla fall eeeen... *trumvirvel*.. Teutonia fun. Dvs exakt den modell vi haft och precis sålt till brorsan ;) Haha, snacka om vanemänniskor. Men den vi hade innan är mycket nyare och fräschare, så det hade ändå onödigt om den bara ska stå här och inte användas speciellt mycket.

Vi fick nya hjul med, vilket var en bonus!


Underbart

När man får bebislängtan är det precis detta man tänker på.. Ett varmt, gosigt och väldoftande litet knyte!


Elton och jag

Jag börjar förstå hur otroligt präglade jag och Elton blivit på varandra under dom 15 mån vi var hemma tillsammans, bara han och jag. Här om dagen fick jag en känsla av saknad, fast vi ses precis hela dagarna. Sedan J började vara hemma har vi ju tagit hand om Elton tillsammans, och när Debbie kom blev vi som uppdelade i två läger. Att jag får mindre tid med E innebär ju bara att han och J fått desto mer tillsammans, vilket bara är bra. Jag tror inte Elton saknar mig på samma sätt, det är mest en känsla hos mig ;)

Eftersom jag blir väckt av Debbie på nätterna går grabbarna upp själva på morgonen, sen kommer jag och lilltjejen upp lagom till frukosten ett par timmar senare. Inatt vaknade dock bara Debbie en gång mellan 23-06, vilket gjorde att jag kände mig pigg när Elton ville upp vid 07. Bestämde mig därför för att gå upp och låta J ta sovmorgon.

Debbie sov också vidare, så jag och Elton fick en stund för oss själva.Vi har festat loss med russin och tittat på barnprogram, myspys!

Nu har Debbiboo gjort oss sällskap hon med..


Glädjeverkstan

Vi har varit på Astrid Lindgrens barnsjukhus idag och visat upp Debbies fot som är lite snevriden, ser ut som att den varit klämd i magen. Läkaren trodde det skulle räcka med att vi gör lite sjukgymnastik själva hemma, annars kan det bli gips ett tag så det får rätta till sig. Enligt läkaren är det inget hon kommer lida av, vilket är huvudsaken. Det kommer hinna rätta till sig under bebisstadiet.

I väntrummet fick vi träffa två clowner från "Glädjeverkstan". Hade aldrig hört talas om dom tidigare.. Men det är alltså en grupp clowner och trollkarlar vars jobb är att sprida glädje och underhålla barnen på sjukhuset. Väldigt fint tycker jag! Elton fick en ballong och tyckte det var jättespännande.


Kaniner alltså..

Jag: "tafsade du mig precis på röven va??"

J: "Nej, men jag tog han som gjorde det.."


Förlossningsberättelsen - När Debbie kom till världen

Ja, nu är den äntligen färdig. Förlossningsberätteslsen som blev rekordlång i förhållande till hur kort förlossningen faktiskt var, haha. Jag valde att skriva om hela dagen, vad vi gjorde och hur det kändes. Starten på det aktiva förlossningsskedet är fetmarkerat och enkelt att leta upp i texten!

Efter månader av oro för att förlossningen skulle starta för tidigt, gå alldeles för snabbt, och orsaka en ny sfinkterruptur, kom äntligen dagen så vi hade tid för vår inplanerade igångsättning. För er som inte hängt med innan finns det massor att läsa under fliken "inför andra förlossningen".

Mamma och svärmor var på plats sedan några dagar tillbaka, för att kunna ta hand om Elton. På dagen D ringde vi förlossningen på morgonen och fick veta att vi var välkomna in till kl 14:30. Hade nog önskat att få komma lite tidigare, men det var en bagatell i sammanhanget. Nu gällde det att hålla fjärilarna i magen under kontroll. Allt eftersom timmarna passerade kände jag att det var dags att hitta på något för att få tiden att gå. Hela gänget åkte därför till Vällingby C för att äta lunch. Vi tog två bilar för att jag och J skulle kunna åka raka vägen till förlossningen efteråt. Jag och Jörgen höll Elton i varsin hand när vi gick tillbaka mot bilarna, och då kände jag klumpen i magen växa.. Nästa gång vi sågs skulle livet vara förändrat för oss alla, det kändes mäktigt. När det blev dags att säga hejdå började tårarna rulla och jag kramade Elton hårt. Han var som tur var helt obekymrad, log glatt när bilen rullade iväg. Skönt.


Under den 30 min långa resan lyckades jag hämta mig, och när vi kom fram kändes allt bra. Vi fick komma till ett undersökningsrum där jag blev kopplad till ctg. Hade en rejäl (men ej smärtsam) sammandragning under tiden mätningen pågick, och då gick Debbies hjärtljud ned lite. Fick därför ligga en extra stund så dom kunde vara säkra på att allt var bra. När vi var klara fick vi gå till ett annat rum som dom använder vid just igångsättningar, innan förlossningen kommit igång ordentligt. Där skulle vi invänta en läkare som skulle undersöka mig, och bestämma vilken igångsättningsmetod som skulle användas. Vi väntade, väntade och väntade. Fick tillslut veta att alla läkare var på operation och skulle vara tillbaka först efter 16-tiden. Under tiden blev jag serverad en välbehövlig middag, och J sprang och köpte en smörgås i fiket.
 

Det drog ut ytterligare på tiden och klockan var nog runt 17 när läkaren väl kom. Det visade sig att  livmodertappen var utplånad och jag var hela 4 cm öppen, med andra ord det optimala utgångsläget vid en igångsättning. Här blev jag både upprymd men samtidigt väldigt nervös, förstod att det skulle gå snabbt. Läkaren höll med och förklarade att det inte fanns något ledigt förlossningsrum för tillfället. Hon ville därför inte ta hål på hinnorna och riskera att inget rum skulle hinna bli ledigt under tiden. Vettigt beslut, även om det innebar ytterligare väntetid.

Strax före 19 var det äntligen vår tur. Sköterskan som visade oss till rummet berättade att det var "prinsessrummet". Såg inte alls så märkvärdigt ut som man hade kunnat föreställa sig, men vi hoppades att det kanske skulle föra lite tur med sig i alla fall ;). Det kom in en barnmorska med tillhörande student. Hon verkade vara precis så som jag hade önskat.. varm, rak och stabil. Studenten tog det ett tag att få grepp om, han var en halvflummig britt som visade sig vara en ganska trevlig prick. Barnmorskan undersökte mig igen och sa att jag var öppen närmare 5 cm. Förstod då att jag nog varit farligt nära den där förlossningen i farstun. Men men.

19:10: Vattenavgång
BM tar hål på hinnorna, vattnet går. När jag blir riktigt nervös reagerar jag med att bli extremt sammanbiten, vill bara sjunka in i min egen kropp och inte prata med någon. Lade mig på sidan (vilket var positionen jag beslutat mig att föda i), sen låg jag där orörlig. BM frågade om jag kanske ville gå och kissa.. Men det ville jag absolut inte. Vi blev därefter lämnade ensamma en stund medan BM och studenten gick för att äta. Under tiden låg jag och kände efter, vågade inte röra mig ur fläcken. Under förlossningen med Elton var jag uppe på benen hela tiden från det att vattnet gick, och jag var rädd att det var anledningen till det snabba förloppet den gången.

19: 35: Värkarna börjar
25 min från att vattnet gick hade jag bara känt en väldigt svag antydan till mensmol. Tänkte därför att jag nog skulle våga mig på ett toalettbesök trots allt. Satte mig upp i sängen.. och där kom det, PANG, en rejäl värk som gjorde olidligt ont. Bad J ringa på klockan. Bm + student kom in och jag bad om att få lustgas. Vilken dröm.. jag borde ha tagit det förra gången också. Det kändes så skönt att ha något att fokusera på under värkarna (som kom i stort sett oavbrutet), blev även väldigt mycket mer avslappnad.

20:05 Krystvärkar
Till min stora glädje känner jag att jag får lust att trycka på, vilket jag aldrig kände under förlossningen med Elton. BM undersöker och bekräftar att det är fritt fram. Jag börjar krysta lite, men försöker ta det försiktigt för att undvika att spricka. Tillslut blir BM tvungen att säga till på skarpen för att jag ska börja trycka på ordentligt. Budskapet går in, och jag krystar riktigt när jag känner att det är dags. Försöker lyssna på kroppen och samtidigt följa instruktionerna från BM. Känner mig egentligen inte alls rädd i det här läget, jag litar på den vägledningen jag får. Rätt var det är känner jag att huvudet är på väg ut..BM ber mig att avvakta till nästa värk innan jag trycker på igen, vilket jag gör.

20:23 Debbie föds
På nästa värk kommer hon ut, 3270 g och 50 cm lång. Hon gråter direkt och jag får upp henne på bröstet, vilken lycka. BM lyfter upp henne för att vi ska kunna se att det är en liten tjej vi fått, världens finaste lilla flicka. Jag frågar ganska direkt om jag spruckit något, men känner instinktivt att det nog gått ganska bra. BM förklarar att hon tror jag klarat mig väldigt bra, men att hon måste undersöka mig för att säga säkert. Hon bekräftar dock att det inte är någon ny sfinkterruptur det handlar om. Undersökningen visar att jag i stort sett klarat mig helt, en liten spricka på några mm som inte skulle behöva sys, samt några mindre "skavsår". Kan inte förstå att allt gått så bra, är oerhört tacksam. Att få vara kvar med Jörgen och Debbie och slippa bli rullad till operation känns otroligt stort. Jag fick vara med när dom vägde och mätte henne, och vi missade inte det omtalade "förlossningsfikat" man får när allt är klart.
 
 
 

Efter båda förlossningarna har jag direkt känt besvär av mycket eftervärkar. Blir alltid förvånad när jag hör andra säga att "smärtan försvann" direkt barnet var ute. Jag upplever det som att jag nästan inte kan koncentrera mig på något annat än smärtan.. tror det beror på att det går så snabbt att kroppens naturliga smärtlindring inte hinner aktiveras. Efter några värktabletter var det inte alls några problem med smärta denna gång, inte över huvud taget.

Det är svårt att begripa att man kan må så otroligt olika efter en förlossning. Nu kunde jag springa omkring obehindrat nästan direkt, bortsett från att jag hade lite problem med blodtrycksfall. Bara en sån sak som att det sved när jag kissade kändes betryggande och bra, det är ofta det andra beskriver som ett problem efter förlossningen. Förra gången var jag så sargad och smärtpåverkad att lite urin i såren varken gjorde från eller till. Sitta.. herregud... jag kunde sitta direkt. Vilken grej. Svedan var helt borta en vecka senare. Nu, två veckor senare kan jag knappt förstå att jag precis fött barn, känner mig helt återställd.

Är så tacksam över att jag fick min drömförlossning tillslut. För att inte tala om att jag nu har två friska och välmående barn. Livet ♥

BF

Idag var dagen Debbie beräknades födas på. Hon har firat med att vara vaken en stund, mycket trevligt!

Syre

Jag är lite mobillös för tillfället. I fredags var vi och förlängde J´s abonnemang med en ny mobil, en Samsung galaxy note 2. Vi har inte hunnit fixa något eget microsim till honom, och givmild som jag är har jag låtit honom använda mitt. Har testkört den lite nu och måste säga att jag gillar den skarpt.. aningen stor om man vill kunna surfa med bara ena handen, vilket kan vara bra när man är hemma med två små barn. Min iphone har sjungit på sista versen ganska länge den med, och det är nog bara en tidsfråga innan vi måste byta ut den. Men det får bli någon annan modell för min del.
 
Bilder från idag, tagna med mobilen i fråga :)
 
Dagar som denna är jag extra glad över att vi flyttade just hit! Det är så underbart att ha naturen runt knuten. Vi var ute i flera timmar, båda barnen somnade så gott i vagnen. Rejält med frisk luft var precis vad vi behövde.. speciellt Elton tror jag. Han var så nöjd när vi kom hem, pysslade på med sitt hela eftermiddagen.
 
Fler vårdagar tack!!

Morgonmys med dagens gullungar

 
Idag tog hela familjen sovmorgon, och vid 9-tiden kom både J och E in till mig och Debbie på lite morgonmys. I vanliga fall vaknar E tidigare, och då går han och J upp själva. Nu har vi ätit frukost och ska ge oss ut en vända det fina vårvädret!

Hemligt

Ni vet The Secret? Hemligheten.. Att man med hjälp av attraktionslagen drar till sig det man önskar sig i livet och tvärt om? Det finns ingen som avskyr den idén lika mycket som Jörgen, han anser att det är rent hokus pokus och får en irriterad rynka i pannan så fort det kommer på tal. Men, det lustiga är att jag inte vet någon som tillämpar "hemligheten" mer än vad J gör, om än omedvetet. Vill han ha något tillräckligt mycket så får han det, på ett eller annat vis. Han bara tar för givet att han kommer få det, och då blir det så. Det måste ha med hans estetiska sinne att göra, föreställningsförmågan. Jag däremot kämpar hårt med att tänka rätt, och belöningen är väl kanske att jag får åka snålskjuts med J ;).
 
Poängen.. J har sagt några gånger här på slutet att hans pennor börjar ta slut. Pennorna ifråga är ena riktiga dyrgripar (som visserligen lever upp till sitt pris), men det har väl kanske inte varit prio 1 sista tiden. Så vad gör J? Jo, han nosar rätt på en skisstävling på facebook där första pris är dessa pennor.. OCH VINNER. Jag är egentligen inte ett dugg förvånad, men självklart väldigt imponerad.. Både på hans talang och fantastiska inställning.
 
LÄR MIG!
 
 
 

Man får väl ändra sig??

Syrran påpekade att hon blivit glatt överraskad över att vi valde ett namn som just Debbie till lillskutt, med tanke på hur jag malt på om hur mycket jag ogillar smeknamn som tilltalsnamn. Fan.. jag som trodde den lilla detaljen skulle gå obemärkt förbi ;)
 
 
Någon Deborah är hon då hur som helst inte..

Frisk fredag

Nu verkar det äntligen ha vänt i den här sjukstugan, idag är alla feberfria. Efter en veckas isolering kunde vi inte hålla oss utan kastade oss ut genom dörren redan efter frukost. Kista galleria blev det, kanske inte det smartaste valet när man precis varit sjuk, men vi hade några ärenden att uträtta. Bortsett från återbesöket på KS var detta första utflykten med hela familjen, jag njöt varje minut.
Det var så länge sedan jag kunde röra mig obehindrat utan känslan av att jag ska föda vilken sekund som helst, så skönt att ha kroppen tillbaka.
 
Barnen skötte sig exemplariskt. Elton var hur nöjd som helst, och Debbie bara sov. Fick väcka henne för att kunna amma innan vi åkte hem, då hade det gått över 3 timmar sedan hon åt sist. Väl hemma fick alla ställa sig på rad och tvätta händerna innan vi gjorde något annat, inga mer baciller i det här huset ;)
 

RSS 2.0