Börjar äntligen vakna till

Allt har gått bra. Det var inte det trevligaste jag gjort, men inte det otrevligaste heller kan jag säga.

Igår var jag lite nervös att allt skulle skita sig, "skita sig".. haha. Jag började dricka laxermedlet strax efter 17-tiden och skulle få ner totalt 4 liter på 4 timmar, och gärna så mycket vätskeersättning som möjligt. I informationsbladet stod det att det skulle börja verka inom 1 timme, efter 1 timme och 15 min hade fortfarande ingenting hänt. Och Micke skulle komma runt 18.30, och jag skulle gå ner och öppna porten till honom eftersom portkodsdosan är ur funktion. Jag var riktigt nervös att inte hinna ner innan det var kört, men det gick bra.

Jag har vanligtvis inga problem med att äta och dricka sånt jag inte tycker om, men det var verkligen jobbigt att få ner hela 4 liter av den där helvetessaften. Det smakade metalliskt, ganska likt blod faktiskt. Micke var stöttande och smakade för att kunna sympatisera med mig. Han var inte ens rädd för eventuella konsekvenser. Det beror nog på att han var i Östersund för några veckor sedan och drack bajsvatten, han är helt enkelt van. Skönt att ha en erfaren bajsare som sällskap.

Natten gick bra och vi tog oss till sjukhuset i tid i taxi, väldigt smidigt. Jag hann inte ens jaga upp mig fören jag satt på britsen och plötsligt fick lite smått panik. Det var dock absolut inte lika genant som jag föreställt mig, personalen var väldigt proffsig och jag kände mig inte utblottad på något sätt. Undersökningen skulle ta 20-30 minuter, efter ca 5 minuter hade jag freakat ur totalt och fick både smärtstillande och lugnande. Det var väldigt skönt, önskar att jag fått det från början. Var dock fortfarande skräckslagen och började lulla om att dom skulle hämta Micke, vilket dom med glädje gjorde. Allt för att lugna galenpannan ;).

Jag vägrade kolla på skärmen och låg mest och åmade mig. Micke kollade intresserat och utbrast plötsligt.. "OJ", helt chockat. Tur att jag hade lugnande i kroppen, annars hade jag nog blivit nervös. Nu sluddrade jag bara att det inte var en lämplig kommentar och fortsatte att åma mig istället. Tydligen så hade kameran kommit till en "tvåvägskorsning", vilket Micke tyckte var intressant. Så farligare en så var det inte. Jag fick en detaljerad redogörelse efteråt.

Läkaren sa i alla fall att allt såg bra ut, men att jag förmodligen är överkänslig mot något livsmedel. Kan vara allt från mjöl, socker eller fibrer. Skönt att ha det överstökat i alla fall, jag får pröva mig fram helt enkelt. Nu kommer i alla fall Jörgen hem. Då ska vi ha filmkväll med chips och dipp, perfekt när man fastat i ett dygn :)

Kommentarer
Postat av: åsa f

Gumman...vad du får gå igenom mycket och vilken underbar bror du har :) Ha en myskväll ni tre nu. Kramisar..;)

2010-12-15 @ 19:52:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0