Nu skulle älsklingen varit hemma hos mig egentligen. Men han lever och mår bra, det är huvudsaken. Fast han var bra sliten i morse efter att ha ränt fram och tillbaka till flygplatsen hela natten. Nu får han i alla fall 1 natts vila innan allt börjar om.

Vilken mardröm det måste vara att befinna sig på andra sidan världen och inte veta när man kommer kunna ta sig hem.

Kan inte alla bara hålla tummar, tår och hår över att vulkanhelsiket lugnar ser sig? Nu tänder vi varsitt ljus och bara bestämmer oss.. :P