Elton 1 vecka
Tänk att vi redan haft honom hos oss en hel vecka? Underbara lilla skatt. Det känns fortfarande helt overkligt att han är vår ♥
För varje dag som går blir jag och J mer och mer kära i Elton, och i varandra också för den delen. Vi trodde att vi redan älskade varandra så mycket som det gick, men att få bli en liten familj tillsammans med E har verkligen stärkt banden ytterligare. Inatt när jag låg vaken med en piggelin slogs jag verkligen av hur fort tiden går, skulle nästan skulle vilja ha en stoppknapp att trycka på. Jag vill stanna i den här kärleksbubblan för alltid.. på ett sätt. Samtidigt ska det ju bli så underbart att få se Elton bli större och utveckas!
Bildregn
Förlossningsberättelsen är påbörjad men inte riktigt klar. Jag vill att den ska bli perfekt, ett kul minne att ha kvar och något Elton själv kan läsa när han blir stor. Men bilderna från förlossningen och BB kan jag lägga upp så länge. Det blev ju inte speciellt många från förlossningen eftersom allt gick så snabbt, bara några från när han väl är ute. Vi fick bara med oss porträttobjektivet i all hast (tur det i alla fall), men det var därför lite svårt att få till bra bilder ibland.
Här har han varit ute ett tag och jag ligger och är väldigt koncentrerad på aminingen :). Vi har en bild från när han precis kommit ut också, men J tyckte det var lite väl magstarkt att lägga ut bilder på en blodig och kletig bebis ;)
Pappa myser med lilla tummsugaren..
Lycklig farmor..
Lycklig mormor
Mormor och farmor undersöker Eltons fina fossingar ;)
Första badet, inte poppis alls
Nu har vi varit hemma i snart 2,5 dag och Elton verkar trivas här, trots att jag och J fortfarande är en smula orutinerade i föräldraskapet. Allt kretsar såklart runt lille herrn, och även fast han är en väldigt beskedlig bebis går den mesta tiden åt att tillfredsställa hans behov. Vilket mestadels bara innebär en massa mys :).
Jag har inte ens bytt en blöja själv förrän idag. Innan så har jag och J turats om att byta medan den ene varit den andras rätt ineffektiva assistent :P. Från början hatade Elton att byta blöja, men till och med det har han vant sig vid nu. Han gråter egentligen bara när han är hungrig, fast ibland vill han nog bara ligga och mysa vid bröstet. Det var ett smart drag att introdusera nappen, både för mina bröstvårtors skull och för J som tycker det är skönt att ha ett eget knep att ta till när Elton är ledsen, utan att behöva blanda in mig.
Inatt ville Elton dock äta hela tiden och nöjde sig inte med nappen, så imorse var jag helt sårig och hade verkligen jätteont hela förmiddagen. J löste det genom att springa ner till apoteket och köpa en aminingsnapp, och nu går det mycket lättare. Elton hade inga problem med att acceptera den som tur är, kanske också mycket tack vare att han redan börjat med vanliga nappen. Jag hoppas det kommer gå lättare att amma inatt nu när det inte gör lika ont, det blir lättare att koppla av emellan då tror jag.
Nu ska jag mysa vidare med J och E :)
Här har han varit ute ett tag och jag ligger och är väldigt koncentrerad på aminingen :). Vi har en bild från när han precis kommit ut också, men J tyckte det var lite väl magstarkt att lägga ut bilder på en blodig och kletig bebis ;)
Pappa myser med lilla tummsugaren..
Lycklig farmor..
Lycklig mormor
Mormor och farmor undersöker Eltons fina fossingar ;)
Första badet, inte poppis alls
Nu har vi varit hemma i snart 2,5 dag och Elton verkar trivas här, trots att jag och J fortfarande är en smula orutinerade i föräldraskapet. Allt kretsar såklart runt lille herrn, och även fast han är en väldigt beskedlig bebis går den mesta tiden åt att tillfredsställa hans behov. Vilket mestadels bara innebär en massa mys :).
Jag har inte ens bytt en blöja själv förrän idag. Innan så har jag och J turats om att byta medan den ene varit den andras rätt ineffektiva assistent :P. Från början hatade Elton att byta blöja, men till och med det har han vant sig vid nu. Han gråter egentligen bara när han är hungrig, fast ibland vill han nog bara ligga och mysa vid bröstet. Det var ett smart drag att introdusera nappen, både för mina bröstvårtors skull och för J som tycker det är skönt att ha ett eget knep att ta till när Elton är ledsen, utan att behöva blanda in mig.
Inatt ville Elton dock äta hela tiden och nöjde sig inte med nappen, så imorse var jag helt sårig och hade verkligen jätteont hela förmiddagen. J löste det genom att springa ner till apoteket och köpa en aminingsnapp, och nu går det mycket lättare. Elton hade inga problem med att acceptera den som tur är, kanske också mycket tack vare att han redan börjat med vanliga nappen. Jag hoppas det kommer gå lättare att amma inatt nu när det inte gör lika ont, det blir lättare att koppla av emellan då tror jag.
Nu ska jag mysa vidare med J och E :)
Elton
Vi kände att det är på tiden att lilla sonen får sig en ordentlig presentation. Elton ska han heta, är vi nästan helt säkra på nu;). Han hetat det sedan dag 2, men vi ville känna efter ordentligt. I BB väskan hade vi packat ner en lista med olika namnförslag.. Elton fanns inte ens med på listan. När vi diskuterat namn innan har det varit väldigt svårt att mötas. Jag har varit inställd på ett typiskt svenskt, gärna mormor/farfarnamn. Inget "hittepånamn" eller något annat udda. Jörgen har varit lite tvärt om. När vi väl hade tagit oss en ordentlig titt på lilla underverket var det bara det som kändes rätt, han ser ut som en Elton. Jag har inte velat ha något engelssklingande namn, så det var lite lustigt att vi landade på det :)
Jag har helt missat att berätta hur stor han är, men jag förstår ju att ni undrar med tanke på hur mycket jag sprack :p. Han var 51 cm lång och vägde 3815 g, så ingen jättebebis. Men nog var han lite större än vad jag trodde med tanke på att sf-måttet låg på 34 dagen innan. Så det kan man inte stirra sig blind på.
Så.. vem är lille Elton? Vi har ju precis börjat lära känna honom själva, men nog är han en underbar liten person alltid. Vi såg direkt att han var väldigt lik J, och efter att ha kollat på lite bebisbilder farmor Åsa tog med kunde detta bekräftas. Men han har flera drag från mig också har vi sett på mina bebisbilder, sen ser han faktiskt ut att få mina bruna ögon.
Det har ju blivit lite sporadiskt bloggande nu mot vad det har varit. Jag har mått rätt kast om jag ska vara ärlig, mest på grund av bristningen. Kan inte sitta ner vilket gör allt svårt, gör allt liggandes/halvsittandes. Oftast behöver jag hjälp av J även om jag bara ska ställa mig upp från liggandes. Det är jobbigt att hitta bekväma amningsställningar till exempel. Att gå är också jättesvårt, men går bra mellan rummen här hemma. Så att sitta med datorn har inte varit prio 1, vi har haft fullt upp med att vara och ta hand om Elton.
Jag känner mig inte "skyldig" att uppdatera bloggen för någon annans skull. Men jag vill ha minnen från den här tiden också, man glömmer så mycket. Sen uppskattar jag kommunikationen jag får med er andra föräldrar, alla tips och råd och "det hände mig"-historier. Så jag ska försöka balansera det så gott det går. Idag har jag inte lika ont vilket gör att jag haft mer lust att blogga, och då bloggar jag :). Jag har inte svarat på några kommentarer, men både jag och J läser alla och uppskattar det jättemycket. Sen läser jag även bloggar från mobilen!
Förlossningen i korta drag
Nu är jag tillbaka :). Tusen tack igen för alla gratulationer, och framförallt all pepp under graviditeten. Som finaste, bästa J skrev igår har vi blivit föräldrar till världens underbaraste lilla kille. Känns som en lycklig dröm och vi är rädda att vakna upp. Alla mår bra men vi är fortfarande kvar på BB. Det har varit lite halvknepigt med amningen så bebis har gått ner en del i vikt, men nu börjar vi få in snitsen så förhoppningsvis får vi åka hem under morgondagen :).
Jag tänker inte skriva någon hel förlossningsberättelse nu, dels för att jag känner mig mer motiverad till att vara med min lilla nyföding, men också för att jag har lite dålig koll på vad som faktiskt hände hela vägen. Men jag drar lite kort så ni i alla fall får veta vad som hände den där konstiga lördagen, 2011-10-01. Det får bli lite som det blir helt enkelt :)
Värd varje sekund av smärta..
Jag tänker inte skriva någon hel förlossningsberättelse nu, dels för att jag känner mig mer motiverad till att vara med min lilla nyföding, men också för att jag har lite dålig koll på vad som faktiskt hände hela vägen. Men jag drar lite kort så ni i alla fall får veta vad som hände den där konstiga lördagen, 2011-10-01. Det får bli lite som det blir helt enkelt :)
Ni har ju kanske läst dom två inlägg jag skrev tidigare den dagen.. Det första beskrev frustrationen över att jag inte kände några tecken på att förlossningen var på G, och det andra hur jag hade tänkt om, ryckt upp mig, och istället gått ut på en promenad för att muntra upp mig själv. Efter det bestämde jag mig för att åka ut till Jörgens jobb då jag inte orkade sitta hemma och tråka. När jag traskar runt där går helt plötsligt vattnet, med besked. Klockan var runt 15.50 när vi satte oss i bilen på väg där ifrån. Väl hemma ringde jag förlossningen och sa att jag hade lite värkar. Hoppar sedan in i duschen, där blir värkarna tätare (ca 30 sek mellan varje). Inser att det är bråttom så vi skyndar oss iväg.
På förlossningen konstaterar man att jag är helt öppen, så det blir att snabbt flytta mig från ett undersökningrum till ett förlossningsrum. Krystar i vad som kändes som en evighet, men kanske var ca 30 min. Sen kom han.. en hal, varm och alldeles underbar liten klump ut :). Det var snabba ryck, precis som i en hollywoodfilm. Där fick jag för att jag varit så otålig ;). Han kom dessutom som stålmannen med ena armen först. Kanske låter som ett snabbt och smidigt förlopp, vilket det såklart delvis var. Nackdelen med snabba förlossningar är dock att varken huvudet eller kroppen riktigt hinner med, därför är det lätt att man spricker. Det gjorde jag, rejält.. från norr till söder. Jag fick stanna med J och bebis en stund efter förlossningen, sen rullades jag upp på operation så dom skulle kunna lappa ihop mig. Inte kul, men dom säger att jag kommer bli helt återställd. När vi några timmar senare återförenades kändes allt väldigt bra igen!
På förlossningen konstaterar man att jag är helt öppen, så det blir att snabbt flytta mig från ett undersökningrum till ett förlossningsrum. Krystar i vad som kändes som en evighet, men kanske var ca 30 min. Sen kom han.. en hal, varm och alldeles underbar liten klump ut :). Det var snabba ryck, precis som i en hollywoodfilm. Där fick jag för att jag varit så otålig ;). Han kom dessutom som stålmannen med ena armen först. Kanske låter som ett snabbt och smidigt förlopp, vilket det såklart delvis var. Nackdelen med snabba förlossningar är dock att varken huvudet eller kroppen riktigt hinner med, därför är det lätt att man spricker. Det gjorde jag, rejält.. från norr till söder. Jag fick stanna med J och bebis en stund efter förlossningen, sen rullades jag upp på operation så dom skulle kunna lappa ihop mig. Inte kul, men dom säger att jag kommer bli helt återställd. När vi några timmar senare återförenades kändes allt väldigt bra igen!
Värd varje sekund av smärta..
Äntligen är vår älskling här!
Hej!
Tusen tack för alla gratulationer här, och alla sms och telefonsamtal. Camilla är alldeles för trött för att blogga just nu så jag (J) tar och gästbloggar lite. Tänker inte säga något om förlossningen, det får C göra. Det är ändå hon som kan skriva. Så när hon är piggare kommer den historien. Jag tänkte mest bara skriva några rader och säga att allt är bra med oss tre. Bebis (har inget riktigt namn just nu) har precis träffat sin Mormor, Farmor, Moster Madde och Maddes kille Daniel. Han är så trött att han och C tar sig en liten powernap. Förutom det så har det inte hänt så mycket idag, vi sover lite, är vakna lite och försöker kolla bort från bebis, vilket är väldigt svårt. Kan inte riktigt fatta att det är våran lilla skatt som ligger där bredvid en.
Men nu ska tackar jag för mig, ha en jättebra kväll så ser vi fram emot C´s berättelse om förlossningen och allt där till.
Tusen tack för alla gratulationer här, och alla sms och telefonsamtal. Camilla är alldeles för trött för att blogga just nu så jag (J) tar och gästbloggar lite. Tänker inte säga något om förlossningen, det får C göra. Det är ändå hon som kan skriva. Så när hon är piggare kommer den historien. Jag tänkte mest bara skriva några rader och säga att allt är bra med oss tre. Bebis (har inget riktigt namn just nu) har precis träffat sin Mormor, Farmor, Moster Madde och Maddes kille Daniel. Han är så trött att han och C tar sig en liten powernap. Förutom det så har det inte hänt så mycket idag, vi sover lite, är vakna lite och försöker kolla bort från bebis, vilket är väldigt svårt. Kan inte riktigt fatta att det är våran lilla skatt som ligger där bredvid en.
Men nu ska tackar jag för mig, ha en jättebra kväll så ser vi fram emot C´s berättelse om förlossningen och allt där till.
