Att aldrig säga aldrig

I Lördags när jag satt uppe och väntade på att J skulle komma hem fastnade jag framför ett maraton av Paradise Hotel-avsnitt. Jag slötittade och råkade bara hamna där av en slump.

Under alla säsonger av serien har jag inte sett ett enda avsnitt, jag har fnyst hela programidén rätt upp i ansiktet. Jag har intalat mig själv att jag är en finsmakare som vill ha kvalitetstv (nu är det läge att fnysa). Ärligt talat ser jag på mycket skit. Men gränsen har helt enkelt gått vid Paradise.

Självklart blev jag fast. Jag blev så fast att jag till och med spelade in ett halvt avsnitt efter att J kom hem, jag kände mig inte riktigt redo att bekänna färg där och då. Problemet är att det går varje veckodag kl 23.20, way past my bedtime. Nu blir jag tvungen att spela in alla avsnitt och se dom när jag kommer hem från jobbet istället.. MYS!!

Kommentarer
Postat av: Johanna

Hehe jag kan inte se på Paradise Hotel och min mardröm är att vara med. Usch! :-)

2010-10-20 @ 08:46:27
URL: http://passionforpoison.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0