Rastsnack

Min kollega Cumhur har fått för sig att jag är en godisråtta, vilket absolut inte stämmer. Det började förra gången vi jobbade helg tillsammans, Påskhelgen.. jag skrev ju ett inlägg efter det om hur jag proppade i mig ett gigantisk påskägg, i stort sätt på egen hand. Cumhur tvingades bevittna denna fasansfulla 4á dagarsprocedur. Min ursäkt var påsken, en helt klart godkänd ursäkt i mina ögon.

 

Efter lunchen idag gick jag och köpte en liiiten liten påse med gott och blandat, 50 ynka gram. När jag kommer fram till platsen med min kaffekopp öppnar jag påsen och liksom häller ut godisarna på bordet för att dom ska bli lätta att komma åt. Helt plötsligt ser jag Cumhur komma gåendes, rent reflexmässigt börjar jag skamset försöka gömma godiset under några A4-papper. Cumhur fattade vad jag höll på med och hissade den röda flaggan direkt, han tycker det är dags att jag läggs in på avgiftning. Han vet tack och lov inte om tuttifrutti passion-påsen jag satt här och smaskade på igår.

 

Jag förklarade min gräsänkesituation och att jag är i min fulla rätt att tröstäta. Vi diskuterade situationen fram och tillbaka en stund, när flygtrafiken kan tänkas vara igång osv. Han försökte trösta mig med att J kommer komma hem förr eller senare oavsett. ”I värsta fall kan han ju ta en Tuk-tuk” .. tack för tipsen Cumhur :p

 

Kan ni tänka er J komma puttrandes i en Tuk-tuk på E18? Den synen…



Tur att jag har kollegor som kan muntra upp mig :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0