Jörgen är som ni vet sjuk, möjligen i Dengue. Han har yrat och haft sig hela natten och imorse blev han motvilligt tvungen att sjukanmäla sig. Minst sagt ångestladdat, han har ju bara varit borta 3 veckor redan.. mitt i högsäsong :/.

Jag ringde honom 1 timme innan jag skulle gå hem från jobbet för att få status och eventuella tillskott till inköpslistan. En raspig, slemmig och djup röst svarade "höhuglump, hallå, glulp glump". "Hallå, hör du mig? kan du andas?".. det kunde han i alla fall. Jag blev dock riktigt orolig. Efter tips från Malin (förkyldningsexperten) svängde jag förbi Apoteket och köpte lite Vicks VapoRub, sen vidare till Konsum för att handla näringsriktig middag till min älskling.

När jag klev in genom dörren möttes jag av en unken, instängd doft. "Lever du" ropade jag, "ja" svarade en ynklig stämma. Jag var dock inte beredd på synen som skulle komma att etsa sig fast på näthinnan när jag kom in till vardagsrummet. Vardagsrumsbordet var helt täckt av blodpapper, blod, blod blod.. jag har aldrig sett något liknande. J låg insvept i en filt på soffan och såg helt förstörd ut.

Han höll dock inte på att dö, det var bara näsblod. Efter 2 Alvedon, 1 Samarin och inhalation av en rejäl sats VapoRub är han fortfarande eländig, men har fått i sig lite mat och kan prata.

Plikten kallar, han jämrar sig för fullt i soffan och säger "skjut mig"...