Älskade barnen
Det har blivit lite av en ny rutin att Debbie får ligga hos Elton medan vi sjunger godnattsången. Väldigt gosigt! Nu börjar jag förstå hur nära dom faktiskt är i ålder, om bara något år kommer dom praktiskt taget vara jämngamla. Vad kul dom kommer kunna ha, det ska bli så härligt att se dom leka tillsammans!
I ♥ Mima
Jag älskar dregglisar, nästan på en beroendeframkallande nivå. För det första är det självklart praktiskt i just dreggelsyftet när tänderna kommer, och har man en kräkbebis så är det ju bra redan från början. Fast den största anledningen till denna kärlek är nog faktiskt att dom är så fina. Alla vet ju hur snabbt bebisar växer, speciellt första månaderna då det är en ny storlek varannan vecka. Då är det faktiskt bra att kunna köpa neutrala tag 3, betala för 2 bodys och sedan liva upp det hela med en fin dregglis. Jag älskar att klä mina barn i mycket färger och mönster.
Det är förvånansvärt svårt att hitta riktigt bra dregglisar tycker jag. Dom som finns hos kedjorna är ofta sladdriga och har sömmar och knappar som ligger mot huden och skaver. Därför är jag så glad att jag hittade
Mima Collection redan då Elton var bebis. Ett litet personligt företag som drivs av en småbarnsmamma. Dregglisarna är enligt min mening perfekt utformade, jag gillar att dom är lite "baggy", som en skarf. Sen är det löjligt kul att välja och vraka i tygförrådet och bestämma vad man ska ha. Jag har en så länge nöjt mig med att beställa dregglisar och nu en snuttefilt till Debbie, men det finns väldigt mycket kul. Rekommenderas starkt!
Elton 7 mån gammal, i dregglis från Mima :)
Här sitter jag och filosoferar i soffan
... 2 mån gammal, snart närmare 3. Jag både jollrar och ler, fast inte när kameran är framme. Då tänker jag istället på hur maten dröjde när mamma ringde skatteverket idag, och vilken konstigt kombinerad outfit hon drog på mig.
Mitt nya heltidsjobb
J ringde precis från jobbet och frågade hur det var här hemma, eftersom Debbie ringt och lämnat ett meddelande på hand mobilsvar där hon grät hysteriskt. Den där mobilen har ett eget liv. Det måste ha hänt i samband med att jag köade till skatteverket..
Att deklarera när man sålt en lägenhet i en oäkta bostadsrättsförening är ett heltidsjobb förstår ni, ialla fall om man är utbildad revisor.. Annars är det som två heltidstjänster, eller rent av omöjligt. Det skulle vara intressant att veta hur mycket pengar folk förlorar varje år, för att dom inte vet hur alla avdrag ska redovisas. Hur ska man som privatperson kunna ha koll på reglerna, när inte ens experterna har det? Mäklaren som skulle hjälpa oss hänvisade till en kollega, eftersom hon inte hade tillräckligt med kunskaper i ämnet. Kollegan i fråga har jag behövt rätta flera gånger, då denne kommit med felaktiga påståenden kring reglerna. Jag har pratat med säkert 5 olika handläggare på skatteverket, alla säger olika. Bara idag har jag köat i över 1 timme sammanlagt och blivit runtkopplad mellan olika personer, det känns som jag är mest insatt av alla jag pratar med. Jag kanske ska hjälpa andra med detta nästa år? Skulle kunna tjäna en rejäl hacka..
Vart är Elton?
En liten flicka...
3år gammal, på sin lilla sparkcykel. Eltons ögon var som tefat, det var som han aldrig sett något häftigare i hela sitt liv. Allt annat bara bleknade för honom. Han sprang efter henne, för att sedan tvärnita när han kom för nära. En sparkcykel, vilket fantastiskt fordon. Elton körde några varv med sin Bobbycar i hopp om att imponera lite.. Det fungerade inte. Den lilla flickan cyklade bara fram och tillbaka ute på gatan, utan att knappt ge honom en endaste blick. Sen öppnade sin lilla väska och plockade upp en iPhone. En stund senare kom hennes 2 tweenie-systrar och hämtade henne. Mötet var över..
Bara vi igen
Igår vinkade vi av mamma/mormor efter nästan en vecka tillsammans, och idag fick vi även säga hejdå till svärmor/farmor och Håkan som kom tillbaka inatt och mellanlandade efter sin solsemester. Det har varit mycket separationsångest i luften, men förhoppningsvis ses vi igen inom en snar framtid. Det blir lite ovant att vara helt själva hemma igen, speciellt nu när J jobbar helg. Men vi reder oss nog :)
Det där med att åka flygplan lät kul tyckte E..
Med famnen full
En älskad mormor med sina små barnbarn
Det är kul och mysigt att ha mamma här. Vi umgås, går promenader och lagar mat. Idag är jag extra glad över att ha henne här.. Kände mig lite trött och hängig när jag vaknade i morse, sen visade det sig att jag fått mjölkstockning. Vet inte om det beror på att jag hade ett konstigt åtsittande linne igår, eller om det är för att jag (av snålhet) slutat med mina spc flakes. Hur som helst känns det helt uthärdligt, just för att mamma är här. Hon och Elton är ute och leker just nu. Tänk vilken lyx det vore att ha alla föräldrar nära jämt.
Träning
Är det någon i den här familjen som inte ligger på latsidan, så är det Debbie. Här tränar hon både nacken och fötterna samtidigt. Sjukgymnasten berättade att det är bra att hon ligger på mage så mycket som möjligt, för då arbetar fötterna naturligt på samma gång. Tur att lillgumman är så sammarbetsvillig :)
Vårtecken
....
Idag vaknade jag med nackspärr och till ännu en väckarklocka om vad som är viktigt här i livet och inte. Fick veta att en bekant med familj råkat ut för något riktigt tragiskt, detta har gjort att jag gått som i en bubbla hela dagen. Det är en jobbig känsla varje gång man inser hur orättvist livet är ibland, när hemska saker händer bra människor. Det gör mig ledsen och rädd.
Nu ska jag försöka att inte tänka på det mer just nu. Bortsett från min nackspärr så har vi mycket att se fram emot den här veckan. E verkar äntligen ha återhämtat sig från sin feber, han har bara haft lite på gränsen nu under morgonen. Apropå det så kom vi på att det troligtvis beror på vaccinet han fick här om veckan. Mamma kommer ikväll och stannar i några dagar, sen kommer svärföräldrarna tillbaka från semestern lagom till helgen. Mycket trevligheter har vi alltså att vänta oss!
Debbies fossingar
Måste visa vilken skillnad det är på Debbies fötter nu mot när hon föddes. Högerfoten vill fortfarande dra sig lite inåt, men inte alls lika mycket som den gjorde då hon var nyfödd. Jag kan ärligt säga att vi gjort allt för att hon ska slippa gips lagom till sommaren, ibland har vi gjort gymnastiken upp till 40 min 5 gånger per dag. Dom stunderna har inte varit lätt att få ihop alla gånger, även om det är högsta prio. Det har känts lite som att vi behövt göra gymnastiken varje gång vi haft henne i famnen, så det är skönt att vi kan dra ner på det lite nu. Ibland måste man bara få gosa också :)
Som nyfödd..
Såg nu när jag lade in bilderna på datorn att föddern inte riktigt var i fokus på nya bilden, men man ser ju skillnaden ändå :)
Gissa om vi blev förvånade..
När den här lille parveln sa "titta på den där!" nu på morgonen. Först trodde vi det var en tillfällighet, men sen upprepade han meningen två gånger till. Tidigare har han nöjt sig med några tvåordsmeningar, så vi blev lite paffa :)
En dagens D
En snabb dagsrapport
Måste börja med att berätta att det gick väldigt bra hos sjukgymnasten igår. Hon höll med om att Debbies fötter förbättrats rejält, och tror inte att gips kommer behövas. Nu räcker det med gymnastik 3 gr per dag istället för 5.
Det var dom goda nyheterna. Dom dåliga är att E fortfarande har feber, och att jag sov endast 3 timmar inatt. Därav är jag lite väck idag. Har så svårt att slappna av när E är sjuk, är fortfarande traumatiserad av den gången han hade över 41 grader. Tur att J är ledig.
Framsteg
Som jag skrev i föregående inlägg har Debbie varit så duktig och tålmodig när det kommer till fotgymnastiken. Vi tycker själva att vi ser en stor förbättring, och det ska bli spännande att höra vad sjukgymnasten har att säga. Jag och D sitter i väntrummet nu. Egentligen skulle Elton också varit med, men jag upptäckte att han hade feber em timme innan vi skulle åka. Att ta med en febrig unge till Astrid Lindgrens är nog ingen god idé, så det var bara att ringa hem J från jobbet.
Håll tummarna för Debbiboo nu är ni bussiga :)
Debbie 2 månader
Älskade lilla Debbie!
Den 18:e klingade bekant, blir hon 1 mån idag tro? Nej, hon är tydligen redan 2 månader! Hjälp.. snart sitter hon väl bak på någon moppe här utanför.
Dagen till ära har fröken bjudit på ett jädrans morgonhumör, skönt att se att det finns lite klös där inne. Annars är hon så tålmodig att det ibland gör lite ont i hjärtat, på något vis. Hon kämpar på med sin gymnastik för fötterna flera gånger om dagen, utan att klaga det minsta. Det är som att hon förstår att det är viktigt. Nu ska vi hämta ut en specialkudde till henne som vi beställt online, för att hon har fått lite snett huvud. Hoppas den blir bekväm för henne.. lilla gummsan♥
Har glömt att berätta det, men hon log här om dagen också. Tror jag i alla fall.. blir osäker eftersom det inte hänt efter det. Vill dock minnas att E också var lite sparsam med leenden när han var liten bebis. Tids nog är jag säker på att även Debbie kommer springa omkring här och skratta med hela ansiktet.. Tills dess ska jag bara njuta av att få sitta med henne i famnen hur länge jag vill, och gräva in ansiktet i hennes fjuniga hår!
I samma ålder
Elton 7 veckor gammal, och Debbie 8 veckor. Lika, men ändå olika.. precis som den numera urtvättade pyjamasen. Debbie är visserligen lite olik sig på just denna bild, men jag tyckte det var så skoj att dom låg på samma vis i samma plagg. Tittade för övrigt på BVC korten här om dagen och såg att dom följer precis samma kurva, dvs gräddmjölkskurvan ;)
Jag sa till J igår att jag trodde att E fått "sitt" utseende när han var lika gammal som D är nu.. Att man tydligt kan se att det är han på bilder från den tiden menar jag. J trodde att det kom mycket senare, och jag måste nog erkänna att han har rätt. Tittar jag på bilderna så ser jag tydligt vem som är vem, men samtidigt är det inte mycket i bilden på Elton som påminner om hur han ser ut nu. Ska bli kul när Debbies utseende "sätter" sig.
Här regnar det bilder
Pratade med mamma som hastigast tidigare idag, hon kom med önskemål om bilder på Debbie. Det går så långt mellan gångerna vi ses att hon nästan hinner glömma hur lillstumpan ner ut, och jag gissar att det finns fler under det taket som känner detsamma ;). Det var ändå dags för en seriös dokumentation, så det passade bra.
Minns hur enkelt det var att ta bilder på Elton när han var bebis, så är det inte riktigt längre. Inte på Debbie heller för den delen.. i alla fall inte då E är vaken. Han är så mycket av allt just nu, vår kära lille son. Obeskrivligt underbar! När han är glad är det ren eufori.. Det räcker att jag erbjuder falukorv till lunch, så tjuter han av glädje likt en amerikan som fått huset renoverat av ABC. Samma princip gäller när han är arg, man kan tro att något slags kringslarm brutit ut. Ofta har vi inte ens någon aning om vad han är förbannad över heller, då är det bara att låta honom skrika av sig. Han är överallt den lilla grabben, håller jag i kameran försöker han krama (lägga sig på) Debbie, tar jag upp Debbie hinner han kleta på kameralinsen och dra loss en lådfront på byrån innan jag hunnit säga flaska. Debbsan är tålmodig med sin kelsjuke bror, men tillslut var måttet rågat även för hennes del. När den lilla fotosessionen var över hade vi hunnit bli ganska frustrerande alla tre kan jag säga. Men resultatet blev bra, en spegling av syskonkärlek kort och gott!
Vi unnar oss..
J är äntligen hemma.. Här ska tjockas!
Fortsättningen..
En barnvakt och ett badkar skulle sitta fint just nu, jag är stelfrusen. Efter ett par timmars bussputtrande fuktiga av regn, är vi åter hemma. En tur till Spånga och tillbaka var vad det blev. Det gick bra måste jag säga, E och D sov hela vägen så det var bara jag som märkte av det lilla missödet. En sak undrar jag.. Hur kommer det sig att så många använder barnvaknar som någon slags ledstång på bussen? Vad skulle dom göra om det inte var någon vagn där.. ramla? Jag brukar inte vara någon vrång surtacka, men jag hade tid att reflektera.. om man säger så.
Nu sitter jag med en vetevärmare innanför tröjan och försöker att inte få mjölkstockning. D sover och E försöker (inte) sova uppe på sitt rum.
Den här bilden tog jag i lördags efter dopet och tänkte att "den här kan jag ta fram någon dag och låtsas att jag alltid har korkskruvar i håret och krispvit tunika med spets upptill". Visste väl att den skulle komma väl till pass..
Västerort runt
Våra misslyckade försök att besöka öppna förskolan har verkligen nått en komisk nivå. Den vanliga har ju haft stängt två gånger på raken vi varit där, sen lyckades vi inte hitta en annan i vårt område när vi var ute och letade.
Idag bestämde jag mig för att göra ett nytt försök, lugnt och systematiskt utan stress. På bussen dit messar jag J och berättar att jag kommer vara otillgänglig några timmar. Får då svar att han bokat ett bud som kommer komma till oss inom 4 timmar med lite grejer. Övervägde att vända om direkt, men sedan bestämde jag mig för att ta en chansning och gå dit ändå. Det kunde ju lika gärna dröja 4 timmar...
Det gjorde det inte. Jag hann precis klä av oss och sätta mig och amma, med en blyg E klistrad vid benet, då J ringde och sa att budet var på väg. Som tur var verkade E inte nämnvärt besviken över att besöket blev så kort, han följde glatt med när jag förklarade att vi skulle åka bussen igen. Olyckligtvis var bussen full, vilket gjorde att jag aldrig skulle hinna hem i tid. Bestämde mig för att rädda situationen genom att jogga tvärs över Hässelby i regnet, till en annan busshållsplats där det går fler bussar. Kommer fram och inser att jag kommer hinna med samma buss som jag skulle gjort om jag väntat vid busshållsplatsen. Här väljer jag att skratta, haha. I samma veva ringer J och säger att budet redan varit och lämnat grejerna utanför... Haha.
Dessvärre tar det inte riktigt slut här. Hoppar nämligen på fel buss och inser det inte förrän flera stationer senare, eftersom jag hade fullt upp med att skriva detta. Så nu sitter jag på en buss och vet inte riktigt vart jag är på väg. Får väl se om vi kommer hem eller inte. Måste tillägga att jag är vid förvånansvärt gott mod än så länge, tur att jag vaknade med en så klämkäck attityd imorse. Vet inte om det är bra eller dåligt att E somnat, just nu är det bra. Mindre bra när jag kommer hem och behöver återhämtning efter detta lilla äventyr. Tror jag nöjer mig här så länge.. På återseende.
Veckoslutet
Vilken bra dag det blev, allt har rullat på perfekt. Har fått massor gjort hemma samtidigt som jag verkligen fått kvalitetstid med gullungarna. Behövde verkligen en sån här dag. Att jag har spya på axeln, barnkiss på byxorna, knappt ser genom mina skitiga glasögon och kände att håret var skitit redan för två dagar sedan.. Det känns faktiskt som en bagatell just nu. Men det blir ändå skönt när J kliver in genom dörren, vilket jag hoppas sker innan det blir dags för sängen!
Tänk att jag får spendera varje dag med dom här fina barnen.. Inget slår det!
Vi kom ut ändå :-)
En dag i pyjamas
Idag tänker inte jag gå utanför dörren, jag ska bara vara hemma och njuta av mina fina ungar. Det utlovade solskenet lyser ju med sin frånvaro, så det var ju passande. Ser verkligen fram emot att bara vara hemma och pyssla hela dagen. Den enda som saknas är pappa J, som jobbar dubbelpass idag igen.
Mitt mål inför nästa vecka är att inte stressa en enda gång, jag ska inte. Vad jag kan komma ihåg har vi inget planerat innan torsdag då Debbie ska till sjukgymnasten. Fram till dess ska det nog gå bra, men just den trippen blir lite av en utmaning. Parkeringshuset på KS lämnar mycket att önska, jäklar vad trångt det är. Detta blir första gången jag åker dit själv också. Det blir till att vara ute i god tid!
Gillar denna på Elton ;)
Elton skötte sig för övrigt så bra på dopet igår, jag blir så stolt över honom. Några högljudda "Tiiiittaaa" i kyrkan blev det, men det var det nog ingen som stördes av. Han fann en vän i Samiras jämngamla systerson också, dom var så söta när dom sprang omkring. Det var tur att det var så många där som kunde hjälpa till att hålla ett öga på dom. Jag pratade med Malin innan, så hon åkte med oss och assisterade under hela tiden vi var där. Gött att ha så fina vänner :)
Pusta ut
Den här veckan har varit helt hysterisk, totalt galen. Vi har haft massor av tider att passa och däremellan många roliga aktiviteter. Båda barnen har varit på BVC, jag har haft återbesök på MVC, fastställande av faderskap.. minns inte ens allt längre. Till det har J jobbat extremt mycket, vilket gjort att det blivit cirkus mellan varven. När det blir flera sådana dagar på raken är det omöjligt att inte stressa upp sig, man tappar skölden tillslut. I torsdags satt jag och J och pratade i soffan på kvällen, när lugnet äntligen lagt sig. Helt plötsligt känner ett illamående komma som en blixt från klar himmel, det var verkligen från 0 till 100 och jag bara rusade till badrummet. Misstänkte magsjuka först, så jag gick och lade mig direkt. Sov som en stock hela natten och mådde hur bra som helst på morgonen, så det måste ha varit utmattning.
Men det har långt ifrån bara varit en jobbig vecka.. det har varit väldigt kul också. Igår kom svärmor och Håkan förbi en vända innan dom styrde vidare mot Arlanda. 2 hela veckor i solen, det hade man inte tackat nej till. Men Å och H är så värda det! Elton blev väldigt glad över att träffa dom, även om det var en kortis.
Och idag har vi faktiskt varit på dop. Det var min vän
Samiras lilla dotter Ellie som döptes. Dom hade ordnat det så fint med massor av roliga ballonger och annat pynt, gjort egna smörgåstårtor och massor av snask. Väldigt lyckat var det! Jag och S är gamla kollegor och har därför många gemensamma bekanta från den tiden, så det var många kända ansikten där. Har så mycker trevliga minnen med dessa människor, började nästan längta ut i arbetslivet igen ;)
Det blev ett splittrat inlägg. Blev tyvärr inga bra bilder från dopet, får hoppas att Samira lägger upp några istället. Men en bild på Elton och farmor hann jag i alla fall ta i all hast.
Tips till alla med flera barn under två..
Töj ut kissblåsan så ni kan hålla er en hel dag. På så sätt sparar man massor av tid.
Full fräs
Dagen
Dagens utflykt gick lika bra som gårdags gick dåligt. Det kändes inte alls som resan tog långt tid, fast det faktiskt nästan blev 1,5 timme enkel från från dörr till dörr. Oavsett var det lätt värt det! Väldigt trevligt hade vi, trots att både Elton och Alexander var jättetrötta. Erica gjorde mumsiga pannkakor och jag tror vi nästan lyckades få i oss en dubbel sats, haha. Elton åt som en skogshuggare och klarade sig sedan till middagen utan mellanmål.
Det var skönt att vi kom hemifrån lite idag. J har en riktigt tung vecka på jobbet och är borta från morgon till kväll, och då blir det lite extra slitsamt att bara vara hemma. Det går väldigt bra att vara själv med barnen, men det blir intensivt. Sakta men säkert hittar jag nya strategier för att ta mig igenom olika situationer, för även om Debbie mest sover på dagarna så kör det ihop sig ibland. Bara att hitta tillfällen för hennes sjukgymnastik 5 gånger per dag är en utmaning. Nu har hon blivit röd i rumpan också, vilket gjort att hon behövt ligga och lufta sig massor. Önskar att jag hade mer tid att hålla henne sällskap, men det gäller att kunna hålla ett öga på lillprins-bus också ;). Idag fick hon ligga naken på en handduk på köksbordet medan jag och Elton åt middag, haha. Tur att hon är tjej, annars hade vi nog risken varit att vi fått oss ett litet stänk på blodpuddingen :P
Nu har jag däckat i soffan framför finalen av Sveriges mästerkock.
Vem ska det bli? Jag håller på Jennie.. Spännande!
Söderut
På bussen med två trötta barn. Det är ett besök hos Erica och Alexander som står på schemat, som vi längtar!!
Dags för bad ;)
Alla kan vara lugna
Om det finns någon där ute som mot förmodan tvivlar på min psykiska hälsa så kan denne slappna av nu, för hade jag varit minsta självmordsbenägen skulle detta blivit dagen då jag slog till, fiii faaan säger jag bara. Skämt åt sido, det är inget man ska skoja om. Men för att sammanfatta denna förmiddag kan jag kort och gott säga att den bjudit på en bunt mindre härliga i-landsproblem som jag nu, några timmar senare, faktiskt kan skratta åt.
Bestämde redan igår att jag skulle göra ett nytt försök med att ta mig till öppna förskolan med barnen idag. Sist vi var där var det städdag och stängt, och jag kände att Elton förtjänade att hitta på något kul. Det roligaste han fick göra igår var att ta en mässlingspruta.
Egentligen var det nog redan under natten oflytet började. Båda barnen sover egentligen hela nätterna nu för tiden, men inatt har båda vaknat. Hur som helst så vaknade jag ändå hyfsat utvilad, och morgonen rullade på enligt den mycket utförliga planen. Sen kom första problemet.. hälften av oss stod påklädda i hallen när jag upptäckte att min bebis tydligen inte är nyfödd längre. Det hade blivit dags att ta ur nyfödd inlägget i babyskyddet och flytta upp remmarna en våning. Borde ha insett redan där att det var ett misstag att ta bilen. Man kan tro att det ska vara så mycket enklare att ta den istället för bussen med två barn, men det är det inte. I alla fall inte om man är ensam vuxen. Efter en stunds trilskande med det kom vi i alla fall iväg, utan att glömma något dessutom.
Det är en ny öppna förskola i området vi skulle till. Parkerade i centrum och gick sista biten med Debbie i enkelvagnen och Elton i handen. Han är duktig att gå, men snabbt går det inte. Världen är ju så fantastiskt spännande. Vi gick, och vi letade, gick och letade.. men inget öppna hittade vi. Ringde dit, kom till voice.. Väntade, ringde igen, gick.. Samtidigt började Elton undra vad vi höll på med, samt varför han inte fick härja fritt i bilvägen. Ringde J som tidigare antytt att han vet vart denna förskola ligger, men vi kom ingenvart där heller. Jag gav upp. På grund av dåligt samvete efter dålig ton mot min son, bestämde jag mig för att åka till den andra förskolan istället för att vända hemåt.. fast det egentligen skulle krocka med lunchen.
Väl framme parkerade jag och packade ur.. men vänta nu.. varför var det så tomt på sidan av vägen? Datumparkering.. tisdan 8-17.. fan. Det var bara att packa in igen, på med bälten och försöka förklara för en missnöjd E att han snart skulle få gå ur bilen igen. Parkerade om och packade ur.. var vid det här laget ganska så svettig och orkade bara inte bry mig om vagnen. Jag tog handväskan över axeln, ryggsäcken på ryggen, bärselen över, Debbie på armen och Elton i handen. Sedan släpade vi oss sakta men säkert bort till lokalen. På den lilla biten lyckades båda tappa mössan och E ramla två gånger. När vi kom fram möttes vi av en skyltfan "stängt pga planeringsdag". Hukade mig ner framför sonen och utbrast matt "Tyvärr Elton, det är stängt, vi får gå tillbaka till bilen igen". Den besvikelsen... Han grät så det skar i hjärtat, jag ville bara knacka rutan på den där jäkla förskolan.
På vägen hem tänkte jag det uppenbara, det jag alltid tänker i pressade situationer med barnen.. "Jävla skit J, allt är hans fel.. hur vågar han lämna mig i sticket för att åka och tjäna vårt levebröd?". När vi kom hem ringde jag till mamma för att berätta vilken hemsk mor jag är, som snäst åt mitt barn. Hon sa att man även behöver lära sig hantera griniga människor här i livet, och att det är ypperligt att börja träna med sin egen mamma som man ändå känner sig trygg med. Jag kan bara hoppas att jag, med lite träning, blir en lika bra mamma som min egen.
Tyvärr hann det bli en till liten incident innan det hela vände. Vi stannade kvar på gården en stund när vi kom hem, för att E skulle få leka lite. Debbie satt kvar i bilen med dörren öppen. På två sekunder lyckades E springa dit och stänga igen dörren på sina egna fingrar.. stackars lillfisen. Turligt nog var det inte värre än att lite russin kunde råda bot på det.
Det var vår förmiddag det. Nu sitter jag och gosar i soffan med en alldeles nyvaken lilleman :)
Förnekelse
Jag: "Elton, var mammas paj så god?" (stolt)
Elton: "Nej"
Jag: "Men.. visst var det god mat mamma gjort?"
Elton: "NEJ"
Jag: "Vad snackar du om? du är ju inne på 3:e portionen.."
Elton: "Nej, nej"
Att bli påmind
Jag är typen av människa som gärna blundar för alla världens hemskheter och orättvisor. Nyheter undviker jag nästan helt, det viktigaste går ändå inte att missa hur mycket man än försöker. Jag gillar heller inte böcker eller filmer som handlar om människor som far illa, om det inte är på ett väldigt Hollywoodaktigt vis där allt slutar med gräs och gröna skogar. Men, ibland är det faktiskt bra att tvingas vakna upp lite och bli påmind om hur bra vi faktiskt har det.. igår var ett sådant tillfälle. Jag och J bestämde oss för att mysa ner i soffan med filmen "Vägen", med Viggo Mortensen i huvudrollen.
Av någon anledning har vi båda en förkärlek för postapokalyptisk science fiction, och det är konstigt att vi missat denna som är från 2009. Hur som helst så hann den knappt rulla igång innan vi satt där med tårar i ögonen, eller rättare sagt jag satt med tårar i ögonen medan J satt och höll dom inne (ni vet.. eftersom män inte gråter). Fy fasen vilken deprimerande film. Vi ångrade oss bittert redan efter 10 min, men då var det för sent att slita sig. 2 timmar ren och skär ångest kan man beskriva den som. När det väl var över hade vi båda träningsvärk i hjärtat. Som tur var var den slut lagom till café bärs, vilket balanserade upp en aning innan vi skulle gå och lägga oss.
Nu inser jag att filmen var ganska bra mitt upp i allt. Den efterlämnade verkligen en känsla av tacksamhet över att vi får vara med och se våra barn växa upp trygga och mätta.
Han kallar henne Eddie ♥
Vegetarisk barn-taco
Lite finhackad gul lök steks med hackade champinjoner och bönor. I med lite ketchup (eller Heinz chilisås om man har en tålig unge). Slå på en skvätt grädde och krydda med lite spiskummin och ev en nypa salt, beroende på barnets ålder. Serveras med riven ost, valfria grönsaker, tortillabröd och lite gräddfil på toppen. Succé!
Vi börjar så..
Dags för träning
I förrgår gjorde jag 5 armhävningar på knä.. Igår hade jag träningsvärk, och idag är det ännu värre. J trodde inte på mig när jag berättade det. Förstår honom, det låter ju helt orimligt till en början. Även om det kanske inte syns, är min kropp i väldigt dåligt skick. Jag har knappt varit ute och promenerat större delen av tiden jag varit gravid, och inte hann jag återhämta mig emellan heller. Hösten innan jag blev gravid med Elton var jag i väldigt bra form, kunde springa en mil på runt 50 min. Att ha en stark kropp är fantastiskt, dit vill jag ta mig igen!
Till en början ska jag försöka ta mig ut på promenad varje dag, det är faktiskt helt rimligt. Att göra några armhävningar och lite planka mellan varven går också att klämma in. Man behöver faktiskt inte lägga upp värsta passet på 1 timme 3 dagar i veckan för att det ska göra nytta. Det är ingen elitkropp jag eftersträvar. Frisk och stark vill jag vara, som sagt. Testade för övrigt lite planka här om dagen också. Problemet är att jag fortfarande känner av foglossning. Hur långt tid kan det ta innan det läker tro? Är det farligt att provocera? I övrigt känner jag mig helt återställd. Har återbesök på MVC nästa vecka, får höra mig för lite.
Vädret är vackert så idag finns inga ursäkter, nu kör vi!
Ser ni den vänstra nedan?
Den bredvid äpplet? Det är en nektarin, i bjässeformat. Den skulle kunna vara manipulerad, men jag väljer att tro att den blivit vårdad ömt. För övrigt så är den lika god som den är stor. Det är J som hittat den på Ica, för 50kr/kg.
Tänk att bo i ett land där man kan odla sådana frukter i sin trädgård..
Struktur
Här följer en liten terapisession..
På kvällen när jag lägger mig vet jag ofta exakt hur följande dag ska spenderas, jag planerar för varje timme och ibland även minuter. Allt från vad/när vi ska äta till om/när jag ska sminka mig. Jag kan absolut vara spontan, om jag planerar in exakt när jag ska vara det, mellan 15-16 tex. Jag har liksom en lång lista i huvudet för hur dagen ska se ut..
-välling
-tvätta ansiktet
-smink steg 1 (fråga inte)
-amma och hålla Elton sällskap till barnprogram
-dricka vatten (måste planera in det, annars prioriterar jag bort det)
-sjukgymnastik på Debbie, samtidigt gör jag dom där knipövningarna som tydligen är så viktigt för att förebygga framtida inkontinens.
-blöjbyten
-frukost och samtidigt skriva inköpslista
-städa köket
-borsta tänderna
-smink steg 2 (vilket jag kan hoppa över om något oförutsett skulle inträffa)
-slänga in en tvätt
-förbereda barnen för att gå ut
-Ta en promenad till affären (nytta OCH nöje, jackpott)
-amma och samtidigt ha sångstund med Elton eftersom han kan bli lite grinig just här
-sjukgymnastik
-blöjor
-hänga tvätten (för övrigt är badning av barn och tvätt utmärkta sysslor att kombinera)
-lunch
Så ser en förmiddag normalt ut och resten av dagen fortsätter i ungefär samma anda. Att ha småbarn innebär ofta oförutsedda händelser, men när det kommer till just barnen lyckas jag ta mig runt det mesta utan att planeringen fallerar. Så länge jag är ensam och styr är jag högeffektiv och kan klämma in hur mycket som helst på hur kort tid som helst, utan att bli minsta stressad. Sen kan plötsligt minsta lilla grej sabba hela skiten, då blir jag handlingsförlamad och irrar runt utan att få något gjort. Vansinnigt irriterande. Idag uppstod en sådan situation..
J skulle egentligen varit ledig idag men behövdes på jobbet, jag bestämde därför att vi skulle åka ut till honom efter Eltons eftermiddagsvila. Då skulle vi hinna vara där en stund och sedan åka hem tillsammans när J slutar vid 16 (vilket jag var säker på att han skulle göra). Sen får jag ett meddelande efter frukost där det står "slutar vid 14!". Mitt hjärta ropade jaaa, medan min hjärna undrade hur det nu skulle bli med min planering. Mycket riktigt fallerade den, jag behövde helt enkelt dom där två timmarna för att hinna med allt. I stället blev det ingenting mer än det som bara måste göras, vilket är att ta hand om ungarna. Eller, det är ju faktiskt inte helt sant. Uppenbarligen har jag lyckats göra en omfattande analys av situationen och sedan sammanställt det, om än inte på det strukturerade vis jag hade önskat. Glömt att dricka har jag gjort också, tusan.
Förstår att detta kan låta lite sjukt, och det kanske det är också ;) Men min strukturerade tillvaro gör mig (oftast) till en harmonisk person, och en fantastisk mamma som är glad och hittar på roliga saker. Visst skulle det vara skönt att kunna vara lite mer spontan, det arbetar jag på. Men det mesta ligger nog bara i min natur, dessutom kan det vara till en stor fördel också, i och med att jag arbetar så pass effektivt när jag får ha mina rutiner.
Sen kan jag tänka att man kanske inte ska annonsera ut sina brister på det här viset. Men sen tänker jag att om inte ens jag själv orkar läsa igenom den här soppan, vem gör det då? Just det.. och hej Mamma!
Någon?
Sitter i köket och skriver en inköpslista i godan ro. Vad tyst det är.. Väldigt tyst. Och så kommer det... Ett misstänksamt "klirr" från vardagsrummet...
Är det normalt att en 18 månaders skruvar isär sin Bobby-car?? Vad göra?
Dagens ord
Nackdelen när man skriver från mobilen är att det inte blir samma flyt, därför är det lätt att man hakar upp sig. Såg att jag lyckats få in "ordentligt" tre gånger i föregående inlägg, inte illa pinkat ;)
Passar på att visa en bild ur arkivet. Den visar att Elton faktiskt också hade mycket hår i Debbies ålder, sen tappade han allt (och jag med;).
En trött liten killing
Vi kallar Debbie för killingen eftersom hon ofta bräker som en liten get. Har aldrig hört en bebis som låter så tidigare , väldigt sött är det. Kanske inte fullt lika sött på nätterna, i alla fall inte om man frågar J. Jag har alldeles för bra sömn för att störas av en liten bräkande killing, vaknar däremot direkt om hon visar minsta antydan till hunger. Häftigt med instinkter.
Apropå sömn så sover hon oförskämt bra den lilla flickan, enligt våra referenser i alla fall. 1 gång vaknade hon inatt, åt ordentligt och somnade sedan om. Hon är väldigt förutsägbar i sina vanor, vilket är guld värt när man även har en ettåring att ta hand om. På dagarna äter hon ordentligt högst var 3e timme, sedan bajsar hon och somnar om. Lagom till middagen brukar hon vakna till ordentligt, men då har oftast J kommit hem så det är bara positivt.
Peppar peppar..
Tur i oturen
Jag tog mod till mig och packade ner barn med tillbehör för en tripp till öppna förskolan. Fegade ur med dubbelvagnen, det fick bli Debbie i enkelvagnen och Elton på gåendes/på armen. Bussresan gick kanon, bortsett från att Elton ville peppra på avstigningsknappen al'a stereotyp unge, när han inte fick det bjöd han på ett par vrål ;). Men det var bara en liten parentes. Större delen av resan skötte han sig exemplariskt, vi hade det väldigt trevligt.
När vi nådde målet visade det sig att förskolan hade städdag och var stängd, typiskt. Men det gjorde inte så mycket, Elton tyckte det var kul bara att få komma iväg. Vid busshållsplatsen träffade vi dessutom en förskola med väldigt pratsamma barn, så den biten fick vi också :)
"Appa"
Elton har blivit lite av en självkrönt napp-riddare här hemma. Han ville aldrig använda napp när han var bebis, men nu på äldre dagar verkar han tycka att det är en fantastisk uppfinning. Så fort Debbie ger minsta ljud ifrån stannar Elton upp och ropar "appa", sen letar han snabbt reda på nappen och kommer till hennes undsättning. Ser han nappen ligga någonstans blir han väldigt bekymrad och vill att vi ger den till Debbie omedelbart.
När Carro och Love var här höll han på likadant. Så fort Love lade ifrån sig sin napp tog Elton den och stoppade tillbaka den i munnen på honom, haha. Han är som sagt väldigt hjälpsam, vår lilla son ;)
Den nya vardagen
Igår var det inte bara Eltons 18 månadersdag och Debbies 6 veckorsdag.. det var även dagen då det blev dags för J att återvända till jobbet, efter 2 månaders föräldraledighet. Det var lite blandade känslor när hans väckarklocka ringde där på morgonen. Att räcka till för båda barnen och hålla skeppet flytande var jag inte så orolig över, däremot kändes det jobbigt att behöva säga farväl till mina och Debbies amnings-snoozningar. Vi har startat våra dagar riktigt soft hon och jag, dragit oss länge och sedan kommit ner till ett dukat frukostbord. Hon sover visserligen hyfsat bra på nätterna, men att bli väckt ett par gånger varje natt och sedan behöva gå upp vid 6 är väl i sig ingen dröm. Det visade sig dock att Elton skulle bestämma sig för att ta sovmorgon, vid 8 hörde jag honom babbla där inne i rummet. Har nog sommartiden att tacka för den mjukstarten.
Resten av dagen flöt på fint, över all förväntan. Jag kom på hur mycket jag saknat min struktur i tillvaron, det var nästan komiskt hur snabbt jag trillade in i mitt gamla mönster. Det har varit mysigt att ha J hemma, ingen tvekan om det. Men det har varit lite som när man har semester, när man tar varje dag som den kommer och tappar strukturen. Jörgen kan leva så, men det kan inte jag. Eller jo det kan jag, men då behöver jag backup :).
Kan säga att det var fullt upp från morgon till kväll igår, men på ett väldigt angenämt vis. Vi fick in ett flyt redan från början, sen rullade dagen bara på med blöjbyten och måltider varvat med lite hushållspyssel. På eftermiddagen kom Carro och Love på besök, vi hann med både innelek och en promenad i vårvädret. När J kom hem hade jag till och med fixat middag, trots att E inte ens sov middag. Matlagning är något jag knappt sysslat med alls sista månaderna.
Nej, jag måste nog säga att det är lite skönt att vara tillbaka i vardagen. Även om jag saknar J.. ni fattar nog vad jag menar :). Jag rekommenderar alla som kan att göra som såhär när barn nummer 2 kommer. Vill ni veta vad jag gör nu? Jag sitter själv i köket, skriver, knaprar på en hårdbrödmacka och dricker kaffe. Elton sitter och tittar på barnprogram och Debbie sover i vagnen. Trodde att mina "stunder för mig själv" skulle vara borta i många år framöver, men nu vågar jag nog hoppas på att jag kommer få några minuter här och där. Gött!
Och så några bilder på vår underbara lilla 6-veckorstjej...♥
Elton 18 månader
Jösses, jag vet inte vart jag ska börja. Elton, vilken härlig unge du är. Så full av glädje, kärlek och bus. Vi är så stolta över dig! I morse berättade jag för dig att du fyller 1,5 år idag, då spärrade du upp ögonen och utbrast upprymt "ÅÅååHH".
Du vet precis vad du vill och tar verkligen för dig. Klok som få, vi fascineras av hur mycket du förstår. Talet har verkligen exploderat, du lyssnar och lär. Ibland förstår vi inte vad du menar, ändå fortsätter du att tålmodigt att försöka berätta. När du lyckats förklara något nytt blir du stolt på ett så otroligt gulligt och blygsamt vis, du nickar nöjt men bestämt en gång, för bekräfta att vi uppfattat korrekt. Det har blivit lite av en lek att be dig säga olika ord, och du tvekar inte en sekund med att försöka. Tvåordsmeningar blir allt vanligare, duktiga killen!
Du är bra på att leka och själv hitta på saker, städredskapen är fortfarande mest poppis. Ibland blir du trött och vill gosa, kommer självmant och vill sitta i knä eller kramas... Då släpper jag och pappa allt vi håller på med, bara för att få ta ett djupt andetag i din lilla kalufs...
Kompisbus
Idag har vi haft besök av Carro och Love. Det var mycket uppsksattat, Elton behövde verkligen få leka av sig!
